Kategorier
#1/2020 Fågellokaler

Oas att spana in – här rastar otippade gäster

FpV nr 1/2020, s. 10-13

Stig Fredriksson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fågellokaler 10 Fåglar på Västkusten 1/2020 T RÄDGÅRDSFÖRENINGEN, gemenligen kallad Trägårn, mitt i centrala Göteborg betraktas knappast som en fågellokal. Vintern 2016 satt dock kattugglorna i en gammal hästkastanj vid ingången och visade upp sig för en häpen menighet. Då blev detta plötsligt en fågellokal och de flesta som passerade blev genast fågelskådare. Ugglorna finns kvar men har valt andra platser att vila dag på. Parken har ett stolt fågelförflutet, vit stork häckade 1872 och det tredje fyndet av stäpphök i Sverige gjordes 1853. Hon sköts, som man gjorde på den tiden. Trädgårdsföreningen är Göteborgs äldsta park. Staden växte och behovet av en park där borgerskapet kunde flanera och frottera sig med varandra blev allt mer uppenbart. Carl XIV Johan och Kungl. Maj:t gav sitt nådiga bifall 28 september 1842 – parken låg på de gamla fästningsvallarna. Franska ideal styrde trädgårdskonsten, naturen skulle tuktas, med strama linjer och klippta träd. Parken var inte till för alla, borgarna ville vara i fred. En liten inträdesavgift borgade för detta. PARKEN Denna park var inte bara till för rekreation. Den blev snart berömd för sina plantskolor, där rosorna lyser starkast. Där syns också det franska stilidealet tydligast. Här finns en inomhusträdgård, ett orangeri, att besöka året om, ett arv från tiden före dagens flyg och far. Den är inrymd i Palmhuset, ett praktfullt kristallpalats invigt 1878, en mekanolåda av stål och glas. På 1970-talet ville beslutsfattarna placera Göteborgsoperan i denna lilla park. Det vållade protester, frågan avgjordes 1981. Parken är 8,5 hektar, men känns större än så. Trafiken finns där alltid, även om elbilar och tyst asfalt kommer. UTFORSKARNA I början av januari 2019 hade Vardagsaktivisterna i GOF en vandring på plats. Jag insåg då att denna park hade jag hittills i stort sett negligerat. Databasen Artportalen, upplagd av Naturvårdsverket anlitades. Där rapporteras växter och djur, inte minst fåglar. En sökning visade att jag var i gott sällskap; här rör sig få fågelskådare. I medeltal rapporteras runt 50 fågelarter årligen, totalt har 101 arter rapporterats 1958–2018. Detta är ett högst mediokert resultat. Totalt har visserligen hela 216 personer lagt in 8 416 rapporter om fåglar i Trägårn 1959–2019, men bara fem skådare svarar för 91 procent av lokalens rapporter! Vi tackar alltså Alicia Ayestaran, Bo Brinkhoff, Carl Jyker, Andreas Skyman och Ulf Persson för detta. Utan deras flit hade vi inte vetat mycket om fåglarna i denna park. Och jag beslöt att ge parken en chans, har gått på upptäcktsfärd här under året som varit. Inte kunde den väl jämföras med Slottsskogen … eller, varför inte? BASINNEHÅLLET Fåglar som uppskattar gräsmattor och vad som finns där trivs här. De får stå ut med människor Få fågelskådare spanar i Trädgårdsföreningen. Utöver en magnifik rosenträdgård, orangeri och kaféer finns faktist en hel del fågel. Som stenknäck, forsärla och silltrut. Udda rastare som göktyta och ringtrast kan också dyka upp. TEXT & BILD : STIG FREDRIKSSON NATURSTIG1@GMAIL.COM OAS ATT SPANA IN HÄR RASTAR OTIPPADE GÄSTER fågellokaler Prydnadsäpplen loc kar blåmesar. P”arken b är på ett stolt förflutet. Vit stork häckade här 1872 Fåglar på Västkusten 1/2020 11 trädgårdsföreningen Kattuggla – allas favorit i februarimars 2016. Gamla och unga ringduvor samsas på bokens golv Torra löv samlas in under stort oväsen, men varför ta maten från daggmaskar (och björktrastar)? I Trägårn har man alltid det granna Palmhuset i fonden. Gräsandshonan litar på att människor i parken är snälla mot andungar. fågellokaler 12 Fåglar på Västkusten 1/2020 på nära håll, men det tycks inte vara något problem. Björktrastar, ringduvor och starar med sinsemellan olika matvanor (daggmask, bokollon och småkryp) samsas på parkens gräsmattor. Matfriare som fiskmåsar och olika trutar samlas runt picknickfolket. Gråsparvar har ett stabilt bestånd i parken, sommartid finns de i buskage nära gårdsserveringen med sina brödsmulor. Pilfinkar är färre men finns. Ibland sker snedsprång; sommaren 2016 sågs en hybrid mellan pilfink och gråsparv vid Rosencaféet. Under vinterhalvåret tillkommer en del pilfinkar, men också blåmesar och talgoxar; fågelmatningen lockar. Och i parkens fågelholkar bor mesar, starar och pilfinkar, noggrant undersökta av Ingvar Nordin. År 2002–2008 ringmärkte han 420 ungar i 94 bon. Annika Nordin har återupptagit ringmärkningen 2019. JÄMFÖRELSEN Vad gäller vissa bofasta fåglar kan Trägårn verka vara ett fågelfattigt ställe. Våra vanligaste småfåglar lövsångare och bofink saknas nästan helt som häckfåglar. Det gäller också för koltrast, rödhake, svarthätta och gärdsmyg. Här är ont om skyddande buskage, sammanhängande skogar och träd med läckra bär. I en del buskage täcker träflis marken, det minskar ogräset men gynnar inte småkryp. Kontrasten mot en annan stadspark, Slottsskogen, är uppenbar. En del av förklaringen ligger förstås i storleken, Slottsskogen är 16 gånger större vilket förstås spelar in. MÅSARNA Fiskmåsens invandring till staden är välkänd och inte alltid uppskattad. Måsar är så himla morgonpigga. Häckning konstaterades här först 2010, därefter nästan årligen. Den bor på hustaken och 2010 byggde två par uppe i träd. De parar sig oblygt uppe på taken och tar god tid på sig. De ylar glatt medan de håller på, den som inte vet vad de gör tycker bara att de skränar. De skulle bara veta. Någon månad senare vankar fiskmåsungar omkring nere i parken och tigger mat. Silltrut har börjat söka sig in i staden på senare tid. En dag när gräset nyligen hade blivit klippt gick plötsligt flera silltrutar och havstrut på den Följ fågellivet via Band På Band finns gruppen Trädgårdsföreningens fåglar. Där kan vi berätta om fåglar vi ser här. Följ mig också på naturstig.blogspot. com. Rosorna glöder i sommarskymningen. Fåglar på Västkusten 1/2020 13 trädgårdsföreningen nyklippta ytan. En av silltrutarna var färgmärkt, det visade att den kom från Nidingen. KRÅKORNA Något par av kråka, kaja och skata bor i parken. Hos dessa arter matar hanen honan under äggläggningen, något som båda tjänar på. Honan tigger på samma sätt som en hungrig unge, hanen kan inte motstå denna begäran. Kajorna flockas vintertid runt fågelborden, de håller mest till på marken där de plockar fallna solrosfrön. Ibland fyller de på markförrådet genom att tackla fröautomaten så att frön rinner ut. Kråkfåglar kan vara påhittiga. DUVORNA Ringduvorna har något halvdussin bon i parken. Vissa vintrar övervintrar också hundratals ringduvor här, allt efter bokens fruktsättning. Bokollon är duvornas favoritmat. Denna vinter har flera hundra ringduvor stannat kvar och dissat den längre flygturen till Spanien. Mest satt de i trädkronorna, när de gick ner och provianterade ser man att en stor del av fåglarna var årsungar. Tryggheten i staden lockar, hit in vågar sig inte duvhök lika ofta. Men den finns här – på Nyårsdagen låg en fjäderhög efter ringduva helt öppet på en av gångstigarna. Och nattetid är parkens grindar låsta. TRASTARNA Här finns inte så många bärträd, men det finns träd med miniäpplen uppskattade och skattade av mesar, trastar och stenknäck. Björktrastarna har dessutom reservlösningen att patrullera gräsmattor efter mask. Hundratalet fåglar anländer i december, det påminner om gamla tider. Då kom de förbi i stora flockar samtidigt med den första snön och fick det passande namnet snöskata. Nu är allt förändrat; trastarna finns här året om, i denna park häckar nu halvdussinet par. Och snön kommer en vecka i februari. Stenknäck hörs ofta locka i trädkronorna med sitt vassa lockläte utan att synas, men hoppar också omkring inne i buskagen nere på marken. Här finns inte så mycket vegetation att gömma sig i. Ibland plockar den miniäpplen. ÄNDERNA Vatten i en park ökar den biologiska mångfalden. Vallgraven är året om en tillflykt för gräsänder, som vanligt fler hanar än honor. Ofta finns också storskrakar och någon storskarv. Och forsärlan fick ungar här 2011. Gräsand får ungar här varje år, på senare år har flera honor med ungar setts. År 2019 räknades fem kullar med i genomsnitt 5,4 ungar första gången de sågs, ett par dagar gamla. Första honan låg på bo i Rosencaféet i mars, änderna här är betydligt tidigare än deras fränder i Slottsskogen. Premiärtider för honor med nykläckta ungar har varit 18/3 2018 och 2012 redan 13/2! Staden värmer. Detta förhållande kunde vara värt en noggrannare undersökning. DELLOKALER Parken är så liten att det knappast behövs särskilda tips om var man ska gå. Buskagen längs Nya Allén har dock lite mer av olika små träd och buskar. Stenpartiet är också en sådan plats, där rastar småfåglar och där byggde ringduvan bo i en ädelgran. Sommartid finns där en liten damm som är ett välbesökt fågelbad. Alldeles framför detsamma finns en välplacerad parkbänk, tips till fotografer. Här gömde sig kattugglan en dag tills de små fåglarna såg den. Då flög den bort och gömde sig i skorstenen på taket till Direktörsvillan. POTENTIAL Trägårn är en liten grön oas mitt i stenstaden. På resan stannar en del fåglar på passagen någon dag, sällan längre. Vill man se dessa celebriteter gäller det att se till att det blir många besök. Parken ligger bra till för den som har ärenden i city, med kollektivtrafikens hållplatser på nära håll och bilparkering på Heden. Under årens lopp har göktyta, törnskata, hornuggla, buskskvätta, ringtrast och smådopping noterats rasta, medan trana, fiskgjuse, blå kärrhök och råka bara flugit förbi. Nya arter det senaste året var näktergal, backsvala och tallbit. Detta är som alla vet en mycket vacker park. Vad gäller blomster och fjärilar är parken vid rätt årstid svår att överträffa med sin rosenträdgård och sina blommande kamelior. Här trivs cafégäster, joggare och resenärer som väntar på nästa tåg. Efter 178 år finns parken fortfarande kvar. Numera är inträdet slopat, alla får komma hit. Vi lever i en ny tid med en större jämlikhet mellan människor. Och jag har fått en ny favoritpark. Välkommen också du. # Även tistelfjäril kan l anda i Trägårn. N”ya arte r det senaste året var näktergal, backsvala och tallbit

Kategorier
#4/2019 Skådarporträtt

En något udda nötskrika

FpV nr 4/2019, s. 16-19

Pär Lydmark

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

porträtt 16 Fåglar på Västkusten 4/2019 INKRUPEN UNDER EN STRYKBRÄDA i Sävedalen drar Karin Celander fram den ena fågelakvarellen efter den andra ur sina gömmor. Det är finfina fågelporträtt, och visste man inte bättre skulle man lätt kunna tro att det ligger en livslång skådarkarriär bakom de där penseldragen. Men så är det inte. Faktum är att Karin inte ens äger en kikare. Så hur hamnade hon här egentligen? – När jag gick i högstadiet insåg jag att jag sög på språk så jag hade sju timmar skapande verksamhet i veckan istället. Där nånstans la jag väl grunden till mina kreativa sidor. Sen blev jag ändå kemi- och mattelärare, men det tycker jag ju också är kul. Fast jag är inte en sån där ämnesnörd som brinner för just kemi och matte egentligen. Jag hade nog kunnat bli lärare i vad som helst. Ok, det här förklarar ju varifrån Karins kreativa sida kommer. Faktiskt i dubbel bemärkelse eftersom Karin även har en hemsida med samma namn, karinskreativasida.se. Men det säger inget om varför det förekommer en hel del fågelmålningar på den sidan. På väggen ett par meter från strykbrädan hänger en gammal akrylmålning från 1993 med måsar på. Började det redan då? – Nej, det gjorde det inte egentligen. Det här med fågelmålandet var faktiskt bara en övning i en akvarellkurs som jag gick. Eller fortfarande går. Hos Morgan Ekerås. Helt fantastisk är han. Jag har gått lite kvällskurser till och från genom åren, men ofta har det varit så himla styrt vad man får och inte får göra. Du får inte måla med svart, du får inte måla av foton, det är inte konst, och så vidare. Så många tabun. Men här är det inte alls så och det har varit oerhört befriande. Att få höra att kända konstnärer använder linjal och tejp och andra exempel har gjort att den där pressen som fanns tidipporträttorträtt Varför börjar man måla fåglar om man med FpV:s läsarmått knappt tittat på dem innan? Och kan målning vara en väg till ett ökat fågelintresse? Kanske kan Karin Celander, en något udda nötskrika och lite kor ge oss svaret på det. TEXT: PÄR LYDMARK PAR.LYDMARK@GOF.NU När jag g ick i högstadiet insåg jag att jag sög på språk En något udda nötskrika Fåglar på Västkusten 4/2019 17 En något udda nötskrika gare har släppt. Nu handlar det äntligen bara om att skapa med alla tänkbara medel. Och som ett led i den kursen fick vi alltså i uppgift att måla fåglar. Karin rotar fram en berguv från kursövningen och berättar att det var där det började. Och att hon eftersom hon inte har tiotusen skådartimmar i ryggen måste hitta annat inspirationsmaterial. – Jag måste ju utgå från bilder förstås. Men att bara måla av en enda bild går inte. Jag vill hitta någon attityd, något uttryck och ha någon story bakom. Därför målar jag helst från bildserier som någon jag känner har tagit, så att jag kan få en berättelse om känslan på plats. Och så smälter jag ihop det med min egen känsla från att vara i skogen. För även om jag inte direkt tittar på fåglar spenderar jag sjukt mycket tid i skogen. Så fort jag får möjlighet. VI PRATAR VIDARE om svårigheten i att gestalta något man inte själv upplevt. Men även om det är svårt kan jag själv intyga att det tycks fungera utmärkt. Till vardags är jag nämligen kollega med Karin, och för ungefär ett år sedan frågade hon mig om hon kunde få måla av några av mina fågelbilder. Några veckor senare la jag ut några bilder på den publikfriande sparvugglan vid Jonsereds fabriker på Instagram. Dagen efter kom jag på att den skulle passa perfekt att måla av och skickade en fråga på Messenger med en länk till lite fler ugglebilder. Och det var uppenbarligen inte bara jag som tänkt det, för minuten senare fick jag svaret: – Skojar du, är i full gång! Underbart! Det rasslade över ett par mobilbilder på framväxande ugglekonturer, och tre dagar senare damp det ner en bild på tre färdiga akvarellporträtt. Ett av dem pryder nu väggen i min hall och möter mig varje gång jag kommer hem. Och även om inte Karin var på plats och såg ugglan har hon fångat den precis som jag minns den, vilket gör tavlan väldigt speciell, mer än någon annan fågeltavla jag ägt. På ett sätt är det kanske inte så konstigt eftersom hon utgått från en bild jag tagit, och att tavlan knyter an till min egen minnesbild av ugglan. Men å andra sidan borde det också kunna vara vanskligt att ge sig på att måla av andra personers minnen, eftersom man då direkt skulle känna om den avmålade känslan inte överensstämmer med minnet. Så det bästa vore kanske att måla från helt egna bilder. Är det något som kan locka till att börja fotografera mer fåglar själv tro? – Jo, men så är det förstås. Jag fotograferar jättemycket handboll eftersom mina barn håller på med det, så jag har ju ändå en del fotoutrustning Även om jag inte direkt tittar på fåglar spenderar jag sjukt mycket tid i skogen En av skisserna av sparvugglan. Resultatet ser du på nästa uppslag. Den första berguven Bilder: PÄR LYDMARK, FREDRIK CELANDER porträtt 18 Fåglar på Västkusten 4/2019 som passar även till fågelfoto. Och jag har allt försökt en del. Vilket mest har lett till att jag fått väldigt stor respekt för fågelfotografer. Speciellt när det är mörkt och går snabbt. Tacka vet jag inmatade fåglar på altanen. Som den här björktrasten som fattade tycke för en snögubbe som barnen pimpat med en ros och två äpplen. Då kunde jag sitta i soffan med dunjacka och fota genom dörren. Det är nog därför jag också gillar att fotografera duvor, måsar och trutar. De är lätta att komma nära och håller sig ganska stilla. På tal om det var jag faktiskt ute och drog hummertinor i helgen. Vi fick noll humrar, men jag kom ändå hem med rena dunderfångsten i form av mängder av trutbilder som jag ska måla av. Aha! Nu är vi något på spåren! Om trutbilder kan klassas som mer lyckad fångst än tilltänkta humrar börjar vi nog närma oss kärnfrågan. Kan ett ickeskådande fågelmålande leda till ett ökande fågelintresse även ute i naturen? – Ja, jag tittar mer på det jag ser nu, det gör jag. Men det blir där jag ändå rör mig, i skogen och i trädgårdar. Jag kommer inte skaffa mig någon pipmekanism som jag måste åka iväg efter stup i kvarten. Och nog ingen kikare heller. Det är kameran jag fokuserar på och där jag känner mig hemma. Och det är ju tydligt att jag fortfarande har noll koll på fåglar. Jag hade en utställning med tavlor i Vårgårda i vintras och där hade jag hängt ut en tavla på en sidensvans. Trodde jag. Men då kom det fram någon vänligt lagd skådare och förklarade för mig att det var en nötskrika. Och där står man och hela ens trovärdighet har flugit till Afrika. Hon tar fram tavlan och vi konstaterar att det ju faktiskt var en sidensvans. Mycket tjusig, men definitivt ingen nötskrika. – Ah, då var det tvärtom. Då hade jag skrivit att det var en nötskrika. Du ser ju. Hopplöst. UTSTÄLLNINGEN I FRÅGA GICK under namnet ”Kor och rock’n’roll”. Och även om både sidensvans och nötskrika är ganska rock’n’roll-betonade var det inte det namnet syftade på, utan på utställningens huvudmotiv – kor och elgitarrer. Så hur kom ens fåglarna med på den utställningen? – De kom med i korummet till slut efter att den stackars mannen som var behjälplig med att hänga upp tavlorna fått en svettig hängningsutmaning. De gillar ju typ när man kommer med sex lika stora tavlor, och jag kom med 60. I blandade storlekar. Men till slut kom alla upp och det blev ett rum med stadsmotiv (med elgitarrerna) och ett med landmotiv (med kor och fåglar). Hon drar fram några andra naturmotiv och berättar att hon gillar att måla på baksidan av gamla tavlor för att ta bort pressen lite. Då går de inte att sälja och man blir ännu friare i sitt uttryck. – Korna och gitarrerna har jag i alla fall sett på riktigt. Den här kon är till exempel från Kåhögs gård. Fast bakgrunden är från Hornborgasjön. Jag pusslar ofta ihop motiven på det sättet. Allt har sitt ursprung någonstans, men allt i samma bild kommer kanske inte från samma ställe. Jag tittar upp på väggen och ser de där akrylmåsarna från 1993 igen. Men alla tavlor vi tittat på nu är akvareller. Är det bara akvarell som gäller nu? – Ja, i princip. I början målade jag en del akryl efter att jag märkt att man blev hög av att måla med olja, men nu blir det nästan bara akvarell. På Och där står man och hela ens trovärdighet har flugit till Afrika Bjorktrast pa snogubbe med istucken ros, fotograferad fran soffan. Bilder: KARIN CELANDER Fåglar på Västkusten 4/2019 19 En något udda nötskrika sätt och vis är det dumt eftersom jag älskar mörka färgskalor och det typ är helt omöjligt att göra i akvarell (om man inte heter Lars Lerin). Det får kanske bli inom fotograferingen som jag kan utveckla den mörka sidan istället. VI KOMMER IN PÅ FÅGELFOTO IGEN och Karin berättar att hon förutom mörka bilder även gillar udda utsnitt och inte klassiska artporträtt. Jag drar fram mobilen och visar lite bilder från två fotografer jag själv uppskattar mycket (Simon Carrington och Christer Fält) just på grund av det där. – Ja, just precis så. Såna bilder vill jag också ta. Men nu får jag lite prestationspanik. Det finns så mycket att lära sig, man måste bromsa sig också så det inte går överstyr. Jag har ju gått ner i tjänst till 60 % för att ägna mig åt min kreativa sida två dagar i veckan, och från början var jag helt övertygad om att det skulle handla om skrivande. Men sen kom akvarellkursen, så då blev det mest det förra året. Och nu går jag också en oerhört berikande fotokurs på Valand där en härlig blandning folk med alltifrån nyexade till pensionärer driver olika projekt. Själv kör jag ett handbollsprojekt och hoppas kunna få till någon form av utställning som förenar sport och konst, kanske på själva arenan. Så nu har jag en idé om bilder på flygande handbollsspelare mot en svart backdrop i hallen, och har precis köpt en massa blixtutrustning på Blocket för att få till det. Samtidigt fortsätter jag gå akvarellkursen. Och vill fotografera mer. Och skriva … Som synes – ingen brist på kreativitet. Och det var alltså denna kreativitet som via ett kursprojekt ledde in till fågelmålningen, som i sin tur har lett till ett gryende fågelintresse. Vi får väl se om det kanske ändå kan bli en kikare i Karins ägo till slut. Eller så tar korna överhanden. Eller skrivandet. Vi får se. Men ser du en vernissage i ditt grannskap med en något udda nötskrika på väggen är det bara att kliva på och låta ögat njuta. För det går uppenbarligen utmärkt att måla finfina fågelporträtt utan att vara fågelskådare. Och för oss som är fågelskådare spelar det ju ingen större roll så länge tavlorna ser ut så här. # Jag älska r mörka färgskalor och det typ är helt omöjligt att göra i akvarell Utsnitt ur akvareller av sparvugglan i Jonsered fran forra hosten. Kanner du igen den?