Kategorier
#1/2020 Fyndsammanställningar

Antika rariteter – Västkustfynd som överraskat

FpV nr 1/2020, s. 20-23

Rune Hixén, Ingemar Åhlund

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fågelliv i förändring 20 Fåglar på Västkusten 1/2020 fågelliv i förändring Natthäger, jungfrutrana, stortrapp … Historiskt har Bohuslän bjudit på fågelarter nutida skådare bara kan drömma om. En djupdykning i museisamlingar visar på sällsamma fynd redan under 1800-talet. TEXT: RUNE HIXÉN & INGEMAR ÅHLUND RUNE.HIXEN@OUTLOOK.COM & INGEMAR55AH@YAHOO.SE ANTIKA RARITETER VÄSTKUSTFYND S OM ÖVERRASKAT En jungfrutrana sköts vid Bö, Skee, Strömstad 5 maj 1874 K ANSKE HAR DU sett dem någonstans, uppgifterna om enstaka äldre fynd av stortrapp, natthäger och några andra mycket exklusiva arter i vårt landskap. Men få har nog koll på exakt vad som ligger bakom de knapphändiga raderna i diverse listor om dessa fynd, och det är nog inte många som har sett de monterade exemplaren i museerna. Vi tyckte därför det var dags att presentera några av de intressantaste fynden i ord och bild. Ända fram till början av 1960-talet kunde en sällsynt fågel skjutas för att fyndet skulle beläggas. Många rariteter som påträffades innan dess återfinns därför som skinnlagda eller monterade exemplar i museer runtom i landet, och Bohuslän har naturligtvis sin beskärda del. Här följer en kavalkad av några utvalda arter, varav tre (ökenlöparen, vattensångaren och kungsfågelsångaren, samtliga är förstafynd för landet) redan presenterats i Fåglar i Bohuslän nr 2/2006, men då inte i bild. Vi tackar respektive museum för fotobidragen. JUNGFRUTRANA Grus virgo En hona sköts vid Bö, Skee, Strömstad 5 maj 1874 av Hans Otto Böhlén, som bodde på gården Bö. Han skänkte sedermera fågeln till Strömstads museum. Tyvärr finns exemplaret inte längre kvar, då det förstördes när delar av museets samlingar brann upp. Det enda som återstår är en notering i museets liggare. Detta var blott andra gången arten påträffats i landet. Kataloguppgift: Strömstads Museum. Katalog A. (trol. upprättad omkring år 1878–1880). ”366. Grus virgo – hona – Skjuten vid Böö i Skee. G(åva) af H (handlanden?) Otto Böhlén.” STORTRAPP Otis tarda En adult hane påträffades skadad vid Kil, Valla, Tjörn 8 maj 1877, och lämnades in till dåvarande Uddevalla Museum. Numera ingår exemplaret i Bohusläns Museums samlingar (Acc nr UM3804). Arten häckade enligt samtida kä llor på Skanörs ljung och på sandfält vid Kristianstad i Skåne fram till mitten av 1800-talet (SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl.) När den bohuslänska fågeln anträffades fanns stortrappen alltså inte längre bland landets häckande arter. PURPURHÄGER Ardea purpurea Fynd nr 1: En adult hona sköts vid Larsered, Säve, Hisingen 18 november 1882. Fågeln köptes in av Göteborgs Naturhistoriska Museum, som skeletterade exemplaret (Av su: 1806; Coll an: 1784; ID: 960). Den exakta lokalen kunde inte fastställas förrän i juli 2017, då vi på museet hittade fyndet på antika rariteter Fåglar på Västkusten 1/2020 21 sidan 1 i katalogen Gåfvor och inköp sedan 1882. Tidigare var det osäkert om fågeln skjutits i västgöta- eller bohusdelen av Hisingen. Detta var andra gången arten påträffades i landet. Fynd nr 2: En ung hona sköts på sydvästra Tjörn 17 oktober 1891, och exemplaret skänktes till Göteborgs Naturhistoriska Museum (Av su. 2452; ID: 961). Fyndet var det tredje av arten i Sverige. ÖKENLÖPARE Cursorius cursor En 1K hane sköts på Rörö, Öckerö 26 oktober 1905. Händelsen beskrivs av L. A. Jägerskiöld: ”Fågeln i fråga, en ung hane, sköts af en allmogeman på Rörö i Göteborgs norra skärgård den 26 okt. detta Bild: GÖTEBORGS NATURHISTORISKA MUSEUM Bild: GÖTEBORGS NATURHISTORISKA MUSEUM Bild: LUNDS UNIVERSITETS BIOLOGISKA MUSEUM Småtrapp, ett Torslandafynd 1910. Den unga natthäger som fälldes på Skaftö 1907 var fynd nr 2 i Sverige. Ökenlöparen sköts ”af en allmogeman på Rörö 1905”. fågelliv i förändring 22 Fåglar på Västkusten 1/2020 år [1905]. Den hade då vistats där några dagar samt visade därunder så godt som ingen skygghet. Skytten, som brukade lämna sällsyntare fåglar till jägar C. Sandsten, hade lagt märke till fågelns på undersidan svarta vingar och nedlade den för Sandstens räkning. Denne såg genast att ett sällsynt fynd förelåg samt hembjöd ökenlöparen åt Göteborgs museum. Här har den långväga gästen funnit ett hem.” Detta var första fyndet i landet, och därefter har bara ytterligare två gjorts, nämligen 1 ex (som också sköts) vid Ängelholm, Skåne 16 oktober 1933 och 1 ex vid Ottenby, Öland 4–5 september 1942. Exemplaret förvaras på Göteborgs Naturhistoriska Museum. Acc su: 2770 (ID: 2648). NATTHÄGER Nycticorax nycticorax En 1K hona sköts av Erik Alqvist på Skaftö, Lysekil 14 oktober 1907. Alqvist skänkte fågeln till Lunds universitet, och han beskriver händelsen så här: ”I tanke att det kan vara af intresse ber jag att härmed få meddela, att jag den 14 oktober detta år [1907] på Skaftö i Bohuslän under rapphönsjagt för min stående pointertik i en liten och tämligen högt liggande furudunge fick upp och sköt en natthäger (Nycticorax nycticorax) årsunge.” Detta var andra gången arten anträffades i Sverige, vilket Alqvist också senare kommenterade: ”I Sverige är han förut fälld endast en gång (11/11 1863, Kinberg) vid Silfåkra i Skåne. Det nu skjutna exemplaret, i likhet med förutnämnda fall en ungfågel, förvaras liksom Silfåkrafyndet i Lunds universitets zoologiska samlingar.” Nästa svenska fynd av natthäger gjordes inte förrän 1970. Fågeln från Skaftö förvaras på Lunds Universitets Biologiska Museum: L907/3013. SMÅTRAPP Tetrax tetrax En hona sköts av hemmansägaren Hans Pettersson på hans gård Hästevik, Torslanda, Hisingen 19 november 1910. Exemplaret köptes in av Göteborgs Naturhistoriska Museum. Detta var fjortonde gången arten påträffades i landet. Fyndets acc nr är Av su: 3505 (ID: 1619). VATTENSÅNGARE Acrocephalus paludicola En 1K fågel hittades död nedanför fyren Pater Noster på Hamneskär, Klädesholmen, Tjörn 13 oktober 1915. E. Lönnberg beskriver händelsen som följer: ”Den 13 oktober på morgonen träffade fyrmästaren Axel Lindberg bland den mängd fåglar, som under En småtrapp sköts av hemmansägaren Hans Pettersson på hans gård Hästevik, Torslanda 1910 Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BOHUSLÄNS MUSEUM Den gigantiska stortrappen ser man enklast i södra Europa numera – som här i Extramadura, Spanien. Men anno 1877 hittades en ensam hane av denna art i Kil, Valla, på Tjörn. Fåglar på Västkusten 1/2020 23 antika rariteter natten fallit som dödsoffer vid Pater Nosterfyren, en liten fågel, som han ej kunde erinra sig att ha sett förut. Med berömvärd vakenhet insände han denna fågel till Riksmuseum, där det visade sig vara en värdefull nyhet för vår fauna. Det var nämligen en vattensångare …” Detta var första gången arten påträffades i Sverige; nästa fynd gjordes inte förrän 1942. Fyndets acc nr på Naturhistoriska Riksmuseet är NRM 570030. KUNGSFÅGELSÅNGARE Phylloscopus proregulus Det här fyndet har vi ältat många gånger tidigare i Fåglar i Bohuslän, men vi har aldrig kunnat visa något foto av det monterade exemplaret. För fullständighetens skull tar vi med beskrivningen av hur fyndet gick till: ”Konservator Johan Börjesson-Eld i Fågelviken var sysselsatt med monteringsarbete, då han den 22 oktober 1957 vid 9-tiden på förmiddagen genom fönstret lade märke till en liten fågel i en gullregnbuske (Laburnum) i trädgården. … Fågeln sköts och Börjesson upptäckte samtidigt ytterligare två exemplar av samma fågelart i häcken som kantar trädgården.” Börjesson skänkte för övrigt fågeln, som han monterat själv, till Vänersborgs Museum. Fyndets acc nr är VM 8557. Som väl alla känner till var detta första gången arten påträffades i landet. Nästa bohuslänska fynd gjordes inte förrän 2 december 1986, då ett exemplar sågs på Hönö. # Litteratur Ahlén, I. 1958. Kungsfågelsångaren (Phylloscopus proregulus) anträffad i Bohuslän. Vår Fågelvärld 17: 331-334. Alqvist, E. 1907. Natthäger skjuten i Bohuslän. Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift 45: 348. Alqvist, E. 1908. Natthägern. Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift 46: 36-41. Cederström, C. 1876. Anteckningar om norra Bohusläns Vertebrat- fauna. Öfversigt av Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 4. Sid 57-68. Stockholm. (Jungfrutrana) Kolthoff, G., Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Stockholm. Lindblad, J.W. 1874. Notiser och hogkomster. Svensk Juristtidning 12: 95-107. (Jungfrutrana) Lönnberg, E. 1915. Vattensångaren, Acrocephalus aquaticus GMELIN, en för Sveriges fauna ny fågelart. FoFl 10: 210-211. Jägerskiöld, L.A. 1911. Berättelse rörande Göteborgs Musei zoologiska afdelning för år 1910. Göteborgs Museums Årstryck 1911: 19-33. (Småtrapp) Jägerskiöld, L.A. 1905. Ökenlöparen (Cursorius gallicus Gmel.) skjuten i Sverige. Svensk Juristtidning 43: 301-302. Malm, A.W. 1877. Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren. Göteborg. (Stortrapp) Strömstads Museum. Katalog A. (Trol. upprättad omkring år 1878–1880). (Jungfrutrana) Vattensångare. Fyndplats: Pater Noster, 1915. Jungfrutranan, skjuten vid Skee 1874, brann upp. Men denna fyndnotering finns kvar. Purpurhäger – som färgstark adult i nutid och som diskret bruntonad ung hona, skjuten på Tjörn 1891. Kungsfågelsångaren, upptäckt i Fågelviken, Härnäset, Bro socken, Lysekils kommun1957, blev landets första. Allt tack vare en uppmärksam konservator. Bild: BJÖRN DELLMING, GÖTEBORGS NATURHISTORISKA MUSEUM Bild: VÄNERSBORGS MUSEUM Bild: NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Kategorier
#4/2019 Fördjupning Fyndsammanställningar

Höksångaren i Bohuslän – En sångares uppgång och fall

FpV nr 4/2019, s. 24-29

Matti Åhlund, Ingemar Åhlund

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

förändrat fågelliv 24 Fåglar på Västkusten 4/2019 förändrat fågelliv Höksångaren uppvisar en märklig historik i Bohuslän. 1977 upptäcktes en liten koloni på Lindön i Tanum, varefter arten häckade årligen under lång tid. Efter en sista konstaterad häckning 2011 är den exklusiva sångaren tyvärr utgången som häckfågel i landskapet. TEXT: INGEMAR ÅHLUND & MATTI ÅHLUND INGEMAR55AH@YAHOO.SE MATTI.AHLUND@TELIA.COM HÖKSÅNGAREN I BOHUSLÄN – EN SÅNGARES UP PGÅNG OCH FALL höksångaren i bohuslän Fåglar på Västkusten 4/2019 25 HÖKSÅNGAREN HAR VIDSTRÄCKT utbredning i centrala och östra Europa, samt i Centralasien österut till och med Kazakstan. Det europeiska beståndet anges omfatta minst 500 000 par och har en markant östlig tyngdpunkt (BirdLife International 2019). Nära Sverige finns starka bestånd i de baltiska länderna och Polen, som tillsammans uppges ha 30 000–80 000 par (BirdLife International 2004). Bland de nordiska länderna har Finland länge haft det största beståndet; detta har dock minskat från cirka 2 500 par under 1980-talet till 200–800 par i början av 2000-talet (Valkama m fl 2011). I Danmark försvann arten som häckfågel i slutet av 1990-talet efter att under lång tid ha häckat spritt längs landets kuster (Nyegaard m fl 2012). Sydligaste Norge utgjorde tillsammans med Bohuslän höksångarens nordvästligaste utpost i Europa, men där förekommer arten nu i en mycket blygsam utsträckning (<5 par, Shimmings & Øien 2015). KORT OM UTBREDNING OCH HISTORIK I SVERIGE Det svenska beståndet skattades 2012 till cirka 350 par (240–460 par, BirdLife Sverige 2018). Arten är knuten till öar och kuster i den södra delen av vårt land. Större delen av den svenska populationen återfinns på Öland, medan ett mindre bestånd finns på Gotland (ArtDatabanken 2019a). Från Bohuslän, östra Skåne, Blekinge och skärgårdsområdena från Östergötland till södra Roslagen rapporteras eller rapporterades regelbundet enstaka häckningar. Höksångaren har tillfälligt häckat i Halland, Närke och Västergötland (SOF 2002). Dalsland är det enda av våra grannlandskap som helt saknar fynd. De första svenska fynden är från 1814, då två exemplar påträffades på två olika lokaler i Skåne (Svensson m fl 1999). Det är inte känt om arten varit förbisedd tidigare eller om den faktiskt invandrade vid den här tiden. I mitten av 1800-talet häckade emellertid höksångaren i södra och östra Skåne, i Blekinge, östligaste Småland samt på Öland och Gotland. Det svenska beståndet utanför Öland och Gotland har varierat i storlek och utbredning under 1900-talet. Etableringen i Stockholms skärgård skedde under senare delen av 1950-talet och början av 1960-talet, och kan troligen knytas till den kraftiga expansionen i Baltikum under det senaste seklet. Numera får kanske antalet häckande par utanför Öland-Gotland närmast betraktas som försumbart. På den svenska rödlistan återfinns höksångaren i kategorin Sårbar (VU), vilket anger att beståndet bedöms ha ”hög risk att dö ut i vilt tillstånd” (Art- Databanken 2019b). HISTORIK OCH FÖREKOMST I BOHUSLÄN Varken Wilhelm von Wright eller någon annan av 1800-talets auktoriteter redovisar några uppgifter om höksångare från Bohuslän. Förstafyndet utgörs av en 1K-fågel som sköts i Slävik på Härnäset i Lysekils kommun den 13 oktober 1938. Nära nog trettio år senare kom nästa notering, då ett par sågs vid Duvnäs på Nord-Koster i juli 1967 under omständigheter som tydde på häckning. Tio år senare lokaliserades en liten koloni (7 hanar och 4 honor, varav ett eller två häckande par) på Lindön i Tanums kommun. Häckningar utöver den på Nord-Koster 1967 kan förstås ha ägt rum i det fördolda dessförinnan. Det är också tänkbart att höksångaren faktiskt nådde hit i lite större omfattning kring 1977, vilket möjligen antyds av den norska fyndhistoriken. Figur 1 försöker ge en bild av uppträdandet för fåglar som registrerats med häckningskriterier fördelat på tioårsperioder. Det som antalsmässigt gör 1980-talet till det gyllene decenniet är de höga siffrorna på Lindön-Kalvön och Härmanö. Antalet lokaler var tämligen oförändrat per årtionde mellan Hoksangarens flammande blick moter man sallan i Bohuslan numera. Häcknin gar utöver den på Nord- Koster 1967 kan förstås ha ägt rum i det fördolda Bild: MIKAEL PERSSON förändrat fågelliv 26 Fåglar på Västkusten 4/2019 1980 och 2009, men halverades det senaste decenniet. Arten har noterats med häckningskriterier fem av de senaste tio åren: ett fynd 2010 (häckning vid Tjurpannan), två fynd 2011 (varav häckning vid Tjurpannan utgör ett) och ett vardera 2013, 2014 och 2017. Förutom häckningsfynden vid Tjurpannan var övriga fynd tillfälliga observationer, alla på olika lokaler. Följande förteckning behandlar de lokaler där arten häckat eller setts/hörts under häckningstid under minst två år (se figur 2). Lokalerna är ordnade i enlighet med årtalen för förstafynden på respektive plats. År 2010 gjordes mer eller mindre organiserade eftersök under häckningstid på flera av de gamla lokalerna, därav hänvisningarna till det året nedan. Nord-Koster, Strömstad: En sannolik häckning rapporterades som nämnts från Duvnäs 1967. Nästa fynd på ön kom inte förrän 1985, då 4 sjungande hanar inräknades, följt av en konstaterad häckning 1986. Arten rapporterades med som mest 3 ex under 1988, 1989 och 1992, varefter minst 2 2Khanar och 1 hona sågs/hördes tillfälligt 2002 och 1 sjungande hane 2004. Då lokalen specificerats har det gällt Basteviken eller Valnäsområdet. Flera besök gjordes vid lokalerna under 2010, utan resultat, liksom 2007 och 2008. Lindön-Kalvön, Tanum: Under perioden 1977– 2010 rapporterades arten under 25 av de 34 åren, och konstaterade eller troliga häckningar rapporterades under minst fem av dessa. Högsta antalet sjungande hanar (10) inräknades 1986; efter 1988 rapporterades aldrig mer än 3 sjungande från öarna under en säsong. Senast arten noterades på öarna var 2007 (1 sjungande). De två öarna kontrollerades under 2010, utan resultat, medan en 2K-hane påträffades på Lindön 13 juni 2011. Härmanö, Orust: Arten upptäcktes på ön 1981 och rapporterades sedan under fem av åren som följde fram till och med 1993, då den senast noterades. Tre häckningar (1981, 1988 och 1993) och som mest 8 sjungande hanar (1986) utgör de mest intressanta observationerna. Ön genomsöktes i större utsträckning än de andra gamla häckningslokalerna under 2010, men utan resultat. Ramsvikslandet, Sotenäs: Den första noteringen är från 1982. Arten påträffades sedan under 1983– 1985, 1987, 1989, 2001 och 2005; tre häckningar och som mest 3-4 sjungande hanar. Nästan samtliga noteringar är från Hällingedalen med omgivningar. Det är inte känt i vilken omfattning de bästa områdena besöktes under 2010. 1 ex påträffades också vid Fykan 30 juli 2013. Flågen, Harestad, Kungälv: 1985–1987 rapporterades 2–3 sjungande hanar per år härifrån, samt en häckning under det sistnämnda året. Dessutom en konstaterad häckning 1997. Ramsö, Strömstad: 1 sjungande hane 7 juni 1987 och 1 sjungande hane 11 juni 1997. Stocken, Orust: Vid denna ”superlokal” har arten påträffats och ofta häckat på följande tre närliggande lokaler under åren 1988–2003 (noteringar finns från 13 av dessa 16 år): Kattevik: 1 par häckade 1988, 1991 och 1999 (vissa år fanns flera ha- 0 5 10 15 20 25 30 35 1960-69 1970-79 1980-89 1990-99 2000-09 2010-19 Antal Sjungande/par Lokaler med sj/par Höst observerade Höst ringmärkta Markern a bör vara kustnära, varma och gärna ganska torra, med ett artrikt, tätt och varierat lågt buskskikt för bobygget Figur 1. Maximalt antal hoksangare i Bohuslan per artionde. Antalet ”sjungande/par” ar summan av hogsta arssumman per lokal av sjungande hanar eller par for varje artionde. ”Lokaler med sj/par” avser lokaler dar hoksangare noterats med hackningskriterier under respektive artionde. Grafik: MATTI ÅHLUND 0 5 10 15 20 25 30 35 1960-69 1970-79 1980-89 1990-99 2000-09 2010-19 Antal Sjungande/par Lokaler med sj/par Höst observerade Höst ringmärkta Fåglar på Västkusten 4/2019 27 höksångaren i bohuslän nar på plats); dessutom 1-2 hanar 2000 och 2003. Slätterna: 1 par häckade 1988 och 1 par sågs 1989. Båsevik: 1 par häckade 1992, 1993, 1996 och 1999; vissa år fanns flera sjungande hanar på plats. Dessutom noterades fåglar under 1991, 1994, 1998, 2000 och 2001. Utöver de fynd som redovisats här föreligger en notering gällande en sjungande fågel vid ”Stocken” 1995. Åtminstone Båsevik och Flackevik besöktes vid ett par tillfällen under 2010, utan resultat. Storö, Väderöarna, Tanum: 1 permanent revir i maj 1988 (då också 1 ex ringmärktes), 1 sjungande hane 29–30 maj 1989, 2 ex 26 juni 1994, 1 ex 27 maj 2000 och 1 sjungande hane 28 juni 2017. Klåverön, Kungälv: 1 par 9 juni 1988, 1 ex 31 maj 2013. Södra Råssö, Strömstad: 1-2 häckande par 1991, 1 ex 23 maj 1992, 1 häckning 1997, 2 sjungande hanar 1998 (1 häckning) och 1 häckande par 1999. Området har kontrollerats årligen hela 2000-talet. Vallerö, Orust: 1 ex 17 maj 1992 och 1 ex 20 maj 1995. Säby, Tjörn: 1 häckande par 1993, 1 trolig häckning 1997, 1 sjungande hane 6–7 juni 1999 och 1 sjungande hane 17 maj 2001. Området besöktes åtminstone ett par gånger under lämplig tid 2010, utan resultat. Lyrön, Orust: 1 ex i maj 1993 (exakt datum ej angivet), 1 ex 25 maj 1995 och 1 sjungande hane 15– 16 juni 2010. Hönö, Öckerö kommun: 1 sjungande hane på Nötholmen 17 maj 1998 och 1 2K sjungande hane vid Tjälleviks mosse 25 maj 2009. Tjurpannans naturreservat, Tanum: Ett par häckade under 2001–2003, 2006 och 2009–2011. Därutöver rapporterades ett par med permanent revir 2004–2005 och 1 hane med permanent revir 2007. Ett andra par påträffades dessutom tillfälligt under 2003 och ytterligare en sjungande hane under 2006. Under perioden 2001–2010 saknas alltså noteringar blott från 2008, men av Artportalen att döma tycks ingen ha besökt lokalen under häckningstid det året. Arten har eftersökts årligen på lokalen åtminstone till och med 2017. En trolig häckning och minst nitton fynd av enstaka fåglar under häckningstid föreligger också från andra lokaler (sj=sjungande): Strömstad: 1 ex Lindholmen 30 juli 1987. 1 hane Syd-Långö 5 juli 2008. Tanum: 1 ex Heljeröd, Kämpersvik 24 maj 1981. 1 sj Havstenssund 31 maj 1992. 1 honfärgad Långeskär, Havstenssunds skärgård 7 juni 2011. Lysekil: 1 trolig häckning Skaftö 1994. 1 sj Gåsö 4 juni 1995. 1 sj Stora Kornö 21 juli 2004. Uddevalla: 1 ad Gunnarsvik, Skredsvik 31 maj 1977. 1 sj Djupepall, Bokenäs 30 maj 2003. Orust: 1 sj Bö, Långelanda 12 juni 2004. Tjörn: 1 sj Kyrkesund, Klövedal 20 maj 2001. Kungälv: 1 sj Brattön, Solberga 15 juni 1987. 1 sj Dotorp, Solberga 7 juni 2014. Hisingens bohusdel: Ett fynd lär finnas från Torslandaviken från mitten av 1980-talet. Öckerö: 1 permanent revir Björkö 2000. HÖSTFYND Förutom fynden under häckningstid föreligger 28 höstfynd av 1K-fåglar (individer födda under respektive år): ett från 1938 och 27 från perioden 1992–2019, varav 14 gjorda under ringmärkning. Höstfynden har ökat i Bohuslän under de senaste Figur 2. Hoksangarlokaler i Bohuslan. Lokaler dar arten rapporterats ≥ 2 ar under hackningstid ar namngivna. Vid lokal anges forsta och senaste observationen under hackningstid och, inom parentes, hogsta arsantal sjungande hanar och antal ar arten noterats pa lokalen under hackningstid. Aven hostlokaler ar inprickade. Grafik: MATTI AHLUND förändrat fågelliv 28 Fåglar på Västkusten 4/2019 årtiondena (figur 1). Om denna trend är verklig eller mest ett resultat av ökad aktivitet av skådare och ringmärkare är svårt att säga. I Sverige anländer hanarna från mitten av maj, medan honorna kommer något senare. Redan i augusti har de flesta höksångarna lämnat landet. De ungfåglar som dyker upp under hösten har sannolikt ett östligt ursprung, och fynd av sådana fåglar har gjorts ända in i november (ArtDatabanken 2019a). Arten övervintrar i östra Afrika. NÅGOT OM BIOTOP OCH UPPTRÄDANDE Höksångaren har speciella biotopkrav när det gäller häckningslokalerna. Markerna bör vara kustnära, varma och gärna ganska torra, med ett artrikt, tätt och varierat lågt buskskikt för bobygget, ett lite högre buskskikt med uppstickande lövträd för födosök och sångplats. När sådana buskmarker befinner sig i ett visst stadium av igenväxning är de idealiska för artens behov. Höksångaren missgynnas därför av både alltför drastisk röjning och alltför kraftig igenväxning, men gynnas av att ett visst betestryck upprätthålls. Som kanske framgår av historiken ovan tycks höksångaren plötsligt ha dykt upp och börjat häcka på en lokal, och då ofta i form av en liten ”koloni” där flera par uppehåller sig inom ett mindre område, för att så småningom försvinna. Utan aktiv markskötsel och bete verkar arten inte ha blivit kvar mer än något decennium på varje lämplig häcklokal i Bohuslän. Biotopstudier med skötselförslag för markerna kring Ottenby på Öland återfinns i Waldenström m fl (2004). SLUTORD Höksångaren förefaller alltså ha utgått som häckfågel i Bohuslän och sydligaste Norge, kanske på grund av att den här befann sig i utkanten av sitt utbredningsområde och att den föredrar en biotop som, lämnad åt sitt öde, snabbt blir allt mindre lämplig. Som det ser ut nu kommer vi i den närmaste framtiden förmodligen bara att hitta enstaka exemplar under häckningstid, och då inte ens årligen, samt enstaka ungfåglar under hösten. Bild: KRISTOFFER NILSSON Utan akt iv markskötsel och bete verkar arten inte ha blivit kvar mer än något decennium I omradet vid Saby kile hackade hoksangare 1993 och annu i maj 2001 hordes en sjungande hane i omradet. Bild: SIMON CARRINGTON Hoksangarhona i typisk hackmiljo. Fåglar på Västkusten 4/2019 29 höksångaren i bohuslän TACK Stort tack till Rune Hixén, som gick igenom litteraturen fram till och med 1977. # Fotnot: Denna sammanfattning av hoksangarens historik och forekomst i Bohuslan ar en uppdatering av redovisningen i Faglar i Bohuslan nr 1/2011. Referenser ArtDatabanken. 2019a. Artfakta: hoksangare Sylvia nisoria. <https://artfakta.se/artbestamning/taxon/102123> (last 2019-09-07). ArtDatabanken. 2019b. Rödlistning. Bedömningsprocessen, kategorier och kriterier. <https://www.artdatabanken.se/varverksamhet/ rodlistning/Bedomningsprocessen/> (last 2019- 09-07). BirdLife International. 2004. Birds in Europe: Population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12). BirdLife International. 2019. Species factsheet: Sylvia nisoria. <http://www.birdlife.org> (last 2019-09-07). BirdLife Sverige. 2018. Sveriges fåglar 2018. BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Forening & Svensk Fageltaxering, Lunds Universitet. Nyegaard, T., Meltofte, H., Tofft, J. & Grell, M. B.. 2014. Truede og sjaldne ynglefugle i Danmark 1998-2012. Dansk Ornitologisk Forenings Tidsskrift 108: 1-144. Shimmings, P. & Oien, I. J. 2015. Bestandsestimater for norske hekkefugler. NOF‐rapport 2015‐2. Norsk Ornitologisk Forening. SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm. Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Var Fagelvarld, suppl. 31. Sid. 402-403. Stockholm. Waldenstrom, J., Rhonstad, P. & Hasselquist, D. 2004. Habitat preferences and population trends in the Barred Warbler Sylvia nisoria in the Ottenby area, southeast Sweden. Ornis Svecica 14: 107-116. Valkama, J., Vepsalainen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. <http://atlas3.lintuatlas.fi/english> (last 2019-09-07). Bild: MATTI ÅHLUND Sa sent som 2011 hackade hoksangare vid Tjurpannan i Tanum. Bild: SIMON CARRINGTON Unga hoksangare ar latta att forbise.