Kategorier
#1/2020 Naturupplevelser

Nidingen – Exotisk utpost för en östkustbo

FpV nr 1/2020, s. 28-29

Simon Carrington

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

upplevelser i fält SSIMON CARRINGTON ÄR en 19-årig kalmarit med ett hängivet intresse för fåglar och för fågelfotografering. Vi som har följt honom på sociala medier förstod tidigt att han är en duktig ung fotograf med en fin känsla för det konstnärliga och vackra i sina möten med fåglarna – något han smakfullt lyckas återge i sina bilder. Simon har för tillfället ett uppehåll från studierna – ett år till att fokusera på fågelskådning, fågelfotografering och ringmärkning. Han har redan flera säsongers erfarenhet från verksamheten vid Ottenby fågelstation och har även varit på norska Utsira och plockat fåglar ur nät. I höstas var det dags för ett första besök på västkustens stolthet i dessa sammanhang – Nidingen. FpV bad Simon visa några av sina bilder och berätta lite om sin vecka på ön. * * * Uppstigning sker en bra stund innan soluppgången, för att sätta upp alla nät. Bra septemberdagar hör man hur luften och buskarna fylls av lockläten från rödhakar, järnsparvar och taltrastar i mörkret. Riktigt härligt! När alla nät väl är uppe ser personalen till att de vittjas en gång varje halvtimme. Fåglarna läggs ner i en liten tygpåse och transporteras så snabbt som möjligt in till labbet för examinering. Oftast är man minst en ringmärkare och två plockare, och så delar man upp näten på två olika rundor. LITE LÄNGRE FRAM PÅ FÖRMIDDAGEN riggas även vadarburarna i tångvallen vid Kausan (väststranden) och längs Playan (sydstranden). I dessa fångas främst piplärkor, med skär- och ängspiplärka i klar majoritet. Under min vistelse rastade säkerligen 15 skärpiplärkor på ön, däribland en del färgmärkta häckare. För en östkustbo är det mycket spännande att få studera dessa! Näten stängs sedan när fågeltillgången börjar avta. Därefter går man och kollar vadarburarna en gång varje timme. Just vid denna tidpunkt (när man stänger näten), runt 11-tiden en dag, så satt den helt plötsligt där. Fågeln som representerade hela hösten i ett paket. En tajgasångare, faktiskt min första höstobservation av arten någonsin i Sverige! Detta var den tredje individen under en och samma vecka på ön, vilket innebar nytt årsrekord för arten för Nidingen. MÅNGA DAGAR STRÄCKER DET även bra med småfågel, havsfågel m m. och då gäller det att gemensamt försöka ha koll på sträcket och räkna in allt så gott man kan mellan rundorna. Till exempel satt det helt plötsligt en storlabb på en sten utanför Kausan under en ringmärkningsrunda – ett mycket mäktigt möte! Därefter rullar dagen på tills solen går ned. Under kvällen samlas man gemensamt för att ha “kryssning”. Då bockar man av arter som setts under dagen och noterar deras aktivitet. Vädret och morgondagens sysslor gås igenom och sedan till sängs, redo för en ny härlig dag! Hela veckan spenderade jag med Filip Jansson och Uno Unger. Jag vill rikta ett särskilt tack till Uno för den fina gästfriheten och hans kunskaper! Jag rekommenderar er alla en vistelse på denna karismatiska ö, helst under de veckor när mycket fåglar flyttar förbi.# Se fler av Simons bilder på hans Instagram: @simoncarrington_photography Att vara på Nidingen innebär ständig spänning, oftast mycket fågel som sträcker förbi och kanske någon riktig godbit som fastnar i näten. Den lilla ön på drygt 14 hektar är belägen cirka en timmes båttur från Onsalahalvön. TEXT & BILD: SIMON CARRINGTON SIMON.CARRINGTON88@GMAIL.COM 28 Fåglar på Västkusten 1/2020 NIDINGEN EXOTISK UTPOST FÖR EN ÖSTKUSTBO upplevelser i fält Helt plöt sligt står en storlabb på en sten utanför Kausan – ett mycket mäktigt möte! Fåglar på Västkusten 1/2020 29 nidingen Rastande skärpiplärkor är extra välkomna för den som oftast spanar vid ostkusten. Tajgasångare – höstens karaktärsart! Storlabb i kvällssol över Nidingen.

Kategorier
#4/2019 Omslag, innehåll och ledare

Omslag, innehåll och ledare

FpV nr 4/2019, s. 1-3

Karin Magnander, Leif Lithander

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

NU GÅR VI IN I 2020
2019 LIDER MOT sitt slut och det
är ett fågelår jag kommer minnas
för sina återkommande ugglefynd:
publikvänliga sparvugglor,
osedvanligt många lappuggleobservationer,
ljudligt tiggande
hornuggleungar i Säve, hökuggla i
Änggårdsbergen, stadsnära berguvar
och en mystisk tornuggla på
Hisingen. Jag kommer minnas invasionen
av aftonfalkar och av tallbitar
och den positiva trenden hos
stäpphöken, glädjen när Västkusten
får bjuda Östkusten motstånd
då det hittas både dvärgspov,
skatgök och ökentrumpetare
på vår sida landet och när personalen
nu i skrivande stund
stänger ner ringmärkningsverksamheten
på Nidingen, då blickar
jag tillbaks på dessa eldsjälars
2019 och konstaterar att arter som
dvärgsparv, kornsparv, saxaulsångare
och en trolig nunnestenskvätta
borgar för att de med glädje
kommer tuffa ut till ön även
2020 för att föra traditionen vidare.
I DET HÄR NUMRET tittar vi även
lite längre tillbaka i tiden; Uno och
Jimmy tar oss med genom FpV:s
historia från det att tidningen startade
fram till vad den är idag, Ingemar
och Matti ger oss en återblick
över höksångarens vara och icke
vara genom åren på Västkusten.
Men vi blickar också framåt med
RRK: vad ser GOF:s rapportkommitté
i sin kristallkula egentligen?
MED FÖRHOPPNING OM ett
minst lika fint fågelår 2020 lämnar
vi nu årets sista Fåglar på Västkusten
till våra
läsare.
Mycket nöje
och gott
nytt år!
03 LEDARE
Bävern gynnar Odins svala
04 FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN
Nunnestenskvätta – eller något annat?
08 NYTT FRÅN RRK
Bubblare inför 2020-talet
10 INZOOMAT
Flexibel matsmältning avgörande för överlevnaden
16 PORTRÄTT
En något udda nötskrika
20 FÅGELSKYDD
Flykt för överlevnad
22 GOF-EXKURSION
Rovfågelbonanza när GOF drog till Falsterbo
24 FÖRÄNDRAT FÅGELLIV
Höksångaren i Bohuslän – en sångares uppgång och fall
30 GÖTEBORGSK FÅGELHISTORIA
Så startade FpV
32 ARTSPANING
Småfläckig sumphöna – vasshavens storfotade smygare
36 BETRAKTAT
Ugglan i alen
38 PROGRAM
Resor, exkursioner och vardagsvandringar
Innehåll FpV nr 4/2019
 NR 4/2019  ÅRGÅNG 53
20 24
22
REDAKTÖR: KARIN MAGNANDER
KARIN.MAGNANDER@GOF.NU
4 08
PÅ VÄSTKUSTEN
NR 3/2019 Glaskross bland gravstenar Sträcket över Smitten Arta unga måsar
Appen du måste ha Kvillängen i åminne Upptäck Götaledstoppen Brandkronad & expansiv
Fåglar
Omslagsbild:
Thomas Bernhardsson
Tallbit, honfärgad.
Bilder: MARC ILLA, ERIK HIRSCHFELD, MANNE STRÖMBÄCK, LEIF JONASSON, MIKAEL PERSSON
Bild: MATTIAS BARDÅ
REDAKTION
REDAKTÖR
KARIN MAGNANDER
karin.magnander@gof.nu
ANSVARIG UTGIVARE
KARIN MAGNANDER
karin.magnander@gof.nu
NYHETSREDAKTÖR
JOHN ANDERSSON
john.andersson@gof.nu
PRODUKTION & LAYOUT
JAN-ÅKE NORESSON
jan-ake.noresson@gof.nu
SPRÅKGRANSKNING
ROLF SKOOG
rolf.skoog@gof.nu
ÖVRIG REDAKTION
BJÖRN DELLMING
STIG FREDRIKSSON (WWW.NATURSTIG.SE)
KERSTIN HIRMAS
fornamn.efternamn@gof.nu
KONTAKT
E-POST / HEMSIDA
fpv@gof.nu / www.gof.nu
ANNONSER
Kontakta oss för aktuella priser på
fpv@gof.nu. Vi tar enbart in annonser
som har någon koppling till fågelskådning,
natur, uteliv etc.
MEDLEMSKAP I GOF
FpV utkommer med 4 nr/år till medlemmar
i Göteborgs Ornitologiska
Förening. Sätt in 200 kr (vuxen), 70 kr
(<26 år) eller 270 kr (familj) på GOFs
plusgiro 89 01 68-8. Glöm inte att
uppge namn, adress, födelseår och
mejladress. Alternativt swisha beloppet
till 123 335 08 16 och notera personuppgifter
i meddelandefältet.
Prenumeration på FpV för icke fysisk person
(bibliotek, företag m.m.) kostar också 200 kr/år.
Betala enligt ovan och uppge leveransadress.
Adressändring:
Har ni flyttat och vill uppdatera er adress hos
GOF? Skriv era gamla och nya uppgifter i ett
mejl och skicka till adress@gof.nu
Tryck: Ale Tryckteam AB, www.tryckteam.se
Tryckdatum 25 november
Upplaga: 1675 ex
ISSN: 0348-1510
Bävern gynnar Odins svala
FRÅN MITTEN AV 1800-TALET och fram till 1900-talets första decennier
dikades våtmarker och sjöar sänktes i en omfattning som
idag är svår att föreställa sig. På många håll där vi idag blickar
ut över vidsträckta åkrar låg för dryga seklet sedan myrmarker.
Människan har en tendens att använda sin egen begränsade livstid
som referens och hon blir därmed
lätt blind för landskapets förändring
över tid – ett fenomen som brukar benämnas
”shifting baseline”.
För en tid sedan förekom ett inslag i
Västnytt där en markägare drabbats av
ett bäverdämme som orsakat översvämning
i skogen. Markägaren hade
inget emot bävern, men upplevde den
höjda vattennivån som en olägenhet. I
inslaget visades hur han klafsade omkring
i stövlar i det blöta. Avsikten var
väl att skapa intryck av att här försiggick
något onormalt. Inte ett ord sades
om att det omvända förhållandet
gäller. Det var ju så våra skogar fordom
såg ut och det var i dem Odins
svala – svarta storken – hade sin hemvist.
Markägarens bekymmer med bäverns aktivitet illustrerar konflikten
mellan människans anspråk på naturresurserna och behovet
av att bevara och restaurera intakta ekosystem. Förekomst av
arter som svart stork utgör ett kvitto på fungerande skogsekosystem,
men var ska den finna fristad där inte avverkningsanmälningar
duggar tätt?
Det borde inte föreligga någon motsättning mellan samhällsplanering
och skydd och återskapande av blöta biotoper. Växter
och djur svarar snabbt på nyanlagda våtmarker. Myrar och
sumpskogar lagrar mångfalt större kvantiteter kol jämfört med
andra markslag och erbjuder gratis rening och magasinering av
vatten. Således är de gynnsamma för biologisk
mångfald, klimat och samhällets behov av
såväl dricksvatten som minskad översvämningsrisk
i tätorten. Dessutom är de ju så trevliga
att vistas i. Vad går upp mot en kopp kaffe
i myrkanten när morgondimman lättar och
grönbenan spelar?
FÖR STYRELSEN: LEIF LITHANDER
LEIF.LITHANDER@GOF.NU
Mӊnniskan
har en
tendens att
använda sin
egen begränsade
livstid
som referens
Fåglar PÅ VÄSTKUSTEN

Kategorier
#4/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten hösten 2019

FpV nr 4/2019, s. 4-7

Björn Dellming, John Andersson, Josefina Pehrson, Karin Magnander, Reino Andersson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 4/2019 MYSTISK FELFLYGARE En skum stenskvatta pa Playan gackade ringmarkarna dag efter dag. Var det en nunne- eller en medelhavsstenskvatta – eller kanske en bit av bada? Tisdagen 15 oktober upptäckte personalen vid Nidingens fågelstation (Oscar Hagbard, Marc Illa och Josefina Pehrson) en udda stenskvätta som födosökte bland vadarburarna på Playan (den södra stranden). Det syntes direkt att det inte rörde sig om vår vanliga stenskvätta, men vad var det egentligen? Efter att Marc lyckats få bilder på fågeln, som inte var särskilt skygg, konsulterades flera personer om arttillhörighet innan skvättan till slut larmades ut på lokalbandet – som medelhavsstenskvätta. Direkt dök frågan upp om detta inte snarare var en nunnestenskvätta, men någon klarhet i hur östlig medelhavsstenskvätta skulle uteslutas fanns inte. De två arterna hybridiserar dessutom flitigt där utbredningen överlappar – så hur ser en sådan ut? Att det rörde sig om en 1k hona underlättade inte artbestämningen. Efter några timmar dök undsättning upp: Uno Unger, Mikael Käll, Kjell Wallin och Lasse Hellberg, kom ut med fågelstationens egen båt Stuff. Vid det laget höll skvättan till vid potatislandet. Där sattes ett extranät upp i ett försök att fånga in den. Det dröjde inte länge innan skvättan flög över till Nordstranden istället, så delegationen från fastlandet fick åka hemåt med ”bara” några snygga bilder av en ännu obestämd stenskvätta (fast det lutade mer och mer åt nunne). Vid nattens intåg var skvättan kvar. Stationspersonalen höll tummarna för att den skulle stanna till morgonen därpå. Nämnda morgon visade sig bli en riktig höjdare, fångstmässigt, med 231 ringmärkta individer av 18 arter, inklusive guldkorn som tajgasångare, brandkronad kungsfågel och inte mindre än sju sibiriska gransångare. Något riktigt eftersök av skvättan hanns därför inte med. Men framåt lunchtid återupptäcktes den på Nordstranden, där den födosökte bland stenarna. För att spä på den goda stämningen denna dag upptäcktes dessutom en stationär dvärgsparv bara 300 meter öster om skvättan och två lappsparvar höll till lika långt åt väst hela dagen. Två dagar senare var både skvättan och dvärgsparven kvar på samma plats. Framåt kvällen, efter en hel dag med regn, kände stationspersonalen att det var dags: nu eller aldrig. Vid flera tillfällen hade skvättan setts flyga fram och tillbaka över västra rännan (en fördjupning, som ett dike) där ett rör för vattenintag går ut i havet. Om det var någonstans på Nordstranden man skulle kunna sätta upp ett extranät, så var det där. Sagt och gjort, två nät restes i rännan. Det dröjde inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet, precis som planerat. Fångad! Helt overkligt … I ringmärkarlabbet tog NUNNESTENSKVÄTTA – Skvattan var synnerligen valnard. I ringmarkningslabbet noterades fettniva sju pa en skala upp till nio. Nobel senator på besök i Bohuslän RÖDHUVAD GÄST Den 5 oktober skadade Lars Viktorsson och Peter Backman ute pa Ramsvikslandet. Mellan Langetangen och Noto (sodra delen av Ramsvikslandet) uppenbarade sig en ung rodhuvad tornskata (rasen senator). Fageln fodosokte i betad grasmark med laga enbuskar och sags fram till den 7 oktober. Fyndet var det tredje for arten i Bohuslan och det andra av rasen senator – den ras som dominerar i omradet norr om Medelhavet, ungefar fran Spanien till Turkiet. De tva tidigare Bohusfynden ar fran Ytterby 1994 (ssp. senator) och Kareby 2015 (ssp. niloticus, ”levanttornskata”). # BJORN DELLMING Islom hemmastadd i Anten LÅNGRASTARE Under en dryg manad rastade denna sensommar en svartnabbad islom i Anten i Vastergotland. Fageln, som var kladd i sin praktfulla sommardrakt, kunde beskadas pa nara hall dar den ihardigt fiskade insjokraftor. Svartnabbad islom hackar narmast pa Island och Gronland och brukar vanligtvis ses i vara trakter nar den stracker forbi langs Bohus- och Hallandskusten. # KARIN MAGNANDER Bild: LENNART HERMANSSON Bild: MARC ILLA FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN hösten 2019 Fåglar på Västkusten 4/2019 5 arbetet fart med att kolla alla tänkbara mått och att fotografera samtliga dräktdetaljer, utöver den vanliga rutinen efter nätfångst. Tidigare under hösten sågs en stenskvätta i Fluke Hall i Storbritannien. Den bestämdes till östlig medelhavsstenskvätta då man noterat att några mantelfjädrar hade ljus bas. När Nidingenfågeln studerades i handen uppdagades att ljusreflektioner gjorde att fjädrarna såg ut att ha en ljus bas trots att de egentligen var mörka. Vad det innebär för artbestämningen av de båda fåglarna återstår att se. Skvättan bestämdes (avvaktande) till en nunnestenskvätta, men vi ser alla fram emot att höra Raritetskommitténs utlåtande. Stenskvättan stannade kvar på Nidingen fram till 28 oktober. # JOSEFINA PEHRSON Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON ELLER NÅGOT ANNAT? Minimal spov drog förbi Kråkudden OSANNOLIK STRÄCK-OBS Sommarens dvargspov i Tofta kile var en stor overraskning for manga, da det ar en extremt ovanlig art for Europa. Det finns knappt tio europeiska fynd av denna sibiriska lilla spov. Sa skadarna i vindskyddet pa Krakudden, Hono, hade svart att tro sina ogon 3 september. Prognosen utlovade vind fran sydvast denna tisdag, men vinden vred aldrig upp tillrackligt mot vast for att hoppet om liror och labbar skulle infrias. Istallet kom en strid strom sydstrackande vadare. Vid 11:40 upptacktes en storre flock spovar ca en km ut, i hojd med Sodra Bolleskar. En av spovarna var betydligt mindre. Artbestamningen blev allt mer sjalvklar nar flocken kom narmare. Det var en dvargspov! Det kunde inte vara nagot annat. Karaktarer som uteslot alla tankbara forvaxlingsarter – fran piparsnappa till myrspov och brushane – sakrades. Fagelns sallskap gjorde det pedagogiskt enkelt att bedoma storleken. Det ror sig troligen om samma fagel som sags i juli i ar. Detta, och om observationen kommer publiceras som ett verifierat fynd av dvargspov, kommer troligtvis bedomas av RK under november manad. # JOHN ANDERSSON Rara ejdrar i skärgården HAVSSPANING LÖNAR SIG Sedan i borjan av september har en praktejderhane observerats utanfor Galtero dar den haller till tillsammans med andra ejdrar. Den 22 oktober dok en an rarare ejder D”et dröj de inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet. Fångad! Bild: ANDREAS SVENSSON Bild: MARC ILLA Praktejderhane, Galtero. upp knappt tre sjomil darifran. En alforradare hittades nar den strackte soderut forbi Krakudden. Fageln gick dessutom ner och rastade under dagen i narheten av Hono huvud men har inte observerats i omradet efter det. # KARIN MAGNANDER Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 4/2019 PUBLIKMAGNETER En berguv pa ett balkongracke nara Avenyn, annu en utanfor koptemplet i Brunnsparken. Manga blev staende och stirrade i ren forundran. Hundratals människor fick ett ovanligt möte när de en mulen oktoberonsdag passerade genom Brunnsparken. Ovanför entrén till Arkaden satt nämligen en berguv och spanade ner mot mobilkameror och pekande fingrar. Redan i slutet av sommaren hade dock göteborgarna fått möjlighet att bekanta sig med den mäktiga ugglearten på nära håll. Under ett par dagar i augusti höll en uv till i Vasastan, där den nyttjade såväl balkonger som trafikskyltar som sittplats inför ögonen på både allmänhet, fågelskådare och media. Fågeln lät sig beskådas på nära håll och misstankar väcktes om att den inte mådde helt bra. Berguv är, likt de flesta ugglor, normalt en skygg art. Efter flera försök kunde uven till slut fångas in av Svenska Djurambulansen och föras till Fågelcentralen. Det framkom ganska snart att fågeln var skadad. Förmodligen hade den blivit påkörd och den avled redan senare samma dag. Nästa berguvkändis blev ovan nämnda Brunnsparkenuggla som observerades i området under en knapp vecka i oktober. I sociala medier lyfte flertalet skådare att fågeln såg ut att ha ett skadat öga. Den 10:e sågs uven, påtagligt hängig, sittande på ett tak vid Kungsgatan där den också senare avled. Sofie Jonasson på Fågelcentralen berättar att den döda berguven hämtades in och att även denna kördes till Fågelcentralen för vidare hantering. De båda avlidna ugglorna skickades comme-il-faut för analys till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Undersökning av Brunnsparkenugglan visade att den hade en stor böld i halsen som hade trängt upp i såväl bihålor som bakom höger öga. Den var angripen av parasiten Trichomonas som ger skador i munhåla och svalg. Bölden i halsen hade gjort det svårt för uven äta och Sofie berättar att den avlidna fågeln var väldigt mager. Det är inte helt ovanligt att ugglor och andra rovfåglar drabbas av parasiten då de äter till exempel sjuka och smittade duvor. Trichomonas uppmärksammades för några år sedan då många grönfinkar drabbades av sjukdomen gulknopp vilken orsakas av parasiten. Båda de avlidna uvarna var ungfåglar och det är inte sällan som just unga och oerfarna individer söker sig in till stadens smörgåsbord av råttor och annat, framförallt när det är svårt att hitta mat på andra platser. Under hösten har en tredje stadsnära berguv setts och hörts då den har ropat från en skorsten i Högsbo industriområde och flertalet observationer av arten har gjorts på Näset och i Slottsskogen. Om detta rör sig om en eller flera individer låter vi vara osagt. Det är en tid då berguvarna rör på sig och enligt Sofie får Fågelcentralen varje höst in upp emot en handfull skadade eller utmärglade individer. Höstens händelser är inget unikt, det är bara uppmärksamheten kring dem som var det. # JOHN ANDERSSON PUBLIKA UVAR MITT I STAN Bild: KARIN MAGNANDER Dvärgsparv på snabbvisit i Sibhålan OVÄNTAD RASTARE En dvargsparv hittades den 6 november i den sa kallade Sibhalan i Torslandaviken. Den ganska snariga sankan fick sitt namn efter upptackten av en atravard sibirisk jarnsparv hosten 2016 och ramas in av Karholmsdammens sydvastra vik samt tee och Bild: PATRIK JONASSON Det blev snabbt folksamling nar uven i Vasastan upptacktes pa ett balkongracke. Fåglar på Västkusten 4/2019 7 hösten 2019 NORDLIGT BESÖK Den nordliga tajgans tallbitar kan valla ner i makalosa mangder vissa ar. Hosten 2019 hande det – med besked. Omkring den 25 oktober dok de forsta tallbitarna upp pa Vastkusten. Detta efter en omfattande invasionsrorelse som kunnat foljas soderut i landet. Nar stora antal strackte ned over Vaneromradet tandes ett hopp hos manga vastkustskadare. Vid Hammarons sydspets registrerades plotsligt 1 048 tallbitar den 23 oktober och nagra dagar senare 664 i Vanersborgsviken. Sedan drojde det inte lange innan faglarna nadde oss och rapporterna borjade stromma in. Storre invasioner sker regelbundet men med langa mellanrum, oftast flera decennier. I skrivande stund, den 21 november, rader darfor narmast tallbitsfeber bland fagelintresserade. Manga som aldrig tidigare fatt stifta bekantskap med denna charmiga och oradda fagel, tycks ha svart att slita blickarna. Man kommer ofta nara dem och gladjen ar pataglig nar sallskapande tallbitar da och da lyfter, gor en liten flygtur och later hora sina saregna locklaten. I Goteborgsomradet visar Artportalen att minst 400 exemplar setts pa ett 40-tal platser. Den storsta flocken har bestatt av 60 faglar vid Skar. Langre norrut i Bohuslan uppgar antalet observerade individer till minst 200 pa ett 25-tal lokaler, med Stromstad som nordligaste utpost. Motsvarande fyndbild for Halland visar att minst 650 faglar setts pa 60 olika stallen. De hogsta antalen med ett 50-tal faglar har noterats bland annat i Veddige. Historiskt agde den storsta kanda invasionen i landet rum for 43 ar sedan, vintern 1976– 1977. Da oversvammades Goteborg av baratande faglar snart sagt overallt. I december raknades 757 exemplar och i januari 480, trots att skadarskaran da var betydligt glesare an idag. Tallbitarna stannade hela vintern och sista observationen gjordes den 23 februari. Men nagon spridning ned i Halland blev det inte den gangen. Inte heller vid invasionen kring milennieskiftet kom nagra storre mangder tallbitar till de sydligaste landskapen. Nu har redan hela Vastkusten intagits, men det aterstar annu att se hur bestaende denna invasion blir. # REINO ANDERSSON green for hal 13 respektive 14 pa golfbanan, och sa Karholmsberget, som forstarker kanslan av att man befinner sig i en hala. Dvargsparv ar en sallsynt gast i Goteborgs rapportomrade med endast sju tidigare publicerade fynd, fordelade pa landskapen Bohuslan och Vastergotland, dar fyra av dem noterats i det forstnamnda. I Sverige hackar dvargsparven i de norra delarna av Norrbotten och Lappland och har en ostlig flyttrutt vilket gor att arten ar betydligt vanligare pa ostkusten an hos oss. Av tidigare fynd i Goteborgsomradet har tva individer varit overvintrande (senast vintern 2010–2011 i Eklanda, Molndal) och stannat pa plats under en langre tid, men i ovrigt ar det en art som i vara trakter oftast observerats som forbistrackande. Sibhalan, dar dvargsparven sags, ligger i den bohuslanska delen av Torslandaviken och fageln blir darmed det fjortonde fyndet for landskapet som faktiskt sa sent som i varas hade en stationar langstannande dvargsparv i Munkedal, nagot som ar mycket unikt – arten brukar uteslutande dyka upp pa hoststrack eller under vintermanaderna. Dvargsparv brukar kategoriseras som en sa kallad tick-sparv med anledning av sitt diskreta locklate och av vara tva inhemska ticksparvar har dvargsparven stracktid i oktober–november medan videsparv stracker soderut under september manad. # KARIN MAGNANDER TALLBITSFEBER I VÄSTER Bild: THOMAS BERNHARDSSON Oviss framtid för Hökälla våtmark GRÖNT ARBETE UPPHÖR I over tolv ar har det uppskattade vatmarksomradet Hokalla, med sina sju dammar, strandangar, ekdungar och vallfalt vardats av ”Hokalla gront arbete och rehab”. Projektet startade inom Svenska Kyrkan 2007 med syfte att ge langtidsarbetslosa arbetspraktik inom bl a naturvard, tradgard och friskvard. Ett nara samarbete med Arbetsformedlingen Hisingen och Park- och Naturforvaltningen har lopt pa, men det slutar vid arsskiftet. Kyrkoradet i Backa pastorat har namligen beslutat lagga ner verksamheten. Hur skotseln av omradet fortloper efter nyar ar oklart. Troligast atergar skotseln till Park- och naturforvaltningen i Goteborgs stad, som samtidigt ska minska sin budget med 10 procent under 2020. Hokalla ar ett av Goteborgs artrikaste omraden med ett stort antal hackande och rastande faglar. For ett par ar sedan noterades bl a hackforsok av grahakedopping for forsta gangen i vart rapportomrade. Har trivs ocksa knolnate – en av Sveriges sallsyntaste vattenvaxter. # BJORN DELLMING

Kategorier
#3/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten sommaren 2019

FpV nr 3/2019, s. 4-9

Björn Dellming, Jan-Åke Noresson, John Andersson, Karin Magnander, Ola Bäckman, Reino Andersson, Rrk Göteborg, Silke Klick

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 3/2019 FELFLUGEN MINISPOV Att vara med i ett larmsystem under semestertider kan vara fruktansvärt stressande. Eller alldeles … alldeles underbart. Säkerligen infann sig någon av dessa känslor hos många skådare 10 juli. Det var då Peter Hvass hittade Sveriges andra och Västpalearktis åttonde dvärgspov (Numenius minutus) på hemmalokalen Tofta kile. I mitten av juli brukar återsträcket av arktiska vadare vara i full gång och bland det mer intressanta att se på västkusten. Tofta kile, med sina betade strandängar, är det en populär rastlokal just för flyttande vadare. Det är dessutom den lokal Peter Hvass oftast besöker under sina skådarturer, så att han förr eller senare skulle hitta något riktigt häftigt på lokalen kanske inte var helt oväntat. Men hur den här dagen skulle utveckla sig hade nog ingen riktigt väntat sig. Här följer Peters egna berättelse om händelseförloppet. ”Morgonkaffet intogs hemma i huset i Lycke i vanlig ordning, med den sedvanligt efterföljande frågan: ”vart tar jag en skådarsväng idag?” Som så många gånger tidigare faller valet på Tofta kile, till södra vallen, med ljuset i ryggen och bra överblick över större delen av lokalen. Väl på plats kan jag notera lite allmänt smått och gott i fågelväg. Några säsongstypiska vadare och andkullar, men inga sensationer. Som vanligt står man mest och njutskådar och myser av den klara morgonluften, när en morgontidig motionär stannar och småpratar om ditt och datt. Med halvt fokus på samtalet och halvt fokus på fåglarna ser jag i ögon-vrån två vadare landa på södra strandängarna. En snabb koll i tuben ger en ljungpipare … Men det var väl två vadare? Jag sveper vidare lite med tuben, och jo … där är den andra. Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare, jämnstor med piparen … i alla karaktärer en Numeniusspov, men tydligt varken stor- eller småspov. Pulsen ökar och jag ger mig själv arbetsordern: Lugn och stilla nu, ta det från början! Jizz = spov. Storlek = knappt ljungpipare. Hätta med tydlig mittbena. Tunn DVÄRGSPOV FÖLL FÖR TOFTA KILE Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare jämnstor med piparen … Peter Hwass, lutad mot stativet, hade svårt att ta in vad som faktiskt landat på hemmalokalen. En ansenligt del av Vårskräll x 3 i Torslandaviken OVÄNTADE MAJFYND Många fågelskådare går och längtar efter maj, inte minst för att man då har goda chanser att få se lite ovanligare fåglar på tillfälligt besök. Men maj hann inte ens börja förrän Torslandaviken bjöd på tre, för Göteborg, väldigt ovanliga fåglelarter. Den 27 april hittades Torslandavikens första vassångare surrandes i vassen vid Vadskärsudden. Detta var blott det åttonde fyndet i Göteborgs rapportområde. Redan dagen därpå var det dags för nästa raritet. En hane rödhuvad dykand – även detta en ny art för Torslandaviken, hittades i Karholmsdammen. Det finns tidigare bara två fynd av denna plastnäbb i Göteborg. De fina vårdagarna avslutades en hane fjällpipare på muddret 29 april. Fågeln stannade ytterligare en dag och gladde många skådare med sitt obekymrat orädda fjällfågelmanér. # JOHN ANDERSSON Bild: RICHARD PETERSSON Bild: STEFAN PERSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Sommaren 2019 Fåglar på Västkusten 3/2019 5 näbb, svagt nedåtböjd med tydlig rosa näbbrot, bröst o flanker svagt streckade … Det kan ju bara vara en … DVÄRGSPOV!?! I detta läge kommer Kungälvs nestor i skådarbranschen, Gunnar Wikman, och vi kommer fram till samma slutsats – DVÄRGSPOV. Jag ringer och skickar mobilbilder till Björn Dellming som har den dåliga tajmingen att jobba (på sin semester!?) nere i Göteborg denna dag, och även han kommer fram till samma slutsats. När också Peter Strandvik anslutit och drar samma slutsats som vi andra går larmet. Gunnar konstaterar att ”nu blir det väl en massa skrikande bildäck och upphetsade skådare på lokalen inom kort”, så han lämnar lokalen med ett Gunnar-typiskt upphöjt lugn. Strax börjar de första skådarna att ansluta till lokalen, och folk följer i stort sett parkeringsinstruktionerna som gått ut på alla larmkanaler fläckfritt, något som annars snabbt kunde urarta på de smala vägarna runt lokalen som frekventeras flitigt av skådare, boende och golfare. Under dagen kommer rapporter om en dikeskörning med efterföljande köbildning, men annars ska det hela ha fortlöpt väldigt friktionsfritt. Nyheten om dvärgspoven spred sig snabbt i sociala medier och flera internationella sidor hade inom en halvtimme rapporterat om fyndet. Och faktiskt, cirka 6 timmar och 30 minuter efter att larmet nått ut på nätet dök den första internationella kryssaren upp! En fransk skådare som fått larmet 09.02 släppte allt han höll på med och flög till Köpenhamn där han hyrde en bil och körde sista biten upp till Kungälv där han kl 15.28 kunde bocka av sitt drömkryss. Spoven visade snällt upp sig i två dagar och lättade enligt uppgift kl 22.20 den 11 juli under ivrigt lockande i den tätnande skymningen. Men fram till dess gladde den ett större antal lokala, nationella och internationella skådare, som inte var på plats på Öland 2005 då det senast begav sig, när en dvärgspov landade i fel kommun.” PETER HWASS # BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON I två dagar rastade dvärgspoven, men i kvällningen11 juli lyfte den och försvann – kanske mot norra Sibirien där den hör hemma så här års. Skådarsverige tog sig rakaste vägen till Tofta kile. Bilder: BJÖRN DELLMING Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 3/2019 Ny vitstjärnig blåhakehäckning TRIVS I HJÄLM För andra året i rad har en häckning av vitstjärnig blåhake konstaterats i Hjälms våtmark, Kungsbacka. Detta är den femte bekräftade häckningen i landet. Antalet fynd av denna sydliga underart har ökat stadigt längs västkusten de senaste åren. Utöver fåglarna vid Hjälms våtmark har det i år gjorts flera fynd av sjungande hanar i lämpliga häckningsbiotoper längs kusten. Precis som vid Hjälm, föredrar den vitstjärniga vassområden vid våtmarker eller grunda havsvikar. Fler häckningar är nog att vänta framöver. # JOHN ANDERSSON Halsbandsflugsnappare x 2 GILLAR SLOTTSSKOGEN Under maj hittades inte mindre än två sjungande halsbandsflugsnappare i Göteborg. En höll till vid Kviberget, Välen och en i Slottsskogen. Halsbandsflugsnapparen är i Sverige starkt bunden till Öland och Gotland, där den har sina kärnområden. Det är en mycket sällsynt gäst på vår sida av landet och det var nio år sedan det senaste besöket. Anmärkningsvärt är att tre av Göteborgs sex fynd har varit i just Slottsskogen # JOHN ANDERSSON VÄLKOMMET GLASKROSS Den 10 juni vid 15-tiden hörde Patrik Larsson en sångstrof, med ton av glaskross på Östra kyrkogården – stans första stationära gulhämpling var på plats. Än mer sensationellt blev det när han upptäckte att det handlade om ett par som for runt bland träd och gravstenar! Förhoppningar om häckning väcktes under de följande dagarna när många skådare besökte lokalen och fåglarna även sågs med bomaterial i näbbar vid något tillfälle. Ett första fynd av gulhämpling i Göteborgstrakten gjordes så sent som 1994. Arten är långt ifrån årlig, och paret på Östra kyrkogården utgör bara fynd nummer 12 i vårt rapportområde. Typiska observationer är sträckande fåglar vid kusten och i skärgården, vid Torslandaviken eller på Brudarebacken. Även med tanke på det så var dessa stationära fåglar ovanliga. Gulhämplingar uppträder mer frekvent i den sydöstra delen av landet och under sträcktider, men det är bara i Skåne som vi har en stabil population av cirka 15–25 häckande par. Enstaka häckningar har även skett på andra ställen, som Öland och Små- Bild: OVE FERLING Kornsparv LJUVLIGT GLASKROSS PÅ ÖSTRA KYRKOGÅRDEN Bild: LENNART HJALMARSSON Bild: LENNART HJALMARSSON Kornknarr smög in på Brudarebacken ÅTERKOMSTEN 2011 hördes den nästintill årliga kornknarren spela på Brudarebacken, därefter rådde tystnad – i åratal. Men 17 juni i år hörde Frida Nettelbladt plötsligt ett välbekant raspande från timmerhögarna i sydost. Efter det tog många skådare vägen om Backen för att lyssna efter den skygga rallfågelns vresiga revirmarkeringar. Fåglar på Västkusten 3/2019 7 Sommaren 2019 Bild: LASSE OLSSON Bild: LENNART HJALMARSSON land. På västkusten ses gulhämpling regelbundet i Halland, där man några enstaka gånger även har kunnat se ungar och därmed konstatera häckning. Den senaste troliga häckningen skedde 2007 i Falkenberg. Gulhämplingarna på Östra kyrkogården fick många besök av skådare. De var dock inte alltid så lättjobbade, utan det gällde att ha både ögon och öron med sig och helst höra det gnisslande locklätet och den klirriga sången som brukar liknas vid glaskross. Då kunde man upptäcka de små gula fåglarna uppe i träden, ibland födosökande på marken, eller rastlöst och lågt flytta sig mellan gravarna. Det var en och annan skådare som fick vänta riktigt länge, eller till och med ge upp och komma tillbaka senare. Fåglarna kunde vara tysta och osynliga långa stunder, speciellt mot slutet av den 10-dagarsperiod de gladde oss. Efter 19 juni sågs de inte mer, och någon häckning blev det inte, i alla fall inte på Östra kyrkogården i Göteborg. Trender för gulhämpling är svårtolkade i landet, men kanske kan de vara på väg uppåt och bli mer vanliga även på västkusten i framtiden? Tiden får utvisa det, vi får hålla ögon och öron öppna! # SILKE KLICK/RRK 28 juli cyklade Lennart Hjalmarsson med familj upp till Backen. Alldeles efter timmerhögarna fick de tvärbromsa. På grusvägen, ett tiotal meter framför dem, stod en ståtlig kornknarr. Den gjorde sitt bästa för att spela skadad, avleda uppmärksamheten. För vid en pöl i vägkanten stod en kornknarrunge och drack vatten! Strax kom ännu en unge kutande, och en till. Totalt kunde sex ungar räknas in. Skådespelet pågick i en kvart. ”Konstaterade häckningar är fåtaliga”, kan man läsa på Artportalens Artfakta, där artens nedåtgående numerär beskrivs. Kornknarr har det nämligen motigt i 2000-talets igenväxande landskap. Under sent 1800-tal fanns uppskattningsvis 60 000 par i landet, 2008 räknades totalt 1 588 spelande hanar in. Sedd i detta ljus är häckningen på Backen extra glädjande. # JAN-ÅKE NORESSON EXOTISKA BESÖK Under några högsommarveckor var centrala Halland i blickfånget när det gällde långväga gäster. Först ut var en tundrapipare som hittades i Korshamn, Morups Tånge den 28 juni. Fågeln bestämdes till amerikansk tundrapipare, men redan samma kväll började man tvivla. Grov näbb, kort vingprojektion och tertialteckningen stämde bättre med sibirisk tundrapipare och artbestämningen justerades. Den adulta fågeln i sin praktfulla sommardräkt var på plats i viken även påföljande dag. Morups tånge är en klassisk fågellokal och favorit för många västkustskådare. Lokalen inbjuder ofta till väldigt fina observationer av bland annat arktiska vadare på nära håll. Platsen är även bra för tättingar, både sträckande under höstarna och rastande på omkringliggande strandängar. 8 juli, en dryg vecka efter tundrapiparens besök, hittades Hallands första och västkustens andra ökentrumpetare någonsin, hoppande omkring i tångbanken. Den kunde ses på kvällen under ett par timmar. Första fyndet på västkusten gjordes på Ramsö i Kosterarkipelagen, Bohuslän 2005. Ytterligare några dagar in i juli sågs som hastigast en 1k skatgök i Enets naturreservat, Steninge, norr om Halmstad. Den satt fint synlig i en buske under en kort stund, men blev sedan bortskrämd av en törnskata och kunde inte hittas igen. Likt ökentrumpetaren var detta andra fyndet för västkusten. Den första sågs på Mönster, Onsalalandet i Halland, 1968. # JOHN ANDERSSON TRUMPETARE & SKATGÖK BILDGÅTAN Som vanligt är fågeln på bild 1 lite lättare och regelbundet förekommande i Sverige medan bild 2 är tänkt att utgöra en lite större utmaning och behöver inte vara anträffad i Sverige men väl i Europa. TEXT OCH BILDER: OLA BÄCKMAN BILD 1 – ART OCH ÅLDER? BILD 2 – ART ? Fågelnyheter från västkusten 8 Fåglar på Västkusten 3/2019 PROBLEMATISKA NYKOMLINGAR Jakt och fågelskådning kan synas som två oförenliga storheter. Eller är det inte så? Som fågelskådare och naturvän är det lätt att känna sig instinktivt negativt inställd till jakt på fåglar. Vi behöver emellanåt förhålla oss till dels traditionell jakt på olika sjöfåglar, ripor och andra hönsfåglar, dels till skyddsjakt på gäss och storskarv. Vad vi inte är lika vana vid i Sverige är avskjutning av invasiva fågelarter. Som invasiva kategoriseras främmande arter som avsiktligt eller oavsiktligt introducerats i nya miljöer och där hotar den inhemska biologiska mångfalden. Välkända exempel är mördarsnigeln, den spanska skogssnigeln, som följt med växter och jord från dess naturliga utbredningsområden samt blomsterlupin, jättebalsamin och parkslide som introducerats som trädgårdsväxter och sedan spridit sig ohämmat. När det gäller fåglar kan närmast nämnas exemplet amerikansk kopparand – en nordamerikansk dykand som introducerats som parkfågel i västeuropa, förvildats och spridits. Den utgör ett hot mot den inhemska kopparanden och hybridiserar lätt med andra andfåglar. I flera europeiska länder genomfördes på 90-talet därför stora insatser för att begränsa artens spridning i Europa. Tidigare i år initierades ett nytt insatsprogram i Sverige mot en art som länge delat fågelsverige i två läger: för eller emot nilgås. Med anledning av nilgåsens ökande förekomst har Naturvårdsverket gett insatsstyrkan mot främmande arter direktivet att alla nilgäss som observeras i Sverige ska skjutas av. Nilgåsen bedöms utgöra ett hot mot den svenska fågelfaunan då den med sitt aggressiva beteende påverkar häckningsframgången hos flertalet arter och också då den har stor potential att hybridisera med andra gäss. Hittills i år har därmed en handfull individer avlivats varav en i Västra Götaland och en på Getterön i Varberg. Precis som mördarsnigeln har nilgåsen hög invasionspotential och även om det känslomässigt för många kan ta emot så uppmanar Naturvårdsverket och SLU alla att rapportera fynd av nilgås till Artportalen. # KARIN MAGNANDER INSATSSTYRKA MOT OMTVISTAD GÅS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Nilgås har stor potential att hybridisera med andra gäss och klassas som invasiv art. Jättebalsamin. Fåglar på Västkusten 3/2019 9 Sommaren 2019 OVÄNTAT PAR Vid studier av svarthuvad mås upptäcktes den 5 juni en häckning av dvärgmås på Getterön. Två adulta fåglar uppehöll sig på ”skärfläckeön” i Dammen närmast Fågeltornsparkeringen. En av fåglarna uppfattades ligga på bo och ställde sig vid flera tillfällen och uppvisade ett beteende som normalt endast brukar ses då de vänder äggen. Den andra fågeln uppvaktade samtidigt den liggande fågeln med pinnar i ceremoniella cirkelrörelser. Jag drog mig då till minnes att bland det tiotal dvärgmåsar som observerats på reservatet under några veckor, sågs två adulta fåglar på samma plats redan den 29 maj. Det föreföll lite märkligt att de stod just där även dagarna därpå, när de övriga höll till och födosökte i hela reservatet. Nationaldagen 6 juni ägnades åt att följa upp fåglarnas förehavanden lite noggrannare. Även då sågs äggvändningsbeteenden, men även förmodade ruvningsavlösningar. Likaså uppvaktandet med pinnar. Efter några timmars observerande ställde sig den ruvande fågeln upp och även om avståndet var långt kunde man då se ovansidan av äggen. Därmed var gåtan med de två adulta fåglarna på denna plats löst och Västkustens första häckning av dvärgmås ett faktum. Dvärgmåsen som har en östlig utbredning häckar framför allt i norra Sverige, men också på flera platser i Svealand. Den har ökat som häckfågel från något hundratal par under 1970-talet till över 2000 par idag. I Götaland har den historiskt häckat med ett fåtal par i Vänern, Hornborgasjön och Tåkern liksom på Gotland, Öland och i Skåne. Det närmsta vi kommit misstanke om häckning i vårt närområde, var en adult fågel som uppehöll sig i en skrattmåskoloni i sjön Fävren några mil nordost om Varberg en vår på 1960-talet. Fram till den 14 juni såg allt bra ut för Getteröns dvärgmåspar, även om oron över mängden grågäss var påtaglig. De hade någon vecka tidigare gått upp i hundratals på stora ön i Dammen och lagt sig tätt över skrattmåsarnas koloni. Samma dag lämnade alla skrattmåsar sina bon och ungar där och vi var bekymrade över att samma sak skulle hända på dvärgmåsarnas ö. Istället var det skrattmåsarna som invaderade skärfläckeön i allt större mängd, för att på nytt bygga bon efter gässen framfart på deras tidigare häckplats. Samtidigt blev dvärgmåsarna alltmer irriterade över skrattmåsarnas närhet och gjorde ständiga utfall mot dem. Fram till tiotiden på förmiddagen den 14 juni pågick ruvningen, men därefter lämnade fåglarna plötsligt boplatsen och sågs aldrig till mer. Det var naturligtvis tråkigt, men man får ändå glädja sig åt att ha fått uppleva några veckors häckningsbestyr på Getterön. # REINO ANDERSSON DVÄRGMÅSHÄCKNING! Saxaulsångare på Nidingen FINT SÅNGARFYND När solen gick upp 4 juni var himlen klar och havet lugnt runt Nidingen. Dennis Kraft och Eva Mattsson hade satt upå 19 nät men endast 11 fåglar kunde fångas och ringmärkas, däribland en gråbrun sångare som väckte frågetecken hos ringmärkarna. Fågeln plockades ur nät 5D och genast vidtog bestämningsarbetet, berättar Dennis. Uno Unger, Magnus Hellström och Lars Svensson kontaktades för artbestämningshjälp via telefon. Mikael Käll begav sig från Onsala ut till ön för att bistå. ”Han kom som ett skott!” säger Dennis med ett skratt. Artbestämningen landade slutligen i saxaulsångare –en relativt ny art, tidigare en ras av gråsångare. 2003 splittades dock gråsångaren till två nya arter: stäppsångare och saxaulsångare. Namnet har den fått av biotopen där den häckar. Saxaul är ett karaktärsträd, vida utbrett i torra sand- och ökenmiljöer från centrala Asien bort till Kina. En grupp skådare från Västblekinges ornitologiska förening (VBOF) hade samtidigt en exkursion till just Nidingen och gladdes av det oväntade fyndet. Även skådare från fastlandet anlände under dagen för att försöka se den lilla sångaren som efter att den släpptes mest höll sig dold. I landet föreligger endast fyra godkända fynd av denna avlägsna och svårbestämda gäst. ”Nu hoppas vi bara att ’domstolen’ instämmer i bestämningen till saxaulsångare”, avslutar Dennis. # JOHN ANDERSSON Beställ Fåglar i Göteborgstrakten 2016/2017 ÄNTLIGEN! Efter lång väntan är nu fågelrapporterna för både 2016 och 2017 helt klara för tryck. Eftersom dessa rapporter inte gått att förbeställa och vi inte vet hur stor efterfrågan är nu när rapporterna går att läsa på rrk.gof.nu kommer vi dock bara trycka en begränsad upplaga baserat på hur många som beställer dem. Det kommer inte finnas många överex att köpa i efterhand, så vill du ha en tryckt kopia är det alltså nu du ska beställa. Lägg gärna din beställning direkt idag så du inte missar beställningsdatumet! BESTÄLLNING Sätt in 80 kronor (för en rapport) eller 150 kronor (för båda) på GOF:s plusgiro 89 01 68-8 eller GOF:s Swishnummer 123 268 23 26 senast den 25 september för att beställa. Glöm inte att uppge vilken/vilka rapporter du beställer samt din adress. Rapporterna trycks sedan i slutet av september och skickas ut så fort de är klara. Fåglar i göteborgstrakten 2016 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:1 Fåglar i göteborgstrakten 2017 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:2 Bild: LINNEA HENRIKSSON Bild: PETER LUNDGREN Till slut blev det för trångbott på ön där dvärgmåsarna börjat häcka. STYRELSEN ORDFÖRANDE VAKANT VICE ORDFÖRANDE MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (070-899 66 92) SEKRETERARE ANNA LENA RINGARP annalena.ringarp@gof.nu ( 0708-27 93 76) ANDRE SEKRETERARE ANNICA NORDIN annica.nordin@gof.nu (0707-530758) KASSÖR RODEN BERGENSTEIN roden.bergenstein@gof.nu (0735-68 65 99) ÖVRIGA LEDAMÖTER JOHAN ANDER BERNDT ANDERSSON LEIF LITHANDER ANNICA NORDIN LEIF JONASSON PER UNDELAND PER TENGROTH ULLA ARNBERG JAN FUNKE HAMPUS LYBECK fornamn.efternamn@gof.nu NIDINGENS FÅGELSTATION GOF bedriver ringmärkningsverksamhet på Nidingen från tidig vår till sen höst. Bes ök www.gof.nu/nidingen för mer information om Nidingen och det aktuella bokningsläget. PLATSBOKNING DENNIS KRAFT bokning@nidingensfagel.se (tel nr 0706-38 09 85) KOMMITTÉER EXKURSIONER GUNILLA JARFELT gunilla.jarfelt@gof.nu (0705-15 52 85) FÅGELSKYDD LARS GERRE lassegerre@yahoo.se ( 073-386 37 65) HEMSIDA NILS ABRAHAMSSON nils.abrahamsson@gof.nu (0708-19 44 77) INFORMATION OCH KOMMUNIKATION gof@gof.nu INVENTERING MIA WALLIN mia.wallin@gof.nu (0706-17 42 58) MÅNADSMÖTEN ULLA ARNBERG uarnberg@gmail.com (0707-75 88 25) NIDINGEN HANS SÖDERSTRÖM hans.soderstrom@gof.nu (031-92 22 27) RAPPORTKOMMITTÉN (RRK GÖTEBORG) JOHAN SVEDHOLM johan.svedholm@gof.nu (031-24 00 82) STUDIEVERKSAMHET LEIF JONASSON leif.jonasson@gof.nu (0706 –51 80 79) TORSLANDAVIKEN KÅRE STRÖM kare.strom@gof.nu (0303-24 95 95) FÅGELRAPPORTERING Rapportera helst dina fynd till Artportalen (www.artportalen.se) så snart som möjligt efter observationstillfället. Inrapporterade observationer visas på Artportalen. Du kan även gå till glutt.se och välja Senaste fynden från Göteborgsområdet i popup-menyn. Har du inte möjlighet att rapportera till Artportalen går det även bra att skicka intressantare rapporter direkt till respektive rapportkommitté (se nedan). REGIONALA RAPPORTKOMMITTÉER RRK BOHUSLÄN RAPPORTMOTTAGARE: LARS VIKTORSSON lars.h.viktorsson@gmail.com (Stenbackevägen 5, 451 34 Uddevalla) RRK VÄSTERGÖTLAND RAPPORTMOTTAGARE: MAGNUS HALLGREN m.hallgren@gmail.com RRK GÖTEBORG RAPPORTMOTTAGARE: PER BJÖRKMAN rrk@gof.nu (Klassikergatan 9, 422 41 Hisings Backa) RRK HALLAND RAPPORTMOTTAGARE: ULF LÖFÅS rrk@hallof.se (Ulf Löfås, Nässelvägen 2, 311 96 Heberg) FÅGELCENTRALEN Kontakta Fågelcentralen om du behöver hjälp med att ta om hand en skadad fågel. Mer information finns på www.fagelcentralen.se. KONTAKTPERSON PETRA LUNDEMO petra@animalshope.com (0303-165 01) JAN WESTIN jan@animalshope.com (0709-967601) Kontakta GOF BESÖKSADRESS Södra dragspelsgatan 32 421 22 Västra Frölunda ADRESS Box 166 421 22 Västra Frölunda HEMSIDOR www.gof.nu www.kustobsar.se TELEFON/E-POST 031-49 22 15 gof@gof.nu Bild 1 Fågeln ses nästan rakt framifrån vilket gör det lite svårt att avgöra hur kraftig näbben är och fågelns storlek är också svårbedömd. Vattringen på bröstet är dock typisk och även mörkare ögonmask kan anas, en honfärgad törnskata. Bland annat det ljusa, tydligt vattrade huvudet visar att det är en ungfågel. (Visingsö, augusti). Bild 2 En doldis till sångare i en buske men faktiskt betydligt mer synlig än ofta annars. På bilden syns trots allt det som behövs för att kunna bestämma fågeln. Otecknad undersida, typisk mörkfläckad teckning på ovansidan, en skymt av den fläckade undergumpen samt en antydan till streckning på hjässan. Kombinationen gör att vi landar i en gräshoppsångare. (Kungsbacka, maj). LÖSNINGAR TILL BILDGÅTAN GOF VERKAR FÖR ATT SKYDDA OCH UTFORSKA FÅGELFAUNAN, SPRIDA KUNSKAP OM FÅGLAR OCH STIMULERA FÅGELINTRESSET.#