Kategorier
#1/2020 Skådarporträtt

Kim Larssons favoriter: Foto, fåglar & fyrar

FpV nr 1/2020, s. 30-32

Kerstin Hirmas

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

skådarporträtt KIM ÄR MEDLEM i GOF sedan två år tillbaka men fågelintresset är nygammalt. Hon var ofta ute tillsammans med sina föräldrar på havet och i skog och mark. Föräldrarna delade med sig av sina kunskaper om naturen och olika arter. – Det var inte bara en pippi vi såg, utan jag fick veta vilken fågel det var, berättar Kim. Det gällde inte bara fåglar, utan även blommor, svampar, träd, fiskar och vad som finns på stranden. Allt benämndes och om föräldrarna inte visste vad det var, så gick de hem och slog upp det. I sommarstugan fanns boken ”Fåglarna i färg” av Sigfrid Durango och den tillsammans med böcker i samma serie om blommor, träd, buskar, svampar med mera var Kims favoritläsning. Hon föredrog de här faktaböckerna framför serietidningar och minns precis allt hon lärde sig då. HON PÅPEKAR VIKTEN AV att man som förälder lär sina barn det man själv kan och hoppas själv föra – Att man kan odla, plocka bär och svamp och steka nyfångad makrill – det kallar jag lyxliv! säger Kim Larsson. Efter resan till Runde på Vestlandet kan även fågelupplevelser läggas till lyxlistan. TEXT : KERSTIN HIRMAS KERSTIN HIRMAS@GOF.NU 30 Fåglar på Västkusten 1/2020 KIM LARSSONS FAVORITER: FOTO, FÅGLAR & FYRAR skådarporträtt Bild: KERSTIN HIRMAS Fåglar på Västkusten 1/2020 31 detta arv vidare till sina barn. Hennes dotter kom hem från gymnasiet och berättade att första dagen på terminen kom läraren in i klassrummet med ett fång blommor i famnen och undrade om eleverna kunde namnge de olika blommorna. Dottern kunde namnge alla och var helt förvånad över att klasskamraterna inte kände till artnamnen. Sonen kan också komma hem och vara förundrad över att kompisarna inte kan något om naturen. FAMILJENS SOMMARSTUGA LIGGER mellan Skärhamn och Rönnäng på Tjörn. Under Kims barndom tillbringade familjen alla somrar, lov och helger där. Från sitt sovrum kunde Kim se de blinkande ljusen från Pater Noster. Hon hade också en plansch på väggen i sovrummet med de 50 vanligaste fågelarterna och lärde sig allihop. Sommaren 1990 tillbringade Kim en vecka på Nidingen med sin pappa. De ringmärkte fåglar, men det fanns ändå tid för sol och bad. Under sina dykar- och snorkelrundor kunde Kim se alla sumpar som låg i vattnet fulla med humrar, fångade av fyrvaktaren Evald och sparade för framtida behov. Numera är Kim medlem i Svenska Fyrsällskapet, en ideell organisation som vill öka kunskapen om och bevarandet av det kulturarv som svenska fyrar, fyrskepp och andra sjömärken utgör. I våras var hon med på en fyrresa till Danmark, då de bland annat besökte fyren Rubjerg Knude. På Jyllands nordvästkust flyttar vinden sandkorn för sandkorn delar av kusten inåt landet. Fyren vid Rubjerg Knude var på väg att falla i havet så för att rädda fyren flyttades den i oktober 2019 med hjälp av rullskidor, skenor och hydraulik till en plats på säkert avstånd från Nordsjön. Sommarstugan på Tjörn har betytt mycket för Kim. Hon menar att där levde familjen ”lyxliv”, det vill säga plockade svamp och gjorde svampmackor, plockade björnbär som blev till björnbärskräm, fiskade och åt nystekt makrill. – Det är inte vräkiga bilar, dyra resor och restaurangbesök som är viktigt, utan hur maten kommer på bordet. Vägen dit. Att man odlar, plockar och fiskar. Det är det jag kallar för lyxliv. UNDER UNGDOMSÅREN SPELADE KIM handboll. Hon gick på Handbollsgymnasiet på Katrinelund i Göteborg och var medlem i Warta. I mitten av 1980-talet nådde Warta stora framgångar men förlorade i SM-finalen. Handbollsklubben medförde att hon reste en hel del, bland annat till Österrike. I klubben fick hon också många vänner som hon fortfarande har kontakt med, även om familj och barnen kommit emellan. Hon har varit en aktiv mamma, ställt upp som klassförälder och lagförälder. Hon har dessutom varit handbollsoch fotbollstränare. Barnen har hållit på med olika sporter och det blev mycket körningar till och från träningar och tävlingar. Nu är de 18 och 20 år och tar sig runt till sina aktiviteter själva. I DET SKEDET fick Kim mycket tid över och visste först inte vad hon skulle hitta på. Men hon ville göra något för sin egen skull och hon gillar när det händer saker. Så hon gick med i GOF. I första numret av FpV stod det om en fågelresa till Runde, planerad till sommaren 2018. Att få komma till Runde och dessutom bila i Norge stod redan på Kims hemliga önskelista över vad hon ville göra. Så hon sprang till datorn anmälde sig. – Det var en kanonresa! Redan efter första morgonen då vi skådat fåglar i naturreservatet Fokstumyra vid Dombås, skrev jag hem till min man: ”Det har bara gått en dag och jag är redan nöjd. Och då har vi inte ens kommit till Runde!”. Då hade jag sett och hört flera blåhakar, jordugglor och mycket annat och så var det så vackert där uppe i fjällen. På Runde kunde Kim förutom lunnefåglar även få fina närbilder på storlabbar. Bild: HANS ZACHRISSON foto, fåglar & fyrar Att få se och fota lunnefågel var en av höjdpunkterna under GOF:s resa till Runde . Bild: KIM LARSSON Det är in te vräkiga bilar, dyra resor och restaurangbesök som är viktigt, utan hur maten kommer på bordet. Vägen dit. skådarporträtt KAMERAN HAR HÄNGT MED ända sedan ungdomen och hon har tagit massor med bilder under åren. Att fotografera fåglar är bara ett av hennes brinnande intressen. Hon äger sedan länge en Nikon 1 V3 systemkamera och även om hon är ganska okunnig om kamerateknik blir bilderna bra. På Runde hängde hon med Pelle Melander Ekberg och de båda fotograferade flitigt under veckan där. – Veckan var fantastisk, så jag vet inte om jag vill åka dit igen. Det här minnet får gärna vara kvar, säger Kim. KIM KÄNDE INGEN I föreningen när hon följde med till Runde, men sedan dess har hon varit med på flera utflykter i GOF:s regi – och fått många nya vänner. Tillsammans med bästa vännerna Barbro och Lisbeth skådar hon ofta i Jonsered. Där finns både ån och skogarna. I september 2019 åkte de tre vännerna till Tönder och Vadehavet. De skådade på båda sidor av gränsen till Tyskland och fick också se ”svart sol”, det vill säga mängder av starar i solnedgången. Jag undrar lite försynt vad hennes man Juha tycker om hennes nyvaknade intresse för fåglar och att hon är hemifrån så mycket. – Vi går gärna ut och vandrar tillsammans, men han gillar att titta på fotboll och tycker nog det skönt att ligga i soffan och se på TV och göra det ifred, för när jag är hemma skall det alltid hända något. Lugnt och skönt, tycker min man. Och jag kommer hem och är på mycket gott humör. # 32 Fåglar på Västkusten 1/2020 Kim Larsson Ålder: 53 Familj: Sambo och två barn, 18 och 20 år Bor: Villa i Utby Gör: Ekonom Något du inte visste om Kim: Kallades för Lunne av sin syster som barn Bild: HANS ZACHRISSON Till slut landade grönsångaren på rätt gren. Mindre hackspett Bild: KIM LARSSON Vinterns tallbitsinvasion var välkommen för alla dedikerade fågelfotografer. Sparvuggla, senhöstens doldis. Bild: KIM LARSSON

Kategorier
#3/2019 Exkursioner och resor Föreningsinformation

Kvismaren & Tåkern – Östlig spaning med mersmak 24-26 maj

FpV nr 3/2019, s. 10-11

Anna Lena Ringarp

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

gof-exkursion 10 Fåglar på Västkusten 3/2019 HELA 21 GOF:ARE från Göteborg med omnejd drog iväg på fredagseftermiddagen i en buss, modell mindre och trång, och en privatbil. Målet första kvällen var naturreservatet Kvismaren utanför Örebro. Men resan är ganska lång, vädret var ganska trist och det blev gruppbeslut på att muntra upp oss genom att leta efter en rapporterad turturduva i Kumla. Förvånade Kumlabor fick se hela gruppen stå i regnet och spana på hustaken runt den gatukorsning där duvan flera gånger rapporterats. Och förvånade gruppmedlemmar (i alla fall flera av oss) fick efter en stund se den sitta där på sitt hustak, väldigt vacker i det milda eftermiddagsljuset när regnet upphört. Om alla fåglar vore så förutsägbara … VI KOM SÅ SMÅNINGOM till Sörby säteri, med anor från stormaktstiden på 1600-talet, som dagens ofrälse ägare gjort om till ett modernt ”Bo på lantgård”-ställe. Fina rum, om än lite oförutsägbara i sin möblering, och en fantastisk frukost och frukostsal med pampiga tavlor och historiska möbler. Som vanligt hann vi skådare bara ägna flyktig uppmärksamhet åt historien, det var nuet och fåglarna vi var ute efter på kvällspromenaden. För det var bara en kort busstur till Kvismare kanal, där vi gick längs Ormkärret fram till plattformen vid vattnet. Kvällen gav oss smalnäbbad simsnäppa, myrspov, dvärgmås och rödvingetrast, bland annat. Den smalnäbbade simsnäppan kom förresten att förfölja oss, för nästa dag stötte vi på flera närkingska skådare som sa: ”ni måste åka och se simsnäppan”. –- Det var vi som hittade och rapporterade den, kunde gruppen svara då (ja, särskilt Conny som fann den, förstås) med viss tillfredsställelse. MORGONEN DÄRPÅ DROG VI UT före frukost på en tretimmars promenad över åkrarna. De stora gula rapsfälten hade passerat höjdpunkten i blomningen men lockade många gulärlor, som föreföll häcka i fälten. Vi hörde härmsångare och trädpiplärka och såg stenskvättor – en art som också här gått tillbaka, fick vi höra. Under frukosten på slottet, förlåt säteriet, kom den tidigare ordföranden i Närkes Ornitologiska Förening, Jan Sundell, och berättade lite om forskningen vid Kvismarens fågelstation – bland annat om trastsångare (en forskning vi förresten får höra mera om under höstens föreläsningsprogram inom GOF). Han och andra hade dessutom tipsat vår exkursionsledare Uno Unger om lokaler, inte minst då för ortolansparv. Han kunde berätta att man i år observerat tre hanar och en hona, och när vi promenerat över fälten till den anvisade lokalen kunde vi länge stå och lyssna på den typiska sången som trots vinden hördes klart och tydligt. Några av oss fick se fågeln också. Fälten vi gick över var glest besådda, ett medvetet försök att få fåglarna som kräver öppen jord att trivas bättre. Men inga ansträngningar att rädda ortolansparven kvar i dessa trakter hjälper, berättade Jan Sundell, den kommer snart att vara helt försvunnen härifrån. Runt Kvismaren finns det, som på så många håll, anledning att begrunda människans påverkan: hela området är en återtagof- Stadsskådning efter turturduva i Kumla, Vätternröding till middag på vandrahem på Omberg och sjungande ortolansparv nära Kvismaren. Utdelningen var riklig när GOFskådare drog österut. TEXT : ANNA LENA RINGARP ANNALENA.RINGARP@GOF.NU KVISMAREN & TÅKERN ÖSTLIG SPANING MED MERSMAK 24–26 MAJ gof-exkursion Svarthakedopping , Tåkern . Trots sporadisk mc-körning och tippning av krot i området var fågellivet överflödande. Bilder: KIM LARSSON Fåglar på Västkusten 3/2019 11 kvismaren gen våtmark med reglerat vattenstånd. Många arter har gynnats, andra kan vi inte rädda tillbaka. Men solen sken på oss och ett par törnskator, årskryss för de flesta, gladde oss på promenaden tillbaka. NÄSTA ANHALT BLEV LÖTEN, ”dansbanan”, där vi såg många typiska Kvismarenarter, särskilt då svarttärnor i häckningsbestyr, dvärgmås och årta. Vi fortsatte till Hammarmaden, där Uno från bron i närheten hittade fyra myrsnäppor som rapporterats tidigare. Gluttsnäppa, röd- och grönbena, liksom större strandpipare och årta provianterade längs kanalens stränder. Vi gick därefter tillbaka i morgonens fotspår till Lövholmen där vi bland vassen hörde vattenrall och skäggmes och njöt av en lärkfalkshane som parkerade sig väl synlig i en topp. En resa på drygt två timmar tog oss till middagsbordet med Vätternröding på Stocklycke vandrarhem på Omberg, en liten stund från Svanhals vandrarhem där vi tillbringade natten. Den tidiga söndagsmorgonen följde ett självklart mönster: ut i vassen på de långa spångarna, lyssna efter skäggmes och sävsångare och rörsångare, undra hur många rördrommar som egentligen hörs och beundra majvivorna på de små öppningarna i vassen. Ja, Uno hittade förstås både blommor, insekter och grodor att också stanna till för. Och det är roligt att bli varse hur trenden bland inbitna fågelskådare att låta blicken svepa lite vidare, över fler arter än fåglar, sprider sig i en grupp och skänker så mycket glädje. Den lilla grodan som fick sina tår räknade av Uno kunde nog knappast ha önskat sig en känsligare hand, en som hanterat tiotusentals mycket små fåglar på Nidingen. TÅKERN ÄR ALLTID TÅKERN –- alldeles underbar, och deras stora naturum med vasstak och vassväggar verkar bara bli finare och finare med åren. Där stannade vi en god stund och fick se svarthakedoppingar på nära avstånd och bläsgäss, bland annat. Men morgonen och hela dagen var blåsig och det kom förstås att påverka skådandet. Vi åkte motsols runt sjön, till de fågelstigar med torn som finns där. Avslutningen blev en nyhet och efter själva Naturrum den roligaste platsen, en nyanlagd liten våtmark: Holmen. Där finns ännu inget torn och man får skåda från vägen. Men den grunda våtmarken, som avskärmats från själva sjön, erbjuder en fristad för svarthakedopping och smådopping och vi såg även mindre strandpipare och årta där. Vår artlista hamnade på 110 arter, vår tacksamhet mot chaufförerna Berndt och Bertil och vår exkursionsledare Uno är stor. Vi ses väl där igen? # Uno hittade förstås både blommor, insekter och grodor att stanna till för Gulärlor lockades till rapsfälten , både härmsångare och trädpiplärkor sjöng för fullt under morgonturen.