Kategorier
#1/2020 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten vintern 2019-2020

FpV nr 1/2020, s. 4-9

Björn Dellming, John Andersson, Per Undeland, Karin Magnander, Rrk Göteborg, Peder Winding, Annica Nordin, Kerstin Hirmas

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 1/2020 ARKTISKT BESÖK Vittrut är ingen given gäst i Göteborgstrakten, men under nyårshelgen upptäcktes minst två vittrutar här. Och två olika kaspiska trutar rastade i Göteborgs hamn. Roar man sig med att gå igenom fyndstatistiken av vittrut i Göteborg så kan man snabbt konstatera två saker. Dels att vittrut gått från att vara en relativt regelbunden vinterbesökare fram till 1980-talet, till en numera sällsynt gäst som inte ens är årlig i rapportområdet. Dessutom kan man utläsa att dagarna runt jul och nyår är bästa tiden om man vill försöka se denna arktiska trut i Göteborg. Väljer man sedan platser som Fiskhamnen eller Hönö, som är klart mest representerade i fyndstatistiken, så ökar chanserna ytterligare. Helt i linje med den statistiska fyndbilden hittades så en vittrut i första vinterdräkt på Hönö under självaste nyårsafton. Förmodligen samma individ sågs dagen därpå, också detta på Hönö, och nästföljande dag gjorde en ung vittrut en lov förbi Torslandaviken. För att sedan bekräfta artens typiska uppträdande i Göteborg hittades vid tiotiden morgonen därpå, 3 januari, en 2k vittrut i Fiskhamnen i Göteborg. Det var i detta läge lätt att anta att samtliga observationer fram till dess gällde samma individ, men någon timme senare upptäcktes en ung vittrut på Hyppeln och medan fiskhamnsfågeln under januari var fortsatt stationär i hamnbassängen observerades en 2k vittrut den 5 januari vid Björlanda strand och flera observationer har därefter gjorts i området kring Nolviks kile i Björlanda. Hur många ungtrutar det rör sig om har i skrivande stund inte kunnat fastställas men att det är minst två i Göteborgsområdet råder det ingen tvekan om. Inflödet av arten bekräftas också av observationer av en äldre fågel i Grosshamn samt en ungtrut i södra Halland i början av året. En art med betydligt färre fynd i Göteborg och på Västkusten är kaspisk trut. Det är en art som numera är vanlig i syd-östra delen av landet, men väldigt sällsynt på vår sida. På Öland finns det till exempel över 11 000 observationer rapporterade, att jämföra med Bohusläns högst modesta 6 fynd. I Göteborg hade det fram till morgonen 2 januari historiskt bara setts 13 individer, men när solen gått ner hade denna siffra stigit till 15 fynd. I Fiskhamnen hittades det nämligen en 3k-fågel och vid Klippan upptäcktes ytterligare en individ – en 2k-fågel. Sedan 2015 har det endast varit en observation av kaspisk trut i Göteborg före årets. Arten har spridit sig norrut och häckar nu närmast i Polen och Tyskland. Kanske kan nyårshelgens två fynd vara början på ett mer regelbundet uppträdande, även på Västkusten. # JOHN ANDERSSON NYÅR MED TRUTFEST! D”agarna runt jul eller nyår är bästa tiden Välstuderad buskskvätta TÅLIG SKVÄTTA Ett av de senare tillskotten i vår häckfågelfauna är svarthakad buskskvätta. På våra breddgrader förekommer två underarter: rubicola, som är ”vår” svarthaka, med störst utbredning i Europa, och hibernans, som huvudsakligen återfinns i Storbritannien, nordvästra Frankrike och sydvästra Norge. Våra rubicola brukar dyka upp på Västkusten i mars/ april och lämna oss i oktober. Ibland övervintrar dock arten på Västkusten, och den här vintern bjöd på en publikfriande individ i Torslanda. Med bra obsar och en nyligen publicerad artikel om dräktkaraktärer hos de två underarterna i skriften Ornis Svecica (Reino Andersson, 2019) granskade många fågeln i Torslanda extra noggrant. Hibernans har ofta ansetts vara stannfåglar medan rubicola setts som regelrätt flyttfågel. Ringåterfynd visar dock att båda underarterna flyttar i riktning mot Medelhavsområdet under vintern samt att övervintrare på häcklokaler inte är kläckta på lokalen (Helm, Fiedler, Callion, 2006). Fågeln i Torslanda uppvisar flera karaktärer för hibernans, men går det säkert att säga? För vidare förkovring i ämnet rekommenderas Reinos artikel! # BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Göteborgstraktens första brunsångare FÖLL FÖR GANLET Som nämndes redan i förra numret av Fåglar på Västkusten upptäckte Stefan Svanberg en brunsångare vid Ganlet 19 november. Detta var första fyndet för Göteborgs rapportområde. Brunsångaren lockade dagligen en mängd skådare till denna måttligt kända fågellokal de sex dagar den var på plats. Det var inte bara Göteborgs första fynd av denna sibiriska sångare, även Västergötland kunde addera en art till sin landskapslista. Lejonparten av de strax över hundra fynden i Sverige har gjorts på ostkusten, där Öland stoltserar med nästan hälften av landets fynd. Dagen efter att Bild: MIKAEL NILSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN vintern 2020 Fåglar på Västkusten 1/2020 5 Kaspisk trut, 3k, Klippan. Skådarhjälpen nådde 200 000 REKORDSTOR HJÄLP Sedan 2012 har Skådarhjälpen varit ett givet inslag vid Sveriges Radios arrangemang Musikhjälpen. I år var temat: ”Sex är inte ett vapen”. Även i år anordnade Skådarhjälpen ett artrally 9–15 december, då skådare från hela landet kunde bidra. I år slogs årsbästa: hela 40 000 kr samlades in via Skådarhjälpen. Sedan starten har skådare bidragit med hela 200 000 kr! Denna gång deltog 200 skådare och hela 177 arter sågs under tävlingsveckan – totalt i landet kunde 7 777 kryss räknas in. Vinnande ur rapportområdesfighten gick Öland. I Göteborgs rapportområde sågs totalt 116 arter, där Roger Eskilsson toppade med 88 arter. En liten tävling inom tävlingen är antal deltagare i olika rapportområden. I år kom Göteborg på tredje plats med 27 deltagare. Nog borde vi kunna öka detta antal till nästa år? Det är enkelt, roligt och för en väldigt god sak! Läs mer på skadarhjalpen.se eller Skådarhjälpen på Facebook. # JOHN ANDERSSON Kaspisk trut, 3k, Fiskhamnen. Vittrut,2k, Fiskhamnen Kaspisk trut, 2k, Klippan. Bild: STEFAN SVANBERG Bild: KARIN MAGNANDER Bild: PEDER WINDING Ganletfågeln upptäcktes hittades en brunsångare även vid Skallkroken, Haverdal i södra Halland. Båda fynden är fenologiskt unika då de tillsammans med den ölandsfågel som också upptäcktes i november, och sågs ända till 27 december, tillhör de senaste fynden som gjorts av brunsångare i landet. Bortsett från ett vårfynd vid Vallda 2006 och ett Getteröfynd i januari har i princip alla tidigare fynd gjorts från sena september till absoluta början av november. # JOHN ANDERSSON Havsörn häckar åter i Bohuslän 115 ÅR SENARE I ledaren i Fåglar på Västkusten 3/2019 omnämns att havsörn åter etablerat revir i Bohuslän efter 115 års frånvaro. Det har nu framkommit uppgifter om att en häckning ägde rum redan 2018, och 2019 häckade den åter och fick ut 3 ungar. Därmed häckar havsörn i Sveriges alla landskap. Häckningarna var inom Göteborgsregionen och kan förväntas ske även 2020, då paret setts bygga på boet i november 2019. Fler häckningar kommer säkert att ske i Bohuslän framöver. Bara runt Vänern påbörjades minst 25 häckningar under 2019. # PER UNDELAND Bild: PIA ÖSTERLUND Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON Bild: EMMELIE FALK En 2k vittrut (född 2019, nu på sitt andra kalenderår) upptäcktes på Björlanda strand. Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 1/2020 Lyssna efter lappugglor i Göteborg! ALLT SYDILIGARE HÄCKFÅGEL Kanske är detta lite väl magstarkt att hoppas på, men helt taget ur luften är det ändå inte. Lappugglan är helt klart en art som på senare år expanderat söderut och faktiskt till och med häckat i flera landskap söder om Göteborg. Under hösten/vintern som just passerat har det setts lappuggla i både Svartedalen och Vättlefjäll. Möjligen, eller kanske till och med troligen(?) är detta samma individer som hängt kvar i samma områden ett bra tag nu då uppföljande observationer är gjorda från samma område som första obsen. Vättlefjällsfågeln är sedd två gånger med cirka 1 år mellan obsarna, och ugglan i Svartedalen är också sedd två gånger med några månaders mellanrum. Kommer de fortsätta hänga kvar? Kommer de till och med hävda revir? Finns det fler lappugglor därute? Är det kanske till och med dags för Göteborg att få en ny häckfågel? Fundera på saken, men inte för länge, för snart börjar de ropa! # BJÖRN DELLMING ASIATISK GÄST En udda ärla i novemberdunklet fick Skådarsverige att häpna. I slutet av november är de flesta av våra sädesärlor långt söderut. Men när det den 24 november hittades en sädesärla på Getterön framgick det ganska snabbt att detta inte var någon vanlig eftersläntrare. Ärlan som födosökte i tången vid 1:a vik visade sig vara den östliga underarten masksädesärla (ssp. personata). Denna form är en oerhört sällsynt besökare i Europa med färre än 10 fynd totalt. Fågeln sågs nästföljande dag, men kunde sedan inte återfinnas. Två dagar före julafton hittades den dock på nytt. Som en lite för tidig julklapp för glada skådare sprang den omkring i strandkanten på Getterön. Till skillnad från det tidigare enda fyndet i Sverige (Öland april 2006) så var Hallandsärlan inte utfärgad och kunde därför inte riktigt leva upp till sitt namn. Underartens latinska namn, personata, betyder just mask och syftar på den vita banditmask som utfärgade fåglar har kring ögonen. Sädesärla har vidsträckt utbredning och finns i hela Europa, Asien och norra Afrika. Utbredningen sträcker sig till och med ut över Berings sund till Alaska, där det finns en liten population. Totalt finns det cirka 10 underarter. Vår svenska alba har störst utbredning och täcker hela Europa, bortsett yarrelliins brittiska öar. Masksädesärlan har sina domäner i Centralasien: från centrala Sibirien i norr till norra Indien i söder, och från norra Iran i väst till nordvästra Mongoliet i öst. En del forskare och auktoriteter inom området anser att masksädesärla, tillsammans med två till tre andra underarter, i själva verket är en fullgod art som borde separeras från sädesärla. Bland annat har studier i södra Sibirien visat att masksädesärla sällan hybridiserar med andra underarter, trots att de samexisterar i gränszoner mellan populationer. Dock har fylogenetiska studier påvisat att det är ett stort genutbyte mellan de olika underarterna, så besked om huruvida Västkusten har fått en ny art eller inte lär vi får vänta på. Klart är dock att vi har fått vårt första fynd av masksädesärla. Den sågs sista gången på nyårsafton men hittades överraskande nog några dagar senare vid Stafsingestrand, utanför Falkenberg. # JOHN ANDERSSON OTIPPAD ÄRLA FRÅN ÖSTER Bild: BJÖRN DELLMING Brandkronad i Torslandaviken OSANNOLIK VINTERART Under årets första dag hittades en brandkronad kungsfågel vid Södskärsdammen i Torslandaviken – ett unikt fynd för Göteborg då det är det första noterade vinterfyndet någonsin och sett till hela Västkusten är det mycket ovanligt med observationer vintertid. Brandkronad kungsfågel har som bekant expanderat norrut och ses nu för tiden sparsamt i vårt rapportområde under sommarhalvåret med några enstaka bekräftade häckningar, men för Torslandaviken blev januarifyndet faktiskt det andra någonsin – det första gjordes så sent som i höstas. # KARIN MAGNANDER Fortsatt tallbitsvinter LÅNGRSTANNARE Glädjande har vi kunnat konstatera att tallbitarna även efter årsskiftet håller sig kvar på våra breddgrader. En sammanställning av hela invasionsperioden kommer i kommande nummer av FpV. # REDAKTIONEN Alltjämt är masksädesärla en underart, men kan få status som fullgod art framöver. Bild: KARIN MAGNANDER Bild: KARIN MAGNANDER Fåglar på Västkusten 1/2020 7 vintern 2020 ÖKAT FÅGELSKYDD Iglekärrs tjädrar, spettar och nötkråkor har fått skyddade livsrum. I Fåglar på Västkustens ledare 1/2016 kunde följande läsas: “GOF:s fågelskyddskommitté har de senaste åren jobbat hårt med att försöka få till hänsyn i skogsbruket till förmån för fågellivet; detta med varierande framgång. Därför kändes det naturligt att stötta Iglekärrsprojektet. Iglekärrs gammelskog, om cirka 70 hektar, ligger i Ale kommun, nära Skepplanda, ungefär tre mil norr om Göteborg. Skogen är en vacker blandskog med mycket tall, gran och ek men också många andra trädslag. Iglekärrsskogen har en hög grad av kontinuitet och saknar helt spår av skogsbruk. Vid varje exkursion brukar GOF ta ut en ”naturskatt” som går till fågelskydd. Att driva ett lämpligt fågelskyddsprojekt av större dignitet på ideell väg har visat sig vara svårt, varför styrelsen beslutade att i stället ekonomiskt stötta ett befintligt projekt. GOF har därför ”köpt” fem strandtomter i södra delen av Stora Igletjärn á 10 000 kr men utan något bygglov för andra än för skogens fåglar.” Det är därför mycket glädjande att Länsstyrelsen nu beslutat om att utöka reservatet med ytterligare 13 hektar, därmed totalt 88 hektar. Då ingen överklagat beslutet har det nu trätt i laga kraft. Skälen för beslutet lyder följande: “Naturreservatet Iglekärr ligger i Risvedenområdet i Ale kommun. Risveden är en större sammanhängande värdekärna för skogliga naturvärden, där området består av ett flertal naturreservat. Naturreservatet Iglekärr, och även utökningen, utgörs av gammal barrskog med stråk av löv. Det finns en stor blandning av träd och riklig förekomst av död ved. Stora delar av området har en varierad topografi med branter och blockmiljöer. I södra delen av utökningen finns ädellöv såsom ek och ask, det finns även en hel del al nära de lodräta branterna. Med denna variation av biotoper blir mångfalden hög, det finns flera signalarter och även rödlistade arter som är beroende av naturskogsartad skog och stabilt mikroklimat för sin fortlevnad.” Artportalen visar att krävande arter som tjäder, spillkråka och nötkråka finns i området, i närheten även tretåig hackspett. Ett mycket lockande mål för en GOF exkursion! # PER UNDELAND NATURRESERVATET IGLEKÄRR UTÖKAS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON När häckar den första lappugglan i Göteborgs rapportområde? Fåglar i Göteborgstrakten 2018 klar! BESTÄLL IDAG! Efter att vi kommit ikapp med utgivningen av fågelrapporterna i höstas är det nu dags för nästa årsrapport – Fåglar i Göteborgstrakten 2018. Precis som sist trycker vi en begränsad upplaga eftersom rapporterna även går att läsa på rrk.gof.nu, så vill du ha en tryckt kopia är det nu du ska beställa. BESTÄLLNING: Sätt in 80 kr på plusgiro 89 01 68-8 eller Swisha till 123 335 08 16 senast den 29 februari. Glöm inte att uppge namn, adress och att beställningen gäller FiG-2018. Utskick sker någon gång under mars. Missade du att beställa FiG-2016 eller FiG- 2017 i höstas? Vi har fortfarande enstaka ex kvar av dessa rapporter, så vill du komplettera din beställning går det bra att plussa på 80 kr per rapport och ange det i meddelandefältet. Fåglar i göteborgstrakten 2018 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2020:1 gof-exkursion BÖCKER SKÖNHETENS EVOLUTION Av: Richard O. Prum Förlag: Natur & kultur Antal sidor: 500 Cirkapris: 250 kronor Darwin hade svårt att med naturligt urval förklara alla de ornament och spelbeteenden som många hannar i djurvärlden uppvisar och lanserade därför en teori om sexuellt urval. Det sexuella urvalet utgår från att ornamenten utvecklas genom partnerval; att individer har friheten att välja sin partner efter de ornament de föredrar. Dagens evolutionsbiologer är förvisso överens om partnerval, men inte för skönheten i sig utan för att ornamenten är ett bevis på individens styrka, att den lyckas överleva trots opraktiska utsmyckningar. Essensen i den ursprungliga teorin om sexuellt urval har hamnat i skymundan. I alla fall om man får tro den amerikanska ornitologi-professorn Richard Prum som i Skönhetens evolution skriver gripande om hur ”det sexuella urvalet formar djurriket – och oss”. Ett av de tankeväckande skeenden som beskrivs är sex hos änder. Det finns generellt övervikt av hanar hos andfåglar, varför honor är extra kinkiga i sitt val av partner och väljer med stor omsorg. De andhanar som inte fått någon partner är aggressiva och tvingar sig sexuellt på honorna. Honorna kämpar emot men tycks försvarslösa mot de större hanarna och skadas ofta, ibland rentav med dödlig utgång. Försedda med en 40 centimeter lång spiralformad penis som på en halv sekund fälls ut verkar det inte finnas mycket att sätta emot. Men honornas vagina har åtskilliga irrgångar och skruvar sig åt andra hållet jämfört med hannarnas organ. Honorna lyckas på så sätt försvara sig – inte mot övergreppen, men mot att ofrivilligt bli befruktade. En lyckad parning kräver samtycke – endast två procent av alla ungar har ursprung från övergrepp, trots att övergreppen utgör 40 procent av antalet parningar. Hos lövsalsfåglarna har honliga val fått andra, vackra konsekvenser och lett till vad Prum benämner ”estetisk ommodellering”. Hanarna hos lövsalsfåglar bygger lövsalar av grenar i form av majstänger, cirklar eller valv. I och runt lövsalarna placerar hannen ut en mångfald av dekorativa och färgstarka objekt. När en hona lockats dit visar hannen upp sin samling och gör uppvisningar med sång och skrin. Honorna har visat sig vara rädda för att utsättas för sexuellt tvång och därför har lövsalarna uppstått, som ett skydd som möjliggör för honan att i trygghet kunna göra sitt val. Om Prum är skicklig på att beskriva konsekvenserna av sexuellt urval för fåglar så är han minst lika skicklig när han vänder blicken mot människan. Han tecknar vår arts evolutionära historia och påvisar hur varken evolutionsbiologin eller evolutionspsykologin har varit fullt förmögen att förklara mänsklig skönhet och sexualitet. Den kvinnliga orgasmen har varit ett svårförklarat fenomen där teorierna spänt från att bättre transportera sperma till en bieffekt av mäns njutning när de får utlösning. Men kvinnliga orgasmer varken utför någon uppgift eller har uppstått som bieffekt, menar Prum. Istället har den kvinnliga orgasmen utvecklats som en följd av kvinnors strävan efter njutning för njutningens egna skull. Hela boken utgår från att strävan efter kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen mycket mer än vad vetenskapen har velat erkänna. Prum för vetenskapligt fram något som inte kan undgå att vara en subversiv och feministisk idé. Inte helt oväntat var därför mottagandet delat då boken släpptes – från hyllningar bland kritiker och läsare till stor kritik och skepticism inom vetenskapsvärlden. Och kanske målar Prum ibland med väl breda penslar och gör onödiga generaliseringar. Men så går han också emot och kritiserar ett helt forskningsfält av evolutionsbiologer, till kamp för sin radikala idé. Skönhetens evolution är en uppfriskande, omvälvande läsning som kan rekommenderas för alla – som förklarar det som varit så svårt att förklara: skönhet. # PEDER WINDING SKÖNHETENS EVOLUTION Hos satänglövsalsfågel har honans val fått oanade, vackra konsekvenser. Bild: JOSEPH_C_BOONE BOKRECENSION 8 Fåglar på Västkusten 1/2020 H”ela bok – en utgår från att kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen Fåglar på Västkusten 1/2020 9 vinterrundan I NNAN GRYNINGEN PÅ trettondagen, 6 januari 2020, samlades tjugosju tappra skådare runt vår eminenta ledare Uno Unger på Gustav Adolfs Torg. Uno berättade hur han hade lagt upp planerna för dagen. Det började med ett besök i fiskhamnen där vittruten syntes guppa på vågorna tillsammans med annan vitfågel. Nöjda med dagens första raritet fortsatte vi till Torslandaviken och kunde där se både salskrakar, skärsnäppor och en mycket tillmötesgående svarthakad buskskvätta. Skvätte gjorde det för övrigt mest hela tiden under promenaden runt dammarna med ejder, snatteränder, bläsand, knölsvan, vigg, knipa, och storskrake. Någon brandkronad kungsfågel fick vi aldrig se, men däremot både steglitser, starar och tre större hackspettar. Från Torslanda sökte vi oss tvärs över Hisingen till Backa och spanade förgäves efter tallbitarna som hållit till på Sägengatan under de senaste veckorna. Det var för tillfället tomt i oxlarna. Nästa anhalt blev fågelmatningen vid Fridhem och inne i skogen sågs flera svartmesar, entitor, blåmesar och talgoxar. Dessutom hördes domherre och mindre korsnäbb. Efter detta besök var skymningen nära och Uno bestämde att vi fick söka strömstaren på egen hand. För övrigt rekommenderades också besök på Ljungen i Änggårdsbergen där hökugglan vanligtvis snällt visar upp sig. Uno avtackades med en applåd och vi skildes vid parkeringen. Dagens resultat summerades till 49 arter, en god början på året och tre fler än förra året. # ANNICA NORDIN VÄLBESÖKT PÅ GOF:S VINTERRUNDA gof-exkursion Torra löv samlas in under stort oväsen, men varför ta maten från daggmaskar (och björktrastar)? Samling i ottan. Steglits. Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild : OVE FERLING Bild : KARIN MAGNANDER I 24 år har Björn Zachrisson ringmärkt fåglar i Sudda på Hönö. Resultatet för 2019 blev 1 511 märkta fåglar, vilket är 122 fler än förra året. Väderförhållandena var sämre i år men trots det kunde Björn ringmärka vid 47 tillfällen, vilket var fler än förra året. De ovanligaste fåglarna i år var en höksångare och en gräshoppssångare, som dök upp i augusti. Den senare flög dessutom in i näten igen efter fem dagar, då den kontrollerades. 2018 häckade skäggmesar i området, 2019 är det mera osäkert om det förekom någon häckning. Däremot fångades och ringmärktes 16 skäggmesar. De dominerade arterna var annars lövsångare, järnsparv, blåmes och gransångare. # KERSTIN HIRMAS Bild: KERSTIN HIRMAS 24 MÄRKESÅR I SUDDA Salskrakar.

Kategorier
#3/2019 Artporträtt

Den brandkronade – Expansiv minsting med barsk uppsyn

FpV nr 3/2019, s. 38-41

Hampus Lybeck

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Artspaning 38 Fåglar på Västkusten 3/2019 Brandkronad kungsfågel häckar ända uppe i Svealand numera. I södra Europa föredrar arten lövskog med korkekar, men här uppe i norr kan granplanteringar gå an. Bild: RONNY MALM den brandkronade DEN BRANDKRONADE – EXPANSIV MINSTING MED BARSK UPPSYN Näst minst i landet med eldfängd hjässa och växande territorium . Den nordliga randpopulationen har flyttat fram positionerna med i snitt två mil om året, alltsedan den fabulösa häckningen i Slottsskogen 2007. TEXT: HAMPUS LYBECK HAMPUS.LYBECK@GOF.NU S Å VAR DET DAGS att stifta närmare bekantskap med ännu en av våra befjädrade vänner. Till skillnad från förra numrets svarta stork så har aktuell art, brandkronad kungsfågel, sett en ökande trend i landet, från att hos Brehm i andra svenska utgåva (1875) inte ens omnämnas, till att 2016 uppskattas till nära 10 000 par – bara i Skåne. Således knökar den ned gärdsmygen från platsen som Sveriges näst minsta fågel (även om en del källor gör gällande att storleksförhållandet kungsfåglarna emellan skulle vara det omvända). HUR DET NU LIGGER till med den saken så är den brandkronade kungsfågeln (i skådarsammanhang ofta förkortad till ”BK”) precis som sin här vanligare kusin en ganska gröngrå skapelse, dock med något klarare nyanser och skarpare kontraster. Ansiktsteckningen är kanske den främsta skillnaden – medan den vanliga kungsfågeln är närmast jämngrå med pepparkornsöga som ger ett näpet och milt utseende, så gör BK:ns vita ögonbryn och svarta ögonstreck att den får en barskare uppsyn. Som namnet antyder tenderar brandkronade kungsfåglar också ha något mera orange i sitt gula hjässband. KUNGSFÅGLARNAS SLÄKTSKAP MED ANDRA små mossgröna fåglar är ett spörsmål som under långa perioder var föremål för diskussion. På Linnés tid ansågs den brandkronade kungsfågeln vara en variant av den vanliga, och de totades ihop och bokfördes som Motacilla regulus. Genom den holländske biologen Coenraad Jacob Temmincks försorg fick vår brandkronade vän artstatus 1820. Vid den tiden ansågs kungsfåglar höra till sångarnas muntra skara och följaktligen fick den namnet Sylvia ignicapilla. Eventuellt ansågs kungsfåglarna under någon tid också vara mesar eftersom de ofta sågs i mestågen vintertid. Vid tiden för andra svenska upplagan av Brehms Djurens Lif (1875) Fåglar på Västkusten 3/2019 39 Artspaning som nämndes ovan (ett utmärkt verk för sådana här artporträtt eftersom det finns inskannat på nätet, gratis tillgängligt), där brandkronad kungsfågel alltså inte omnämns, hade kungsfåglarna till sist placerats i det egna släktet Regulus inom familjen lövsångarelika (Phyllopseustidae) vilken delades med släktet Phyllopseustes (idag Phylloscopus förstås), med välbekanta svenska sångararter som skogsknettern, lövsmygen, och grankäxan. I modern tid placeras kungsfåglarna i egna familjen Regulidae, men lövsångarna i Phylloscopus anses alltjämt vara bland deras närmaste släktningar. Ironiskt nog vill en del taxonomer bryta ut den art i Phylloscopus som mest liknar en kungsfågel, nämligen kungsfågelsångaren, samt ett antal närbesläktade arter som tidigare betraktades som underarter till densamma och ytterligare några arter som häckar från Himalaya och norrut, till det egna släktet Abrornis. KIKAR VI SÅ NÄRMARE på själva släktet Regulus så återfinns där sex arter. Förutom kungsfågel och brandkronad även gulkronad och rödkronad kungsfågel från Nord- och Mellanamerika, och så ö-endemerna Madeirakungsfågel och Taiwankungsfågel. Madeirakungsfågeln är mycket lik brandkronad kungsfågel och räknades förr som en underart till denna. Även den så kallade kanariekungsfågeln ansågs förr vara en underart av brandkronad, men fick status som god art, varefter den sedermera kommit att betraktas som två underarter till vanlig kungsfågel. Så kan det gå … Taiwankungsfågeln har också den på grund av sitt utseende misstänkts vara en underart till brandkronad kungsfågel, men har genetiskt visat sig stå närmare asiatiska underarter av vanlig kungsfågel. Den nordamerikanska rödkronade kungsfågeln däremot är så olik övriga arter (färg, storlek och det faktum att hjässbandet är rött och inte gult) att en del överväger att flytta arten till ett eget släkte. Vidare bevisar ett fossilt fynd förhistorisk förekomst av den nu utdöda arten Regulus bulgaricus) för två miljoner år sedan. Denna fossila art betraktas som en förfader till brandkronad kungsfågel, från vars linje den vanliga kungsfågeln knoppades av för ungefär en miljon år sen. I SIN NOMINATFORM ÅTERFINNS den brandkronade kungsfågeln över större delen av Europa samt i ett antal smärre områden åt mindre Asien till – alltså ett mycket mindre utbredningsområde än för kungsfågeln, som har ungefär samma europeiska utbredning men även bebor norra Eurasien bort till Himalaya, samt delar av Kina, Korea och Japan. På Balearerna och i nordvästra Afrika häckar brandkronad kungsfågel av underarten balearicus och populationerna i Kaukasus och på Krim beskrevs relativt nyligen som separata underarter, även om de allt som oftast fortfarande inkluderas i nominatformen. Om artens spridning norrut kan konstateras att den kring 50-talets mitt, enligt A Field Guide to the Birds of Britain and Europe (som författarna för övrigt dedikerar till sina svårt prövade hustrur) sågs tillfälligt i Danmark, men ej säkert setts häcka där, medan den 1990 förärade Skåne inte mindre än två konstaterade häckningar. Under de följande 20 åren gjordes enstaka häckningsfynd, inklusive några blandäktenskap med vanlig kungsfågel. Länge var den publikfriande häckningen i Slottsskogen 2007 den nordligaste kända, men i dagsläget, med arten etablerad som häckfågel i stora delar av södra Sverige, har det förekommit att den häckat långt upp i Svealand. Den nordliga randpopulationen har således flyttat fram positionerna med i snitt två mil om året, på ett ungefär. Till viss del tycks brandkronade kungsfågelns framgång i Sverige bero på dess benägenhet att finna en miljö som övrigt villebråd anser vederstygglig, nämligen skogsplanteringen, tämligen fördragsam. Det är en annan taktik än på kontinenten där de båda arterna kungsfågel undviker konkurrens genom att kungsfågeln föredrar barrträd, medan brandkronad har en dragning åt lövskog, i synnerhet korkek där sådan finnes. BRANDKRONAD KUNGSFÅGELS NÄRVARO I folkloristiken är lite vagare än hos många andra fåglar, eftersom den inte förrän 1820 skildes ut som egen art. Därmed kan hjälten i den gamla Aisoposfabeln om när en liten fågel gömde sig bland kungsörnens fjädrar och på så sätt lyckades flyga högst när inte örnen orkade längre, precis lika gärna vara brandkronad som vanlig kungsfågel, då bägge arter förekommer i Grekland och antagligen gjorde det under antiken också. Eftersom det slarvades mer med arttillhörigheter förr om åren finns det också en viss möjlig- På tyska heter den Sommergoldhähnchen – ”sommarguldtupp” 40 Fåglar på Västkusten 3/2019 Illustration: HAMPUS LYBECK Fåglar på Västkusten 3/2019 41 den brandkronade het att det kan ha varit gärdsmyg som åsyftades (ett bestående problem – kör man det spanska ordet för kungsfågel, reyezuelo, genom Google Translate kommer gärdsmyg ut på andra sidan, trots att gärdsmyg heter chochín). Både Aristoteles och Plinius den äldre anger gärdsmyg som fåglarnas konung (som ju heter Zaunkönig – staketkung, på tyska). Det blir inte lättare av att BK tydligen fordom kallats Fire-crested Wren på engelska. En möjlig anledning till hela förvirringen är att gärdsmyg på gammal grekiska heter basileus – kung, medan kungsfågel heter basiliskos – liten kung. OCH MED DEN SMIDIGA glidningen kan det ju vara lämpligt att grotta ner sig i ytterligare en liten kista av den outsinliga skatt som heter fågelnamn. Det svenska trivialnamnet brandkronad kungsfågel är som så ofta annars sakligt, rättframt, en smula tråkigt. Som nyetablerad har arten förstås haft svårt att skaffa sig intressanta folkliga namn. Släktesnamnet Regulus är helt enkelt diminutiv av Rex – kung, medan artepitetet ignicapilla kommer av latinets ignis och capillus – eld respektive hår. På grund av missförstånd kring latinsk grammatik angavs artepitetet före 2010 eller så oftast som ignicapillus, men det är alltså fel. Temat med eldfängd huvudknopp går igen i flera språk. Svenskan förstås, och engelskans Firecrest, men även till exempel norskans rødtoppfuglekonge och färöiskans Reyðknokkutur títlingskongur. På tyska heter den Sommergoldhähnchen – ”sommarguldtupp” med diminutiv (medan vanlig kungsfågel heter Wintergoldhähnchen) medan den på spanska kallas reyezuelo listado – randig kungsfågel. JÄMFÖRT MED KUNGSFÅGELN HAR brandkronad kungsfågel som sagt ett lite mindre utbredningsområde, och har på sina håll gått tillbaka, troligen på grund av habitatförlust. Den explosiva expansionen norroch söderut under de senaste 60 åren eller så gör emellertid att inget hot mot artens fortlevnad bedöms föreligga i dagsläget. Men även om det är en fantastisk liten fågel att få uppleva, så kan vän av ordning kanske inte riktigt låta bli att oroa sig för varthän det barkar och varför? Om varmare klimat ligger bakom arters expansion norröver så förtas det roliga kanske lite av att andra arter inte längre finner miljön passande och dör ut. Men då den brandkronade kungsfågeln inte med omedelbar tydlighet konkurrerar med så värst många andra redan etablerade fåglar i landet utan verkar ha hittat en outnyttjad nisch, så kanske vi kan vänta ett litet tag med att oroa oss. # Både Ari stoteles och Plinius den äldre anger gärdsmyg som fåglarnas konung När brandkronad kungsfågel visar sin hjässa blir namnet extra begripligt. Bild: RONNY MALM