Kategorier
#3/2019 Fältbestämning

Arta måsar i flykten

FpV nr 3/2019, s. 18-23

David Armini

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fältbestämning 18 Fåglar på Västkusten 3/2019 URVAL Här behandlas måsar som kan eller borde kunna ses på sträck vid den svenska västkusten. Tio arter tas upp – samtliga som har setts i Sverige utom långnäbbad mås, präriemås och sotvingad mås. Alla tio har setts eller borde kunna ses sträckande hos oss under höst eller vinter. Varje art beskrivs i den ungfågeldräkt som är troligast under höst och vinter – för de flesta arter innebär detta första vinterdräkt. UPPDELNING Samtliga måsar är knutna till vatten och kan ses vid vilken kust som helst. Ett sätt att dela upp dem är i en grupp pelagiska respektive en grupp som ofta förekommer på inlandslokaler. Till gruppen landmåsar hör förstås våra allmänna arter skratt- och fiskmås, samt den allt vanligare svarthuvad mås. Hit hör också extremt sällsynta nordamerikanska trädmås och ringnäbbad mås. För resterande fem måsar gäller att de är pelagiska, alltså bundna till havet. Undantaget är dvärgmås som häckar i insjöar och sträcker över land. Likväl är det en art som utanför häckningstid nästan exklusivt är pelagisk. Uppdelningen avspeglar också ungfåglarnas vingovansida: alla landmåsarna har en spräckligt tecknad vingovansida med tydlig svart kant på armpennorna. De pelagiska måsarna har en renare tecknad vinge: Ismås nästan helt vit och de andra fyra med kontrasterande svart-vit-grå-teckning och med vita eller nästan helt vita armpennor och inre handpennor. Även uppträdande, beteende och flyktsätt skiljer sig mellan grupperna, även om skillnaderna inte är konsekventa. Förenklat kan landmåsar i större utsträckning förväntas ses sträckande i flock i lugnare väder, medan de pelagiska måsarna är mer sannolika att se när det blåser mer Förekomst och flyktsätt En dag med pålandsvind vid västkusten finns fyra arter som är sannolika att se, två arter vardera av landmåsar och pelagiska måsar: skrattmås, fiskmås, tretåig mås och dvärgmås. De sex andra arterna är ovanliga eller extremt ovanliga – från de årliga tärnmås och svarthuvad mås, till trädmås som setts fyra gånger i Sverige. Som med all fältbestämning är det nödvändigt att titta på många individer för att lära sig och få en känsla för karaktärer i dräkt, form och flyktsätt. Bra är också att ta hjälp av omständigheter och årstid för att få en ledtråd. Vid svag ffältbestämningältbestämning Sträckande måsar är spännande, men kan också vara stressande. Ofta går det fort, enskilda individer kan vara svåra att hitta och bestämma. Vi går igenom tio arter i ungfågeldräkt. Fyra är vanliga under sträck/ havsfågelskådning, fyra är sällsynta men har setts på västkusten. Två har inte setts här – ännu. TEXT: DAVID ARMINI DAVID@ARMINI.SE ARTA MÅSAR I FLYKTEN Fåglar på Västkusten 3/2019 19 måsar i flykten Bild: HANS ZACHRISSON vind i augusti bör det vara större andel fisk- och skrattmås, medan andelen dvärg- och tretåig mås är högre vid hård pålandsvind senare under hösten. Tänk också på att form och storlek är svåra att avgöra: Dvärgmås är visserligen signifikant mindre än en skrattmås, men det är överraskande svårt att avgöra detta utan att ha fåglarna sida vid sida. Även vädret påverkar intrycket av fågelns storlek. Hård vind pressar fjädrarna mot kroppen och fågeln rör sig på ett annat sätt – sådant kan påverka storleksintrycket. Flyktsätt och rörelsemönster är ofta till hjälp vid artbestämning, men även här varierar intrycket mycket beroende på väder. GRUPP 1: LANDMÅSAR Särskilt vid svag vind flyger dessa arter gärna i flock, även blandflockar är vanliga men bara inom gruppen. Det är exempelvis nästan otänkbart att se en tretåig mås i en flock med skrattmåsar, medan skrattmås och fiskmås ofta ses flyga tillsammans. Vid hårdare vindar praktiserar samtliga arter dynamisk flykt, och flyger till och med i fina bågar. De kan alltså växla mellan att flyga högre upp i den hårda vinden för att få fart, och sedan sjunka närmare vattnet där det blåser mindre för att vinna väg. Detta sker ofta med mycket flaxande med vingarna, men de kan också glidflyga både korta och långa stunder. Särskilt fiskmås kan flyga i vackra bågar. SKRATTMÅS Allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. I alla väder är både profil och flyktsätt typiska för en van betraktare. Skrattmås flyger aktivt, med bestämda vingslag, ungefär som en person som tävlingsror. Flyktsättet kan påminna mer om en tärna än en trut. Få måsar är så grafiskt eleganta som tretåig mås. Ungfåglarna behärskar till fullo konsten att rida på vindarna, även i styv kuling. fältbestämning 20 Fåglar på Västkusten 3/2019 Under sträck i svag vind flyger skrattmåsar gärna i flock, ibland på höjd. Vid hård vind nyttjar den inte dynamisk glidflykt lika mycket som fiskmås. Mest blir det enstaka kast som då ser ut mer som att skrattmåsen drabbats av en hård vindby. Ofta flyger den nära vattenytan. Hård vind brukar också innebära att det ses färre skrattmåsar vid kusten. FISKMÅS Är liksom skrattmås en allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. Fiskmås kan både upplevas som anonym och elegant. Nästan oavsett väder tar den sig fram utan att göra något väsen av sig, med en flyktstil som är väl anpassad och ekonomisk oavsett väder. Vid lugnare väder flyger den gärna i flock, likt skrattmås, och arterna förekommer ibland i blandflockar. Vid hård vind överraskar den med att flyga i vackra bågar i väl balanserad dynamisk glidflykt. Emellertid genomför den sällan konsekvent bågflykt under en längre stund, som om den behövde stanna upp och flyga vanligt efter några vackra bågar. SVARTHUVAD MÅS Arten ses årligen i Sverige och ökar dessutom. Exempelvis har samtliga sex fynd av sträckande fåglar vid Hönö skett efter 2011. Svarthuvad mås liknar fiskmås till form och storlek och särskilt ungfåglar är lika varandra även i dräkten. Flykten kan påminna både om skrattmås och fiskmås. TRÄDMÅS Det finns bara fyra publicerade fynd av denna nordamerikanska art i Sverige, men den är en årlig gäst på de brittiska öarna så den kan vara förbisedd. Arten är svår att skilja från skrattmås, och genom att den är så sällsynt behövs förmodligen fotodokumentation för att en sträckande individ ska publiceras. Arten är mycket lik skrattmås i alla dräkter, men är bland annat mindre och kan påminna om dvärgmås. RINGNÄBBAD MÅS Liksom trädmås är detta en art från Nordamerika som är extremt sällsynt i Sverige med endast 11 publicerade fynd. Arten är dock årlig på de brittiska öarna och kan vara förbisedd i Sverige. Precis som med trädmås fordras förmodligen foto för att en förbisträckande ungfågel ska bli officiellt publicerad. Arten är nära släkt med fiskmås och liknar denna i alla dräkter, ungfågel påminner också om svarthuvad mås. GRUPP 2 – HAVSMÅSAR Samtliga arter i denna grupp är strikt bundna till havet året om, utom dvärgmås under häckningstid. Till skillnad från gruppen landmåsar, ökar sannolikheten att se någon av dessa arter under en dag med hårdare pålandsvind. Dvärgmås och rosenmås flyger gärna i flock precis som landmåsarna (även om det inte är aktuellt med flockar av rosenmås i Sverige, så skulle det vara tänkbart att se en i en dvärgmåsflock). De andra måsarna flyger aldrig i uttalade flockar, men de kan uppträda i en löst sammanhållen grupp. TRETÅIG MÅS En liten koloni finns sedan 1967 på Nidingen, men framför allt uppträder arten i Sverige i samband med pålandsvind längs västkusten. Hårdare vind brukar dessutom innebära att fler ses. Arten har en karaktäristisk kombination av att flaxa likt andra måsar, men också kunna växla till flykt med stela vingar, närmast liknande stormfågel eller till och med liror. Tretåig mås kan flyga elegant och länge i dynamisk glidflykt, med endast få stela vingslag. Den flyger inte i flock liknande dvärgmås, skrattmås eller fiskmås, men kommer ofta i löst sammansatta grupper. I samband med höststormar kan så stora mängder förekomma att det nästan är som en enda stor flock. TÄRNMÅS En sällsynt men årlig gäst i Sverige, nästan enbart sedd sträckande på västkusten i samband med hård vind under hösten. Till skillnad från de andra måsarna behåller den juvenil dräkt under hela hösten. Storlek, proportioner och flykt mitt emellan eller med lite av varje från dvärgmås och tretåig mås. Det är den mås som mest praktiserar dynamisk glidflykt tillsammans med tretåig mås. Å andra sidan kan de också driva runt mellan vågor likt dvärgmås eller tärnor och då vara svår att hitta och följa. ROSENMÅS Mycket sällsynt i Sverige, observationer sker inte årligen, och i skrivande stund är det fem år sedan någon rosenmås senast sågs. Arten är noterad på sträck vid havsfågelskådning vid flera tillfällen. Flykt likartad dvärgmås. DVÄRGMÅS Häckfågel i sötvattensträsk på Gotland, Svealand, Norrland, Norge och Finland som ofta ses på sträck både i lugnt väder och vid hård blåst. Dvärgmås kommer ofta i flock, men ensamma individer ses också. Flykten likartad oavsett vind: Snabba vingslag som liknar svarttärna och en flyktbana mest lågt över vattnet. Flykten kan avbrytas för att stanna upp kort, eller för att fara iväg med vinden och få fart. I hård vind är den ofta svår att hitta och följa genom sin flykt nära vattnet och sina tvära och oväntade kast. ISMÅS Mycket sällsynt gäst i Sverige som brukar dyka upp med några års mellanrum. Flera av observationerna har varit av sträckande individer. Rosenmås – sälls ynt gäst i väst Bild: BJÖRN DELLMING Fåglar på Västkusten 3/2019 21 måsar i flykten Skrattmås En lättbestämd art under de flesta omständigheter. Den har vissa drag gemensamt med fiskmås, men ska under de flesta omständigheter inte vålla något problem. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Smalare och längre näbb med röd ton • Svarta fläckar på huvudet • Vita handtäckare och vit yttre del av handen • Ljust grå och otecknad undersida av arm och armhåla • Rent vit inre del av stjärt och övergump • Ljust grå, nästan vit mantel och större armtäckare Fiskmås 1K-fåglar på hösten kan vara mycket lik unga eller subadulta gråryggade trutar, främst gråtrut men även den ovanligare kaspisk trut. Även den mest erfarna skådaren kan ibland komma snett i bestämning av enskilda individer. Riktigt hållbara och konkreta karaktärer finns inte, nästan alla handlar om bedömning. För att komplicera det varierar ruggning stort bland trutar. Om andra fåglar finns att jämföra med, som skrattmås, tretåig mås eller adulta trutar, så brukar det vara enkelt. Fiskmås är närmare skrattmås i storlek än gråtrut, och är nästan precis jämnstor med tretåig mås. Nyckelkaraktärer jämfört med gråtrut: • Smalare och kortare näbb. • Litet huvud. • Mindre svart på stjärten och närmare rent vitt på övergump och vita delar av stjärten. Svarthuvad mås Förenklat är en svarthuvud mås en fiskmås där alla gråbruna och bruna partier ersatts av svarta eller ljusgråa. Resultatet är en fågel som är nästan monokrom och går i svart och ljusgrått/vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Mörk näbb. • Svarta markeringar på ett i övrigt ljusgrått huvud. • Rent vit stjärtovansida och övergump, så när som på ett smalt och distinkt avsatt svart ändband. • Omönstrat vit eller ljusgrå vingundersida så när som på ett svart band längs bakkanten av vingen. • Ljusgrå eller nästan vit mantel och större armtäckare. Artkaraktärer att ge akt på Skrattmåsflockar sträcker ofta nära vattenytan, men kan även ta höjd i svagare vindar. Här är en flock med subadulta skrattmåsar. Bild: BJÖRN DELLMING Bild: SIMON CARRINGTON Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ERIK HIRSCHFELD fältbestämning 22 Fåglar på Västkusten 3/2019 Tretåig mås Trädmås Trädmås är extremt sällsynt i Sverige, och dessutom svår att skilja från skrattmås. Om en misstänkt trädmås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att få bra foton av den för att säkert kunna bestämma den och få den publicerad. Väsentligen lik skrattmås, med drag av dvärgmås. Nyckelkaraktärer: • Mellan skrattmås och dvärgmås i flyktsätt och storlek. Nyckelkaraktärer jämfört med skrattmås: • Kort svart näbb. • Svarta yttre större handtäckare (notera att en del skrattmåsar kan ha detta också). • Inre handpennor och inre större handtäckare ljusgrå (om en skrattmås har svarta yttre större handtäckare, är detta parti också mörkt). • Smalt svart band längs hand- och armpennor. Skrattmås har bredare och diffust. • Annorlunda tecknad undersida av handen: smal svart kant och innanför ljusgrått eller vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Vitt på huvudet likt skrattmås. • Rundad, inte kluven stjärt. • Dvärgmås har ett brett svart band som löper över yttre handpennor och armtäckare. • Även beteende närmar sig dvärgmås, exempelvis snappar arten insekter över vattenytan. för att säkert kunna bestämma den. Tretåig mås Arten är den i Sverige vanligast förekommande som är helt anpassad till ett liv vid och på havet. En blåsig dag vid kusten är den ofta en karaktärsfågel. Den är säregen jämfört med de vanligare måsarna som vi ser och står ut både med stelare flykt och den speciella teckningen. Normalt ska 1K-fåglar på hösten vara enkla att bestämma, både genom hur de flyger och genom den vackra svartvita teckningen som bildar något av ett svart W över ryggen och vingarna. Vid minsta tveksamhet om bestämning jämfört med skrattmås och fiskmås, lägg märke till: • Svart boa som ligger om nacken. • Ljusgrå eller nästan vita vingundersidor. • Svart näbb. • Kluven stjärt. • En vit triangel längs inre handpennor, upp till vingknogen och in till kroppen. Tärnmås På vissa sätt är tärnmås ett mellanting mellan tretåig mås och dvärgmås, bland annat kan tärnmås kan flyga likt bägge arterna. Särskilt lurigt är om det en dag passerar många tretåiga måsar – då kan en enstaka dvärgmås lätt föra tankarna till tärnmås. Likadant gäller det omvända, under en dag med fler dvärgmåsar men enstaka tretåiga måsar. Och så kan det inte nog understrykas hur många gånger både tretåig mås och dvärgmås kan förefalla ha en teckning på ovansidan av vingar och mantel som är precis den man tänker sig att tärnmås ska ha! Nyckelkaraktärer jämfört med både tretåig mås och dvärgmås: • Huvudet ser mestadels mörkt ut och saknar svarta markeringar. • En gråbrun markering ses på huvudsidan och ned på halsen. • Stjärten är djupt kluven, men det är sällan möjligt att se på en sträckande individ. • Vid direkt jämförelse är tärnmås mindre än tretåig mås och större än dvärgmås. • Om det går att säkerställa att den saknar svart band längs armtäckarna är det en bra karaktär. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås • Det svarta på handen upptar mer än halva handen, tretåig mindre än halva handen. • Det vita på armen upptar mindre än hälften av armen. På en tretåig mås upptar det ljusa partiet ungefär hälften av armen. • På vingundersidan finns ett gråbrunt streck längs armpennorna. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås • Rent vit triangel från inre handpennor, till knogen och in till kroppen. Ringnäbbad mås Mycket lik fiskmås men liknar även svarthuvad mås och gråtrut i andra vinterdräkt. Liksom med trädmås gäller att om en misstänkt ringnäbbad mås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att dokumentera den med foton Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Kraftig rosa näbb med brett svart band över spetsen. • Mellanting mellan fiskmås och svarthuvad mås vad gäller vingovansida och rygg: Utan bruntoner som hos fiskmås, men inte så distinkt tecknad som svarthuvad mås. • Större armtäckare och mantel nästan lika ljust grå som svarthuvad mås. • Vingundersidan tecknad likt fiskmås. • Otydligare och bredare svart ändband på stjärten och med mer bruna/svarta fläckar i det vita på stjärt och övergump. Bild: HANS BISTER Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: MAGNUS HELLSTRÖM Bild: PATRIK JONASSON Fåglar på Västkusten 3/2019 23 måsar i flykten Näbb I nästan samtliga fall hjälper det om näbben kan ses bra: • Tjocklek, längd och färg. Vingundersida Vingundersidans teckning är nästan alltid till hjälp vid bestämning av måsar och samtidigt en underskattad karaktär. Lägg särskilt märke till: Mörk eller ljus? • Mörk eller svart kant längs någon eller hela delen av bakkanten? • Om handen är mörk och vingundersida i övrigt är ljus så är det en skrattmås. • Med mycket markeringar på vingundersidan kan det bara vara en fiskmås, ringnäbbad mås eller en trut. W-teckning • Tretåig mås, rosenmås och dvärgmås har en teckning på översidan av vingen som ser ut att bilda ett (brutet) W. Tärnmås har också ett liknande mönster även om den bara har svart på handen. • Lägg särskilt märke till om hur mycket vitt det är på pennorna och hur mycket svart det är på handen. Stjärtform Om det går att se, är det en viktig karaktär vid bestämning av de pelagiska måsarna: • Är den kluven, djupt kluven eller spetsig? Nyans på mantel & större armtäckare • Öva på att hitta större armtäckare och bedöma färg på dem och manteln. Det är en viktig karaktär för att bestämma fiskmås, svarthuvad mås och ringnäbbad mås. Yttre handtäckare • Vita yttre handtäckare är unikt för skrattmås. Ismås Arten är en unik fågel, som i alla dräkter är helt eller nästan helt vit. Enda förväxlingsrisk är därför albinistiska eller kraftigt blekta individer av andra måsarter. Storleken ligger närmast fiskmås, men ismås har bredare vingar och kraftigare kropp. Lägg särskilt märke till kroppsform, benfärg, eventuella svarta markeringar i fjäderdräkten, ansiktsteckning samt näbbfärg och näbbform. Dvärgmås Arten är något av katten bland hermelinerna: Den påminner om landmåsarna genom att häcka i inlandet och att den inte nyttjar dynamisk glidflykt. Å andra sidan är det en pelagisk art utanför häckningstid, och liksom de andra havsmåsarna skyggar den inte för hård vind utan ökar ofta i antal med hårdare vind. Liksom landmåsar tenderar dvärgmås att följa vattenytan när vinden blir hårdare, för att utnyttja att det blåser svagare närmare vattenytan. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås och skrattmås • Under nästan alla omständigheter ska storlek och flyktsätt omedelbart fälla avgörandet: Tretåig mås och skrattmås är cirka 50 % större, både i kroppslängd och vingspann. Bägge arter är närmare fiskmås i kroppsform och storlek. Dvärgmås flyger ofta tätt efter vattenytan, kastar hit och dit, försvinner lätt et cetera. Tretåig mås å andra sidan flyger särskilt i hård vind på stela vingar i stora eleganta bågar. Skrattmås har en lugnare och rakare flykt. • Vid tveksamhet gentemot tretåig mås: Lägg märke till det vita partiet på handen och armen. Det är betydligt mindre och mer genombrutet hos dvärgmås. • Vid tveksamhet gentemot skrattmås: Titta efter skrattmåsens vita yttre handtäckare och mörka bakkant längs hela vingen. Rosenmås Rosenmås är mycket lik dvärgmås, både vad gäller dräkt, flyktsätt och proportioner. Skillnaderna är små och det behöver vara goda omständigheter för att kunna bestämma en förbisträckande ung rosenmås. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Rent vita armpennor och inre handpennor. • En vit kil på handpennor som nästan når vingspetsen – utanför ett smalt, distinkt svart band längs toppen av handpennorna. • Mycket kort näbb och kort huvud/hals. • Lång stjärt med en avslutande kilformad spets, i stället för dvärgmåsens korta, kluvna stjärt. • Diagnostiskt tecknad vingundersida: övervägande grå med rent vitt parti längs pennorna. Karaktärer att titta extra på Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: PATRIK JONASSON

Kategorier
#3/2019 Skådarporträtt

Löparen som blev fågelfotograf

FpV nr 3/2019, s. 26-28

Kerstin Hirmas

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

skådarporträtt IDROTTEN LÄRDE HANS att anstränga sig, ta tag i något som var svårt, sätta upp mål och kräva en hel del av sig själv. Han lärde sig att spänna bågen och utmana sig själv. Så han satte upp en målbild, men fann att det var vägen till målet som var det viktigaste för honom. Som fågelfotograf vill han naturligtvis ta DEN DÄR BILDEN, men han har också behov av att vara ute i naturen och att vara där själv. Han har funnit en upptäckarglädje i fågelskådningen och tillfredsställelse i fågelfotograferingen. Född i en fiskarfamilj på Hönö där pappa fiskade, farfar fiskade, alla män i släkten fiskade sedan generationer tillbaka, har havet också format Hans och betytt väldigt mycket för honom. Förr i tiden när fiskarna var ute veckovis eller månadsvis var det många fiskare som inte ville sätta sin fot i en båt när de väl kom hem. Men inte Hans pappa. Så fort pappa Arne kom hem ville han ut och fiska i deras motorbåt. Familjen hade sju barn. Hans hade fyra äldre systrar och två yngre bröder. UNDER UPPVÄXTEN VAR IDROTTEN viktig. Hans spelade i hockeylaget och upplevde en väldigt fin gemenskap där. Idrottsledarna var eldsjälar och betydde mycket för honom. Vid 17 års ålder fiskade han sill längs ostkusten i ett halvår. Båten låg i Västervik. Den hösten rådde halv storm mest hela tiden och skepparen på båten kallade Hans för ”stormsvalan”. På väg hem till Hönö före jul fick de söka nödhamn i Kalmar för då blåste det full orkan. Hans blev inte fiskare som sin far utan började arbeta på en mekanisk verkstad, slutade med hockeyn och flyttade in till Göteborg. Därefter var det löpträning som gällde. Han började träna medeldistans och maraton. På den tiden bodde han i Kålltorp och arbetade i Torslanda. Så sprang han till och från jobbet – en sträcka på 2,5 mil, enkel väg. Om han inte sprang till jobbet kunde han gå upp och träna i 2,5 timme innan barnen vaknade och därefter åka till jobbet. Löpningen gav honom en känsla för naturen och han upplevde många fina stunder i det fria medan han tränade. Sedan hände det som inte får hända en idrotts- – Det är idrotten som har format mig och gjort mig till den jag är, säger Hans Zachrisson. Fast ordet målbild har fått ännu mer konkret innebörd numera. TEXT : KERSTIN HIRMAS KERSTIN HIRMAS@GOF.NU 26 Fåglar på Västkusten 3/2019 Kameran är alltid med när Hans är ute och spanar. LÖPAREN SOM BLEV FÅGELFOTOGRAF skådarporträtt Bild: KERSTIN HIRMAS Fåglar på Västkusten 3/2019 27 man. Han skadade en disk i ryggen. Efter ett år släppte smärtan men han kunde inte springa längre. Det är så än idag. Han kan gå hur mycket som helst men kan fortfarande inte springa. Efter alla år som idrottare uppstod det ett tomrum när han inte längre kunde löpträna. FÖR FEMTON ÅR SEDAN flyttade familjen ut till Hönö och Hans började fundera över vilka fåglar det var han såg på sina vandringar runt ön. Han gick in för att lära sig så mycket som möjligt om varje art han hittade och började intressera sig för vilka vadare som höll till vid stränderna på Hönö. Nu började han med sina tidiga morgonvandringar i de närmaste omgivningarna – femton år tillbaka håller han alltjämt på med det. Oftast är han ute två–tre timmar för att få in så många arter som möjligt. Numera är han alltid utrustad med kamera och objektiv, har alltid med sig någon av sina två kameror: Canon 7 D Mark II och en Canon 5 D Mark III med 400 mm eller 500 mm objektiv. Fågelintresset har utvecklats till att fotografera fåglar och fjärilar. Likaväl som Hans gick ”all in” när det gällde löpningen, och senare fågelarter, har han satt sig in i all teknik när det gäller kameror. Allt för att få så optimala bilder som möjligt. FÖR ATT FÅ EN så bra bild som möjligt använder han samma strategi som inom idrotten: sätter upp en målbild av det han vill uppnå. Sedan funderar han på vilken lokal han skall välja, vilken tid på året och tid på dygnet, vilken kamera, vilket objektiv. Därefter är det bara att ge sig ut och leta. För Hans är det själva vägen till den optimala bilden som är viktig. – Sedan är det så klart roligt om bilden blir bra, säger Hans. Men det är inte det viktigaste. Han vill förmedla en känsla i sina bilder och han vill helst inte behöva förändra något i bilden. Han väljer t ex ut bakgrunden till en fågelbild med stor omsorg. Kommer det ingen fågel kan det bli en fin bild i alla fall. För att fånga grönsångaren på bild fick Hans bege sig till Björkö för att finna den rätta biotopen för just den arten. Förutom Björkö, som Hans beskriver som en riktig Bild: HANS ZACHRISSON Bild: HANS ZACHRISSON För Hans är det själva vägen till den optimala bilden som är viktig Ängsmetallvinge i vila på syra. Rosenmås i Öckerö hamn, julen 2011. löparen som blev fågelfotograf skådarporträtt pärla när det gäller fåglar och fjärilar, så hittar han sina motiv längs Slingan runt Hönö kyrkogård och Rödbergen med Ersdalen på Hönö samt Horstebacke på Öckerö (strax innan bron till Hälsö). HANS KOLLAR ARTPORTALEN varje dag, men åker vanligtvis inte ut på larm – i alla fall inte med en gång. – Att stå tillsammans med mängder av fågelskådare för att se en ovanlig fågel är inte min grej. Om fågeln är kvar efter några dagar, kan jag ringa min kompis Bengt Karlsson och så åker vi ut till lokalen försedda med kameror, letar efter fågeln och försöker få bra bilder, berättar Hans. Ett undantag var när är rosenmåsen dök upp på Öckerö julen 2011. Då reste han sig mitt i julfirandet och meddelade familjen: – Ni får ursäkta mig men nu sticker jag ut. Vi fågelskådare har alla olika ingångar till skådandet. En del är nyfikna på sin omgivning, många har blivit inspirerade av sina föräldrars naturintresse och för en del kan en smärtsam erfarenhet leda både till fågelskådning och stark lust att fånga fågelriket på bild. # Fotnot: Se även Hans bild av tretåig mås i kuling, sidan 18. 28 Fåglar på Västkusten 3/2019 Hans Zachrisson Yrke: Mekaniker vid Renovas serviceverkstad på Ringön Familj: Fru och två snart utflugna barn Bor: Villa på Hönö med en liten damm där ärtsångare, pilfink, gråsparv, blåmes, björktrast och koltrast brukar bada Något du inte visste om Hans: Älskar att laga mat. Men med mamma och fyra äldre systrar i familjen var han bannlyst i köket under sin uppväxt. Bild: HANS ZACHRISSON Bild: HANS ZACHRISSON Till slut landade grönsångaren på rätt gren. Mindre hackspett