Kategorier
#4/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten hösten 2019

FpV nr 4/2019, s. 4-7

Björn Dellming, John Andersson, Josefina Pehrson, Karin Magnander, Reino Andersson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 4/2019 MYSTISK FELFLYGARE En skum stenskvatta pa Playan gackade ringmarkarna dag efter dag. Var det en nunne- eller en medelhavsstenskvatta – eller kanske en bit av bada? Tisdagen 15 oktober upptäckte personalen vid Nidingens fågelstation (Oscar Hagbard, Marc Illa och Josefina Pehrson) en udda stenskvätta som födosökte bland vadarburarna på Playan (den södra stranden). Det syntes direkt att det inte rörde sig om vår vanliga stenskvätta, men vad var det egentligen? Efter att Marc lyckats få bilder på fågeln, som inte var särskilt skygg, konsulterades flera personer om arttillhörighet innan skvättan till slut larmades ut på lokalbandet – som medelhavsstenskvätta. Direkt dök frågan upp om detta inte snarare var en nunnestenskvätta, men någon klarhet i hur östlig medelhavsstenskvätta skulle uteslutas fanns inte. De två arterna hybridiserar dessutom flitigt där utbredningen överlappar – så hur ser en sådan ut? Att det rörde sig om en 1k hona underlättade inte artbestämningen. Efter några timmar dök undsättning upp: Uno Unger, Mikael Käll, Kjell Wallin och Lasse Hellberg, kom ut med fågelstationens egen båt Stuff. Vid det laget höll skvättan till vid potatislandet. Där sattes ett extranät upp i ett försök att fånga in den. Det dröjde inte länge innan skvättan flög över till Nordstranden istället, så delegationen från fastlandet fick åka hemåt med ”bara” några snygga bilder av en ännu obestämd stenskvätta (fast det lutade mer och mer åt nunne). Vid nattens intåg var skvättan kvar. Stationspersonalen höll tummarna för att den skulle stanna till morgonen därpå. Nämnda morgon visade sig bli en riktig höjdare, fångstmässigt, med 231 ringmärkta individer av 18 arter, inklusive guldkorn som tajgasångare, brandkronad kungsfågel och inte mindre än sju sibiriska gransångare. Något riktigt eftersök av skvättan hanns därför inte med. Men framåt lunchtid återupptäcktes den på Nordstranden, där den födosökte bland stenarna. För att spä på den goda stämningen denna dag upptäcktes dessutom en stationär dvärgsparv bara 300 meter öster om skvättan och två lappsparvar höll till lika långt åt väst hela dagen. Två dagar senare var både skvättan och dvärgsparven kvar på samma plats. Framåt kvällen, efter en hel dag med regn, kände stationspersonalen att det var dags: nu eller aldrig. Vid flera tillfällen hade skvättan setts flyga fram och tillbaka över västra rännan (en fördjupning, som ett dike) där ett rör för vattenintag går ut i havet. Om det var någonstans på Nordstranden man skulle kunna sätta upp ett extranät, så var det där. Sagt och gjort, två nät restes i rännan. Det dröjde inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet, precis som planerat. Fångad! Helt overkligt … I ringmärkarlabbet tog NUNNESTENSKVÄTTA – Skvattan var synnerligen valnard. I ringmarkningslabbet noterades fettniva sju pa en skala upp till nio. Nobel senator på besök i Bohuslän RÖDHUVAD GÄST Den 5 oktober skadade Lars Viktorsson och Peter Backman ute pa Ramsvikslandet. Mellan Langetangen och Noto (sodra delen av Ramsvikslandet) uppenbarade sig en ung rodhuvad tornskata (rasen senator). Fageln fodosokte i betad grasmark med laga enbuskar och sags fram till den 7 oktober. Fyndet var det tredje for arten i Bohuslan och det andra av rasen senator – den ras som dominerar i omradet norr om Medelhavet, ungefar fran Spanien till Turkiet. De tva tidigare Bohusfynden ar fran Ytterby 1994 (ssp. senator) och Kareby 2015 (ssp. niloticus, ”levanttornskata”). # BJORN DELLMING Islom hemmastadd i Anten LÅNGRASTARE Under en dryg manad rastade denna sensommar en svartnabbad islom i Anten i Vastergotland. Fageln, som var kladd i sin praktfulla sommardrakt, kunde beskadas pa nara hall dar den ihardigt fiskade insjokraftor. Svartnabbad islom hackar narmast pa Island och Gronland och brukar vanligtvis ses i vara trakter nar den stracker forbi langs Bohus- och Hallandskusten. # KARIN MAGNANDER Bild: LENNART HERMANSSON Bild: MARC ILLA FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN hösten 2019 Fåglar på Västkusten 4/2019 5 arbetet fart med att kolla alla tänkbara mått och att fotografera samtliga dräktdetaljer, utöver den vanliga rutinen efter nätfångst. Tidigare under hösten sågs en stenskvätta i Fluke Hall i Storbritannien. Den bestämdes till östlig medelhavsstenskvätta då man noterat att några mantelfjädrar hade ljus bas. När Nidingenfågeln studerades i handen uppdagades att ljusreflektioner gjorde att fjädrarna såg ut att ha en ljus bas trots att de egentligen var mörka. Vad det innebär för artbestämningen av de båda fåglarna återstår att se. Skvättan bestämdes (avvaktande) till en nunnestenskvätta, men vi ser alla fram emot att höra Raritetskommitténs utlåtande. Stenskvättan stannade kvar på Nidingen fram till 28 oktober. # JOSEFINA PEHRSON Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON ELLER NÅGOT ANNAT? Minimal spov drog förbi Kråkudden OSANNOLIK STRÄCK-OBS Sommarens dvargspov i Tofta kile var en stor overraskning for manga, da det ar en extremt ovanlig art for Europa. Det finns knappt tio europeiska fynd av denna sibiriska lilla spov. Sa skadarna i vindskyddet pa Krakudden, Hono, hade svart att tro sina ogon 3 september. Prognosen utlovade vind fran sydvast denna tisdag, men vinden vred aldrig upp tillrackligt mot vast for att hoppet om liror och labbar skulle infrias. Istallet kom en strid strom sydstrackande vadare. Vid 11:40 upptacktes en storre flock spovar ca en km ut, i hojd med Sodra Bolleskar. En av spovarna var betydligt mindre. Artbestamningen blev allt mer sjalvklar nar flocken kom narmare. Det var en dvargspov! Det kunde inte vara nagot annat. Karaktarer som uteslot alla tankbara forvaxlingsarter – fran piparsnappa till myrspov och brushane – sakrades. Fagelns sallskap gjorde det pedagogiskt enkelt att bedoma storleken. Det ror sig troligen om samma fagel som sags i juli i ar. Detta, och om observationen kommer publiceras som ett verifierat fynd av dvargspov, kommer troligtvis bedomas av RK under november manad. # JOHN ANDERSSON Rara ejdrar i skärgården HAVSSPANING LÖNAR SIG Sedan i borjan av september har en praktejderhane observerats utanfor Galtero dar den haller till tillsammans med andra ejdrar. Den 22 oktober dok en an rarare ejder D”et dröj de inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet. Fångad! Bild: ANDREAS SVENSSON Bild: MARC ILLA Praktejderhane, Galtero. upp knappt tre sjomil darifran. En alforradare hittades nar den strackte soderut forbi Krakudden. Fageln gick dessutom ner och rastade under dagen i narheten av Hono huvud men har inte observerats i omradet efter det. # KARIN MAGNANDER Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 4/2019 PUBLIKMAGNETER En berguv pa ett balkongracke nara Avenyn, annu en utanfor koptemplet i Brunnsparken. Manga blev staende och stirrade i ren forundran. Hundratals människor fick ett ovanligt möte när de en mulen oktoberonsdag passerade genom Brunnsparken. Ovanför entrén till Arkaden satt nämligen en berguv och spanade ner mot mobilkameror och pekande fingrar. Redan i slutet av sommaren hade dock göteborgarna fått möjlighet att bekanta sig med den mäktiga ugglearten på nära håll. Under ett par dagar i augusti höll en uv till i Vasastan, där den nyttjade såväl balkonger som trafikskyltar som sittplats inför ögonen på både allmänhet, fågelskådare och media. Fågeln lät sig beskådas på nära håll och misstankar väcktes om att den inte mådde helt bra. Berguv är, likt de flesta ugglor, normalt en skygg art. Efter flera försök kunde uven till slut fångas in av Svenska Djurambulansen och föras till Fågelcentralen. Det framkom ganska snart att fågeln var skadad. Förmodligen hade den blivit påkörd och den avled redan senare samma dag. Nästa berguvkändis blev ovan nämnda Brunnsparkenuggla som observerades i området under en knapp vecka i oktober. I sociala medier lyfte flertalet skådare att fågeln såg ut att ha ett skadat öga. Den 10:e sågs uven, påtagligt hängig, sittande på ett tak vid Kungsgatan där den också senare avled. Sofie Jonasson på Fågelcentralen berättar att den döda berguven hämtades in och att även denna kördes till Fågelcentralen för vidare hantering. De båda avlidna ugglorna skickades comme-il-faut för analys till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Undersökning av Brunnsparkenugglan visade att den hade en stor böld i halsen som hade trängt upp i såväl bihålor som bakom höger öga. Den var angripen av parasiten Trichomonas som ger skador i munhåla och svalg. Bölden i halsen hade gjort det svårt för uven äta och Sofie berättar att den avlidna fågeln var väldigt mager. Det är inte helt ovanligt att ugglor och andra rovfåglar drabbas av parasiten då de äter till exempel sjuka och smittade duvor. Trichomonas uppmärksammades för några år sedan då många grönfinkar drabbades av sjukdomen gulknopp vilken orsakas av parasiten. Båda de avlidna uvarna var ungfåglar och det är inte sällan som just unga och oerfarna individer söker sig in till stadens smörgåsbord av råttor och annat, framförallt när det är svårt att hitta mat på andra platser. Under hösten har en tredje stadsnära berguv setts och hörts då den har ropat från en skorsten i Högsbo industriområde och flertalet observationer av arten har gjorts på Näset och i Slottsskogen. Om detta rör sig om en eller flera individer låter vi vara osagt. Det är en tid då berguvarna rör på sig och enligt Sofie får Fågelcentralen varje höst in upp emot en handfull skadade eller utmärglade individer. Höstens händelser är inget unikt, det är bara uppmärksamheten kring dem som var det. # JOHN ANDERSSON PUBLIKA UVAR MITT I STAN Bild: KARIN MAGNANDER Dvärgsparv på snabbvisit i Sibhålan OVÄNTAD RASTARE En dvargsparv hittades den 6 november i den sa kallade Sibhalan i Torslandaviken. Den ganska snariga sankan fick sitt namn efter upptackten av en atravard sibirisk jarnsparv hosten 2016 och ramas in av Karholmsdammens sydvastra vik samt tee och Bild: PATRIK JONASSON Det blev snabbt folksamling nar uven i Vasastan upptacktes pa ett balkongracke. Fåglar på Västkusten 4/2019 7 hösten 2019 NORDLIGT BESÖK Den nordliga tajgans tallbitar kan valla ner i makalosa mangder vissa ar. Hosten 2019 hande det – med besked. Omkring den 25 oktober dok de forsta tallbitarna upp pa Vastkusten. Detta efter en omfattande invasionsrorelse som kunnat foljas soderut i landet. Nar stora antal strackte ned over Vaneromradet tandes ett hopp hos manga vastkustskadare. Vid Hammarons sydspets registrerades plotsligt 1 048 tallbitar den 23 oktober och nagra dagar senare 664 i Vanersborgsviken. Sedan drojde det inte lange innan faglarna nadde oss och rapporterna borjade stromma in. Storre invasioner sker regelbundet men med langa mellanrum, oftast flera decennier. I skrivande stund, den 21 november, rader darfor narmast tallbitsfeber bland fagelintresserade. Manga som aldrig tidigare fatt stifta bekantskap med denna charmiga och oradda fagel, tycks ha svart att slita blickarna. Man kommer ofta nara dem och gladjen ar pataglig nar sallskapande tallbitar da och da lyfter, gor en liten flygtur och later hora sina saregna locklaten. I Goteborgsomradet visar Artportalen att minst 400 exemplar setts pa ett 40-tal platser. Den storsta flocken har bestatt av 60 faglar vid Skar. Langre norrut i Bohuslan uppgar antalet observerade individer till minst 200 pa ett 25-tal lokaler, med Stromstad som nordligaste utpost. Motsvarande fyndbild for Halland visar att minst 650 faglar setts pa 60 olika stallen. De hogsta antalen med ett 50-tal faglar har noterats bland annat i Veddige. Historiskt agde den storsta kanda invasionen i landet rum for 43 ar sedan, vintern 1976– 1977. Da oversvammades Goteborg av baratande faglar snart sagt overallt. I december raknades 757 exemplar och i januari 480, trots att skadarskaran da var betydligt glesare an idag. Tallbitarna stannade hela vintern och sista observationen gjordes den 23 februari. Men nagon spridning ned i Halland blev det inte den gangen. Inte heller vid invasionen kring milennieskiftet kom nagra storre mangder tallbitar till de sydligaste landskapen. Nu har redan hela Vastkusten intagits, men det aterstar annu att se hur bestaende denna invasion blir. # REINO ANDERSSON green for hal 13 respektive 14 pa golfbanan, och sa Karholmsberget, som forstarker kanslan av att man befinner sig i en hala. Dvargsparv ar en sallsynt gast i Goteborgs rapportomrade med endast sju tidigare publicerade fynd, fordelade pa landskapen Bohuslan och Vastergotland, dar fyra av dem noterats i det forstnamnda. I Sverige hackar dvargsparven i de norra delarna av Norrbotten och Lappland och har en ostlig flyttrutt vilket gor att arten ar betydligt vanligare pa ostkusten an hos oss. Av tidigare fynd i Goteborgsomradet har tva individer varit overvintrande (senast vintern 2010–2011 i Eklanda, Molndal) och stannat pa plats under en langre tid, men i ovrigt ar det en art som i vara trakter oftast observerats som forbistrackande. Sibhalan, dar dvargsparven sags, ligger i den bohuslanska delen av Torslandaviken och fageln blir darmed det fjortonde fyndet for landskapet som faktiskt sa sent som i varas hade en stationar langstannande dvargsparv i Munkedal, nagot som ar mycket unikt – arten brukar uteslutande dyka upp pa hoststrack eller under vintermanaderna. Dvargsparv brukar kategoriseras som en sa kallad tick-sparv med anledning av sitt diskreta locklate och av vara tva inhemska ticksparvar har dvargsparven stracktid i oktober–november medan videsparv stracker soderut under september manad. # KARIN MAGNANDER TALLBITSFEBER I VÄSTER Bild: THOMAS BERNHARDSSON Oviss framtid för Hökälla våtmark GRÖNT ARBETE UPPHÖR I over tolv ar har det uppskattade vatmarksomradet Hokalla, med sina sju dammar, strandangar, ekdungar och vallfalt vardats av ”Hokalla gront arbete och rehab”. Projektet startade inom Svenska Kyrkan 2007 med syfte att ge langtidsarbetslosa arbetspraktik inom bl a naturvard, tradgard och friskvard. Ett nara samarbete med Arbetsformedlingen Hisingen och Park- och Naturforvaltningen har lopt pa, men det slutar vid arsskiftet. Kyrkoradet i Backa pastorat har namligen beslutat lagga ner verksamheten. Hur skotseln av omradet fortloper efter nyar ar oklart. Troligast atergar skotseln till Park- och naturforvaltningen i Goteborgs stad, som samtidigt ska minska sin budget med 10 procent under 2020. Hokalla ar ett av Goteborgs artrikaste omraden med ett stort antal hackande och rastande faglar. For ett par ar sedan noterades bl a hackforsok av grahakedopping for forsta gangen i vart rapportomrade. Har trivs ocksa knolnate – en av Sveriges sallsyntaste vattenvaxter. # BJORN DELLMING

Kategorier
#3/2019 Fältbestämning

Arta måsar i flykten

FpV nr 3/2019, s. 18-23

David Armini

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fältbestämning 18 Fåglar på Västkusten 3/2019 URVAL Här behandlas måsar som kan eller borde kunna ses på sträck vid den svenska västkusten. Tio arter tas upp – samtliga som har setts i Sverige utom långnäbbad mås, präriemås och sotvingad mås. Alla tio har setts eller borde kunna ses sträckande hos oss under höst eller vinter. Varje art beskrivs i den ungfågeldräkt som är troligast under höst och vinter – för de flesta arter innebär detta första vinterdräkt. UPPDELNING Samtliga måsar är knutna till vatten och kan ses vid vilken kust som helst. Ett sätt att dela upp dem är i en grupp pelagiska respektive en grupp som ofta förekommer på inlandslokaler. Till gruppen landmåsar hör förstås våra allmänna arter skratt- och fiskmås, samt den allt vanligare svarthuvad mås. Hit hör också extremt sällsynta nordamerikanska trädmås och ringnäbbad mås. För resterande fem måsar gäller att de är pelagiska, alltså bundna till havet. Undantaget är dvärgmås som häckar i insjöar och sträcker över land. Likväl är det en art som utanför häckningstid nästan exklusivt är pelagisk. Uppdelningen avspeglar också ungfåglarnas vingovansida: alla landmåsarna har en spräckligt tecknad vingovansida med tydlig svart kant på armpennorna. De pelagiska måsarna har en renare tecknad vinge: Ismås nästan helt vit och de andra fyra med kontrasterande svart-vit-grå-teckning och med vita eller nästan helt vita armpennor och inre handpennor. Även uppträdande, beteende och flyktsätt skiljer sig mellan grupperna, även om skillnaderna inte är konsekventa. Förenklat kan landmåsar i större utsträckning förväntas ses sträckande i flock i lugnare väder, medan de pelagiska måsarna är mer sannolika att se när det blåser mer Förekomst och flyktsätt En dag med pålandsvind vid västkusten finns fyra arter som är sannolika att se, två arter vardera av landmåsar och pelagiska måsar: skrattmås, fiskmås, tretåig mås och dvärgmås. De sex andra arterna är ovanliga eller extremt ovanliga – från de årliga tärnmås och svarthuvad mås, till trädmås som setts fyra gånger i Sverige. Som med all fältbestämning är det nödvändigt att titta på många individer för att lära sig och få en känsla för karaktärer i dräkt, form och flyktsätt. Bra är också att ta hjälp av omständigheter och årstid för att få en ledtråd. Vid svag ffältbestämningältbestämning Sträckande måsar är spännande, men kan också vara stressande. Ofta går det fort, enskilda individer kan vara svåra att hitta och bestämma. Vi går igenom tio arter i ungfågeldräkt. Fyra är vanliga under sträck/ havsfågelskådning, fyra är sällsynta men har setts på västkusten. Två har inte setts här – ännu. TEXT: DAVID ARMINI DAVID@ARMINI.SE ARTA MÅSAR I FLYKTEN Fåglar på Västkusten 3/2019 19 måsar i flykten Bild: HANS ZACHRISSON vind i augusti bör det vara större andel fisk- och skrattmås, medan andelen dvärg- och tretåig mås är högre vid hård pålandsvind senare under hösten. Tänk också på att form och storlek är svåra att avgöra: Dvärgmås är visserligen signifikant mindre än en skrattmås, men det är överraskande svårt att avgöra detta utan att ha fåglarna sida vid sida. Även vädret påverkar intrycket av fågelns storlek. Hård vind pressar fjädrarna mot kroppen och fågeln rör sig på ett annat sätt – sådant kan påverka storleksintrycket. Flyktsätt och rörelsemönster är ofta till hjälp vid artbestämning, men även här varierar intrycket mycket beroende på väder. GRUPP 1: LANDMÅSAR Särskilt vid svag vind flyger dessa arter gärna i flock, även blandflockar är vanliga men bara inom gruppen. Det är exempelvis nästan otänkbart att se en tretåig mås i en flock med skrattmåsar, medan skrattmås och fiskmås ofta ses flyga tillsammans. Vid hårdare vindar praktiserar samtliga arter dynamisk flykt, och flyger till och med i fina bågar. De kan alltså växla mellan att flyga högre upp i den hårda vinden för att få fart, och sedan sjunka närmare vattnet där det blåser mindre för att vinna väg. Detta sker ofta med mycket flaxande med vingarna, men de kan också glidflyga både korta och långa stunder. Särskilt fiskmås kan flyga i vackra bågar. SKRATTMÅS Allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. I alla väder är både profil och flyktsätt typiska för en van betraktare. Skrattmås flyger aktivt, med bestämda vingslag, ungefär som en person som tävlingsror. Flyktsättet kan påminna mer om en tärna än en trut. Få måsar är så grafiskt eleganta som tretåig mås. Ungfåglarna behärskar till fullo konsten att rida på vindarna, även i styv kuling. fältbestämning 20 Fåglar på Västkusten 3/2019 Under sträck i svag vind flyger skrattmåsar gärna i flock, ibland på höjd. Vid hård vind nyttjar den inte dynamisk glidflykt lika mycket som fiskmås. Mest blir det enstaka kast som då ser ut mer som att skrattmåsen drabbats av en hård vindby. Ofta flyger den nära vattenytan. Hård vind brukar också innebära att det ses färre skrattmåsar vid kusten. FISKMÅS Är liksom skrattmås en allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. Fiskmås kan både upplevas som anonym och elegant. Nästan oavsett väder tar den sig fram utan att göra något väsen av sig, med en flyktstil som är väl anpassad och ekonomisk oavsett väder. Vid lugnare väder flyger den gärna i flock, likt skrattmås, och arterna förekommer ibland i blandflockar. Vid hård vind överraskar den med att flyga i vackra bågar i väl balanserad dynamisk glidflykt. Emellertid genomför den sällan konsekvent bågflykt under en längre stund, som om den behövde stanna upp och flyga vanligt efter några vackra bågar. SVARTHUVAD MÅS Arten ses årligen i Sverige och ökar dessutom. Exempelvis har samtliga sex fynd av sträckande fåglar vid Hönö skett efter 2011. Svarthuvad mås liknar fiskmås till form och storlek och särskilt ungfåglar är lika varandra även i dräkten. Flykten kan påminna både om skrattmås och fiskmås. TRÄDMÅS Det finns bara fyra publicerade fynd av denna nordamerikanska art i Sverige, men den är en årlig gäst på de brittiska öarna så den kan vara förbisedd. Arten är svår att skilja från skrattmås, och genom att den är så sällsynt behövs förmodligen fotodokumentation för att en sträckande individ ska publiceras. Arten är mycket lik skrattmås i alla dräkter, men är bland annat mindre och kan påminna om dvärgmås. RINGNÄBBAD MÅS Liksom trädmås är detta en art från Nordamerika som är extremt sällsynt i Sverige med endast 11 publicerade fynd. Arten är dock årlig på de brittiska öarna och kan vara förbisedd i Sverige. Precis som med trädmås fordras förmodligen foto för att en förbisträckande ungfågel ska bli officiellt publicerad. Arten är nära släkt med fiskmås och liknar denna i alla dräkter, ungfågel påminner också om svarthuvad mås. GRUPP 2 – HAVSMÅSAR Samtliga arter i denna grupp är strikt bundna till havet året om, utom dvärgmås under häckningstid. Till skillnad från gruppen landmåsar, ökar sannolikheten att se någon av dessa arter under en dag med hårdare pålandsvind. Dvärgmås och rosenmås flyger gärna i flock precis som landmåsarna (även om det inte är aktuellt med flockar av rosenmås i Sverige, så skulle det vara tänkbart att se en i en dvärgmåsflock). De andra måsarna flyger aldrig i uttalade flockar, men de kan uppträda i en löst sammanhållen grupp. TRETÅIG MÅS En liten koloni finns sedan 1967 på Nidingen, men framför allt uppträder arten i Sverige i samband med pålandsvind längs västkusten. Hårdare vind brukar dessutom innebära att fler ses. Arten har en karaktäristisk kombination av att flaxa likt andra måsar, men också kunna växla till flykt med stela vingar, närmast liknande stormfågel eller till och med liror. Tretåig mås kan flyga elegant och länge i dynamisk glidflykt, med endast få stela vingslag. Den flyger inte i flock liknande dvärgmås, skrattmås eller fiskmås, men kommer ofta i löst sammansatta grupper. I samband med höststormar kan så stora mängder förekomma att det nästan är som en enda stor flock. TÄRNMÅS En sällsynt men årlig gäst i Sverige, nästan enbart sedd sträckande på västkusten i samband med hård vind under hösten. Till skillnad från de andra måsarna behåller den juvenil dräkt under hela hösten. Storlek, proportioner och flykt mitt emellan eller med lite av varje från dvärgmås och tretåig mås. Det är den mås som mest praktiserar dynamisk glidflykt tillsammans med tretåig mås. Å andra sidan kan de också driva runt mellan vågor likt dvärgmås eller tärnor och då vara svår att hitta och följa. ROSENMÅS Mycket sällsynt i Sverige, observationer sker inte årligen, och i skrivande stund är det fem år sedan någon rosenmås senast sågs. Arten är noterad på sträck vid havsfågelskådning vid flera tillfällen. Flykt likartad dvärgmås. DVÄRGMÅS Häckfågel i sötvattensträsk på Gotland, Svealand, Norrland, Norge och Finland som ofta ses på sträck både i lugnt väder och vid hård blåst. Dvärgmås kommer ofta i flock, men ensamma individer ses också. Flykten likartad oavsett vind: Snabba vingslag som liknar svarttärna och en flyktbana mest lågt över vattnet. Flykten kan avbrytas för att stanna upp kort, eller för att fara iväg med vinden och få fart. I hård vind är den ofta svår att hitta och följa genom sin flykt nära vattnet och sina tvära och oväntade kast. ISMÅS Mycket sällsynt gäst i Sverige som brukar dyka upp med några års mellanrum. Flera av observationerna har varit av sträckande individer. Rosenmås – sälls ynt gäst i väst Bild: BJÖRN DELLMING Fåglar på Västkusten 3/2019 21 måsar i flykten Skrattmås En lättbestämd art under de flesta omständigheter. Den har vissa drag gemensamt med fiskmås, men ska under de flesta omständigheter inte vålla något problem. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Smalare och längre näbb med röd ton • Svarta fläckar på huvudet • Vita handtäckare och vit yttre del av handen • Ljust grå och otecknad undersida av arm och armhåla • Rent vit inre del av stjärt och övergump • Ljust grå, nästan vit mantel och större armtäckare Fiskmås 1K-fåglar på hösten kan vara mycket lik unga eller subadulta gråryggade trutar, främst gråtrut men även den ovanligare kaspisk trut. Även den mest erfarna skådaren kan ibland komma snett i bestämning av enskilda individer. Riktigt hållbara och konkreta karaktärer finns inte, nästan alla handlar om bedömning. För att komplicera det varierar ruggning stort bland trutar. Om andra fåglar finns att jämföra med, som skrattmås, tretåig mås eller adulta trutar, så brukar det vara enkelt. Fiskmås är närmare skrattmås i storlek än gråtrut, och är nästan precis jämnstor med tretåig mås. Nyckelkaraktärer jämfört med gråtrut: • Smalare och kortare näbb. • Litet huvud. • Mindre svart på stjärten och närmare rent vitt på övergump och vita delar av stjärten. Svarthuvad mås Förenklat är en svarthuvud mås en fiskmås där alla gråbruna och bruna partier ersatts av svarta eller ljusgråa. Resultatet är en fågel som är nästan monokrom och går i svart och ljusgrått/vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Mörk näbb. • Svarta markeringar på ett i övrigt ljusgrått huvud. • Rent vit stjärtovansida och övergump, så när som på ett smalt och distinkt avsatt svart ändband. • Omönstrat vit eller ljusgrå vingundersida så när som på ett svart band längs bakkanten av vingen. • Ljusgrå eller nästan vit mantel och större armtäckare. Artkaraktärer att ge akt på Skrattmåsflockar sträcker ofta nära vattenytan, men kan även ta höjd i svagare vindar. Här är en flock med subadulta skrattmåsar. Bild: BJÖRN DELLMING Bild: SIMON CARRINGTON Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ERIK HIRSCHFELD fältbestämning 22 Fåglar på Västkusten 3/2019 Tretåig mås Trädmås Trädmås är extremt sällsynt i Sverige, och dessutom svår att skilja från skrattmås. Om en misstänkt trädmås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att få bra foton av den för att säkert kunna bestämma den och få den publicerad. Väsentligen lik skrattmås, med drag av dvärgmås. Nyckelkaraktärer: • Mellan skrattmås och dvärgmås i flyktsätt och storlek. Nyckelkaraktärer jämfört med skrattmås: • Kort svart näbb. • Svarta yttre större handtäckare (notera att en del skrattmåsar kan ha detta också). • Inre handpennor och inre större handtäckare ljusgrå (om en skrattmås har svarta yttre större handtäckare, är detta parti också mörkt). • Smalt svart band längs hand- och armpennor. Skrattmås har bredare och diffust. • Annorlunda tecknad undersida av handen: smal svart kant och innanför ljusgrått eller vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Vitt på huvudet likt skrattmås. • Rundad, inte kluven stjärt. • Dvärgmås har ett brett svart band som löper över yttre handpennor och armtäckare. • Även beteende närmar sig dvärgmås, exempelvis snappar arten insekter över vattenytan. för att säkert kunna bestämma den. Tretåig mås Arten är den i Sverige vanligast förekommande som är helt anpassad till ett liv vid och på havet. En blåsig dag vid kusten är den ofta en karaktärsfågel. Den är säregen jämfört med de vanligare måsarna som vi ser och står ut både med stelare flykt och den speciella teckningen. Normalt ska 1K-fåglar på hösten vara enkla att bestämma, både genom hur de flyger och genom den vackra svartvita teckningen som bildar något av ett svart W över ryggen och vingarna. Vid minsta tveksamhet om bestämning jämfört med skrattmås och fiskmås, lägg märke till: • Svart boa som ligger om nacken. • Ljusgrå eller nästan vita vingundersidor. • Svart näbb. • Kluven stjärt. • En vit triangel längs inre handpennor, upp till vingknogen och in till kroppen. Tärnmås På vissa sätt är tärnmås ett mellanting mellan tretåig mås och dvärgmås, bland annat kan tärnmås kan flyga likt bägge arterna. Särskilt lurigt är om det en dag passerar många tretåiga måsar – då kan en enstaka dvärgmås lätt föra tankarna till tärnmås. Likadant gäller det omvända, under en dag med fler dvärgmåsar men enstaka tretåiga måsar. Och så kan det inte nog understrykas hur många gånger både tretåig mås och dvärgmås kan förefalla ha en teckning på ovansidan av vingar och mantel som är precis den man tänker sig att tärnmås ska ha! Nyckelkaraktärer jämfört med både tretåig mås och dvärgmås: • Huvudet ser mestadels mörkt ut och saknar svarta markeringar. • En gråbrun markering ses på huvudsidan och ned på halsen. • Stjärten är djupt kluven, men det är sällan möjligt att se på en sträckande individ. • Vid direkt jämförelse är tärnmås mindre än tretåig mås och större än dvärgmås. • Om det går att säkerställa att den saknar svart band längs armtäckarna är det en bra karaktär. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås • Det svarta på handen upptar mer än halva handen, tretåig mindre än halva handen. • Det vita på armen upptar mindre än hälften av armen. På en tretåig mås upptar det ljusa partiet ungefär hälften av armen. • På vingundersidan finns ett gråbrunt streck längs armpennorna. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås • Rent vit triangel från inre handpennor, till knogen och in till kroppen. Ringnäbbad mås Mycket lik fiskmås men liknar även svarthuvad mås och gråtrut i andra vinterdräkt. Liksom med trädmås gäller att om en misstänkt ringnäbbad mås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att dokumentera den med foton Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Kraftig rosa näbb med brett svart band över spetsen. • Mellanting mellan fiskmås och svarthuvad mås vad gäller vingovansida och rygg: Utan bruntoner som hos fiskmås, men inte så distinkt tecknad som svarthuvad mås. • Större armtäckare och mantel nästan lika ljust grå som svarthuvad mås. • Vingundersidan tecknad likt fiskmås. • Otydligare och bredare svart ändband på stjärten och med mer bruna/svarta fläckar i det vita på stjärt och övergump. Bild: HANS BISTER Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: MAGNUS HELLSTRÖM Bild: PATRIK JONASSON Fåglar på Västkusten 3/2019 23 måsar i flykten Näbb I nästan samtliga fall hjälper det om näbben kan ses bra: • Tjocklek, längd och färg. Vingundersida Vingundersidans teckning är nästan alltid till hjälp vid bestämning av måsar och samtidigt en underskattad karaktär. Lägg särskilt märke till: Mörk eller ljus? • Mörk eller svart kant längs någon eller hela delen av bakkanten? • Om handen är mörk och vingundersida i övrigt är ljus så är det en skrattmås. • Med mycket markeringar på vingundersidan kan det bara vara en fiskmås, ringnäbbad mås eller en trut. W-teckning • Tretåig mås, rosenmås och dvärgmås har en teckning på översidan av vingen som ser ut att bilda ett (brutet) W. Tärnmås har också ett liknande mönster även om den bara har svart på handen. • Lägg särskilt märke till om hur mycket vitt det är på pennorna och hur mycket svart det är på handen. Stjärtform Om det går att se, är det en viktig karaktär vid bestämning av de pelagiska måsarna: • Är den kluven, djupt kluven eller spetsig? Nyans på mantel & större armtäckare • Öva på att hitta större armtäckare och bedöma färg på dem och manteln. Det är en viktig karaktär för att bestämma fiskmås, svarthuvad mås och ringnäbbad mås. Yttre handtäckare • Vita yttre handtäckare är unikt för skrattmås. Ismås Arten är en unik fågel, som i alla dräkter är helt eller nästan helt vit. Enda förväxlingsrisk är därför albinistiska eller kraftigt blekta individer av andra måsarter. Storleken ligger närmast fiskmås, men ismås har bredare vingar och kraftigare kropp. Lägg särskilt märke till kroppsform, benfärg, eventuella svarta markeringar i fjäderdräkten, ansiktsteckning samt näbbfärg och näbbform. Dvärgmås Arten är något av katten bland hermelinerna: Den påminner om landmåsarna genom att häcka i inlandet och att den inte nyttjar dynamisk glidflykt. Å andra sidan är det en pelagisk art utanför häckningstid, och liksom de andra havsmåsarna skyggar den inte för hård vind utan ökar ofta i antal med hårdare vind. Liksom landmåsar tenderar dvärgmås att följa vattenytan när vinden blir hårdare, för att utnyttja att det blåser svagare närmare vattenytan. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås och skrattmås • Under nästan alla omständigheter ska storlek och flyktsätt omedelbart fälla avgörandet: Tretåig mås och skrattmås är cirka 50 % större, både i kroppslängd och vingspann. Bägge arter är närmare fiskmås i kroppsform och storlek. Dvärgmås flyger ofta tätt efter vattenytan, kastar hit och dit, försvinner lätt et cetera. Tretåig mås å andra sidan flyger särskilt i hård vind på stela vingar i stora eleganta bågar. Skrattmås har en lugnare och rakare flykt. • Vid tveksamhet gentemot tretåig mås: Lägg märke till det vita partiet på handen och armen. Det är betydligt mindre och mer genombrutet hos dvärgmås. • Vid tveksamhet gentemot skrattmås: Titta efter skrattmåsens vita yttre handtäckare och mörka bakkant längs hela vingen. Rosenmås Rosenmås är mycket lik dvärgmås, både vad gäller dräkt, flyktsätt och proportioner. Skillnaderna är små och det behöver vara goda omständigheter för att kunna bestämma en förbisträckande ung rosenmås. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Rent vita armpennor och inre handpennor. • En vit kil på handpennor som nästan når vingspetsen – utanför ett smalt, distinkt svart band längs toppen av handpennorna. • Mycket kort näbb och kort huvud/hals. • Lång stjärt med en avslutande kilformad spets, i stället för dvärgmåsens korta, kluvna stjärt. • Diagnostiskt tecknad vingundersida: övervägande grå med rent vitt parti längs pennorna. Karaktärer att titta extra på Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: PATRIK JONASSON