Kategorier
#3/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten sommaren 2019

FpV nr 3/2019, s. 4-9

Björn Dellming, Jan-Åke Noresson, John Andersson, Karin Magnander, Ola Bäckman, Reino Andersson, Rrk Göteborg, Silke Klick

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 3/2019 FELFLUGEN MINISPOV Att vara med i ett larmsystem under semestertider kan vara fruktansvärt stressande. Eller alldeles … alldeles underbart. Säkerligen infann sig någon av dessa känslor hos många skådare 10 juli. Det var då Peter Hvass hittade Sveriges andra och Västpalearktis åttonde dvärgspov (Numenius minutus) på hemmalokalen Tofta kile. I mitten av juli brukar återsträcket av arktiska vadare vara i full gång och bland det mer intressanta att se på västkusten. Tofta kile, med sina betade strandängar, är det en populär rastlokal just för flyttande vadare. Det är dessutom den lokal Peter Hvass oftast besöker under sina skådarturer, så att han förr eller senare skulle hitta något riktigt häftigt på lokalen kanske inte var helt oväntat. Men hur den här dagen skulle utveckla sig hade nog ingen riktigt väntat sig. Här följer Peters egna berättelse om händelseförloppet. ”Morgonkaffet intogs hemma i huset i Lycke i vanlig ordning, med den sedvanligt efterföljande frågan: ”vart tar jag en skådarsväng idag?” Som så många gånger tidigare faller valet på Tofta kile, till södra vallen, med ljuset i ryggen och bra överblick över större delen av lokalen. Väl på plats kan jag notera lite allmänt smått och gott i fågelväg. Några säsongstypiska vadare och andkullar, men inga sensationer. Som vanligt står man mest och njutskådar och myser av den klara morgonluften, när en morgontidig motionär stannar och småpratar om ditt och datt. Med halvt fokus på samtalet och halvt fokus på fåglarna ser jag i ögon-vrån två vadare landa på södra strandängarna. En snabb koll i tuben ger en ljungpipare … Men det var väl två vadare? Jag sveper vidare lite med tuben, och jo … där är den andra. Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare, jämnstor med piparen … i alla karaktärer en Numeniusspov, men tydligt varken stor- eller småspov. Pulsen ökar och jag ger mig själv arbetsordern: Lugn och stilla nu, ta det från början! Jizz = spov. Storlek = knappt ljungpipare. Hätta med tydlig mittbena. Tunn DVÄRGSPOV FÖLL FÖR TOFTA KILE Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare jämnstor med piparen … Peter Hwass, lutad mot stativet, hade svårt att ta in vad som faktiskt landat på hemmalokalen. En ansenligt del av Vårskräll x 3 i Torslandaviken OVÄNTADE MAJFYND Många fågelskådare går och längtar efter maj, inte minst för att man då har goda chanser att få se lite ovanligare fåglar på tillfälligt besök. Men maj hann inte ens börja förrän Torslandaviken bjöd på tre, för Göteborg, väldigt ovanliga fåglelarter. Den 27 april hittades Torslandavikens första vassångare surrandes i vassen vid Vadskärsudden. Detta var blott det åttonde fyndet i Göteborgs rapportområde. Redan dagen därpå var det dags för nästa raritet. En hane rödhuvad dykand – även detta en ny art för Torslandaviken, hittades i Karholmsdammen. Det finns tidigare bara två fynd av denna plastnäbb i Göteborg. De fina vårdagarna avslutades en hane fjällpipare på muddret 29 april. Fågeln stannade ytterligare en dag och gladde många skådare med sitt obekymrat orädda fjällfågelmanér. # JOHN ANDERSSON Bild: RICHARD PETERSSON Bild: STEFAN PERSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Sommaren 2019 Fåglar på Västkusten 3/2019 5 näbb, svagt nedåtböjd med tydlig rosa näbbrot, bröst o flanker svagt streckade … Det kan ju bara vara en … DVÄRGSPOV!?! I detta läge kommer Kungälvs nestor i skådarbranschen, Gunnar Wikman, och vi kommer fram till samma slutsats – DVÄRGSPOV. Jag ringer och skickar mobilbilder till Björn Dellming som har den dåliga tajmingen att jobba (på sin semester!?) nere i Göteborg denna dag, och även han kommer fram till samma slutsats. När också Peter Strandvik anslutit och drar samma slutsats som vi andra går larmet. Gunnar konstaterar att ”nu blir det väl en massa skrikande bildäck och upphetsade skådare på lokalen inom kort”, så han lämnar lokalen med ett Gunnar-typiskt upphöjt lugn. Strax börjar de första skådarna att ansluta till lokalen, och folk följer i stort sett parkeringsinstruktionerna som gått ut på alla larmkanaler fläckfritt, något som annars snabbt kunde urarta på de smala vägarna runt lokalen som frekventeras flitigt av skådare, boende och golfare. Under dagen kommer rapporter om en dikeskörning med efterföljande köbildning, men annars ska det hela ha fortlöpt väldigt friktionsfritt. Nyheten om dvärgspoven spred sig snabbt i sociala medier och flera internationella sidor hade inom en halvtimme rapporterat om fyndet. Och faktiskt, cirka 6 timmar och 30 minuter efter att larmet nått ut på nätet dök den första internationella kryssaren upp! En fransk skådare som fått larmet 09.02 släppte allt han höll på med och flög till Köpenhamn där han hyrde en bil och körde sista biten upp till Kungälv där han kl 15.28 kunde bocka av sitt drömkryss. Spoven visade snällt upp sig i två dagar och lättade enligt uppgift kl 22.20 den 11 juli under ivrigt lockande i den tätnande skymningen. Men fram till dess gladde den ett större antal lokala, nationella och internationella skådare, som inte var på plats på Öland 2005 då det senast begav sig, när en dvärgspov landade i fel kommun.” PETER HWASS # BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON I två dagar rastade dvärgspoven, men i kvällningen11 juli lyfte den och försvann – kanske mot norra Sibirien där den hör hemma så här års. Skådarsverige tog sig rakaste vägen till Tofta kile. Bilder: BJÖRN DELLMING Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 3/2019 Ny vitstjärnig blåhakehäckning TRIVS I HJÄLM För andra året i rad har en häckning av vitstjärnig blåhake konstaterats i Hjälms våtmark, Kungsbacka. Detta är den femte bekräftade häckningen i landet. Antalet fynd av denna sydliga underart har ökat stadigt längs västkusten de senaste åren. Utöver fåglarna vid Hjälms våtmark har det i år gjorts flera fynd av sjungande hanar i lämpliga häckningsbiotoper längs kusten. Precis som vid Hjälm, föredrar den vitstjärniga vassområden vid våtmarker eller grunda havsvikar. Fler häckningar är nog att vänta framöver. # JOHN ANDERSSON Halsbandsflugsnappare x 2 GILLAR SLOTTSSKOGEN Under maj hittades inte mindre än två sjungande halsbandsflugsnappare i Göteborg. En höll till vid Kviberget, Välen och en i Slottsskogen. Halsbandsflugsnapparen är i Sverige starkt bunden till Öland och Gotland, där den har sina kärnområden. Det är en mycket sällsynt gäst på vår sida av landet och det var nio år sedan det senaste besöket. Anmärkningsvärt är att tre av Göteborgs sex fynd har varit i just Slottsskogen # JOHN ANDERSSON VÄLKOMMET GLASKROSS Den 10 juni vid 15-tiden hörde Patrik Larsson en sångstrof, med ton av glaskross på Östra kyrkogården – stans första stationära gulhämpling var på plats. Än mer sensationellt blev det när han upptäckte att det handlade om ett par som for runt bland träd och gravstenar! Förhoppningar om häckning väcktes under de följande dagarna när många skådare besökte lokalen och fåglarna även sågs med bomaterial i näbbar vid något tillfälle. Ett första fynd av gulhämpling i Göteborgstrakten gjordes så sent som 1994. Arten är långt ifrån årlig, och paret på Östra kyrkogården utgör bara fynd nummer 12 i vårt rapportområde. Typiska observationer är sträckande fåglar vid kusten och i skärgården, vid Torslandaviken eller på Brudarebacken. Även med tanke på det så var dessa stationära fåglar ovanliga. Gulhämplingar uppträder mer frekvent i den sydöstra delen av landet och under sträcktider, men det är bara i Skåne som vi har en stabil population av cirka 15–25 häckande par. Enstaka häckningar har även skett på andra ställen, som Öland och Små- Bild: OVE FERLING Kornsparv LJUVLIGT GLASKROSS PÅ ÖSTRA KYRKOGÅRDEN Bild: LENNART HJALMARSSON Bild: LENNART HJALMARSSON Kornknarr smög in på Brudarebacken ÅTERKOMSTEN 2011 hördes den nästintill årliga kornknarren spela på Brudarebacken, därefter rådde tystnad – i åratal. Men 17 juni i år hörde Frida Nettelbladt plötsligt ett välbekant raspande från timmerhögarna i sydost. Efter det tog många skådare vägen om Backen för att lyssna efter den skygga rallfågelns vresiga revirmarkeringar. Fåglar på Västkusten 3/2019 7 Sommaren 2019 Bild: LASSE OLSSON Bild: LENNART HJALMARSSON land. På västkusten ses gulhämpling regelbundet i Halland, där man några enstaka gånger även har kunnat se ungar och därmed konstatera häckning. Den senaste troliga häckningen skedde 2007 i Falkenberg. Gulhämplingarna på Östra kyrkogården fick många besök av skådare. De var dock inte alltid så lättjobbade, utan det gällde att ha både ögon och öron med sig och helst höra det gnisslande locklätet och den klirriga sången som brukar liknas vid glaskross. Då kunde man upptäcka de små gula fåglarna uppe i träden, ibland födosökande på marken, eller rastlöst och lågt flytta sig mellan gravarna. Det var en och annan skådare som fick vänta riktigt länge, eller till och med ge upp och komma tillbaka senare. Fåglarna kunde vara tysta och osynliga långa stunder, speciellt mot slutet av den 10-dagarsperiod de gladde oss. Efter 19 juni sågs de inte mer, och någon häckning blev det inte, i alla fall inte på Östra kyrkogården i Göteborg. Trender för gulhämpling är svårtolkade i landet, men kanske kan de vara på väg uppåt och bli mer vanliga även på västkusten i framtiden? Tiden får utvisa det, vi får hålla ögon och öron öppna! # SILKE KLICK/RRK 28 juli cyklade Lennart Hjalmarsson med familj upp till Backen. Alldeles efter timmerhögarna fick de tvärbromsa. På grusvägen, ett tiotal meter framför dem, stod en ståtlig kornknarr. Den gjorde sitt bästa för att spela skadad, avleda uppmärksamheten. För vid en pöl i vägkanten stod en kornknarrunge och drack vatten! Strax kom ännu en unge kutande, och en till. Totalt kunde sex ungar räknas in. Skådespelet pågick i en kvart. ”Konstaterade häckningar är fåtaliga”, kan man läsa på Artportalens Artfakta, där artens nedåtgående numerär beskrivs. Kornknarr har det nämligen motigt i 2000-talets igenväxande landskap. Under sent 1800-tal fanns uppskattningsvis 60 000 par i landet, 2008 räknades totalt 1 588 spelande hanar in. Sedd i detta ljus är häckningen på Backen extra glädjande. # JAN-ÅKE NORESSON EXOTISKA BESÖK Under några högsommarveckor var centrala Halland i blickfånget när det gällde långväga gäster. Först ut var en tundrapipare som hittades i Korshamn, Morups Tånge den 28 juni. Fågeln bestämdes till amerikansk tundrapipare, men redan samma kväll började man tvivla. Grov näbb, kort vingprojektion och tertialteckningen stämde bättre med sibirisk tundrapipare och artbestämningen justerades. Den adulta fågeln i sin praktfulla sommardräkt var på plats i viken även påföljande dag. Morups tånge är en klassisk fågellokal och favorit för många västkustskådare. Lokalen inbjuder ofta till väldigt fina observationer av bland annat arktiska vadare på nära håll. Platsen är även bra för tättingar, både sträckande under höstarna och rastande på omkringliggande strandängar. 8 juli, en dryg vecka efter tundrapiparens besök, hittades Hallands första och västkustens andra ökentrumpetare någonsin, hoppande omkring i tångbanken. Den kunde ses på kvällen under ett par timmar. Första fyndet på västkusten gjordes på Ramsö i Kosterarkipelagen, Bohuslän 2005. Ytterligare några dagar in i juli sågs som hastigast en 1k skatgök i Enets naturreservat, Steninge, norr om Halmstad. Den satt fint synlig i en buske under en kort stund, men blev sedan bortskrämd av en törnskata och kunde inte hittas igen. Likt ökentrumpetaren var detta andra fyndet för västkusten. Den första sågs på Mönster, Onsalalandet i Halland, 1968. # JOHN ANDERSSON TRUMPETARE & SKATGÖK BILDGÅTAN Som vanligt är fågeln på bild 1 lite lättare och regelbundet förekommande i Sverige medan bild 2 är tänkt att utgöra en lite större utmaning och behöver inte vara anträffad i Sverige men väl i Europa. TEXT OCH BILDER: OLA BÄCKMAN BILD 1 – ART OCH ÅLDER? BILD 2 – ART ? Fågelnyheter från västkusten 8 Fåglar på Västkusten 3/2019 PROBLEMATISKA NYKOMLINGAR Jakt och fågelskådning kan synas som två oförenliga storheter. Eller är det inte så? Som fågelskådare och naturvän är det lätt att känna sig instinktivt negativt inställd till jakt på fåglar. Vi behöver emellanåt förhålla oss till dels traditionell jakt på olika sjöfåglar, ripor och andra hönsfåglar, dels till skyddsjakt på gäss och storskarv. Vad vi inte är lika vana vid i Sverige är avskjutning av invasiva fågelarter. Som invasiva kategoriseras främmande arter som avsiktligt eller oavsiktligt introducerats i nya miljöer och där hotar den inhemska biologiska mångfalden. Välkända exempel är mördarsnigeln, den spanska skogssnigeln, som följt med växter och jord från dess naturliga utbredningsområden samt blomsterlupin, jättebalsamin och parkslide som introducerats som trädgårdsväxter och sedan spridit sig ohämmat. När det gäller fåglar kan närmast nämnas exemplet amerikansk kopparand – en nordamerikansk dykand som introducerats som parkfågel i västeuropa, förvildats och spridits. Den utgör ett hot mot den inhemska kopparanden och hybridiserar lätt med andra andfåglar. I flera europeiska länder genomfördes på 90-talet därför stora insatser för att begränsa artens spridning i Europa. Tidigare i år initierades ett nytt insatsprogram i Sverige mot en art som länge delat fågelsverige i två läger: för eller emot nilgås. Med anledning av nilgåsens ökande förekomst har Naturvårdsverket gett insatsstyrkan mot främmande arter direktivet att alla nilgäss som observeras i Sverige ska skjutas av. Nilgåsen bedöms utgöra ett hot mot den svenska fågelfaunan då den med sitt aggressiva beteende påverkar häckningsframgången hos flertalet arter och också då den har stor potential att hybridisera med andra gäss. Hittills i år har därmed en handfull individer avlivats varav en i Västra Götaland och en på Getterön i Varberg. Precis som mördarsnigeln har nilgåsen hög invasionspotential och även om det känslomässigt för många kan ta emot så uppmanar Naturvårdsverket och SLU alla att rapportera fynd av nilgås till Artportalen. # KARIN MAGNANDER INSATSSTYRKA MOT OMTVISTAD GÅS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Nilgås har stor potential att hybridisera med andra gäss och klassas som invasiv art. Jättebalsamin. Fåglar på Västkusten 3/2019 9 Sommaren 2019 OVÄNTAT PAR Vid studier av svarthuvad mås upptäcktes den 5 juni en häckning av dvärgmås på Getterön. Två adulta fåglar uppehöll sig på ”skärfläckeön” i Dammen närmast Fågeltornsparkeringen. En av fåglarna uppfattades ligga på bo och ställde sig vid flera tillfällen och uppvisade ett beteende som normalt endast brukar ses då de vänder äggen. Den andra fågeln uppvaktade samtidigt den liggande fågeln med pinnar i ceremoniella cirkelrörelser. Jag drog mig då till minnes att bland det tiotal dvärgmåsar som observerats på reservatet under några veckor, sågs två adulta fåglar på samma plats redan den 29 maj. Det föreföll lite märkligt att de stod just där även dagarna därpå, när de övriga höll till och födosökte i hela reservatet. Nationaldagen 6 juni ägnades åt att följa upp fåglarnas förehavanden lite noggrannare. Även då sågs äggvändningsbeteenden, men även förmodade ruvningsavlösningar. Likaså uppvaktandet med pinnar. Efter några timmars observerande ställde sig den ruvande fågeln upp och även om avståndet var långt kunde man då se ovansidan av äggen. Därmed var gåtan med de två adulta fåglarna på denna plats löst och Västkustens första häckning av dvärgmås ett faktum. Dvärgmåsen som har en östlig utbredning häckar framför allt i norra Sverige, men också på flera platser i Svealand. Den har ökat som häckfågel från något hundratal par under 1970-talet till över 2000 par idag. I Götaland har den historiskt häckat med ett fåtal par i Vänern, Hornborgasjön och Tåkern liksom på Gotland, Öland och i Skåne. Det närmsta vi kommit misstanke om häckning i vårt närområde, var en adult fågel som uppehöll sig i en skrattmåskoloni i sjön Fävren några mil nordost om Varberg en vår på 1960-talet. Fram till den 14 juni såg allt bra ut för Getteröns dvärgmåspar, även om oron över mängden grågäss var påtaglig. De hade någon vecka tidigare gått upp i hundratals på stora ön i Dammen och lagt sig tätt över skrattmåsarnas koloni. Samma dag lämnade alla skrattmåsar sina bon och ungar där och vi var bekymrade över att samma sak skulle hända på dvärgmåsarnas ö. Istället var det skrattmåsarna som invaderade skärfläckeön i allt större mängd, för att på nytt bygga bon efter gässen framfart på deras tidigare häckplats. Samtidigt blev dvärgmåsarna alltmer irriterade över skrattmåsarnas närhet och gjorde ständiga utfall mot dem. Fram till tiotiden på förmiddagen den 14 juni pågick ruvningen, men därefter lämnade fåglarna plötsligt boplatsen och sågs aldrig till mer. Det var naturligtvis tråkigt, men man får ändå glädja sig åt att ha fått uppleva några veckors häckningsbestyr på Getterön. # REINO ANDERSSON DVÄRGMÅSHÄCKNING! Saxaulsångare på Nidingen FINT SÅNGARFYND När solen gick upp 4 juni var himlen klar och havet lugnt runt Nidingen. Dennis Kraft och Eva Mattsson hade satt upå 19 nät men endast 11 fåglar kunde fångas och ringmärkas, däribland en gråbrun sångare som väckte frågetecken hos ringmärkarna. Fågeln plockades ur nät 5D och genast vidtog bestämningsarbetet, berättar Dennis. Uno Unger, Magnus Hellström och Lars Svensson kontaktades för artbestämningshjälp via telefon. Mikael Käll begav sig från Onsala ut till ön för att bistå. ”Han kom som ett skott!” säger Dennis med ett skratt. Artbestämningen landade slutligen i saxaulsångare –en relativt ny art, tidigare en ras av gråsångare. 2003 splittades dock gråsångaren till två nya arter: stäppsångare och saxaulsångare. Namnet har den fått av biotopen där den häckar. Saxaul är ett karaktärsträd, vida utbrett i torra sand- och ökenmiljöer från centrala Asien bort till Kina. En grupp skådare från Västblekinges ornitologiska förening (VBOF) hade samtidigt en exkursion till just Nidingen och gladdes av det oväntade fyndet. Även skådare från fastlandet anlände under dagen för att försöka se den lilla sångaren som efter att den släpptes mest höll sig dold. I landet föreligger endast fyra godkända fynd av denna avlägsna och svårbestämda gäst. ”Nu hoppas vi bara att ’domstolen’ instämmer i bestämningen till saxaulsångare”, avslutar Dennis. # JOHN ANDERSSON Beställ Fåglar i Göteborgstrakten 2016/2017 ÄNTLIGEN! Efter lång väntan är nu fågelrapporterna för både 2016 och 2017 helt klara för tryck. Eftersom dessa rapporter inte gått att förbeställa och vi inte vet hur stor efterfrågan är nu när rapporterna går att läsa på rrk.gof.nu kommer vi dock bara trycka en begränsad upplaga baserat på hur många som beställer dem. Det kommer inte finnas många överex att köpa i efterhand, så vill du ha en tryckt kopia är det alltså nu du ska beställa. Lägg gärna din beställning direkt idag så du inte missar beställningsdatumet! BESTÄLLNING Sätt in 80 kronor (för en rapport) eller 150 kronor (för båda) på GOF:s plusgiro 89 01 68-8 eller GOF:s Swishnummer 123 268 23 26 senast den 25 september för att beställa. Glöm inte att uppge vilken/vilka rapporter du beställer samt din adress. Rapporterna trycks sedan i slutet av september och skickas ut så fort de är klara. Fåglar i göteborgstrakten 2016 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:1 Fåglar i göteborgstrakten 2017 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:2 Bild: LINNEA HENRIKSSON Bild: PETER LUNDGREN Till slut blev det för trångbott på ön där dvärgmåsarna börjat häcka. STYRELSEN ORDFÖRANDE VAKANT VICE ORDFÖRANDE MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (070-899 66 92) SEKRETERARE ANNA LENA RINGARP annalena.ringarp@gof.nu ( 0708-27 93 76) ANDRE SEKRETERARE ANNICA NORDIN annica.nordin@gof.nu (0707-530758) KASSÖR RODEN BERGENSTEIN roden.bergenstein@gof.nu (0735-68 65 99) ÖVRIGA LEDAMÖTER JOHAN ANDER BERNDT ANDERSSON LEIF LITHANDER ANNICA NORDIN LEIF JONASSON PER UNDELAND PER TENGROTH ULLA ARNBERG JAN FUNKE HAMPUS LYBECK fornamn.efternamn@gof.nu NIDINGENS FÅGELSTATION GOF bedriver ringmärkningsverksamhet på Nidingen från tidig vår till sen höst. Bes ök www.gof.nu/nidingen för mer information om Nidingen och det aktuella bokningsläget. PLATSBOKNING DENNIS KRAFT bokning@nidingensfagel.se (tel nr 0706-38 09 85) KOMMITTÉER EXKURSIONER GUNILLA JARFELT gunilla.jarfelt@gof.nu (0705-15 52 85) FÅGELSKYDD LARS GERRE lassegerre@yahoo.se ( 073-386 37 65) HEMSIDA NILS ABRAHAMSSON nils.abrahamsson@gof.nu (0708-19 44 77) INFORMATION OCH KOMMUNIKATION gof@gof.nu INVENTERING MIA WALLIN mia.wallin@gof.nu (0706-17 42 58) MÅNADSMÖTEN ULLA ARNBERG uarnberg@gmail.com (0707-75 88 25) NIDINGEN HANS SÖDERSTRÖM hans.soderstrom@gof.nu (031-92 22 27) RAPPORTKOMMITTÉN (RRK GÖTEBORG) JOHAN SVEDHOLM johan.svedholm@gof.nu (031-24 00 82) STUDIEVERKSAMHET LEIF JONASSON leif.jonasson@gof.nu (0706 –51 80 79) TORSLANDAVIKEN KÅRE STRÖM kare.strom@gof.nu (0303-24 95 95) FÅGELRAPPORTERING Rapportera helst dina fynd till Artportalen (www.artportalen.se) så snart som möjligt efter observationstillfället. Inrapporterade observationer visas på Artportalen. Du kan även gå till glutt.se och välja Senaste fynden från Göteborgsområdet i popup-menyn. Har du inte möjlighet att rapportera till Artportalen går det även bra att skicka intressantare rapporter direkt till respektive rapportkommitté (se nedan). REGIONALA RAPPORTKOMMITTÉER RRK BOHUSLÄN RAPPORTMOTTAGARE: LARS VIKTORSSON lars.h.viktorsson@gmail.com (Stenbackevägen 5, 451 34 Uddevalla) RRK VÄSTERGÖTLAND RAPPORTMOTTAGARE: MAGNUS HALLGREN m.hallgren@gmail.com RRK GÖTEBORG RAPPORTMOTTAGARE: PER BJÖRKMAN rrk@gof.nu (Klassikergatan 9, 422 41 Hisings Backa) RRK HALLAND RAPPORTMOTTAGARE: ULF LÖFÅS rrk@hallof.se (Ulf Löfås, Nässelvägen 2, 311 96 Heberg) FÅGELCENTRALEN Kontakta Fågelcentralen om du behöver hjälp med att ta om hand en skadad fågel. Mer information finns på www.fagelcentralen.se. KONTAKTPERSON PETRA LUNDEMO petra@animalshope.com (0303-165 01) JAN WESTIN jan@animalshope.com (0709-967601) Kontakta GOF BESÖKSADRESS Södra dragspelsgatan 32 421 22 Västra Frölunda ADRESS Box 166 421 22 Västra Frölunda HEMSIDOR www.gof.nu www.kustobsar.se TELEFON/E-POST 031-49 22 15 gof@gof.nu Bild 1 Fågeln ses nästan rakt framifrån vilket gör det lite svårt att avgöra hur kraftig näbben är och fågelns storlek är också svårbedömd. Vattringen på bröstet är dock typisk och även mörkare ögonmask kan anas, en honfärgad törnskata. Bland annat det ljusa, tydligt vattrade huvudet visar att det är en ungfågel. (Visingsö, augusti). Bild 2 En doldis till sångare i en buske men faktiskt betydligt mer synlig än ofta annars. På bilden syns trots allt det som behövs för att kunna bestämma fågeln. Otecknad undersida, typisk mörkfläckad teckning på ovansidan, en skymt av den fläckade undergumpen samt en antydan till streckning på hjässan. Kombinationen gör att vi landar i en gräshoppsångare. (Kungsbacka, maj). LÖSNINGAR TILL BILDGÅTAN GOF VERKAR FÖR ATT SKYDDA OCH UTFORSKA FÅGELFAUNAN, SPRIDA KUNSKAP OM FÅGLAR OCH STIMULERA FÅGELINTRESSET.#

Kategorier
#3/2019 Fältbestämning

Arta måsar i flykten

FpV nr 3/2019, s. 18-23

David Armini

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fältbestämning 18 Fåglar på Västkusten 3/2019 URVAL Här behandlas måsar som kan eller borde kunna ses på sträck vid den svenska västkusten. Tio arter tas upp – samtliga som har setts i Sverige utom långnäbbad mås, präriemås och sotvingad mås. Alla tio har setts eller borde kunna ses sträckande hos oss under höst eller vinter. Varje art beskrivs i den ungfågeldräkt som är troligast under höst och vinter – för de flesta arter innebär detta första vinterdräkt. UPPDELNING Samtliga måsar är knutna till vatten och kan ses vid vilken kust som helst. Ett sätt att dela upp dem är i en grupp pelagiska respektive en grupp som ofta förekommer på inlandslokaler. Till gruppen landmåsar hör förstås våra allmänna arter skratt- och fiskmås, samt den allt vanligare svarthuvad mås. Hit hör också extremt sällsynta nordamerikanska trädmås och ringnäbbad mås. För resterande fem måsar gäller att de är pelagiska, alltså bundna till havet. Undantaget är dvärgmås som häckar i insjöar och sträcker över land. Likväl är det en art som utanför häckningstid nästan exklusivt är pelagisk. Uppdelningen avspeglar också ungfåglarnas vingovansida: alla landmåsarna har en spräckligt tecknad vingovansida med tydlig svart kant på armpennorna. De pelagiska måsarna har en renare tecknad vinge: Ismås nästan helt vit och de andra fyra med kontrasterande svart-vit-grå-teckning och med vita eller nästan helt vita armpennor och inre handpennor. Även uppträdande, beteende och flyktsätt skiljer sig mellan grupperna, även om skillnaderna inte är konsekventa. Förenklat kan landmåsar i större utsträckning förväntas ses sträckande i flock i lugnare väder, medan de pelagiska måsarna är mer sannolika att se när det blåser mer Förekomst och flyktsätt En dag med pålandsvind vid västkusten finns fyra arter som är sannolika att se, två arter vardera av landmåsar och pelagiska måsar: skrattmås, fiskmås, tretåig mås och dvärgmås. De sex andra arterna är ovanliga eller extremt ovanliga – från de årliga tärnmås och svarthuvad mås, till trädmås som setts fyra gånger i Sverige. Som med all fältbestämning är det nödvändigt att titta på många individer för att lära sig och få en känsla för karaktärer i dräkt, form och flyktsätt. Bra är också att ta hjälp av omständigheter och årstid för att få en ledtråd. Vid svag ffältbestämningältbestämning Sträckande måsar är spännande, men kan också vara stressande. Ofta går det fort, enskilda individer kan vara svåra att hitta och bestämma. Vi går igenom tio arter i ungfågeldräkt. Fyra är vanliga under sträck/ havsfågelskådning, fyra är sällsynta men har setts på västkusten. Två har inte setts här – ännu. TEXT: DAVID ARMINI DAVID@ARMINI.SE ARTA MÅSAR I FLYKTEN Fåglar på Västkusten 3/2019 19 måsar i flykten Bild: HANS ZACHRISSON vind i augusti bör det vara större andel fisk- och skrattmås, medan andelen dvärg- och tretåig mås är högre vid hård pålandsvind senare under hösten. Tänk också på att form och storlek är svåra att avgöra: Dvärgmås är visserligen signifikant mindre än en skrattmås, men det är överraskande svårt att avgöra detta utan att ha fåglarna sida vid sida. Även vädret påverkar intrycket av fågelns storlek. Hård vind pressar fjädrarna mot kroppen och fågeln rör sig på ett annat sätt – sådant kan påverka storleksintrycket. Flyktsätt och rörelsemönster är ofta till hjälp vid artbestämning, men även här varierar intrycket mycket beroende på väder. GRUPP 1: LANDMÅSAR Särskilt vid svag vind flyger dessa arter gärna i flock, även blandflockar är vanliga men bara inom gruppen. Det är exempelvis nästan otänkbart att se en tretåig mås i en flock med skrattmåsar, medan skrattmås och fiskmås ofta ses flyga tillsammans. Vid hårdare vindar praktiserar samtliga arter dynamisk flykt, och flyger till och med i fina bågar. De kan alltså växla mellan att flyga högre upp i den hårda vinden för att få fart, och sedan sjunka närmare vattnet där det blåser mindre för att vinna väg. Detta sker ofta med mycket flaxande med vingarna, men de kan också glidflyga både korta och långa stunder. Särskilt fiskmås kan flyga i vackra bågar. SKRATTMÅS Allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. I alla väder är både profil och flyktsätt typiska för en van betraktare. Skrattmås flyger aktivt, med bestämda vingslag, ungefär som en person som tävlingsror. Flyktsättet kan påminna mer om en tärna än en trut. Få måsar är så grafiskt eleganta som tretåig mås. Ungfåglarna behärskar till fullo konsten att rida på vindarna, även i styv kuling. fältbestämning 20 Fåglar på Västkusten 3/2019 Under sträck i svag vind flyger skrattmåsar gärna i flock, ibland på höjd. Vid hård vind nyttjar den inte dynamisk glidflykt lika mycket som fiskmås. Mest blir det enstaka kast som då ser ut mer som att skrattmåsen drabbats av en hård vindby. Ofta flyger den nära vattenytan. Hård vind brukar också innebära att det ses färre skrattmåsar vid kusten. FISKMÅS Är liksom skrattmås en allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. Fiskmås kan både upplevas som anonym och elegant. Nästan oavsett väder tar den sig fram utan att göra något väsen av sig, med en flyktstil som är väl anpassad och ekonomisk oavsett väder. Vid lugnare väder flyger den gärna i flock, likt skrattmås, och arterna förekommer ibland i blandflockar. Vid hård vind överraskar den med att flyga i vackra bågar i väl balanserad dynamisk glidflykt. Emellertid genomför den sällan konsekvent bågflykt under en längre stund, som om den behövde stanna upp och flyga vanligt efter några vackra bågar. SVARTHUVAD MÅS Arten ses årligen i Sverige och ökar dessutom. Exempelvis har samtliga sex fynd av sträckande fåglar vid Hönö skett efter 2011. Svarthuvad mås liknar fiskmås till form och storlek och särskilt ungfåglar är lika varandra även i dräkten. Flykten kan påminna både om skrattmås och fiskmås. TRÄDMÅS Det finns bara fyra publicerade fynd av denna nordamerikanska art i Sverige, men den är en årlig gäst på de brittiska öarna så den kan vara förbisedd. Arten är svår att skilja från skrattmås, och genom att den är så sällsynt behövs förmodligen fotodokumentation för att en sträckande individ ska publiceras. Arten är mycket lik skrattmås i alla dräkter, men är bland annat mindre och kan påminna om dvärgmås. RINGNÄBBAD MÅS Liksom trädmås är detta en art från Nordamerika som är extremt sällsynt i Sverige med endast 11 publicerade fynd. Arten är dock årlig på de brittiska öarna och kan vara förbisedd i Sverige. Precis som med trädmås fordras förmodligen foto för att en förbisträckande ungfågel ska bli officiellt publicerad. Arten är nära släkt med fiskmås och liknar denna i alla dräkter, ungfågel påminner också om svarthuvad mås. GRUPP 2 – HAVSMÅSAR Samtliga arter i denna grupp är strikt bundna till havet året om, utom dvärgmås under häckningstid. Till skillnad från gruppen landmåsar, ökar sannolikheten att se någon av dessa arter under en dag med hårdare pålandsvind. Dvärgmås och rosenmås flyger gärna i flock precis som landmåsarna (även om det inte är aktuellt med flockar av rosenmås i Sverige, så skulle det vara tänkbart att se en i en dvärgmåsflock). De andra måsarna flyger aldrig i uttalade flockar, men de kan uppträda i en löst sammanhållen grupp. TRETÅIG MÅS En liten koloni finns sedan 1967 på Nidingen, men framför allt uppträder arten i Sverige i samband med pålandsvind längs västkusten. Hårdare vind brukar dessutom innebära att fler ses. Arten har en karaktäristisk kombination av att flaxa likt andra måsar, men också kunna växla till flykt med stela vingar, närmast liknande stormfågel eller till och med liror. Tretåig mås kan flyga elegant och länge i dynamisk glidflykt, med endast få stela vingslag. Den flyger inte i flock liknande dvärgmås, skrattmås eller fiskmås, men kommer ofta i löst sammansatta grupper. I samband med höststormar kan så stora mängder förekomma att det nästan är som en enda stor flock. TÄRNMÅS En sällsynt men årlig gäst i Sverige, nästan enbart sedd sträckande på västkusten i samband med hård vind under hösten. Till skillnad från de andra måsarna behåller den juvenil dräkt under hela hösten. Storlek, proportioner och flykt mitt emellan eller med lite av varje från dvärgmås och tretåig mås. Det är den mås som mest praktiserar dynamisk glidflykt tillsammans med tretåig mås. Å andra sidan kan de också driva runt mellan vågor likt dvärgmås eller tärnor och då vara svår att hitta och följa. ROSENMÅS Mycket sällsynt i Sverige, observationer sker inte årligen, och i skrivande stund är det fem år sedan någon rosenmås senast sågs. Arten är noterad på sträck vid havsfågelskådning vid flera tillfällen. Flykt likartad dvärgmås. DVÄRGMÅS Häckfågel i sötvattensträsk på Gotland, Svealand, Norrland, Norge och Finland som ofta ses på sträck både i lugnt väder och vid hård blåst. Dvärgmås kommer ofta i flock, men ensamma individer ses också. Flykten likartad oavsett vind: Snabba vingslag som liknar svarttärna och en flyktbana mest lågt över vattnet. Flykten kan avbrytas för att stanna upp kort, eller för att fara iväg med vinden och få fart. I hård vind är den ofta svår att hitta och följa genom sin flykt nära vattnet och sina tvära och oväntade kast. ISMÅS Mycket sällsynt gäst i Sverige som brukar dyka upp med några års mellanrum. Flera av observationerna har varit av sträckande individer. Rosenmås – sälls ynt gäst i väst Bild: BJÖRN DELLMING Fåglar på Västkusten 3/2019 21 måsar i flykten Skrattmås En lättbestämd art under de flesta omständigheter. Den har vissa drag gemensamt med fiskmås, men ska under de flesta omständigheter inte vålla något problem. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Smalare och längre näbb med röd ton • Svarta fläckar på huvudet • Vita handtäckare och vit yttre del av handen • Ljust grå och otecknad undersida av arm och armhåla • Rent vit inre del av stjärt och övergump • Ljust grå, nästan vit mantel och större armtäckare Fiskmås 1K-fåglar på hösten kan vara mycket lik unga eller subadulta gråryggade trutar, främst gråtrut men även den ovanligare kaspisk trut. Även den mest erfarna skådaren kan ibland komma snett i bestämning av enskilda individer. Riktigt hållbara och konkreta karaktärer finns inte, nästan alla handlar om bedömning. För att komplicera det varierar ruggning stort bland trutar. Om andra fåglar finns att jämföra med, som skrattmås, tretåig mås eller adulta trutar, så brukar det vara enkelt. Fiskmås är närmare skrattmås i storlek än gråtrut, och är nästan precis jämnstor med tretåig mås. Nyckelkaraktärer jämfört med gråtrut: • Smalare och kortare näbb. • Litet huvud. • Mindre svart på stjärten och närmare rent vitt på övergump och vita delar av stjärten. Svarthuvad mås Förenklat är en svarthuvud mås en fiskmås där alla gråbruna och bruna partier ersatts av svarta eller ljusgråa. Resultatet är en fågel som är nästan monokrom och går i svart och ljusgrått/vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Mörk näbb. • Svarta markeringar på ett i övrigt ljusgrått huvud. • Rent vit stjärtovansida och övergump, så när som på ett smalt och distinkt avsatt svart ändband. • Omönstrat vit eller ljusgrå vingundersida så när som på ett svart band längs bakkanten av vingen. • Ljusgrå eller nästan vit mantel och större armtäckare. Artkaraktärer att ge akt på Skrattmåsflockar sträcker ofta nära vattenytan, men kan även ta höjd i svagare vindar. Här är en flock med subadulta skrattmåsar. Bild: BJÖRN DELLMING Bild: SIMON CARRINGTON Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ERIK HIRSCHFELD fältbestämning 22 Fåglar på Västkusten 3/2019 Tretåig mås Trädmås Trädmås är extremt sällsynt i Sverige, och dessutom svår att skilja från skrattmås. Om en misstänkt trädmås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att få bra foton av den för att säkert kunna bestämma den och få den publicerad. Väsentligen lik skrattmås, med drag av dvärgmås. Nyckelkaraktärer: • Mellan skrattmås och dvärgmås i flyktsätt och storlek. Nyckelkaraktärer jämfört med skrattmås: • Kort svart näbb. • Svarta yttre större handtäckare (notera att en del skrattmåsar kan ha detta också). • Inre handpennor och inre större handtäckare ljusgrå (om en skrattmås har svarta yttre större handtäckare, är detta parti också mörkt). • Smalt svart band längs hand- och armpennor. Skrattmås har bredare och diffust. • Annorlunda tecknad undersida av handen: smal svart kant och innanför ljusgrått eller vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Vitt på huvudet likt skrattmås. • Rundad, inte kluven stjärt. • Dvärgmås har ett brett svart band som löper över yttre handpennor och armtäckare. • Även beteende närmar sig dvärgmås, exempelvis snappar arten insekter över vattenytan. för att säkert kunna bestämma den. Tretåig mås Arten är den i Sverige vanligast förekommande som är helt anpassad till ett liv vid och på havet. En blåsig dag vid kusten är den ofta en karaktärsfågel. Den är säregen jämfört med de vanligare måsarna som vi ser och står ut både med stelare flykt och den speciella teckningen. Normalt ska 1K-fåglar på hösten vara enkla att bestämma, både genom hur de flyger och genom den vackra svartvita teckningen som bildar något av ett svart W över ryggen och vingarna. Vid minsta tveksamhet om bestämning jämfört med skrattmås och fiskmås, lägg märke till: • Svart boa som ligger om nacken. • Ljusgrå eller nästan vita vingundersidor. • Svart näbb. • Kluven stjärt. • En vit triangel längs inre handpennor, upp till vingknogen och in till kroppen. Tärnmås På vissa sätt är tärnmås ett mellanting mellan tretåig mås och dvärgmås, bland annat kan tärnmås kan flyga likt bägge arterna. Särskilt lurigt är om det en dag passerar många tretåiga måsar – då kan en enstaka dvärgmås lätt föra tankarna till tärnmås. Likadant gäller det omvända, under en dag med fler dvärgmåsar men enstaka tretåiga måsar. Och så kan det inte nog understrykas hur många gånger både tretåig mås och dvärgmås kan förefalla ha en teckning på ovansidan av vingar och mantel som är precis den man tänker sig att tärnmås ska ha! Nyckelkaraktärer jämfört med både tretåig mås och dvärgmås: • Huvudet ser mestadels mörkt ut och saknar svarta markeringar. • En gråbrun markering ses på huvudsidan och ned på halsen. • Stjärten är djupt kluven, men det är sällan möjligt att se på en sträckande individ. • Vid direkt jämförelse är tärnmås mindre än tretåig mås och större än dvärgmås. • Om det går att säkerställa att den saknar svart band längs armtäckarna är det en bra karaktär. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås • Det svarta på handen upptar mer än halva handen, tretåig mindre än halva handen. • Det vita på armen upptar mindre än hälften av armen. På en tretåig mås upptar det ljusa partiet ungefär hälften av armen. • På vingundersidan finns ett gråbrunt streck längs armpennorna. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås • Rent vit triangel från inre handpennor, till knogen och in till kroppen. Ringnäbbad mås Mycket lik fiskmås men liknar även svarthuvad mås och gråtrut i andra vinterdräkt. Liksom med trädmås gäller att om en misstänkt ringnäbbad mås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att dokumentera den med foton Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Kraftig rosa näbb med brett svart band över spetsen. • Mellanting mellan fiskmås och svarthuvad mås vad gäller vingovansida och rygg: Utan bruntoner som hos fiskmås, men inte så distinkt tecknad som svarthuvad mås. • Större armtäckare och mantel nästan lika ljust grå som svarthuvad mås. • Vingundersidan tecknad likt fiskmås. • Otydligare och bredare svart ändband på stjärten och med mer bruna/svarta fläckar i det vita på stjärt och övergump. Bild: HANS BISTER Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: MAGNUS HELLSTRÖM Bild: PATRIK JONASSON Fåglar på Västkusten 3/2019 23 måsar i flykten Näbb I nästan samtliga fall hjälper det om näbben kan ses bra: • Tjocklek, längd och färg. Vingundersida Vingundersidans teckning är nästan alltid till hjälp vid bestämning av måsar och samtidigt en underskattad karaktär. Lägg särskilt märke till: Mörk eller ljus? • Mörk eller svart kant längs någon eller hela delen av bakkanten? • Om handen är mörk och vingundersida i övrigt är ljus så är det en skrattmås. • Med mycket markeringar på vingundersidan kan det bara vara en fiskmås, ringnäbbad mås eller en trut. W-teckning • Tretåig mås, rosenmås och dvärgmås har en teckning på översidan av vingen som ser ut att bilda ett (brutet) W. Tärnmås har också ett liknande mönster även om den bara har svart på handen. • Lägg särskilt märke till om hur mycket vitt det är på pennorna och hur mycket svart det är på handen. Stjärtform Om det går att se, är det en viktig karaktär vid bestämning av de pelagiska måsarna: • Är den kluven, djupt kluven eller spetsig? Nyans på mantel & större armtäckare • Öva på att hitta större armtäckare och bedöma färg på dem och manteln. Det är en viktig karaktär för att bestämma fiskmås, svarthuvad mås och ringnäbbad mås. Yttre handtäckare • Vita yttre handtäckare är unikt för skrattmås. Ismås Arten är en unik fågel, som i alla dräkter är helt eller nästan helt vit. Enda förväxlingsrisk är därför albinistiska eller kraftigt blekta individer av andra måsarter. Storleken ligger närmast fiskmås, men ismås har bredare vingar och kraftigare kropp. Lägg särskilt märke till kroppsform, benfärg, eventuella svarta markeringar i fjäderdräkten, ansiktsteckning samt näbbfärg och näbbform. Dvärgmås Arten är något av katten bland hermelinerna: Den påminner om landmåsarna genom att häcka i inlandet och att den inte nyttjar dynamisk glidflykt. Å andra sidan är det en pelagisk art utanför häckningstid, och liksom de andra havsmåsarna skyggar den inte för hård vind utan ökar ofta i antal med hårdare vind. Liksom landmåsar tenderar dvärgmås att följa vattenytan när vinden blir hårdare, för att utnyttja att det blåser svagare närmare vattenytan. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås och skrattmås • Under nästan alla omständigheter ska storlek och flyktsätt omedelbart fälla avgörandet: Tretåig mås och skrattmås är cirka 50 % större, både i kroppslängd och vingspann. Bägge arter är närmare fiskmås i kroppsform och storlek. Dvärgmås flyger ofta tätt efter vattenytan, kastar hit och dit, försvinner lätt et cetera. Tretåig mås å andra sidan flyger särskilt i hård vind på stela vingar i stora eleganta bågar. Skrattmås har en lugnare och rakare flykt. • Vid tveksamhet gentemot tretåig mås: Lägg märke till det vita partiet på handen och armen. Det är betydligt mindre och mer genombrutet hos dvärgmås. • Vid tveksamhet gentemot skrattmås: Titta efter skrattmåsens vita yttre handtäckare och mörka bakkant längs hela vingen. Rosenmås Rosenmås är mycket lik dvärgmås, både vad gäller dräkt, flyktsätt och proportioner. Skillnaderna är små och det behöver vara goda omständigheter för att kunna bestämma en förbisträckande ung rosenmås. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Rent vita armpennor och inre handpennor. • En vit kil på handpennor som nästan når vingspetsen – utanför ett smalt, distinkt svart band längs toppen av handpennorna. • Mycket kort näbb och kort huvud/hals. • Lång stjärt med en avslutande kilformad spets, i stället för dvärgmåsens korta, kluvna stjärt. • Diagnostiskt tecknad vingundersida: övervägande grå med rent vitt parti längs pennorna. Karaktärer att titta extra på Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: PATRIK JONASSON