Kategorier
#1/2020 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten vintern 2019-2020

FpV nr 1/2020, s. 4-9

Björn Dellming, John Andersson, Per Undeland, Karin Magnander, Rrk Göteborg, Peder Winding, Annica Nordin, Kerstin Hirmas

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 1/2020 ARKTISKT BESÖK Vittrut är ingen given gäst i Göteborgstrakten, men under nyårshelgen upptäcktes minst två vittrutar här. Och två olika kaspiska trutar rastade i Göteborgs hamn. Roar man sig med att gå igenom fyndstatistiken av vittrut i Göteborg så kan man snabbt konstatera två saker. Dels att vittrut gått från att vara en relativt regelbunden vinterbesökare fram till 1980-talet, till en numera sällsynt gäst som inte ens är årlig i rapportområdet. Dessutom kan man utläsa att dagarna runt jul och nyår är bästa tiden om man vill försöka se denna arktiska trut i Göteborg. Väljer man sedan platser som Fiskhamnen eller Hönö, som är klart mest representerade i fyndstatistiken, så ökar chanserna ytterligare. Helt i linje med den statistiska fyndbilden hittades så en vittrut i första vinterdräkt på Hönö under självaste nyårsafton. Förmodligen samma individ sågs dagen därpå, också detta på Hönö, och nästföljande dag gjorde en ung vittrut en lov förbi Torslandaviken. För att sedan bekräfta artens typiska uppträdande i Göteborg hittades vid tiotiden morgonen därpå, 3 januari, en 2k vittrut i Fiskhamnen i Göteborg. Det var i detta läge lätt att anta att samtliga observationer fram till dess gällde samma individ, men någon timme senare upptäcktes en ung vittrut på Hyppeln och medan fiskhamnsfågeln under januari var fortsatt stationär i hamnbassängen observerades en 2k vittrut den 5 januari vid Björlanda strand och flera observationer har därefter gjorts i området kring Nolviks kile i Björlanda. Hur många ungtrutar det rör sig om har i skrivande stund inte kunnat fastställas men att det är minst två i Göteborgsområdet råder det ingen tvekan om. Inflödet av arten bekräftas också av observationer av en äldre fågel i Grosshamn samt en ungtrut i södra Halland i början av året. En art med betydligt färre fynd i Göteborg och på Västkusten är kaspisk trut. Det är en art som numera är vanlig i syd-östra delen av landet, men väldigt sällsynt på vår sida. På Öland finns det till exempel över 11 000 observationer rapporterade, att jämföra med Bohusläns högst modesta 6 fynd. I Göteborg hade det fram till morgonen 2 januari historiskt bara setts 13 individer, men när solen gått ner hade denna siffra stigit till 15 fynd. I Fiskhamnen hittades det nämligen en 3k-fågel och vid Klippan upptäcktes ytterligare en individ – en 2k-fågel. Sedan 2015 har det endast varit en observation av kaspisk trut i Göteborg före årets. Arten har spridit sig norrut och häckar nu närmast i Polen och Tyskland. Kanske kan nyårshelgens två fynd vara början på ett mer regelbundet uppträdande, även på Västkusten. # JOHN ANDERSSON NYÅR MED TRUTFEST! D”agarna runt jul eller nyår är bästa tiden Välstuderad buskskvätta TÅLIG SKVÄTTA Ett av de senare tillskotten i vår häckfågelfauna är svarthakad buskskvätta. På våra breddgrader förekommer två underarter: rubicola, som är ”vår” svarthaka, med störst utbredning i Europa, och hibernans, som huvudsakligen återfinns i Storbritannien, nordvästra Frankrike och sydvästra Norge. Våra rubicola brukar dyka upp på Västkusten i mars/ april och lämna oss i oktober. Ibland övervintrar dock arten på Västkusten, och den här vintern bjöd på en publikfriande individ i Torslanda. Med bra obsar och en nyligen publicerad artikel om dräktkaraktärer hos de två underarterna i skriften Ornis Svecica (Reino Andersson, 2019) granskade många fågeln i Torslanda extra noggrant. Hibernans har ofta ansetts vara stannfåglar medan rubicola setts som regelrätt flyttfågel. Ringåterfynd visar dock att båda underarterna flyttar i riktning mot Medelhavsområdet under vintern samt att övervintrare på häcklokaler inte är kläckta på lokalen (Helm, Fiedler, Callion, 2006). Fågeln i Torslanda uppvisar flera karaktärer för hibernans, men går det säkert att säga? För vidare förkovring i ämnet rekommenderas Reinos artikel! # BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Göteborgstraktens första brunsångare FÖLL FÖR GANLET Som nämndes redan i förra numret av Fåglar på Västkusten upptäckte Stefan Svanberg en brunsångare vid Ganlet 19 november. Detta var första fyndet för Göteborgs rapportområde. Brunsångaren lockade dagligen en mängd skådare till denna måttligt kända fågellokal de sex dagar den var på plats. Det var inte bara Göteborgs första fynd av denna sibiriska sångare, även Västergötland kunde addera en art till sin landskapslista. Lejonparten av de strax över hundra fynden i Sverige har gjorts på ostkusten, där Öland stoltserar med nästan hälften av landets fynd. Dagen efter att Bild: MIKAEL NILSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN vintern 2020 Fåglar på Västkusten 1/2020 5 Kaspisk trut, 3k, Klippan. Skådarhjälpen nådde 200 000 REKORDSTOR HJÄLP Sedan 2012 har Skådarhjälpen varit ett givet inslag vid Sveriges Radios arrangemang Musikhjälpen. I år var temat: ”Sex är inte ett vapen”. Även i år anordnade Skådarhjälpen ett artrally 9–15 december, då skådare från hela landet kunde bidra. I år slogs årsbästa: hela 40 000 kr samlades in via Skådarhjälpen. Sedan starten har skådare bidragit med hela 200 000 kr! Denna gång deltog 200 skådare och hela 177 arter sågs under tävlingsveckan – totalt i landet kunde 7 777 kryss räknas in. Vinnande ur rapportområdesfighten gick Öland. I Göteborgs rapportområde sågs totalt 116 arter, där Roger Eskilsson toppade med 88 arter. En liten tävling inom tävlingen är antal deltagare i olika rapportområden. I år kom Göteborg på tredje plats med 27 deltagare. Nog borde vi kunna öka detta antal till nästa år? Det är enkelt, roligt och för en väldigt god sak! Läs mer på skadarhjalpen.se eller Skådarhjälpen på Facebook. # JOHN ANDERSSON Kaspisk trut, 3k, Fiskhamnen. Vittrut,2k, Fiskhamnen Kaspisk trut, 2k, Klippan. Bild: STEFAN SVANBERG Bild: KARIN MAGNANDER Bild: PEDER WINDING Ganletfågeln upptäcktes hittades en brunsångare även vid Skallkroken, Haverdal i södra Halland. Båda fynden är fenologiskt unika då de tillsammans med den ölandsfågel som också upptäcktes i november, och sågs ända till 27 december, tillhör de senaste fynden som gjorts av brunsångare i landet. Bortsett från ett vårfynd vid Vallda 2006 och ett Getteröfynd i januari har i princip alla tidigare fynd gjorts från sena september till absoluta början av november. # JOHN ANDERSSON Havsörn häckar åter i Bohuslän 115 ÅR SENARE I ledaren i Fåglar på Västkusten 3/2019 omnämns att havsörn åter etablerat revir i Bohuslän efter 115 års frånvaro. Det har nu framkommit uppgifter om att en häckning ägde rum redan 2018, och 2019 häckade den åter och fick ut 3 ungar. Därmed häckar havsörn i Sveriges alla landskap. Häckningarna var inom Göteborgsregionen och kan förväntas ske även 2020, då paret setts bygga på boet i november 2019. Fler häckningar kommer säkert att ske i Bohuslän framöver. Bara runt Vänern påbörjades minst 25 häckningar under 2019. # PER UNDELAND Bild: PIA ÖSTERLUND Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON Bild: EMMELIE FALK En 2k vittrut (född 2019, nu på sitt andra kalenderår) upptäcktes på Björlanda strand. Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 1/2020 Lyssna efter lappugglor i Göteborg! ALLT SYDILIGARE HÄCKFÅGEL Kanske är detta lite väl magstarkt att hoppas på, men helt taget ur luften är det ändå inte. Lappugglan är helt klart en art som på senare år expanderat söderut och faktiskt till och med häckat i flera landskap söder om Göteborg. Under hösten/vintern som just passerat har det setts lappuggla i både Svartedalen och Vättlefjäll. Möjligen, eller kanske till och med troligen(?) är detta samma individer som hängt kvar i samma områden ett bra tag nu då uppföljande observationer är gjorda från samma område som första obsen. Vättlefjällsfågeln är sedd två gånger med cirka 1 år mellan obsarna, och ugglan i Svartedalen är också sedd två gånger med några månaders mellanrum. Kommer de fortsätta hänga kvar? Kommer de till och med hävda revir? Finns det fler lappugglor därute? Är det kanske till och med dags för Göteborg att få en ny häckfågel? Fundera på saken, men inte för länge, för snart börjar de ropa! # BJÖRN DELLMING ASIATISK GÄST En udda ärla i novemberdunklet fick Skådarsverige att häpna. I slutet av november är de flesta av våra sädesärlor långt söderut. Men när det den 24 november hittades en sädesärla på Getterön framgick det ganska snabbt att detta inte var någon vanlig eftersläntrare. Ärlan som födosökte i tången vid 1:a vik visade sig vara den östliga underarten masksädesärla (ssp. personata). Denna form är en oerhört sällsynt besökare i Europa med färre än 10 fynd totalt. Fågeln sågs nästföljande dag, men kunde sedan inte återfinnas. Två dagar före julafton hittades den dock på nytt. Som en lite för tidig julklapp för glada skådare sprang den omkring i strandkanten på Getterön. Till skillnad från det tidigare enda fyndet i Sverige (Öland april 2006) så var Hallandsärlan inte utfärgad och kunde därför inte riktigt leva upp till sitt namn. Underartens latinska namn, personata, betyder just mask och syftar på den vita banditmask som utfärgade fåglar har kring ögonen. Sädesärla har vidsträckt utbredning och finns i hela Europa, Asien och norra Afrika. Utbredningen sträcker sig till och med ut över Berings sund till Alaska, där det finns en liten population. Totalt finns det cirka 10 underarter. Vår svenska alba har störst utbredning och täcker hela Europa, bortsett yarrelliins brittiska öar. Masksädesärlan har sina domäner i Centralasien: från centrala Sibirien i norr till norra Indien i söder, och från norra Iran i väst till nordvästra Mongoliet i öst. En del forskare och auktoriteter inom området anser att masksädesärla, tillsammans med två till tre andra underarter, i själva verket är en fullgod art som borde separeras från sädesärla. Bland annat har studier i södra Sibirien visat att masksädesärla sällan hybridiserar med andra underarter, trots att de samexisterar i gränszoner mellan populationer. Dock har fylogenetiska studier påvisat att det är ett stort genutbyte mellan de olika underarterna, så besked om huruvida Västkusten har fått en ny art eller inte lär vi får vänta på. Klart är dock att vi har fått vårt första fynd av masksädesärla. Den sågs sista gången på nyårsafton men hittades överraskande nog några dagar senare vid Stafsingestrand, utanför Falkenberg. # JOHN ANDERSSON OTIPPAD ÄRLA FRÅN ÖSTER Bild: BJÖRN DELLMING Brandkronad i Torslandaviken OSANNOLIK VINTERART Under årets första dag hittades en brandkronad kungsfågel vid Södskärsdammen i Torslandaviken – ett unikt fynd för Göteborg då det är det första noterade vinterfyndet någonsin och sett till hela Västkusten är det mycket ovanligt med observationer vintertid. Brandkronad kungsfågel har som bekant expanderat norrut och ses nu för tiden sparsamt i vårt rapportområde under sommarhalvåret med några enstaka bekräftade häckningar, men för Torslandaviken blev januarifyndet faktiskt det andra någonsin – det första gjordes så sent som i höstas. # KARIN MAGNANDER Fortsatt tallbitsvinter LÅNGRSTANNARE Glädjande har vi kunnat konstatera att tallbitarna även efter årsskiftet håller sig kvar på våra breddgrader. En sammanställning av hela invasionsperioden kommer i kommande nummer av FpV. # REDAKTIONEN Alltjämt är masksädesärla en underart, men kan få status som fullgod art framöver. Bild: KARIN MAGNANDER Bild: KARIN MAGNANDER Fåglar på Västkusten 1/2020 7 vintern 2020 ÖKAT FÅGELSKYDD Iglekärrs tjädrar, spettar och nötkråkor har fått skyddade livsrum. I Fåglar på Västkustens ledare 1/2016 kunde följande läsas: “GOF:s fågelskyddskommitté har de senaste åren jobbat hårt med att försöka få till hänsyn i skogsbruket till förmån för fågellivet; detta med varierande framgång. Därför kändes det naturligt att stötta Iglekärrsprojektet. Iglekärrs gammelskog, om cirka 70 hektar, ligger i Ale kommun, nära Skepplanda, ungefär tre mil norr om Göteborg. Skogen är en vacker blandskog med mycket tall, gran och ek men också många andra trädslag. Iglekärrsskogen har en hög grad av kontinuitet och saknar helt spår av skogsbruk. Vid varje exkursion brukar GOF ta ut en ”naturskatt” som går till fågelskydd. Att driva ett lämpligt fågelskyddsprojekt av större dignitet på ideell väg har visat sig vara svårt, varför styrelsen beslutade att i stället ekonomiskt stötta ett befintligt projekt. GOF har därför ”köpt” fem strandtomter i södra delen av Stora Igletjärn á 10 000 kr men utan något bygglov för andra än för skogens fåglar.” Det är därför mycket glädjande att Länsstyrelsen nu beslutat om att utöka reservatet med ytterligare 13 hektar, därmed totalt 88 hektar. Då ingen överklagat beslutet har det nu trätt i laga kraft. Skälen för beslutet lyder följande: “Naturreservatet Iglekärr ligger i Risvedenområdet i Ale kommun. Risveden är en större sammanhängande värdekärna för skogliga naturvärden, där området består av ett flertal naturreservat. Naturreservatet Iglekärr, och även utökningen, utgörs av gammal barrskog med stråk av löv. Det finns en stor blandning av träd och riklig förekomst av död ved. Stora delar av området har en varierad topografi med branter och blockmiljöer. I södra delen av utökningen finns ädellöv såsom ek och ask, det finns även en hel del al nära de lodräta branterna. Med denna variation av biotoper blir mångfalden hög, det finns flera signalarter och även rödlistade arter som är beroende av naturskogsartad skog och stabilt mikroklimat för sin fortlevnad.” Artportalen visar att krävande arter som tjäder, spillkråka och nötkråka finns i området, i närheten även tretåig hackspett. Ett mycket lockande mål för en GOF exkursion! # PER UNDELAND NATURRESERVATET IGLEKÄRR UTÖKAS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON När häckar den första lappugglan i Göteborgs rapportområde? Fåglar i Göteborgstrakten 2018 klar! BESTÄLL IDAG! Efter att vi kommit ikapp med utgivningen av fågelrapporterna i höstas är det nu dags för nästa årsrapport – Fåglar i Göteborgstrakten 2018. Precis som sist trycker vi en begränsad upplaga eftersom rapporterna även går att läsa på rrk.gof.nu, så vill du ha en tryckt kopia är det nu du ska beställa. BESTÄLLNING: Sätt in 80 kr på plusgiro 89 01 68-8 eller Swisha till 123 335 08 16 senast den 29 februari. Glöm inte att uppge namn, adress och att beställningen gäller FiG-2018. Utskick sker någon gång under mars. Missade du att beställa FiG-2016 eller FiG- 2017 i höstas? Vi har fortfarande enstaka ex kvar av dessa rapporter, så vill du komplettera din beställning går det bra att plussa på 80 kr per rapport och ange det i meddelandefältet. Fåglar i göteborgstrakten 2018 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2020:1 gof-exkursion BÖCKER SKÖNHETENS EVOLUTION Av: Richard O. Prum Förlag: Natur & kultur Antal sidor: 500 Cirkapris: 250 kronor Darwin hade svårt att med naturligt urval förklara alla de ornament och spelbeteenden som många hannar i djurvärlden uppvisar och lanserade därför en teori om sexuellt urval. Det sexuella urvalet utgår från att ornamenten utvecklas genom partnerval; att individer har friheten att välja sin partner efter de ornament de föredrar. Dagens evolutionsbiologer är förvisso överens om partnerval, men inte för skönheten i sig utan för att ornamenten är ett bevis på individens styrka, att den lyckas överleva trots opraktiska utsmyckningar. Essensen i den ursprungliga teorin om sexuellt urval har hamnat i skymundan. I alla fall om man får tro den amerikanska ornitologi-professorn Richard Prum som i Skönhetens evolution skriver gripande om hur ”det sexuella urvalet formar djurriket – och oss”. Ett av de tankeväckande skeenden som beskrivs är sex hos änder. Det finns generellt övervikt av hanar hos andfåglar, varför honor är extra kinkiga i sitt val av partner och väljer med stor omsorg. De andhanar som inte fått någon partner är aggressiva och tvingar sig sexuellt på honorna. Honorna kämpar emot men tycks försvarslösa mot de större hanarna och skadas ofta, ibland rentav med dödlig utgång. Försedda med en 40 centimeter lång spiralformad penis som på en halv sekund fälls ut verkar det inte finnas mycket att sätta emot. Men honornas vagina har åtskilliga irrgångar och skruvar sig åt andra hållet jämfört med hannarnas organ. Honorna lyckas på så sätt försvara sig – inte mot övergreppen, men mot att ofrivilligt bli befruktade. En lyckad parning kräver samtycke – endast två procent av alla ungar har ursprung från övergrepp, trots att övergreppen utgör 40 procent av antalet parningar. Hos lövsalsfåglarna har honliga val fått andra, vackra konsekvenser och lett till vad Prum benämner ”estetisk ommodellering”. Hanarna hos lövsalsfåglar bygger lövsalar av grenar i form av majstänger, cirklar eller valv. I och runt lövsalarna placerar hannen ut en mångfald av dekorativa och färgstarka objekt. När en hona lockats dit visar hannen upp sin samling och gör uppvisningar med sång och skrin. Honorna har visat sig vara rädda för att utsättas för sexuellt tvång och därför har lövsalarna uppstått, som ett skydd som möjliggör för honan att i trygghet kunna göra sitt val. Om Prum är skicklig på att beskriva konsekvenserna av sexuellt urval för fåglar så är han minst lika skicklig när han vänder blicken mot människan. Han tecknar vår arts evolutionära historia och påvisar hur varken evolutionsbiologin eller evolutionspsykologin har varit fullt förmögen att förklara mänsklig skönhet och sexualitet. Den kvinnliga orgasmen har varit ett svårförklarat fenomen där teorierna spänt från att bättre transportera sperma till en bieffekt av mäns njutning när de får utlösning. Men kvinnliga orgasmer varken utför någon uppgift eller har uppstått som bieffekt, menar Prum. Istället har den kvinnliga orgasmen utvecklats som en följd av kvinnors strävan efter njutning för njutningens egna skull. Hela boken utgår från att strävan efter kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen mycket mer än vad vetenskapen har velat erkänna. Prum för vetenskapligt fram något som inte kan undgå att vara en subversiv och feministisk idé. Inte helt oväntat var därför mottagandet delat då boken släpptes – från hyllningar bland kritiker och läsare till stor kritik och skepticism inom vetenskapsvärlden. Och kanske målar Prum ibland med väl breda penslar och gör onödiga generaliseringar. Men så går han också emot och kritiserar ett helt forskningsfält av evolutionsbiologer, till kamp för sin radikala idé. Skönhetens evolution är en uppfriskande, omvälvande läsning som kan rekommenderas för alla – som förklarar det som varit så svårt att förklara: skönhet. # PEDER WINDING SKÖNHETENS EVOLUTION Hos satänglövsalsfågel har honans val fått oanade, vackra konsekvenser. Bild: JOSEPH_C_BOONE BOKRECENSION 8 Fåglar på Västkusten 1/2020 H”ela bok – en utgår från att kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen Fåglar på Västkusten 1/2020 9 vinterrundan I NNAN GRYNINGEN PÅ trettondagen, 6 januari 2020, samlades tjugosju tappra skådare runt vår eminenta ledare Uno Unger på Gustav Adolfs Torg. Uno berättade hur han hade lagt upp planerna för dagen. Det började med ett besök i fiskhamnen där vittruten syntes guppa på vågorna tillsammans med annan vitfågel. Nöjda med dagens första raritet fortsatte vi till Torslandaviken och kunde där se både salskrakar, skärsnäppor och en mycket tillmötesgående svarthakad buskskvätta. Skvätte gjorde det för övrigt mest hela tiden under promenaden runt dammarna med ejder, snatteränder, bläsand, knölsvan, vigg, knipa, och storskrake. Någon brandkronad kungsfågel fick vi aldrig se, men däremot både steglitser, starar och tre större hackspettar. Från Torslanda sökte vi oss tvärs över Hisingen till Backa och spanade förgäves efter tallbitarna som hållit till på Sägengatan under de senaste veckorna. Det var för tillfället tomt i oxlarna. Nästa anhalt blev fågelmatningen vid Fridhem och inne i skogen sågs flera svartmesar, entitor, blåmesar och talgoxar. Dessutom hördes domherre och mindre korsnäbb. Efter detta besök var skymningen nära och Uno bestämde att vi fick söka strömstaren på egen hand. För övrigt rekommenderades också besök på Ljungen i Änggårdsbergen där hökugglan vanligtvis snällt visar upp sig. Uno avtackades med en applåd och vi skildes vid parkeringen. Dagens resultat summerades till 49 arter, en god början på året och tre fler än förra året. # ANNICA NORDIN VÄLBESÖKT PÅ GOF:S VINTERRUNDA gof-exkursion Torra löv samlas in under stort oväsen, men varför ta maten från daggmaskar (och björktrastar)? Samling i ottan. Steglits. Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild : OVE FERLING Bild : KARIN MAGNANDER I 24 år har Björn Zachrisson ringmärkt fåglar i Sudda på Hönö. Resultatet för 2019 blev 1 511 märkta fåglar, vilket är 122 fler än förra året. Väderförhållandena var sämre i år men trots det kunde Björn ringmärka vid 47 tillfällen, vilket var fler än förra året. De ovanligaste fåglarna i år var en höksångare och en gräshoppssångare, som dök upp i augusti. Den senare flög dessutom in i näten igen efter fem dagar, då den kontrollerades. 2018 häckade skäggmesar i området, 2019 är det mera osäkert om det förekom någon häckning. Däremot fångades och ringmärktes 16 skäggmesar. De dominerade arterna var annars lövsångare, järnsparv, blåmes och gransångare. # KERSTIN HIRMAS Bild: KERSTIN HIRMAS 24 MÄRKESÅR I SUDDA Salskrakar.

Kategorier
#1/2020 Fågelskydd Ringmärkning

Märkning på hög nivå – Ännu en lyckad häckning

FpV nr 1/2020, s. 16-19

Anna Lena Ringarp

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fågelskydd 16 Fåglar på Västkusten 1/2020 fågelskydd Med fotjärn och rep svingar sig Bjarne Modigh mot toppen av en högvuxen bok. Tre kaxiga halländska havsörnar ska få varsin fotring. Trots artens återhämtning är miljögifternas påverkan långt ifrån över. TEXT: ANNA LENA RINGARP ANNALENA.RINGARP@GOF.NU MÄRKNING PÅ HÖG NIVÅ – ÄNNU EN LYCK AD HÄCKNING VI TRÄNGER OSS igenom täta snår av ung bokskog en morgon sent i maj. Den gamla skogen runt om står redan fullt utslagen, i ljus grönska. Det är till ett av de höga träden, uppe på en kulle, vi är på väg. Där häckar, för andra året i följd, ett havsörnspar – idag är det dags för ringmärkning av ungarna. Hur många de är vet vi inte, men två ungar har kunnat observeras i boet samtidigt, långt bortifrån genom en glipa i lövskogen som försynen lämnat öppen. Nu är vi framme vid målet, ett högt men ganska slankt bokträd. Där, kanske tjugo meter upp, syns boet som en enorm, tät klump av kvistar. Nere från marken ser vi inte skymten av någon fågel, vare sig i luften eller i boet. RINGMÄRKAREN BJARNE MODIGH går till verket och vi andra ser förundrade på. Han spänner på sig benjärnen med krokar som biter sig fast i stammen när han påbörjar klättringen. Runt sina handleder har han lindat ändarna av ett rep som löper runt trädet. Det kan han lossa och ta sig förbi grenar han stöter på längs vägen upp. Med växelvis rep- och krokförflyttning tar han sig förbluffande snabbt upp till boet. Där säkrar han sig med en rem runt midjan och tar fram en liten väska med det han behöver: en grov ståltråd med en böj i änden som han kan hiva in ungarna med, ringarna som är stadiga saker just för havsörnar, en tång att försluta dem med och anteckningsblock. – Ett lite småbesvärligt träd, säger Bjarne, fast inte det värsta jag sett. I trettio år har han ringmärkt rovfåglar över hela landet, så han borde veta vad han talar om. Medan Bjarne arbetar med ungarna, står fotografen Mikael Johansson nedanför och styr sin drönare runt boet. Proceduren där uppe går snabbt, efter ungefär tjugo minuter firar Bjarne ner sig. Det fanns tre stycken, till synes jämnstora, ungar i boet, får vi reda på. Senare får vi också veta att de två havsörnskullar som Fåglar på Västkusten 1/2020 17 2019 ringmärktes i Halland båda fick ut tre ungar. – Havsörnsungar är väldigt uppmärksamma på ens hand, berättar Bjarne. Han tycker att kullarna kan uppvisa lite olika personlighet. En del ungar ser extra misstänksamma ut och kan försöka bitas, men de är inte på långa vägar så besvärliga som falkungar kan vara. Man behöver heller inte vara rädd för attack från föräldrarna som alltid håller sig på avstånd under ringmärkningen. En film som Bjarne tog uppe i boet vid ett annat ringmärkningstillfälle visar i närbild hur två havsörnsungar klapprar med sin stora mörka näbbar. De har hunnit bli riktigt stora under sina ungefär tio veckor, och ser på något vis rörande ut – både kaxiga och rädda på samma gång. I DET LILLA GÄNGET PÅ MARKEN står ringmärkarveteranerna Bo och Sonja Kanje från Varberg. Det var de som 2018 upptäckte boet vi står under, det bo som föräldraparet valde att ta i bruk för andra året i följd. – Jag tycker stammarna på bokarna är annorlunda nu, säger Bo. De har ett lavlager som inte fanns när jag började ringmärka i början av 1960-talet. Då var stammarna slätare. Kan det vara ett resultat av klimatförändringarna? Kanske klimatet också bidragit till att bokarnas ollonår kommer tätare än i de sjuårsintervaller som man brukade tala om. Han berättar hur han tog sig upp till sitt första ormvråksbo utan fotjärn. – Jag fick klämma omväxlande med ben och armar. Där uppe låg fyra fina ormvråksungar. Just denna klättring blev inledningen till ett långt ormvråksprojekt för Bo och Sonja. – Det boet låg i en bok i skogskanten, ett ställe där man inte väntar sig ett ormvråksbo. Det fanns liten kunskap om ormvråkars häckning och vi bestämde oss för att studera dem i fem år. Det blev 35 år! Havsörnsungar är respektingivande redan vid 10 veckors ålder. Dock är de långt ifrån lika besvärliga som falkungar, tycker Bjarne Modigh som ringmärkt häckande rovfågel sedan 1960-talet. Ett lite småbesvärligt träd, fast inte det värsta jag sett Bild: MIKAEL JOHANSSON märkning på hög nivå fågelskydd 18 Fåglar på Västkusten 1/2020 Under dessa år letade Bo och Sonja bon under vinterhalvåret och ringmärkte ungar under våren. Något år blev det så många som 71 kullar och som mest 123 ungar. Också kattugglors häckning ingick i studien. Det blev många hundra holkar att sätta upp och besöka årligen. Nuförtiden besöker Bo och Sonja drygt 500 bon och holkar varje vår, men förr om åren var det ännu fler, berättar de. MEN TILLBAKA TILL HAVSÖRNARNA i den halländska bokskogen – det finns många obesvarade frågor om havsörnars häckning och för oss på Västkusten finns det alldeles egna frågeställningar. Det är rovfåglar som, med sin position högst i näringskedjan, i många år gett oss signaler om miljögifter i naturen. Och det är ett mångårigt arbete med att värna bon och förbjuda miljögifter som DDT, PCB, dioxin och kvicksilver, vilket räddat pilgrimsfalken i Sverige och bidragit till dagens starka bestånd av kungsörn och havsörn. Femtio år tillbaka i tiden, på 1970-talet, var läget ett helt annat – då var havsörnen nära en kollaps i Sverige med bara 50-talet par. Idag finns den överallt i landet. Nu ser vi havsörn vid kusterna norr och söder om Göteborg och ibland över själva staden, och vi kan se dem i stora antal vid matningen på Getterön i Varberg. Man räknar med att det finns runt 800 häckande par i Sverige just nu, och matningarna behövs inte längre. De som finns kvar är inte helt oomstridda. MEN MEDAN ARTENS ÖVERLEVNAD tycks räddad, finns det stora variationer i havsörnens häckningsutbredning. Den är vanlig längs hela ostkusten, men det har tagit tid för den att återetablera sig med häckning på vår sida landet. Först 2001 kom den tillbaka till Vänern, idag finns det minst 20 par runt sjön. Bohuslän fick sin första häckning sedan Blyförgif tning är en mycket onödig dödsorsak Tre vaksamma havsörnsungar fanns i det lummiga halländska bokskogen denna inventeringsdag. Ringmärkta havsörnar Några nedslag i statistik om havsörnar från Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet (en titt i listorna på deras hemsida rekommenderas) Ringmärkta: Återfynd: 2010 354 2010 300 2018 414 2018 363 Bild: MIKAEL JOHANSSON Fåglar på Västkusten 1/2020 19 märkning på hög nivå 1890-talet i fjol och i Halland ringmärktes alltså två kullar 2018, med uppgifter om ytterligare några häckningar. JAG FRÅGAR BJÖRN HELANDER vad havsörnens långsamma återflytt till Västkusten kan bero på. Han var från 1971 ledare för Naturskyddsföreningens framgångsrika, nu avslutade, Projekt Havsörn. – En orsak kan vara att havsörnens ursprungliga miljö på flera håll förändrats av människan, säger han. På många naturliga häckningsplatser finns det nu störningar, som mänsklig bebyggelse och friluftsliv. Han tror att ökningen i de västsvenska landskapen kommer att fortsätta, men med fördröjning och inte i den takt man sett på ostkusten. Björn Helander varnar också för att miljögifternas påverkan långt ifrån är över. Beståndet är visserligen inte hotat idag, men det finns tecken på miljöpåverkan på ägg på flera håll i norr. Han nämner också hot som vindkraftverk, tåg och blyet från jägarnas hagel, som lagras i örnarnas byten. – Det är en mycket onödig dödsorsak, säger han, och önskar ett totalt förbud mot bly i ammunition. BJÖRN HELANDER BETONAR hur viktigt det är att ringmärkningen och rapporteringen av återfynd fortsätter. Det är på så vis man kan ha koll på hur häckningarna lyckas, vart ungarna tar vägen och hur gamla fåglarna blir och vad som händer med stammen. Förändringar kan ske snabbt, rapporteringen kan berätta om dem. Blir unga eller gamla fåglar störda eller skadade av ringmärkning? Ja, störda, men bara högst tillfälligt, säger Björn Helander och de andra jag talat med. Exakt hur de reagerar på störningen varierar med art, och ibland rent av mellan individer eller släkten. Vuxna havsörnar håller sig borta från boet under märkningen medan falkar kan vara besvärliga. Och ugglor kan vara riktigt rejält besvärliga, det har Bo och Sonja Kanje flera historier om. Så möjligen kan ringmärkningen ge bestående skador på människor, i form av ärr i pannan, men inga på fåglarna, säger de. Bland de intressanta uppgifterna man kan utläsa av ringarna, är var örnarna kommer ifrån. Det är inte alltid lokala eller ens svenska örnar som besöker de åtlar där fotografer dokumenterar dem. I STORA GÖMSLET på Getterön i Varberg håller Mikael Nord på med just detta. Hans kamera smattrar oavbrutet medan vi talar, han fotograferar havsörnarna som besöker matningen. Han är glad över att det senaste året gav två kullar i Varberg och han har identifierat en unge ur 2018 års kull vid matningen. Men många av matgästerna har flugit längre, han har läst av örnar som ringmärkts i hela Sydoch Mellansverige, men också en hel del från Finland. Någon av 2019 års ungar har Mikael ännu inte sett till på Getterön. Men när jag senare under sommaren förra året besöker skogen där de ringmärktes, ser jag två unga havsörnar flyga ovanför mig tillsammans med en gammal – jag tänker gärna att det var två av syskonen från boet i närheten som flygtränade med en vuxen. Och jag hoppas deras föräldrar kommer tillbaka nästa år. # Fotnot: Mikael Johansson, som tagit bilderna från ringmärkningen, har också lagt ut en liten film på Youtube, ”Ringmärkning av havsörn i Varberg 2019”, där man kan se Bjarne Modigh klättra och märka ungarna. Bo och Sonja Kanje har en artikel om 35 års uppföljning av ormvråk och kattuggla i Varberg i den vetenskapliga tidskriften Ornis Svecica, nummer 2018:2, som kan läsas på nätet. Den här havsörnen ringmärktes i Falkenberg och var ca 1,5 år när den fotograferades på Getterön år 2014 Sonja och Bo Kanje tänkte leta häckande rovfågel under fem år. Det blev 35! Bild: MIKAEL NORD Bild: ANNA LENA RINGARP

Kategorier
#1/2020 Naturupplevelser

Nidingen – Exotisk utpost för en östkustbo

FpV nr 1/2020, s. 28-29

Simon Carrington

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

upplevelser i fält SSIMON CARRINGTON ÄR en 19-årig kalmarit med ett hängivet intresse för fåglar och för fågelfotografering. Vi som har följt honom på sociala medier förstod tidigt att han är en duktig ung fotograf med en fin känsla för det konstnärliga och vackra i sina möten med fåglarna – något han smakfullt lyckas återge i sina bilder. Simon har för tillfället ett uppehåll från studierna – ett år till att fokusera på fågelskådning, fågelfotografering och ringmärkning. Han har redan flera säsongers erfarenhet från verksamheten vid Ottenby fågelstation och har även varit på norska Utsira och plockat fåglar ur nät. I höstas var det dags för ett första besök på västkustens stolthet i dessa sammanhang – Nidingen. FpV bad Simon visa några av sina bilder och berätta lite om sin vecka på ön. * * * Uppstigning sker en bra stund innan soluppgången, för att sätta upp alla nät. Bra septemberdagar hör man hur luften och buskarna fylls av lockläten från rödhakar, järnsparvar och taltrastar i mörkret. Riktigt härligt! När alla nät väl är uppe ser personalen till att de vittjas en gång varje halvtimme. Fåglarna läggs ner i en liten tygpåse och transporteras så snabbt som möjligt in till labbet för examinering. Oftast är man minst en ringmärkare och två plockare, och så delar man upp näten på två olika rundor. LITE LÄNGRE FRAM PÅ FÖRMIDDAGEN riggas även vadarburarna i tångvallen vid Kausan (väststranden) och längs Playan (sydstranden). I dessa fångas främst piplärkor, med skär- och ängspiplärka i klar majoritet. Under min vistelse rastade säkerligen 15 skärpiplärkor på ön, däribland en del färgmärkta häckare. För en östkustbo är det mycket spännande att få studera dessa! Näten stängs sedan när fågeltillgången börjar avta. Därefter går man och kollar vadarburarna en gång varje timme. Just vid denna tidpunkt (när man stänger näten), runt 11-tiden en dag, så satt den helt plötsligt där. Fågeln som representerade hela hösten i ett paket. En tajgasångare, faktiskt min första höstobservation av arten någonsin i Sverige! Detta var den tredje individen under en och samma vecka på ön, vilket innebar nytt årsrekord för arten för Nidingen. MÅNGA DAGAR STRÄCKER DET även bra med småfågel, havsfågel m m. och då gäller det att gemensamt försöka ha koll på sträcket och räkna in allt så gott man kan mellan rundorna. Till exempel satt det helt plötsligt en storlabb på en sten utanför Kausan under en ringmärkningsrunda – ett mycket mäktigt möte! Därefter rullar dagen på tills solen går ned. Under kvällen samlas man gemensamt för att ha “kryssning”. Då bockar man av arter som setts under dagen och noterar deras aktivitet. Vädret och morgondagens sysslor gås igenom och sedan till sängs, redo för en ny härlig dag! Hela veckan spenderade jag med Filip Jansson och Uno Unger. Jag vill rikta ett särskilt tack till Uno för den fina gästfriheten och hans kunskaper! Jag rekommenderar er alla en vistelse på denna karismatiska ö, helst under de veckor när mycket fåglar flyttar förbi.# Se fler av Simons bilder på hans Instagram: @simoncarrington_photography Att vara på Nidingen innebär ständig spänning, oftast mycket fågel som sträcker förbi och kanske någon riktig godbit som fastnar i näten. Den lilla ön på drygt 14 hektar är belägen cirka en timmes båttur från Onsalahalvön. TEXT & BILD: SIMON CARRINGTON SIMON.CARRINGTON88@GMAIL.COM 28 Fåglar på Västkusten 1/2020 NIDINGEN EXOTISK UTPOST FÖR EN ÖSTKUSTBO upplevelser i fält Helt plöt sligt står en storlabb på en sten utanför Kausan – ett mycket mäktigt möte! Fåglar på Västkusten 1/2020 29 nidingen Rastande skärpiplärkor är extra välkomna för den som oftast spanar vid ostkusten. Tajgasångare – höstens karaktärsart! Storlabb i kvällssol över Nidingen.

Kategorier
#4/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten hösten 2019

FpV nr 4/2019, s. 4-7

Björn Dellming, John Andersson, Josefina Pehrson, Karin Magnander, Reino Andersson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 4/2019 MYSTISK FELFLYGARE En skum stenskvatta pa Playan gackade ringmarkarna dag efter dag. Var det en nunne- eller en medelhavsstenskvatta – eller kanske en bit av bada? Tisdagen 15 oktober upptäckte personalen vid Nidingens fågelstation (Oscar Hagbard, Marc Illa och Josefina Pehrson) en udda stenskvätta som födosökte bland vadarburarna på Playan (den södra stranden). Det syntes direkt att det inte rörde sig om vår vanliga stenskvätta, men vad var det egentligen? Efter att Marc lyckats få bilder på fågeln, som inte var särskilt skygg, konsulterades flera personer om arttillhörighet innan skvättan till slut larmades ut på lokalbandet – som medelhavsstenskvätta. Direkt dök frågan upp om detta inte snarare var en nunnestenskvätta, men någon klarhet i hur östlig medelhavsstenskvätta skulle uteslutas fanns inte. De två arterna hybridiserar dessutom flitigt där utbredningen överlappar – så hur ser en sådan ut? Att det rörde sig om en 1k hona underlättade inte artbestämningen. Efter några timmar dök undsättning upp: Uno Unger, Mikael Käll, Kjell Wallin och Lasse Hellberg, kom ut med fågelstationens egen båt Stuff. Vid det laget höll skvättan till vid potatislandet. Där sattes ett extranät upp i ett försök att fånga in den. Det dröjde inte länge innan skvättan flög över till Nordstranden istället, så delegationen från fastlandet fick åka hemåt med ”bara” några snygga bilder av en ännu obestämd stenskvätta (fast det lutade mer och mer åt nunne). Vid nattens intåg var skvättan kvar. Stationspersonalen höll tummarna för att den skulle stanna till morgonen därpå. Nämnda morgon visade sig bli en riktig höjdare, fångstmässigt, med 231 ringmärkta individer av 18 arter, inklusive guldkorn som tajgasångare, brandkronad kungsfågel och inte mindre än sju sibiriska gransångare. Något riktigt eftersök av skvättan hanns därför inte med. Men framåt lunchtid återupptäcktes den på Nordstranden, där den födosökte bland stenarna. För att spä på den goda stämningen denna dag upptäcktes dessutom en stationär dvärgsparv bara 300 meter öster om skvättan och två lappsparvar höll till lika långt åt väst hela dagen. Två dagar senare var både skvättan och dvärgsparven kvar på samma plats. Framåt kvällen, efter en hel dag med regn, kände stationspersonalen att det var dags: nu eller aldrig. Vid flera tillfällen hade skvättan setts flyga fram och tillbaka över västra rännan (en fördjupning, som ett dike) där ett rör för vattenintag går ut i havet. Om det var någonstans på Nordstranden man skulle kunna sätta upp ett extranät, så var det där. Sagt och gjort, två nät restes i rännan. Det dröjde inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet, precis som planerat. Fångad! Helt overkligt … I ringmärkarlabbet tog NUNNESTENSKVÄTTA – Skvattan var synnerligen valnard. I ringmarkningslabbet noterades fettniva sju pa en skala upp till nio. Nobel senator på besök i Bohuslän RÖDHUVAD GÄST Den 5 oktober skadade Lars Viktorsson och Peter Backman ute pa Ramsvikslandet. Mellan Langetangen och Noto (sodra delen av Ramsvikslandet) uppenbarade sig en ung rodhuvad tornskata (rasen senator). Fageln fodosokte i betad grasmark med laga enbuskar och sags fram till den 7 oktober. Fyndet var det tredje for arten i Bohuslan och det andra av rasen senator – den ras som dominerar i omradet norr om Medelhavet, ungefar fran Spanien till Turkiet. De tva tidigare Bohusfynden ar fran Ytterby 1994 (ssp. senator) och Kareby 2015 (ssp. niloticus, ”levanttornskata”). # BJORN DELLMING Islom hemmastadd i Anten LÅNGRASTARE Under en dryg manad rastade denna sensommar en svartnabbad islom i Anten i Vastergotland. Fageln, som var kladd i sin praktfulla sommardrakt, kunde beskadas pa nara hall dar den ihardigt fiskade insjokraftor. Svartnabbad islom hackar narmast pa Island och Gronland och brukar vanligtvis ses i vara trakter nar den stracker forbi langs Bohus- och Hallandskusten. # KARIN MAGNANDER Bild: LENNART HERMANSSON Bild: MARC ILLA FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN hösten 2019 Fåglar på Västkusten 4/2019 5 arbetet fart med att kolla alla tänkbara mått och att fotografera samtliga dräktdetaljer, utöver den vanliga rutinen efter nätfångst. Tidigare under hösten sågs en stenskvätta i Fluke Hall i Storbritannien. Den bestämdes till östlig medelhavsstenskvätta då man noterat att några mantelfjädrar hade ljus bas. När Nidingenfågeln studerades i handen uppdagades att ljusreflektioner gjorde att fjädrarna såg ut att ha en ljus bas trots att de egentligen var mörka. Vad det innebär för artbestämningen av de båda fåglarna återstår att se. Skvättan bestämdes (avvaktande) till en nunnestenskvätta, men vi ser alla fram emot att höra Raritetskommitténs utlåtande. Stenskvättan stannade kvar på Nidingen fram till 28 oktober. # JOSEFINA PEHRSON Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON ELLER NÅGOT ANNAT? Minimal spov drog förbi Kråkudden OSANNOLIK STRÄCK-OBS Sommarens dvargspov i Tofta kile var en stor overraskning for manga, da det ar en extremt ovanlig art for Europa. Det finns knappt tio europeiska fynd av denna sibiriska lilla spov. Sa skadarna i vindskyddet pa Krakudden, Hono, hade svart att tro sina ogon 3 september. Prognosen utlovade vind fran sydvast denna tisdag, men vinden vred aldrig upp tillrackligt mot vast for att hoppet om liror och labbar skulle infrias. Istallet kom en strid strom sydstrackande vadare. Vid 11:40 upptacktes en storre flock spovar ca en km ut, i hojd med Sodra Bolleskar. En av spovarna var betydligt mindre. Artbestamningen blev allt mer sjalvklar nar flocken kom narmare. Det var en dvargspov! Det kunde inte vara nagot annat. Karaktarer som uteslot alla tankbara forvaxlingsarter – fran piparsnappa till myrspov och brushane – sakrades. Fagelns sallskap gjorde det pedagogiskt enkelt att bedoma storleken. Det ror sig troligen om samma fagel som sags i juli i ar. Detta, och om observationen kommer publiceras som ett verifierat fynd av dvargspov, kommer troligtvis bedomas av RK under november manad. # JOHN ANDERSSON Rara ejdrar i skärgården HAVSSPANING LÖNAR SIG Sedan i borjan av september har en praktejderhane observerats utanfor Galtero dar den haller till tillsammans med andra ejdrar. Den 22 oktober dok en an rarare ejder D”et dröj de inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet. Fångad! Bild: ANDREAS SVENSSON Bild: MARC ILLA Praktejderhane, Galtero. upp knappt tre sjomil darifran. En alforradare hittades nar den strackte soderut forbi Krakudden. Fageln gick dessutom ner och rastade under dagen i narheten av Hono huvud men har inte observerats i omradet efter det. # KARIN MAGNANDER Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 4/2019 PUBLIKMAGNETER En berguv pa ett balkongracke nara Avenyn, annu en utanfor koptemplet i Brunnsparken. Manga blev staende och stirrade i ren forundran. Hundratals människor fick ett ovanligt möte när de en mulen oktoberonsdag passerade genom Brunnsparken. Ovanför entrén till Arkaden satt nämligen en berguv och spanade ner mot mobilkameror och pekande fingrar. Redan i slutet av sommaren hade dock göteborgarna fått möjlighet att bekanta sig med den mäktiga ugglearten på nära håll. Under ett par dagar i augusti höll en uv till i Vasastan, där den nyttjade såväl balkonger som trafikskyltar som sittplats inför ögonen på både allmänhet, fågelskådare och media. Fågeln lät sig beskådas på nära håll och misstankar väcktes om att den inte mådde helt bra. Berguv är, likt de flesta ugglor, normalt en skygg art. Efter flera försök kunde uven till slut fångas in av Svenska Djurambulansen och föras till Fågelcentralen. Det framkom ganska snart att fågeln var skadad. Förmodligen hade den blivit påkörd och den avled redan senare samma dag. Nästa berguvkändis blev ovan nämnda Brunnsparkenuggla som observerades i området under en knapp vecka i oktober. I sociala medier lyfte flertalet skådare att fågeln såg ut att ha ett skadat öga. Den 10:e sågs uven, påtagligt hängig, sittande på ett tak vid Kungsgatan där den också senare avled. Sofie Jonasson på Fågelcentralen berättar att den döda berguven hämtades in och att även denna kördes till Fågelcentralen för vidare hantering. De båda avlidna ugglorna skickades comme-il-faut för analys till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Undersökning av Brunnsparkenugglan visade att den hade en stor böld i halsen som hade trängt upp i såväl bihålor som bakom höger öga. Den var angripen av parasiten Trichomonas som ger skador i munhåla och svalg. Bölden i halsen hade gjort det svårt för uven äta och Sofie berättar att den avlidna fågeln var väldigt mager. Det är inte helt ovanligt att ugglor och andra rovfåglar drabbas av parasiten då de äter till exempel sjuka och smittade duvor. Trichomonas uppmärksammades för några år sedan då många grönfinkar drabbades av sjukdomen gulknopp vilken orsakas av parasiten. Båda de avlidna uvarna var ungfåglar och det är inte sällan som just unga och oerfarna individer söker sig in till stadens smörgåsbord av råttor och annat, framförallt när det är svårt att hitta mat på andra platser. Under hösten har en tredje stadsnära berguv setts och hörts då den har ropat från en skorsten i Högsbo industriområde och flertalet observationer av arten har gjorts på Näset och i Slottsskogen. Om detta rör sig om en eller flera individer låter vi vara osagt. Det är en tid då berguvarna rör på sig och enligt Sofie får Fågelcentralen varje höst in upp emot en handfull skadade eller utmärglade individer. Höstens händelser är inget unikt, det är bara uppmärksamheten kring dem som var det. # JOHN ANDERSSON PUBLIKA UVAR MITT I STAN Bild: KARIN MAGNANDER Dvärgsparv på snabbvisit i Sibhålan OVÄNTAD RASTARE En dvargsparv hittades den 6 november i den sa kallade Sibhalan i Torslandaviken. Den ganska snariga sankan fick sitt namn efter upptackten av en atravard sibirisk jarnsparv hosten 2016 och ramas in av Karholmsdammens sydvastra vik samt tee och Bild: PATRIK JONASSON Det blev snabbt folksamling nar uven i Vasastan upptacktes pa ett balkongracke. Fåglar på Västkusten 4/2019 7 hösten 2019 NORDLIGT BESÖK Den nordliga tajgans tallbitar kan valla ner i makalosa mangder vissa ar. Hosten 2019 hande det – med besked. Omkring den 25 oktober dok de forsta tallbitarna upp pa Vastkusten. Detta efter en omfattande invasionsrorelse som kunnat foljas soderut i landet. Nar stora antal strackte ned over Vaneromradet tandes ett hopp hos manga vastkustskadare. Vid Hammarons sydspets registrerades plotsligt 1 048 tallbitar den 23 oktober och nagra dagar senare 664 i Vanersborgsviken. Sedan drojde det inte lange innan faglarna nadde oss och rapporterna borjade stromma in. Storre invasioner sker regelbundet men med langa mellanrum, oftast flera decennier. I skrivande stund, den 21 november, rader darfor narmast tallbitsfeber bland fagelintresserade. Manga som aldrig tidigare fatt stifta bekantskap med denna charmiga och oradda fagel, tycks ha svart att slita blickarna. Man kommer ofta nara dem och gladjen ar pataglig nar sallskapande tallbitar da och da lyfter, gor en liten flygtur och later hora sina saregna locklaten. I Goteborgsomradet visar Artportalen att minst 400 exemplar setts pa ett 40-tal platser. Den storsta flocken har bestatt av 60 faglar vid Skar. Langre norrut i Bohuslan uppgar antalet observerade individer till minst 200 pa ett 25-tal lokaler, med Stromstad som nordligaste utpost. Motsvarande fyndbild for Halland visar att minst 650 faglar setts pa 60 olika stallen. De hogsta antalen med ett 50-tal faglar har noterats bland annat i Veddige. Historiskt agde den storsta kanda invasionen i landet rum for 43 ar sedan, vintern 1976– 1977. Da oversvammades Goteborg av baratande faglar snart sagt overallt. I december raknades 757 exemplar och i januari 480, trots att skadarskaran da var betydligt glesare an idag. Tallbitarna stannade hela vintern och sista observationen gjordes den 23 februari. Men nagon spridning ned i Halland blev det inte den gangen. Inte heller vid invasionen kring milennieskiftet kom nagra storre mangder tallbitar till de sydligaste landskapen. Nu har redan hela Vastkusten intagits, men det aterstar annu att se hur bestaende denna invasion blir. # REINO ANDERSSON green for hal 13 respektive 14 pa golfbanan, och sa Karholmsberget, som forstarker kanslan av att man befinner sig i en hala. Dvargsparv ar en sallsynt gast i Goteborgs rapportomrade med endast sju tidigare publicerade fynd, fordelade pa landskapen Bohuslan och Vastergotland, dar fyra av dem noterats i det forstnamnda. I Sverige hackar dvargsparven i de norra delarna av Norrbotten och Lappland och har en ostlig flyttrutt vilket gor att arten ar betydligt vanligare pa ostkusten an hos oss. Av tidigare fynd i Goteborgsomradet har tva individer varit overvintrande (senast vintern 2010–2011 i Eklanda, Molndal) och stannat pa plats under en langre tid, men i ovrigt ar det en art som i vara trakter oftast observerats som forbistrackande. Sibhalan, dar dvargsparven sags, ligger i den bohuslanska delen av Torslandaviken och fageln blir darmed det fjortonde fyndet for landskapet som faktiskt sa sent som i varas hade en stationar langstannande dvargsparv i Munkedal, nagot som ar mycket unikt – arten brukar uteslutande dyka upp pa hoststrack eller under vintermanaderna. Dvargsparv brukar kategoriseras som en sa kallad tick-sparv med anledning av sitt diskreta locklate och av vara tva inhemska ticksparvar har dvargsparven stracktid i oktober–november medan videsparv stracker soderut under september manad. # KARIN MAGNANDER TALLBITSFEBER I VÄSTER Bild: THOMAS BERNHARDSSON Oviss framtid för Hökälla våtmark GRÖNT ARBETE UPPHÖR I over tolv ar har det uppskattade vatmarksomradet Hokalla, med sina sju dammar, strandangar, ekdungar och vallfalt vardats av ”Hokalla gront arbete och rehab”. Projektet startade inom Svenska Kyrkan 2007 med syfte att ge langtidsarbetslosa arbetspraktik inom bl a naturvard, tradgard och friskvard. Ett nara samarbete med Arbetsformedlingen Hisingen och Park- och Naturforvaltningen har lopt pa, men det slutar vid arsskiftet. Kyrkoradet i Backa pastorat har namligen beslutat lagga ner verksamheten. Hur skotseln av omradet fortloper efter nyar ar oklart. Troligast atergar skotseln till Park- och naturforvaltningen i Goteborgs stad, som samtidigt ska minska sin budget med 10 procent under 2020. Hokalla ar ett av Goteborgs artrikaste omraden med ett stort antal hackande och rastande faglar. For ett par ar sedan noterades bl a hackforsok av grahakedopping for forsta gangen i vart rapportomrade. Har trivs ocksa knolnate – en av Sveriges sallsyntaste vattenvaxter. # BJORN DELLMING