Kategorier
#1/2020 Omslag, innehåll och ledare

Omslag, innehåll och ledare

FpV nr 1/2020, s. 1-3

Karin Magnander, Per Undeland

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

ATT SKÅDA MED OMTANKE DEN 15 NOVEMBER fick jag syn på en svarthakad buskskvätta i Torslandaviken. Ett speciellt fynd då de vanligen inte övervintrar här. Efter första obsen försvann fågeln men fyra dagar senare hittade jag den igen, ett par hundra meter därifrån. Den födosökte ivrigt i några stora rishögar efter larver och kanske en eller annan spindel. Det visade sig att fågeln valt en trivsam plats, den blev kvar och i Artportalen (AP) kan vi konstatera att antalet rapporter om fågeln nu närmar sig 300, att antal publicerade bilder är över 250 och att fågeln i skrivande stund sedan den 19 november varit utan besök endast två dagar; den 17 december och på julafton (källa AP). I övrigt har den tappra lilla varelsen behövt stå ut med en strid ström av besökare – i ur, skur och minusgrader. MÅNGA RAPPORTER I AP motsvarar förstås flera skådare och vi vet att långt ifrån alla rapporterar sina fynd, så att den svarthakade buskskvättan under dessa två månader haft uppemot tusen åskådare är nog ingen orimlig gissning. Området fågeln valt är begränsat. Triangulärt. Cirka 100 x 50 meter och omslutet av asfalt, stängsel och den hårt trafikerade Öckeröleden. Trots det, och trots att fågeln varit oerhört aktiv och väl synlig från gångvägen, är det lilla reviret idag nedtrampat och fullt av stigar. MED FÖRHOPPNING OM större hänsyn och omtanke om ovanliga vintergäster framgent. Februari är inte sällan en kall månad i Göteborg. 03 LEDARE Svårt att rekrytera unga 04 FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Nyår med trutar 08 BOKRECENSION Skönhetens evolution 10 FÅGELLOKALER Oas att spana in – här rastar otippade gäster 16 FÅGELSKYDD Märkning på hög nivå – ännu en lyckad häckning 20 FÅGELLIV I FÖRÄNDRING Antika rariteter 24 ARTSPANING Nordsångare – sen, välkamouflerad långdistansare 28 UPPLEVELSER I FÄLT Ny på Nidingen 30 SKÅDARPORTRÄTT Kim Larssons favoriter: foto, fåglar & fyrar 36 PROGRAM Resor, exkursioner och vardagsvandringar 38 NYTT FRÅN STYRELSEN Tre nyanser av fågelskydd Innehåll FpV nr 1/2020  NR 1/2020  ÅRGÅNG 54 20 24 16 REDAKTÖR: KARIN MAGNANDER KARIN.MAGNANDER@GOF.NU 04 10 PÅ VÄSTKUSTEN NR 1/2020 Nyårsfest med trutar Trädgårdsföreningens hemliga liv Svindlande ringmärkning Tunga historiska rariteter Nordlig långdistansare Foto, fåglar & fyrar GOF hejdade vägbygge Fåglar Omslagsbild: Karin Magnander Svarthakad buskskvätta, kvar i Torslandaviken. Bilder: KARIN MAGNANDER, STIG FREDRIKSSON, MIKAEL JOHANSSON, BOHUSLÄNS MUSEUM, TOMAS LUNDQUIST/N Bild: MATTIAS BARDÅ REDAKTION REDAKTÖR KARIN MAGNANDER karin.magnander@gof.nu ANSVARIG UTGIVARE KARIN MAGNANDER karin.magnander@gof.nu NYHETSREDAKTÖR JOHN ANDERSSON john.andersson@gof.nu PRODUKTION & LAYOUT JAN-ÅKE NORESSON jan-ake.noresson@gof.nu SPRÅKGRANSKNING ROLF SKOOG rolf.skoog@gof.nu ÖVRIG REDAKTION BJÖRN DELLMING STIG FREDRIKSSON (WWW.NATURSTIG.SE) KERSTIN HIRMAS fornamn.efternamn@gof.nu KONTAKT E-POST / HEMSIDA fpv@gof.nu / www.gof.nu ANNONSER Kontakta oss för aktuella priser på fpv@gof.nu. Vi tar enbart in annonser som har någon koppling till fågelskådning, natur, uteliv etc. MEDLEMSKAP I GOF FpV utkommer med 4 nr/år till medlemmar i Göteborgs Ornitologiska Förening. Sätt in 200 kr (vuxen), 70 kr (<26 år) eller 270 kr (familj) på GOFs plusgiro 89 01 68-8. Glöm inte att uppge namn, adress, födelseår och mejladress. Alternativt swisha beloppet till 123 335 08 16 och notera personuppgifter i meddelandefältet. Prenumeration på FpV för icke fysisk person (bibliotek, företag m.m.) kostar också 200 kr/år. Betala enligt ovan och uppge leveransadress. Adressändring: Har ni flyttat och vill uppdatera er adress hos GOF? Skriv era gamla och nya uppgifter i ett mejl och skicka till adress@gof.nu Tryck: Ale Tryckteam AB, www.tryckteam.se Tryckdatum 29 januari Upplaga: 1700 ex ISSN: 0348-1510 Svårt att rekrytera unga I SLUTET AV NOVEMBER bjöd BirdLife Sverige (BLS) in regionalföreningarna i Götaland till ett informellt möte i Jönköping. Många ämnen diskuterades och några redogörs för här. BLS HAR IDAG SVÅRT att rekrytera ungdomar – mindre än 3 procent av medlemmarna är under 25 år. Som en följd av detta är medianåldern så hög som 68,5 år, en anledning till att antalet betalande medlemmar i BLS minskat med cirka 1 000 sedan 2015, till knappt 17 000. Men med över 70 000 medlemmar i Facebookgruppen “Fåglar inpå knuten”, finns stora möjligheter för BLS att få fler medlemmar. Men kanske viktigast av allt är att få ungdomar att bli nyfikna på naturen och vilja lära sig mer om den. “KEDJAN”, DET VILL SÄGA processen att integrera regionalföreningarnas medlemmar i BLS och omvänt fortskrider. För närvarande är en knapp fjärdedel av medlemmarna i BLS med i “Kedjan”, och regionalföreningar som motsvarar ytterligare drygt 10 procent har uttryckt intresse för “Kedjan”. EN LÄNGRE PERIOD AV arbetsmiljöproblem på BLS:s kansli resulterade i flera uppsägningar, bland annat måste dåvarande föreningschefen lämna i december 2018. I ett brev som hen skickade till alla regionalföreningar åtta månader senare, framfördes skarp kritik mot BLS:s styrelse angående ekonomihantering och ledarskap. Närvarande styrelseledamöter från BLS försökte besvara, i den mån det är möjligt, frågor kring ledarskap, kostnader och information i samband med att föreningschefen sades upp. I framtiden förväntar sig GOF:s styrelse större öppenhet från BLS:s ledning angående dyra aktiviteter, inbegripet möten och konferenser utomlands. GOF:S VERKSAMHETSOMRÅDE HAR CIRKA 1 000 medlemmar i BLS. Med en medlemsavgift på 330 kr för 2020 blir detta en ansenlig summa pengar som vi förväntar oss att BLS använder på ett ansvarsfullt sätt för våra fåglars bästa. Som en regionalförening inom BLS kommer GOF:s styrelse göra allt för att detta mål uppfylls. Och detta är helt i linje med vad den tidigare föreningschefen skrev i sitt ovan nämnda brev: “Men det är ni som ombud på riksstämman som faktiskt ska granska och kontrollera styrelsen och verksamheten.” FÖR STYRELSEN: PER UNDELAND PER.UNDELAND@GOF.NU M”edianåldern är så hög som 68,5 år Fåglar PÅ VÄSTKUSTEN

Kategorier
#1/2020 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten vintern 2019-2020

FpV nr 1/2020, s. 4-9

Björn Dellming, John Andersson, Per Undeland, Karin Magnander, Rrk Göteborg, Peder Winding, Annica Nordin, Kerstin Hirmas

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 1/2020 ARKTISKT BESÖK Vittrut är ingen given gäst i Göteborgstrakten, men under nyårshelgen upptäcktes minst två vittrutar här. Och två olika kaspiska trutar rastade i Göteborgs hamn. Roar man sig med att gå igenom fyndstatistiken av vittrut i Göteborg så kan man snabbt konstatera två saker. Dels att vittrut gått från att vara en relativt regelbunden vinterbesökare fram till 1980-talet, till en numera sällsynt gäst som inte ens är årlig i rapportområdet. Dessutom kan man utläsa att dagarna runt jul och nyår är bästa tiden om man vill försöka se denna arktiska trut i Göteborg. Väljer man sedan platser som Fiskhamnen eller Hönö, som är klart mest representerade i fyndstatistiken, så ökar chanserna ytterligare. Helt i linje med den statistiska fyndbilden hittades så en vittrut i första vinterdräkt på Hönö under självaste nyårsafton. Förmodligen samma individ sågs dagen därpå, också detta på Hönö, och nästföljande dag gjorde en ung vittrut en lov förbi Torslandaviken. För att sedan bekräfta artens typiska uppträdande i Göteborg hittades vid tiotiden morgonen därpå, 3 januari, en 2k vittrut i Fiskhamnen i Göteborg. Det var i detta läge lätt att anta att samtliga observationer fram till dess gällde samma individ, men någon timme senare upptäcktes en ung vittrut på Hyppeln och medan fiskhamnsfågeln under januari var fortsatt stationär i hamnbassängen observerades en 2k vittrut den 5 januari vid Björlanda strand och flera observationer har därefter gjorts i området kring Nolviks kile i Björlanda. Hur många ungtrutar det rör sig om har i skrivande stund inte kunnat fastställas men att det är minst två i Göteborgsområdet råder det ingen tvekan om. Inflödet av arten bekräftas också av observationer av en äldre fågel i Grosshamn samt en ungtrut i södra Halland i början av året. En art med betydligt färre fynd i Göteborg och på Västkusten är kaspisk trut. Det är en art som numera är vanlig i syd-östra delen av landet, men väldigt sällsynt på vår sida. På Öland finns det till exempel över 11 000 observationer rapporterade, att jämföra med Bohusläns högst modesta 6 fynd. I Göteborg hade det fram till morgonen 2 januari historiskt bara setts 13 individer, men när solen gått ner hade denna siffra stigit till 15 fynd. I Fiskhamnen hittades det nämligen en 3k-fågel och vid Klippan upptäcktes ytterligare en individ – en 2k-fågel. Sedan 2015 har det endast varit en observation av kaspisk trut i Göteborg före årets. Arten har spridit sig norrut och häckar nu närmast i Polen och Tyskland. Kanske kan nyårshelgens två fynd vara början på ett mer regelbundet uppträdande, även på Västkusten. # JOHN ANDERSSON NYÅR MED TRUTFEST! D”agarna runt jul eller nyår är bästa tiden Välstuderad buskskvätta TÅLIG SKVÄTTA Ett av de senare tillskotten i vår häckfågelfauna är svarthakad buskskvätta. På våra breddgrader förekommer två underarter: rubicola, som är ”vår” svarthaka, med störst utbredning i Europa, och hibernans, som huvudsakligen återfinns i Storbritannien, nordvästra Frankrike och sydvästra Norge. Våra rubicola brukar dyka upp på Västkusten i mars/ april och lämna oss i oktober. Ibland övervintrar dock arten på Västkusten, och den här vintern bjöd på en publikfriande individ i Torslanda. Med bra obsar och en nyligen publicerad artikel om dräktkaraktärer hos de två underarterna i skriften Ornis Svecica (Reino Andersson, 2019) granskade många fågeln i Torslanda extra noggrant. Hibernans har ofta ansetts vara stannfåglar medan rubicola setts som regelrätt flyttfågel. Ringåterfynd visar dock att båda underarterna flyttar i riktning mot Medelhavsområdet under vintern samt att övervintrare på häcklokaler inte är kläckta på lokalen (Helm, Fiedler, Callion, 2006). Fågeln i Torslanda uppvisar flera karaktärer för hibernans, men går det säkert att säga? För vidare förkovring i ämnet rekommenderas Reinos artikel! # BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Göteborgstraktens första brunsångare FÖLL FÖR GANLET Som nämndes redan i förra numret av Fåglar på Västkusten upptäckte Stefan Svanberg en brunsångare vid Ganlet 19 november. Detta var första fyndet för Göteborgs rapportområde. Brunsångaren lockade dagligen en mängd skådare till denna måttligt kända fågellokal de sex dagar den var på plats. Det var inte bara Göteborgs första fynd av denna sibiriska sångare, även Västergötland kunde addera en art till sin landskapslista. Lejonparten av de strax över hundra fynden i Sverige har gjorts på ostkusten, där Öland stoltserar med nästan hälften av landets fynd. Dagen efter att Bild: MIKAEL NILSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN vintern 2020 Fåglar på Västkusten 1/2020 5 Kaspisk trut, 3k, Klippan. Skådarhjälpen nådde 200 000 REKORDSTOR HJÄLP Sedan 2012 har Skådarhjälpen varit ett givet inslag vid Sveriges Radios arrangemang Musikhjälpen. I år var temat: ”Sex är inte ett vapen”. Även i år anordnade Skådarhjälpen ett artrally 9–15 december, då skådare från hela landet kunde bidra. I år slogs årsbästa: hela 40 000 kr samlades in via Skådarhjälpen. Sedan starten har skådare bidragit med hela 200 000 kr! Denna gång deltog 200 skådare och hela 177 arter sågs under tävlingsveckan – totalt i landet kunde 7 777 kryss räknas in. Vinnande ur rapportområdesfighten gick Öland. I Göteborgs rapportområde sågs totalt 116 arter, där Roger Eskilsson toppade med 88 arter. En liten tävling inom tävlingen är antal deltagare i olika rapportområden. I år kom Göteborg på tredje plats med 27 deltagare. Nog borde vi kunna öka detta antal till nästa år? Det är enkelt, roligt och för en väldigt god sak! Läs mer på skadarhjalpen.se eller Skådarhjälpen på Facebook. # JOHN ANDERSSON Kaspisk trut, 3k, Fiskhamnen. Vittrut,2k, Fiskhamnen Kaspisk trut, 2k, Klippan. Bild: STEFAN SVANBERG Bild: KARIN MAGNANDER Bild: PEDER WINDING Ganletfågeln upptäcktes hittades en brunsångare även vid Skallkroken, Haverdal i södra Halland. Båda fynden är fenologiskt unika då de tillsammans med den ölandsfågel som också upptäcktes i november, och sågs ända till 27 december, tillhör de senaste fynden som gjorts av brunsångare i landet. Bortsett från ett vårfynd vid Vallda 2006 och ett Getteröfynd i januari har i princip alla tidigare fynd gjorts från sena september till absoluta början av november. # JOHN ANDERSSON Havsörn häckar åter i Bohuslän 115 ÅR SENARE I ledaren i Fåglar på Västkusten 3/2019 omnämns att havsörn åter etablerat revir i Bohuslän efter 115 års frånvaro. Det har nu framkommit uppgifter om att en häckning ägde rum redan 2018, och 2019 häckade den åter och fick ut 3 ungar. Därmed häckar havsörn i Sveriges alla landskap. Häckningarna var inom Göteborgsregionen och kan förväntas ske även 2020, då paret setts bygga på boet i november 2019. Fler häckningar kommer säkert att ske i Bohuslän framöver. Bara runt Vänern påbörjades minst 25 häckningar under 2019. # PER UNDELAND Bild: PIA ÖSTERLUND Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON Bild: EMMELIE FALK En 2k vittrut (född 2019, nu på sitt andra kalenderår) upptäcktes på Björlanda strand. Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 1/2020 Lyssna efter lappugglor i Göteborg! ALLT SYDILIGARE HÄCKFÅGEL Kanske är detta lite väl magstarkt att hoppas på, men helt taget ur luften är det ändå inte. Lappugglan är helt klart en art som på senare år expanderat söderut och faktiskt till och med häckat i flera landskap söder om Göteborg. Under hösten/vintern som just passerat har det setts lappuggla i både Svartedalen och Vättlefjäll. Möjligen, eller kanske till och med troligen(?) är detta samma individer som hängt kvar i samma områden ett bra tag nu då uppföljande observationer är gjorda från samma område som första obsen. Vättlefjällsfågeln är sedd två gånger med cirka 1 år mellan obsarna, och ugglan i Svartedalen är också sedd två gånger med några månaders mellanrum. Kommer de fortsätta hänga kvar? Kommer de till och med hävda revir? Finns det fler lappugglor därute? Är det kanske till och med dags för Göteborg att få en ny häckfågel? Fundera på saken, men inte för länge, för snart börjar de ropa! # BJÖRN DELLMING ASIATISK GÄST En udda ärla i novemberdunklet fick Skådarsverige att häpna. I slutet av november är de flesta av våra sädesärlor långt söderut. Men när det den 24 november hittades en sädesärla på Getterön framgick det ganska snabbt att detta inte var någon vanlig eftersläntrare. Ärlan som födosökte i tången vid 1:a vik visade sig vara den östliga underarten masksädesärla (ssp. personata). Denna form är en oerhört sällsynt besökare i Europa med färre än 10 fynd totalt. Fågeln sågs nästföljande dag, men kunde sedan inte återfinnas. Två dagar före julafton hittades den dock på nytt. Som en lite för tidig julklapp för glada skådare sprang den omkring i strandkanten på Getterön. Till skillnad från det tidigare enda fyndet i Sverige (Öland april 2006) så var Hallandsärlan inte utfärgad och kunde därför inte riktigt leva upp till sitt namn. Underartens latinska namn, personata, betyder just mask och syftar på den vita banditmask som utfärgade fåglar har kring ögonen. Sädesärla har vidsträckt utbredning och finns i hela Europa, Asien och norra Afrika. Utbredningen sträcker sig till och med ut över Berings sund till Alaska, där det finns en liten population. Totalt finns det cirka 10 underarter. Vår svenska alba har störst utbredning och täcker hela Europa, bortsett yarrelliins brittiska öar. Masksädesärlan har sina domäner i Centralasien: från centrala Sibirien i norr till norra Indien i söder, och från norra Iran i väst till nordvästra Mongoliet i öst. En del forskare och auktoriteter inom området anser att masksädesärla, tillsammans med två till tre andra underarter, i själva verket är en fullgod art som borde separeras från sädesärla. Bland annat har studier i södra Sibirien visat att masksädesärla sällan hybridiserar med andra underarter, trots att de samexisterar i gränszoner mellan populationer. Dock har fylogenetiska studier påvisat att det är ett stort genutbyte mellan de olika underarterna, så besked om huruvida Västkusten har fått en ny art eller inte lär vi får vänta på. Klart är dock att vi har fått vårt första fynd av masksädesärla. Den sågs sista gången på nyårsafton men hittades överraskande nog några dagar senare vid Stafsingestrand, utanför Falkenberg. # JOHN ANDERSSON OTIPPAD ÄRLA FRÅN ÖSTER Bild: BJÖRN DELLMING Brandkronad i Torslandaviken OSANNOLIK VINTERART Under årets första dag hittades en brandkronad kungsfågel vid Södskärsdammen i Torslandaviken – ett unikt fynd för Göteborg då det är det första noterade vinterfyndet någonsin och sett till hela Västkusten är det mycket ovanligt med observationer vintertid. Brandkronad kungsfågel har som bekant expanderat norrut och ses nu för tiden sparsamt i vårt rapportområde under sommarhalvåret med några enstaka bekräftade häckningar, men för Torslandaviken blev januarifyndet faktiskt det andra någonsin – det första gjordes så sent som i höstas. # KARIN MAGNANDER Fortsatt tallbitsvinter LÅNGRSTANNARE Glädjande har vi kunnat konstatera att tallbitarna även efter årsskiftet håller sig kvar på våra breddgrader. En sammanställning av hela invasionsperioden kommer i kommande nummer av FpV. # REDAKTIONEN Alltjämt är masksädesärla en underart, men kan få status som fullgod art framöver. Bild: KARIN MAGNANDER Bild: KARIN MAGNANDER Fåglar på Västkusten 1/2020 7 vintern 2020 ÖKAT FÅGELSKYDD Iglekärrs tjädrar, spettar och nötkråkor har fått skyddade livsrum. I Fåglar på Västkustens ledare 1/2016 kunde följande läsas: “GOF:s fågelskyddskommitté har de senaste åren jobbat hårt med att försöka få till hänsyn i skogsbruket till förmån för fågellivet; detta med varierande framgång. Därför kändes det naturligt att stötta Iglekärrsprojektet. Iglekärrs gammelskog, om cirka 70 hektar, ligger i Ale kommun, nära Skepplanda, ungefär tre mil norr om Göteborg. Skogen är en vacker blandskog med mycket tall, gran och ek men också många andra trädslag. Iglekärrsskogen har en hög grad av kontinuitet och saknar helt spår av skogsbruk. Vid varje exkursion brukar GOF ta ut en ”naturskatt” som går till fågelskydd. Att driva ett lämpligt fågelskyddsprojekt av större dignitet på ideell väg har visat sig vara svårt, varför styrelsen beslutade att i stället ekonomiskt stötta ett befintligt projekt. GOF har därför ”köpt” fem strandtomter i södra delen av Stora Igletjärn á 10 000 kr men utan något bygglov för andra än för skogens fåglar.” Det är därför mycket glädjande att Länsstyrelsen nu beslutat om att utöka reservatet med ytterligare 13 hektar, därmed totalt 88 hektar. Då ingen överklagat beslutet har det nu trätt i laga kraft. Skälen för beslutet lyder följande: “Naturreservatet Iglekärr ligger i Risvedenområdet i Ale kommun. Risveden är en större sammanhängande värdekärna för skogliga naturvärden, där området består av ett flertal naturreservat. Naturreservatet Iglekärr, och även utökningen, utgörs av gammal barrskog med stråk av löv. Det finns en stor blandning av träd och riklig förekomst av död ved. Stora delar av området har en varierad topografi med branter och blockmiljöer. I södra delen av utökningen finns ädellöv såsom ek och ask, det finns även en hel del al nära de lodräta branterna. Med denna variation av biotoper blir mångfalden hög, det finns flera signalarter och även rödlistade arter som är beroende av naturskogsartad skog och stabilt mikroklimat för sin fortlevnad.” Artportalen visar att krävande arter som tjäder, spillkråka och nötkråka finns i området, i närheten även tretåig hackspett. Ett mycket lockande mål för en GOF exkursion! # PER UNDELAND NATURRESERVATET IGLEKÄRR UTÖKAS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON När häckar den första lappugglan i Göteborgs rapportområde? Fåglar i Göteborgstrakten 2018 klar! BESTÄLL IDAG! Efter att vi kommit ikapp med utgivningen av fågelrapporterna i höstas är det nu dags för nästa årsrapport – Fåglar i Göteborgstrakten 2018. Precis som sist trycker vi en begränsad upplaga eftersom rapporterna även går att läsa på rrk.gof.nu, så vill du ha en tryckt kopia är det nu du ska beställa. BESTÄLLNING: Sätt in 80 kr på plusgiro 89 01 68-8 eller Swisha till 123 335 08 16 senast den 29 februari. Glöm inte att uppge namn, adress och att beställningen gäller FiG-2018. Utskick sker någon gång under mars. Missade du att beställa FiG-2016 eller FiG- 2017 i höstas? Vi har fortfarande enstaka ex kvar av dessa rapporter, så vill du komplettera din beställning går det bra att plussa på 80 kr per rapport och ange det i meddelandefältet. Fåglar i göteborgstrakten 2018 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2020:1 gof-exkursion BÖCKER SKÖNHETENS EVOLUTION Av: Richard O. Prum Förlag: Natur & kultur Antal sidor: 500 Cirkapris: 250 kronor Darwin hade svårt att med naturligt urval förklara alla de ornament och spelbeteenden som många hannar i djurvärlden uppvisar och lanserade därför en teori om sexuellt urval. Det sexuella urvalet utgår från att ornamenten utvecklas genom partnerval; att individer har friheten att välja sin partner efter de ornament de föredrar. Dagens evolutionsbiologer är förvisso överens om partnerval, men inte för skönheten i sig utan för att ornamenten är ett bevis på individens styrka, att den lyckas överleva trots opraktiska utsmyckningar. Essensen i den ursprungliga teorin om sexuellt urval har hamnat i skymundan. I alla fall om man får tro den amerikanska ornitologi-professorn Richard Prum som i Skönhetens evolution skriver gripande om hur ”det sexuella urvalet formar djurriket – och oss”. Ett av de tankeväckande skeenden som beskrivs är sex hos änder. Det finns generellt övervikt av hanar hos andfåglar, varför honor är extra kinkiga i sitt val av partner och väljer med stor omsorg. De andhanar som inte fått någon partner är aggressiva och tvingar sig sexuellt på honorna. Honorna kämpar emot men tycks försvarslösa mot de större hanarna och skadas ofta, ibland rentav med dödlig utgång. Försedda med en 40 centimeter lång spiralformad penis som på en halv sekund fälls ut verkar det inte finnas mycket att sätta emot. Men honornas vagina har åtskilliga irrgångar och skruvar sig åt andra hållet jämfört med hannarnas organ. Honorna lyckas på så sätt försvara sig – inte mot övergreppen, men mot att ofrivilligt bli befruktade. En lyckad parning kräver samtycke – endast två procent av alla ungar har ursprung från övergrepp, trots att övergreppen utgör 40 procent av antalet parningar. Hos lövsalsfåglarna har honliga val fått andra, vackra konsekvenser och lett till vad Prum benämner ”estetisk ommodellering”. Hanarna hos lövsalsfåglar bygger lövsalar av grenar i form av majstänger, cirklar eller valv. I och runt lövsalarna placerar hannen ut en mångfald av dekorativa och färgstarka objekt. När en hona lockats dit visar hannen upp sin samling och gör uppvisningar med sång och skrin. Honorna har visat sig vara rädda för att utsättas för sexuellt tvång och därför har lövsalarna uppstått, som ett skydd som möjliggör för honan att i trygghet kunna göra sitt val. Om Prum är skicklig på att beskriva konsekvenserna av sexuellt urval för fåglar så är han minst lika skicklig när han vänder blicken mot människan. Han tecknar vår arts evolutionära historia och påvisar hur varken evolutionsbiologin eller evolutionspsykologin har varit fullt förmögen att förklara mänsklig skönhet och sexualitet. Den kvinnliga orgasmen har varit ett svårförklarat fenomen där teorierna spänt från att bättre transportera sperma till en bieffekt av mäns njutning när de får utlösning. Men kvinnliga orgasmer varken utför någon uppgift eller har uppstått som bieffekt, menar Prum. Istället har den kvinnliga orgasmen utvecklats som en följd av kvinnors strävan efter njutning för njutningens egna skull. Hela boken utgår från att strävan efter kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen mycket mer än vad vetenskapen har velat erkänna. Prum för vetenskapligt fram något som inte kan undgå att vara en subversiv och feministisk idé. Inte helt oväntat var därför mottagandet delat då boken släpptes – från hyllningar bland kritiker och läsare till stor kritik och skepticism inom vetenskapsvärlden. Och kanske målar Prum ibland med väl breda penslar och gör onödiga generaliseringar. Men så går han också emot och kritiserar ett helt forskningsfält av evolutionsbiologer, till kamp för sin radikala idé. Skönhetens evolution är en uppfriskande, omvälvande läsning som kan rekommenderas för alla – som förklarar det som varit så svårt att förklara: skönhet. # PEDER WINDING SKÖNHETENS EVOLUTION Hos satänglövsalsfågel har honans val fått oanade, vackra konsekvenser. Bild: JOSEPH_C_BOONE BOKRECENSION 8 Fåglar på Västkusten 1/2020 H”ela bok – en utgår från att kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen Fåglar på Västkusten 1/2020 9 vinterrundan I NNAN GRYNINGEN PÅ trettondagen, 6 januari 2020, samlades tjugosju tappra skådare runt vår eminenta ledare Uno Unger på Gustav Adolfs Torg. Uno berättade hur han hade lagt upp planerna för dagen. Det började med ett besök i fiskhamnen där vittruten syntes guppa på vågorna tillsammans med annan vitfågel. Nöjda med dagens första raritet fortsatte vi till Torslandaviken och kunde där se både salskrakar, skärsnäppor och en mycket tillmötesgående svarthakad buskskvätta. Skvätte gjorde det för övrigt mest hela tiden under promenaden runt dammarna med ejder, snatteränder, bläsand, knölsvan, vigg, knipa, och storskrake. Någon brandkronad kungsfågel fick vi aldrig se, men däremot både steglitser, starar och tre större hackspettar. Från Torslanda sökte vi oss tvärs över Hisingen till Backa och spanade förgäves efter tallbitarna som hållit till på Sägengatan under de senaste veckorna. Det var för tillfället tomt i oxlarna. Nästa anhalt blev fågelmatningen vid Fridhem och inne i skogen sågs flera svartmesar, entitor, blåmesar och talgoxar. Dessutom hördes domherre och mindre korsnäbb. Efter detta besök var skymningen nära och Uno bestämde att vi fick söka strömstaren på egen hand. För övrigt rekommenderades också besök på Ljungen i Änggårdsbergen där hökugglan vanligtvis snällt visar upp sig. Uno avtackades med en applåd och vi skildes vid parkeringen. Dagens resultat summerades till 49 arter, en god början på året och tre fler än förra året. # ANNICA NORDIN VÄLBESÖKT PÅ GOF:S VINTERRUNDA gof-exkursion Torra löv samlas in under stort oväsen, men varför ta maten från daggmaskar (och björktrastar)? Samling i ottan. Steglits. Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild : OVE FERLING Bild : KARIN MAGNANDER I 24 år har Björn Zachrisson ringmärkt fåglar i Sudda på Hönö. Resultatet för 2019 blev 1 511 märkta fåglar, vilket är 122 fler än förra året. Väderförhållandena var sämre i år men trots det kunde Björn ringmärka vid 47 tillfällen, vilket var fler än förra året. De ovanligaste fåglarna i år var en höksångare och en gräshoppssångare, som dök upp i augusti. Den senare flög dessutom in i näten igen efter fem dagar, då den kontrollerades. 2018 häckade skäggmesar i området, 2019 är det mera osäkert om det förekom någon häckning. Däremot fångades och ringmärktes 16 skäggmesar. De dominerade arterna var annars lövsångare, järnsparv, blåmes och gransångare. # KERSTIN HIRMAS Bild: KERSTIN HIRMAS 24 MÄRKESÅR I SUDDA Salskrakar.

Kategorier
#4/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten hösten 2019

FpV nr 4/2019, s. 4-7

Björn Dellming, John Andersson, Josefina Pehrson, Karin Magnander, Reino Andersson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 4/2019 MYSTISK FELFLYGARE En skum stenskvatta pa Playan gackade ringmarkarna dag efter dag. Var det en nunne- eller en medelhavsstenskvatta – eller kanske en bit av bada? Tisdagen 15 oktober upptäckte personalen vid Nidingens fågelstation (Oscar Hagbard, Marc Illa och Josefina Pehrson) en udda stenskvätta som födosökte bland vadarburarna på Playan (den södra stranden). Det syntes direkt att det inte rörde sig om vår vanliga stenskvätta, men vad var det egentligen? Efter att Marc lyckats få bilder på fågeln, som inte var särskilt skygg, konsulterades flera personer om arttillhörighet innan skvättan till slut larmades ut på lokalbandet – som medelhavsstenskvätta. Direkt dök frågan upp om detta inte snarare var en nunnestenskvätta, men någon klarhet i hur östlig medelhavsstenskvätta skulle uteslutas fanns inte. De två arterna hybridiserar dessutom flitigt där utbredningen överlappar – så hur ser en sådan ut? Att det rörde sig om en 1k hona underlättade inte artbestämningen. Efter några timmar dök undsättning upp: Uno Unger, Mikael Käll, Kjell Wallin och Lasse Hellberg, kom ut med fågelstationens egen båt Stuff. Vid det laget höll skvättan till vid potatislandet. Där sattes ett extranät upp i ett försök att fånga in den. Det dröjde inte länge innan skvättan flög över till Nordstranden istället, så delegationen från fastlandet fick åka hemåt med ”bara” några snygga bilder av en ännu obestämd stenskvätta (fast det lutade mer och mer åt nunne). Vid nattens intåg var skvättan kvar. Stationspersonalen höll tummarna för att den skulle stanna till morgonen därpå. Nämnda morgon visade sig bli en riktig höjdare, fångstmässigt, med 231 ringmärkta individer av 18 arter, inklusive guldkorn som tajgasångare, brandkronad kungsfågel och inte mindre än sju sibiriska gransångare. Något riktigt eftersök av skvättan hanns därför inte med. Men framåt lunchtid återupptäcktes den på Nordstranden, där den födosökte bland stenarna. För att spä på den goda stämningen denna dag upptäcktes dessutom en stationär dvärgsparv bara 300 meter öster om skvättan och två lappsparvar höll till lika långt åt väst hela dagen. Två dagar senare var både skvättan och dvärgsparven kvar på samma plats. Framåt kvällen, efter en hel dag med regn, kände stationspersonalen att det var dags: nu eller aldrig. Vid flera tillfällen hade skvättan setts flyga fram och tillbaka över västra rännan (en fördjupning, som ett dike) där ett rör för vattenintag går ut i havet. Om det var någonstans på Nordstranden man skulle kunna sätta upp ett extranät, så var det där. Sagt och gjort, två nät restes i rännan. Det dröjde inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet, precis som planerat. Fångad! Helt overkligt … I ringmärkarlabbet tog NUNNESTENSKVÄTTA – Skvattan var synnerligen valnard. I ringmarkningslabbet noterades fettniva sju pa en skala upp till nio. Nobel senator på besök i Bohuslän RÖDHUVAD GÄST Den 5 oktober skadade Lars Viktorsson och Peter Backman ute pa Ramsvikslandet. Mellan Langetangen och Noto (sodra delen av Ramsvikslandet) uppenbarade sig en ung rodhuvad tornskata (rasen senator). Fageln fodosokte i betad grasmark med laga enbuskar och sags fram till den 7 oktober. Fyndet var det tredje for arten i Bohuslan och det andra av rasen senator – den ras som dominerar i omradet norr om Medelhavet, ungefar fran Spanien till Turkiet. De tva tidigare Bohusfynden ar fran Ytterby 1994 (ssp. senator) och Kareby 2015 (ssp. niloticus, ”levanttornskata”). # BJORN DELLMING Islom hemmastadd i Anten LÅNGRASTARE Under en dryg manad rastade denna sensommar en svartnabbad islom i Anten i Vastergotland. Fageln, som var kladd i sin praktfulla sommardrakt, kunde beskadas pa nara hall dar den ihardigt fiskade insjokraftor. Svartnabbad islom hackar narmast pa Island och Gronland och brukar vanligtvis ses i vara trakter nar den stracker forbi langs Bohus- och Hallandskusten. # KARIN MAGNANDER Bild: LENNART HERMANSSON Bild: MARC ILLA FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN hösten 2019 Fåglar på Västkusten 4/2019 5 arbetet fart med att kolla alla tänkbara mått och att fotografera samtliga dräktdetaljer, utöver den vanliga rutinen efter nätfångst. Tidigare under hösten sågs en stenskvätta i Fluke Hall i Storbritannien. Den bestämdes till östlig medelhavsstenskvätta då man noterat att några mantelfjädrar hade ljus bas. När Nidingenfågeln studerades i handen uppdagades att ljusreflektioner gjorde att fjädrarna såg ut att ha en ljus bas trots att de egentligen var mörka. Vad det innebär för artbestämningen av de båda fåglarna återstår att se. Skvättan bestämdes (avvaktande) till en nunnestenskvätta, men vi ser alla fram emot att höra Raritetskommitténs utlåtande. Stenskvättan stannade kvar på Nidingen fram till 28 oktober. # JOSEFINA PEHRSON Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON ELLER NÅGOT ANNAT? Minimal spov drog förbi Kråkudden OSANNOLIK STRÄCK-OBS Sommarens dvargspov i Tofta kile var en stor overraskning for manga, da det ar en extremt ovanlig art for Europa. Det finns knappt tio europeiska fynd av denna sibiriska lilla spov. Sa skadarna i vindskyddet pa Krakudden, Hono, hade svart att tro sina ogon 3 september. Prognosen utlovade vind fran sydvast denna tisdag, men vinden vred aldrig upp tillrackligt mot vast for att hoppet om liror och labbar skulle infrias. Istallet kom en strid strom sydstrackande vadare. Vid 11:40 upptacktes en storre flock spovar ca en km ut, i hojd med Sodra Bolleskar. En av spovarna var betydligt mindre. Artbestamningen blev allt mer sjalvklar nar flocken kom narmare. Det var en dvargspov! Det kunde inte vara nagot annat. Karaktarer som uteslot alla tankbara forvaxlingsarter – fran piparsnappa till myrspov och brushane – sakrades. Fagelns sallskap gjorde det pedagogiskt enkelt att bedoma storleken. Det ror sig troligen om samma fagel som sags i juli i ar. Detta, och om observationen kommer publiceras som ett verifierat fynd av dvargspov, kommer troligtvis bedomas av RK under november manad. # JOHN ANDERSSON Rara ejdrar i skärgården HAVSSPANING LÖNAR SIG Sedan i borjan av september har en praktejderhane observerats utanfor Galtero dar den haller till tillsammans med andra ejdrar. Den 22 oktober dok en an rarare ejder D”et dröj de inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet. Fångad! Bild: ANDREAS SVENSSON Bild: MARC ILLA Praktejderhane, Galtero. upp knappt tre sjomil darifran. En alforradare hittades nar den strackte soderut forbi Krakudden. Fageln gick dessutom ner och rastade under dagen i narheten av Hono huvud men har inte observerats i omradet efter det. # KARIN MAGNANDER Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 4/2019 PUBLIKMAGNETER En berguv pa ett balkongracke nara Avenyn, annu en utanfor koptemplet i Brunnsparken. Manga blev staende och stirrade i ren forundran. Hundratals människor fick ett ovanligt möte när de en mulen oktoberonsdag passerade genom Brunnsparken. Ovanför entrén till Arkaden satt nämligen en berguv och spanade ner mot mobilkameror och pekande fingrar. Redan i slutet av sommaren hade dock göteborgarna fått möjlighet att bekanta sig med den mäktiga ugglearten på nära håll. Under ett par dagar i augusti höll en uv till i Vasastan, där den nyttjade såväl balkonger som trafikskyltar som sittplats inför ögonen på både allmänhet, fågelskådare och media. Fågeln lät sig beskådas på nära håll och misstankar väcktes om att den inte mådde helt bra. Berguv är, likt de flesta ugglor, normalt en skygg art. Efter flera försök kunde uven till slut fångas in av Svenska Djurambulansen och föras till Fågelcentralen. Det framkom ganska snart att fågeln var skadad. Förmodligen hade den blivit påkörd och den avled redan senare samma dag. Nästa berguvkändis blev ovan nämnda Brunnsparkenuggla som observerades i området under en knapp vecka i oktober. I sociala medier lyfte flertalet skådare att fågeln såg ut att ha ett skadat öga. Den 10:e sågs uven, påtagligt hängig, sittande på ett tak vid Kungsgatan där den också senare avled. Sofie Jonasson på Fågelcentralen berättar att den döda berguven hämtades in och att även denna kördes till Fågelcentralen för vidare hantering. De båda avlidna ugglorna skickades comme-il-faut för analys till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Undersökning av Brunnsparkenugglan visade att den hade en stor böld i halsen som hade trängt upp i såväl bihålor som bakom höger öga. Den var angripen av parasiten Trichomonas som ger skador i munhåla och svalg. Bölden i halsen hade gjort det svårt för uven äta och Sofie berättar att den avlidna fågeln var väldigt mager. Det är inte helt ovanligt att ugglor och andra rovfåglar drabbas av parasiten då de äter till exempel sjuka och smittade duvor. Trichomonas uppmärksammades för några år sedan då många grönfinkar drabbades av sjukdomen gulknopp vilken orsakas av parasiten. Båda de avlidna uvarna var ungfåglar och det är inte sällan som just unga och oerfarna individer söker sig in till stadens smörgåsbord av råttor och annat, framförallt när det är svårt att hitta mat på andra platser. Under hösten har en tredje stadsnära berguv setts och hörts då den har ropat från en skorsten i Högsbo industriområde och flertalet observationer av arten har gjorts på Näset och i Slottsskogen. Om detta rör sig om en eller flera individer låter vi vara osagt. Det är en tid då berguvarna rör på sig och enligt Sofie får Fågelcentralen varje höst in upp emot en handfull skadade eller utmärglade individer. Höstens händelser är inget unikt, det är bara uppmärksamheten kring dem som var det. # JOHN ANDERSSON PUBLIKA UVAR MITT I STAN Bild: KARIN MAGNANDER Dvärgsparv på snabbvisit i Sibhålan OVÄNTAD RASTARE En dvargsparv hittades den 6 november i den sa kallade Sibhalan i Torslandaviken. Den ganska snariga sankan fick sitt namn efter upptackten av en atravard sibirisk jarnsparv hosten 2016 och ramas in av Karholmsdammens sydvastra vik samt tee och Bild: PATRIK JONASSON Det blev snabbt folksamling nar uven i Vasastan upptacktes pa ett balkongracke. Fåglar på Västkusten 4/2019 7 hösten 2019 NORDLIGT BESÖK Den nordliga tajgans tallbitar kan valla ner i makalosa mangder vissa ar. Hosten 2019 hande det – med besked. Omkring den 25 oktober dok de forsta tallbitarna upp pa Vastkusten. Detta efter en omfattande invasionsrorelse som kunnat foljas soderut i landet. Nar stora antal strackte ned over Vaneromradet tandes ett hopp hos manga vastkustskadare. Vid Hammarons sydspets registrerades plotsligt 1 048 tallbitar den 23 oktober och nagra dagar senare 664 i Vanersborgsviken. Sedan drojde det inte lange innan faglarna nadde oss och rapporterna borjade stromma in. Storre invasioner sker regelbundet men med langa mellanrum, oftast flera decennier. I skrivande stund, den 21 november, rader darfor narmast tallbitsfeber bland fagelintresserade. Manga som aldrig tidigare fatt stifta bekantskap med denna charmiga och oradda fagel, tycks ha svart att slita blickarna. Man kommer ofta nara dem och gladjen ar pataglig nar sallskapande tallbitar da och da lyfter, gor en liten flygtur och later hora sina saregna locklaten. I Goteborgsomradet visar Artportalen att minst 400 exemplar setts pa ett 40-tal platser. Den storsta flocken har bestatt av 60 faglar vid Skar. Langre norrut i Bohuslan uppgar antalet observerade individer till minst 200 pa ett 25-tal lokaler, med Stromstad som nordligaste utpost. Motsvarande fyndbild for Halland visar att minst 650 faglar setts pa 60 olika stallen. De hogsta antalen med ett 50-tal faglar har noterats bland annat i Veddige. Historiskt agde den storsta kanda invasionen i landet rum for 43 ar sedan, vintern 1976– 1977. Da oversvammades Goteborg av baratande faglar snart sagt overallt. I december raknades 757 exemplar och i januari 480, trots att skadarskaran da var betydligt glesare an idag. Tallbitarna stannade hela vintern och sista observationen gjordes den 23 februari. Men nagon spridning ned i Halland blev det inte den gangen. Inte heller vid invasionen kring milennieskiftet kom nagra storre mangder tallbitar till de sydligaste landskapen. Nu har redan hela Vastkusten intagits, men det aterstar annu att se hur bestaende denna invasion blir. # REINO ANDERSSON green for hal 13 respektive 14 pa golfbanan, och sa Karholmsberget, som forstarker kanslan av att man befinner sig i en hala. Dvargsparv ar en sallsynt gast i Goteborgs rapportomrade med endast sju tidigare publicerade fynd, fordelade pa landskapen Bohuslan och Vastergotland, dar fyra av dem noterats i det forstnamnda. I Sverige hackar dvargsparven i de norra delarna av Norrbotten och Lappland och har en ostlig flyttrutt vilket gor att arten ar betydligt vanligare pa ostkusten an hos oss. Av tidigare fynd i Goteborgsomradet har tva individer varit overvintrande (senast vintern 2010–2011 i Eklanda, Molndal) och stannat pa plats under en langre tid, men i ovrigt ar det en art som i vara trakter oftast observerats som forbistrackande. Sibhalan, dar dvargsparven sags, ligger i den bohuslanska delen av Torslandaviken och fageln blir darmed det fjortonde fyndet for landskapet som faktiskt sa sent som i varas hade en stationar langstannande dvargsparv i Munkedal, nagot som ar mycket unikt – arten brukar uteslutande dyka upp pa hoststrack eller under vintermanaderna. Dvargsparv brukar kategoriseras som en sa kallad tick-sparv med anledning av sitt diskreta locklate och av vara tva inhemska ticksparvar har dvargsparven stracktid i oktober–november medan videsparv stracker soderut under september manad. # KARIN MAGNANDER TALLBITSFEBER I VÄSTER Bild: THOMAS BERNHARDSSON Oviss framtid för Hökälla våtmark GRÖNT ARBETE UPPHÖR I over tolv ar har det uppskattade vatmarksomradet Hokalla, med sina sju dammar, strandangar, ekdungar och vallfalt vardats av ”Hokalla gront arbete och rehab”. Projektet startade inom Svenska Kyrkan 2007 med syfte att ge langtidsarbetslosa arbetspraktik inom bl a naturvard, tradgard och friskvard. Ett nara samarbete med Arbetsformedlingen Hisingen och Park- och Naturforvaltningen har lopt pa, men det slutar vid arsskiftet. Kyrkoradet i Backa pastorat har namligen beslutat lagga ner verksamheten. Hur skotseln av omradet fortloper efter nyar ar oklart. Troligast atergar skotseln till Park- och naturforvaltningen i Goteborgs stad, som samtidigt ska minska sin budget med 10 procent under 2020. Hokalla ar ett av Goteborgs artrikaste omraden med ett stort antal hackande och rastande faglar. For ett par ar sedan noterades bl a hackforsok av grahakedopping for forsta gangen i vart rapportomrade. Har trivs ocksa knolnate – en av Sveriges sallsyntaste vattenvaxter. # BJORN DELLMING

Kategorier
#3/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten sommaren 2019

FpV nr 3/2019, s. 4-9

Björn Dellming, Jan-Åke Noresson, John Andersson, Karin Magnander, Ola Bäckman, Reino Andersson, Rrk Göteborg, Silke Klick

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 3/2019 FELFLUGEN MINISPOV Att vara med i ett larmsystem under semestertider kan vara fruktansvärt stressande. Eller alldeles … alldeles underbart. Säkerligen infann sig någon av dessa känslor hos många skådare 10 juli. Det var då Peter Hvass hittade Sveriges andra och Västpalearktis åttonde dvärgspov (Numenius minutus) på hemmalokalen Tofta kile. I mitten av juli brukar återsträcket av arktiska vadare vara i full gång och bland det mer intressanta att se på västkusten. Tofta kile, med sina betade strandängar, är det en populär rastlokal just för flyttande vadare. Det är dessutom den lokal Peter Hvass oftast besöker under sina skådarturer, så att han förr eller senare skulle hitta något riktigt häftigt på lokalen kanske inte var helt oväntat. Men hur den här dagen skulle utveckla sig hade nog ingen riktigt väntat sig. Här följer Peters egna berättelse om händelseförloppet. ”Morgonkaffet intogs hemma i huset i Lycke i vanlig ordning, med den sedvanligt efterföljande frågan: ”vart tar jag en skådarsväng idag?” Som så många gånger tidigare faller valet på Tofta kile, till södra vallen, med ljuset i ryggen och bra överblick över större delen av lokalen. Väl på plats kan jag notera lite allmänt smått och gott i fågelväg. Några säsongstypiska vadare och andkullar, men inga sensationer. Som vanligt står man mest och njutskådar och myser av den klara morgonluften, när en morgontidig motionär stannar och småpratar om ditt och datt. Med halvt fokus på samtalet och halvt fokus på fåglarna ser jag i ögon-vrån två vadare landa på södra strandängarna. En snabb koll i tuben ger en ljungpipare … Men det var väl två vadare? Jag sveper vidare lite med tuben, och jo … där är den andra. Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare, jämnstor med piparen … i alla karaktärer en Numeniusspov, men tydligt varken stor- eller småspov. Pulsen ökar och jag ger mig själv arbetsordern: Lugn och stilla nu, ta det från början! Jizz = spov. Storlek = knappt ljungpipare. Hätta med tydlig mittbena. Tunn DVÄRGSPOV FÖLL FÖR TOFTA KILE Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare jämnstor med piparen … Peter Hwass, lutad mot stativet, hade svårt att ta in vad som faktiskt landat på hemmalokalen. En ansenligt del av Vårskräll x 3 i Torslandaviken OVÄNTADE MAJFYND Många fågelskådare går och längtar efter maj, inte minst för att man då har goda chanser att få se lite ovanligare fåglar på tillfälligt besök. Men maj hann inte ens börja förrän Torslandaviken bjöd på tre, för Göteborg, väldigt ovanliga fåglelarter. Den 27 april hittades Torslandavikens första vassångare surrandes i vassen vid Vadskärsudden. Detta var blott det åttonde fyndet i Göteborgs rapportområde. Redan dagen därpå var det dags för nästa raritet. En hane rödhuvad dykand – även detta en ny art för Torslandaviken, hittades i Karholmsdammen. Det finns tidigare bara två fynd av denna plastnäbb i Göteborg. De fina vårdagarna avslutades en hane fjällpipare på muddret 29 april. Fågeln stannade ytterligare en dag och gladde många skådare med sitt obekymrat orädda fjällfågelmanér. # JOHN ANDERSSON Bild: RICHARD PETERSSON Bild: STEFAN PERSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Sommaren 2019 Fåglar på Västkusten 3/2019 5 näbb, svagt nedåtböjd med tydlig rosa näbbrot, bröst o flanker svagt streckade … Det kan ju bara vara en … DVÄRGSPOV!?! I detta läge kommer Kungälvs nestor i skådarbranschen, Gunnar Wikman, och vi kommer fram till samma slutsats – DVÄRGSPOV. Jag ringer och skickar mobilbilder till Björn Dellming som har den dåliga tajmingen att jobba (på sin semester!?) nere i Göteborg denna dag, och även han kommer fram till samma slutsats. När också Peter Strandvik anslutit och drar samma slutsats som vi andra går larmet. Gunnar konstaterar att ”nu blir det väl en massa skrikande bildäck och upphetsade skådare på lokalen inom kort”, så han lämnar lokalen med ett Gunnar-typiskt upphöjt lugn. Strax börjar de första skådarna att ansluta till lokalen, och folk följer i stort sett parkeringsinstruktionerna som gått ut på alla larmkanaler fläckfritt, något som annars snabbt kunde urarta på de smala vägarna runt lokalen som frekventeras flitigt av skådare, boende och golfare. Under dagen kommer rapporter om en dikeskörning med efterföljande köbildning, men annars ska det hela ha fortlöpt väldigt friktionsfritt. Nyheten om dvärgspoven spred sig snabbt i sociala medier och flera internationella sidor hade inom en halvtimme rapporterat om fyndet. Och faktiskt, cirka 6 timmar och 30 minuter efter att larmet nått ut på nätet dök den första internationella kryssaren upp! En fransk skådare som fått larmet 09.02 släppte allt han höll på med och flög till Köpenhamn där han hyrde en bil och körde sista biten upp till Kungälv där han kl 15.28 kunde bocka av sitt drömkryss. Spoven visade snällt upp sig i två dagar och lättade enligt uppgift kl 22.20 den 11 juli under ivrigt lockande i den tätnande skymningen. Men fram till dess gladde den ett större antal lokala, nationella och internationella skådare, som inte var på plats på Öland 2005 då det senast begav sig, när en dvärgspov landade i fel kommun.” PETER HWASS # BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON I två dagar rastade dvärgspoven, men i kvällningen11 juli lyfte den och försvann – kanske mot norra Sibirien där den hör hemma så här års. Skådarsverige tog sig rakaste vägen till Tofta kile. Bilder: BJÖRN DELLMING Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 3/2019 Ny vitstjärnig blåhakehäckning TRIVS I HJÄLM För andra året i rad har en häckning av vitstjärnig blåhake konstaterats i Hjälms våtmark, Kungsbacka. Detta är den femte bekräftade häckningen i landet. Antalet fynd av denna sydliga underart har ökat stadigt längs västkusten de senaste åren. Utöver fåglarna vid Hjälms våtmark har det i år gjorts flera fynd av sjungande hanar i lämpliga häckningsbiotoper längs kusten. Precis som vid Hjälm, föredrar den vitstjärniga vassområden vid våtmarker eller grunda havsvikar. Fler häckningar är nog att vänta framöver. # JOHN ANDERSSON Halsbandsflugsnappare x 2 GILLAR SLOTTSSKOGEN Under maj hittades inte mindre än två sjungande halsbandsflugsnappare i Göteborg. En höll till vid Kviberget, Välen och en i Slottsskogen. Halsbandsflugsnapparen är i Sverige starkt bunden till Öland och Gotland, där den har sina kärnområden. Det är en mycket sällsynt gäst på vår sida av landet och det var nio år sedan det senaste besöket. Anmärkningsvärt är att tre av Göteborgs sex fynd har varit i just Slottsskogen # JOHN ANDERSSON VÄLKOMMET GLASKROSS Den 10 juni vid 15-tiden hörde Patrik Larsson en sångstrof, med ton av glaskross på Östra kyrkogården – stans första stationära gulhämpling var på plats. Än mer sensationellt blev det när han upptäckte att det handlade om ett par som for runt bland träd och gravstenar! Förhoppningar om häckning väcktes under de följande dagarna när många skådare besökte lokalen och fåglarna även sågs med bomaterial i näbbar vid något tillfälle. Ett första fynd av gulhämpling i Göteborgstrakten gjordes så sent som 1994. Arten är långt ifrån årlig, och paret på Östra kyrkogården utgör bara fynd nummer 12 i vårt rapportområde. Typiska observationer är sträckande fåglar vid kusten och i skärgården, vid Torslandaviken eller på Brudarebacken. Även med tanke på det så var dessa stationära fåglar ovanliga. Gulhämplingar uppträder mer frekvent i den sydöstra delen av landet och under sträcktider, men det är bara i Skåne som vi har en stabil population av cirka 15–25 häckande par. Enstaka häckningar har även skett på andra ställen, som Öland och Små- Bild: OVE FERLING Kornsparv LJUVLIGT GLASKROSS PÅ ÖSTRA KYRKOGÅRDEN Bild: LENNART HJALMARSSON Bild: LENNART HJALMARSSON Kornknarr smög in på Brudarebacken ÅTERKOMSTEN 2011 hördes den nästintill årliga kornknarren spela på Brudarebacken, därefter rådde tystnad – i åratal. Men 17 juni i år hörde Frida Nettelbladt plötsligt ett välbekant raspande från timmerhögarna i sydost. Efter det tog många skådare vägen om Backen för att lyssna efter den skygga rallfågelns vresiga revirmarkeringar. Fåglar på Västkusten 3/2019 7 Sommaren 2019 Bild: LASSE OLSSON Bild: LENNART HJALMARSSON land. På västkusten ses gulhämpling regelbundet i Halland, där man några enstaka gånger även har kunnat se ungar och därmed konstatera häckning. Den senaste troliga häckningen skedde 2007 i Falkenberg. Gulhämplingarna på Östra kyrkogården fick många besök av skådare. De var dock inte alltid så lättjobbade, utan det gällde att ha både ögon och öron med sig och helst höra det gnisslande locklätet och den klirriga sången som brukar liknas vid glaskross. Då kunde man upptäcka de små gula fåglarna uppe i träden, ibland födosökande på marken, eller rastlöst och lågt flytta sig mellan gravarna. Det var en och annan skådare som fick vänta riktigt länge, eller till och med ge upp och komma tillbaka senare. Fåglarna kunde vara tysta och osynliga långa stunder, speciellt mot slutet av den 10-dagarsperiod de gladde oss. Efter 19 juni sågs de inte mer, och någon häckning blev det inte, i alla fall inte på Östra kyrkogården i Göteborg. Trender för gulhämpling är svårtolkade i landet, men kanske kan de vara på väg uppåt och bli mer vanliga även på västkusten i framtiden? Tiden får utvisa det, vi får hålla ögon och öron öppna! # SILKE KLICK/RRK 28 juli cyklade Lennart Hjalmarsson med familj upp till Backen. Alldeles efter timmerhögarna fick de tvärbromsa. På grusvägen, ett tiotal meter framför dem, stod en ståtlig kornknarr. Den gjorde sitt bästa för att spela skadad, avleda uppmärksamheten. För vid en pöl i vägkanten stod en kornknarrunge och drack vatten! Strax kom ännu en unge kutande, och en till. Totalt kunde sex ungar räknas in. Skådespelet pågick i en kvart. ”Konstaterade häckningar är fåtaliga”, kan man läsa på Artportalens Artfakta, där artens nedåtgående numerär beskrivs. Kornknarr har det nämligen motigt i 2000-talets igenväxande landskap. Under sent 1800-tal fanns uppskattningsvis 60 000 par i landet, 2008 räknades totalt 1 588 spelande hanar in. Sedd i detta ljus är häckningen på Backen extra glädjande. # JAN-ÅKE NORESSON EXOTISKA BESÖK Under några högsommarveckor var centrala Halland i blickfånget när det gällde långväga gäster. Först ut var en tundrapipare som hittades i Korshamn, Morups Tånge den 28 juni. Fågeln bestämdes till amerikansk tundrapipare, men redan samma kväll började man tvivla. Grov näbb, kort vingprojektion och tertialteckningen stämde bättre med sibirisk tundrapipare och artbestämningen justerades. Den adulta fågeln i sin praktfulla sommardräkt var på plats i viken även påföljande dag. Morups tånge är en klassisk fågellokal och favorit för många västkustskådare. Lokalen inbjuder ofta till väldigt fina observationer av bland annat arktiska vadare på nära håll. Platsen är även bra för tättingar, både sträckande under höstarna och rastande på omkringliggande strandängar. 8 juli, en dryg vecka efter tundrapiparens besök, hittades Hallands första och västkustens andra ökentrumpetare någonsin, hoppande omkring i tångbanken. Den kunde ses på kvällen under ett par timmar. Första fyndet på västkusten gjordes på Ramsö i Kosterarkipelagen, Bohuslän 2005. Ytterligare några dagar in i juli sågs som hastigast en 1k skatgök i Enets naturreservat, Steninge, norr om Halmstad. Den satt fint synlig i en buske under en kort stund, men blev sedan bortskrämd av en törnskata och kunde inte hittas igen. Likt ökentrumpetaren var detta andra fyndet för västkusten. Den första sågs på Mönster, Onsalalandet i Halland, 1968. # JOHN ANDERSSON TRUMPETARE & SKATGÖK BILDGÅTAN Som vanligt är fågeln på bild 1 lite lättare och regelbundet förekommande i Sverige medan bild 2 är tänkt att utgöra en lite större utmaning och behöver inte vara anträffad i Sverige men väl i Europa. TEXT OCH BILDER: OLA BÄCKMAN BILD 1 – ART OCH ÅLDER? BILD 2 – ART ? Fågelnyheter från västkusten 8 Fåglar på Västkusten 3/2019 PROBLEMATISKA NYKOMLINGAR Jakt och fågelskådning kan synas som två oförenliga storheter. Eller är det inte så? Som fågelskådare och naturvän är det lätt att känna sig instinktivt negativt inställd till jakt på fåglar. Vi behöver emellanåt förhålla oss till dels traditionell jakt på olika sjöfåglar, ripor och andra hönsfåglar, dels till skyddsjakt på gäss och storskarv. Vad vi inte är lika vana vid i Sverige är avskjutning av invasiva fågelarter. Som invasiva kategoriseras främmande arter som avsiktligt eller oavsiktligt introducerats i nya miljöer och där hotar den inhemska biologiska mångfalden. Välkända exempel är mördarsnigeln, den spanska skogssnigeln, som följt med växter och jord från dess naturliga utbredningsområden samt blomsterlupin, jättebalsamin och parkslide som introducerats som trädgårdsväxter och sedan spridit sig ohämmat. När det gäller fåglar kan närmast nämnas exemplet amerikansk kopparand – en nordamerikansk dykand som introducerats som parkfågel i västeuropa, förvildats och spridits. Den utgör ett hot mot den inhemska kopparanden och hybridiserar lätt med andra andfåglar. I flera europeiska länder genomfördes på 90-talet därför stora insatser för att begränsa artens spridning i Europa. Tidigare i år initierades ett nytt insatsprogram i Sverige mot en art som länge delat fågelsverige i två läger: för eller emot nilgås. Med anledning av nilgåsens ökande förekomst har Naturvårdsverket gett insatsstyrkan mot främmande arter direktivet att alla nilgäss som observeras i Sverige ska skjutas av. Nilgåsen bedöms utgöra ett hot mot den svenska fågelfaunan då den med sitt aggressiva beteende påverkar häckningsframgången hos flertalet arter och också då den har stor potential att hybridisera med andra gäss. Hittills i år har därmed en handfull individer avlivats varav en i Västra Götaland och en på Getterön i Varberg. Precis som mördarsnigeln har nilgåsen hög invasionspotential och även om det känslomässigt för många kan ta emot så uppmanar Naturvårdsverket och SLU alla att rapportera fynd av nilgås till Artportalen. # KARIN MAGNANDER INSATSSTYRKA MOT OMTVISTAD GÅS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Nilgås har stor potential att hybridisera med andra gäss och klassas som invasiv art. Jättebalsamin. Fåglar på Västkusten 3/2019 9 Sommaren 2019 OVÄNTAT PAR Vid studier av svarthuvad mås upptäcktes den 5 juni en häckning av dvärgmås på Getterön. Två adulta fåglar uppehöll sig på ”skärfläckeön” i Dammen närmast Fågeltornsparkeringen. En av fåglarna uppfattades ligga på bo och ställde sig vid flera tillfällen och uppvisade ett beteende som normalt endast brukar ses då de vänder äggen. Den andra fågeln uppvaktade samtidigt den liggande fågeln med pinnar i ceremoniella cirkelrörelser. Jag drog mig då till minnes att bland det tiotal dvärgmåsar som observerats på reservatet under några veckor, sågs två adulta fåglar på samma plats redan den 29 maj. Det föreföll lite märkligt att de stod just där även dagarna därpå, när de övriga höll till och födosökte i hela reservatet. Nationaldagen 6 juni ägnades åt att följa upp fåglarnas förehavanden lite noggrannare. Även då sågs äggvändningsbeteenden, men även förmodade ruvningsavlösningar. Likaså uppvaktandet med pinnar. Efter några timmars observerande ställde sig den ruvande fågeln upp och även om avståndet var långt kunde man då se ovansidan av äggen. Därmed var gåtan med de två adulta fåglarna på denna plats löst och Västkustens första häckning av dvärgmås ett faktum. Dvärgmåsen som har en östlig utbredning häckar framför allt i norra Sverige, men också på flera platser i Svealand. Den har ökat som häckfågel från något hundratal par under 1970-talet till över 2000 par idag. I Götaland har den historiskt häckat med ett fåtal par i Vänern, Hornborgasjön och Tåkern liksom på Gotland, Öland och i Skåne. Det närmsta vi kommit misstanke om häckning i vårt närområde, var en adult fågel som uppehöll sig i en skrattmåskoloni i sjön Fävren några mil nordost om Varberg en vår på 1960-talet. Fram till den 14 juni såg allt bra ut för Getteröns dvärgmåspar, även om oron över mängden grågäss var påtaglig. De hade någon vecka tidigare gått upp i hundratals på stora ön i Dammen och lagt sig tätt över skrattmåsarnas koloni. Samma dag lämnade alla skrattmåsar sina bon och ungar där och vi var bekymrade över att samma sak skulle hända på dvärgmåsarnas ö. Istället var det skrattmåsarna som invaderade skärfläckeön i allt större mängd, för att på nytt bygga bon efter gässen framfart på deras tidigare häckplats. Samtidigt blev dvärgmåsarna alltmer irriterade över skrattmåsarnas närhet och gjorde ständiga utfall mot dem. Fram till tiotiden på förmiddagen den 14 juni pågick ruvningen, men därefter lämnade fåglarna plötsligt boplatsen och sågs aldrig till mer. Det var naturligtvis tråkigt, men man får ändå glädja sig åt att ha fått uppleva några veckors häckningsbestyr på Getterön. # REINO ANDERSSON DVÄRGMÅSHÄCKNING! Saxaulsångare på Nidingen FINT SÅNGARFYND När solen gick upp 4 juni var himlen klar och havet lugnt runt Nidingen. Dennis Kraft och Eva Mattsson hade satt upå 19 nät men endast 11 fåglar kunde fångas och ringmärkas, däribland en gråbrun sångare som väckte frågetecken hos ringmärkarna. Fågeln plockades ur nät 5D och genast vidtog bestämningsarbetet, berättar Dennis. Uno Unger, Magnus Hellström och Lars Svensson kontaktades för artbestämningshjälp via telefon. Mikael Käll begav sig från Onsala ut till ön för att bistå. ”Han kom som ett skott!” säger Dennis med ett skratt. Artbestämningen landade slutligen i saxaulsångare –en relativt ny art, tidigare en ras av gråsångare. 2003 splittades dock gråsångaren till två nya arter: stäppsångare och saxaulsångare. Namnet har den fått av biotopen där den häckar. Saxaul är ett karaktärsträd, vida utbrett i torra sand- och ökenmiljöer från centrala Asien bort till Kina. En grupp skådare från Västblekinges ornitologiska förening (VBOF) hade samtidigt en exkursion till just Nidingen och gladdes av det oväntade fyndet. Även skådare från fastlandet anlände under dagen för att försöka se den lilla sångaren som efter att den släpptes mest höll sig dold. I landet föreligger endast fyra godkända fynd av denna avlägsna och svårbestämda gäst. ”Nu hoppas vi bara att ’domstolen’ instämmer i bestämningen till saxaulsångare”, avslutar Dennis. # JOHN ANDERSSON Beställ Fåglar i Göteborgstrakten 2016/2017 ÄNTLIGEN! Efter lång väntan är nu fågelrapporterna för både 2016 och 2017 helt klara för tryck. Eftersom dessa rapporter inte gått att förbeställa och vi inte vet hur stor efterfrågan är nu när rapporterna går att läsa på rrk.gof.nu kommer vi dock bara trycka en begränsad upplaga baserat på hur många som beställer dem. Det kommer inte finnas många överex att köpa i efterhand, så vill du ha en tryckt kopia är det alltså nu du ska beställa. Lägg gärna din beställning direkt idag så du inte missar beställningsdatumet! BESTÄLLNING Sätt in 80 kronor (för en rapport) eller 150 kronor (för båda) på GOF:s plusgiro 89 01 68-8 eller GOF:s Swishnummer 123 268 23 26 senast den 25 september för att beställa. Glöm inte att uppge vilken/vilka rapporter du beställer samt din adress. Rapporterna trycks sedan i slutet av september och skickas ut så fort de är klara. Fåglar i göteborgstrakten 2016 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:1 Fåglar i göteborgstrakten 2017 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:2 Bild: LINNEA HENRIKSSON Bild: PETER LUNDGREN Till slut blev det för trångbott på ön där dvärgmåsarna börjat häcka. STYRELSEN ORDFÖRANDE VAKANT VICE ORDFÖRANDE MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (070-899 66 92) SEKRETERARE ANNA LENA RINGARP annalena.ringarp@gof.nu ( 0708-27 93 76) ANDRE SEKRETERARE ANNICA NORDIN annica.nordin@gof.nu (0707-530758) KASSÖR RODEN BERGENSTEIN roden.bergenstein@gof.nu (0735-68 65 99) ÖVRIGA LEDAMÖTER JOHAN ANDER BERNDT ANDERSSON LEIF LITHANDER ANNICA NORDIN LEIF JONASSON PER UNDELAND PER TENGROTH ULLA ARNBERG JAN FUNKE HAMPUS LYBECK fornamn.efternamn@gof.nu NIDINGENS FÅGELSTATION GOF bedriver ringmärkningsverksamhet på Nidingen från tidig vår till sen höst. Bes ök www.gof.nu/nidingen för mer information om Nidingen och det aktuella bokningsläget. PLATSBOKNING DENNIS KRAFT bokning@nidingensfagel.se (tel nr 0706-38 09 85) KOMMITTÉER EXKURSIONER GUNILLA JARFELT gunilla.jarfelt@gof.nu (0705-15 52 85) FÅGELSKYDD LARS GERRE lassegerre@yahoo.se ( 073-386 37 65) HEMSIDA NILS ABRAHAMSSON nils.abrahamsson@gof.nu (0708-19 44 77) INFORMATION OCH KOMMUNIKATION gof@gof.nu INVENTERING MIA WALLIN mia.wallin@gof.nu (0706-17 42 58) MÅNADSMÖTEN ULLA ARNBERG uarnberg@gmail.com (0707-75 88 25) NIDINGEN HANS SÖDERSTRÖM hans.soderstrom@gof.nu (031-92 22 27) RAPPORTKOMMITTÉN (RRK GÖTEBORG) JOHAN SVEDHOLM johan.svedholm@gof.nu (031-24 00 82) STUDIEVERKSAMHET LEIF JONASSON leif.jonasson@gof.nu (0706 –51 80 79) TORSLANDAVIKEN KÅRE STRÖM kare.strom@gof.nu (0303-24 95 95) FÅGELRAPPORTERING Rapportera helst dina fynd till Artportalen (www.artportalen.se) så snart som möjligt efter observationstillfället. Inrapporterade observationer visas på Artportalen. Du kan även gå till glutt.se och välja Senaste fynden från Göteborgsområdet i popup-menyn. Har du inte möjlighet att rapportera till Artportalen går det även bra att skicka intressantare rapporter direkt till respektive rapportkommitté (se nedan). REGIONALA RAPPORTKOMMITTÉER RRK BOHUSLÄN RAPPORTMOTTAGARE: LARS VIKTORSSON lars.h.viktorsson@gmail.com (Stenbackevägen 5, 451 34 Uddevalla) RRK VÄSTERGÖTLAND RAPPORTMOTTAGARE: MAGNUS HALLGREN m.hallgren@gmail.com RRK GÖTEBORG RAPPORTMOTTAGARE: PER BJÖRKMAN rrk@gof.nu (Klassikergatan 9, 422 41 Hisings Backa) RRK HALLAND RAPPORTMOTTAGARE: ULF LÖFÅS rrk@hallof.se (Ulf Löfås, Nässelvägen 2, 311 96 Heberg) FÅGELCENTRALEN Kontakta Fågelcentralen om du behöver hjälp med att ta om hand en skadad fågel. Mer information finns på www.fagelcentralen.se. KONTAKTPERSON PETRA LUNDEMO petra@animalshope.com (0303-165 01) JAN WESTIN jan@animalshope.com (0709-967601) Kontakta GOF BESÖKSADRESS Södra dragspelsgatan 32 421 22 Västra Frölunda ADRESS Box 166 421 22 Västra Frölunda HEMSIDOR www.gof.nu www.kustobsar.se TELEFON/E-POST 031-49 22 15 gof@gof.nu Bild 1 Fågeln ses nästan rakt framifrån vilket gör det lite svårt att avgöra hur kraftig näbben är och fågelns storlek är också svårbedömd. Vattringen på bröstet är dock typisk och även mörkare ögonmask kan anas, en honfärgad törnskata. Bland annat det ljusa, tydligt vattrade huvudet visar att det är en ungfågel. (Visingsö, augusti). Bild 2 En doldis till sångare i en buske men faktiskt betydligt mer synlig än ofta annars. På bilden syns trots allt det som behövs för att kunna bestämma fågeln. Otecknad undersida, typisk mörkfläckad teckning på ovansidan, en skymt av den fläckade undergumpen samt en antydan till streckning på hjässan. Kombinationen gör att vi landar i en gräshoppsångare. (Kungsbacka, maj). LÖSNINGAR TILL BILDGÅTAN GOF VERKAR FÖR ATT SKYDDA OCH UTFORSKA FÅGELFAUNAN, SPRIDA KUNSKAP OM FÅGLAR OCH STIMULERA FÅGELINTRESSET.#

Kategorier
#3/2019 Fågellokaler Fyndsammanställningar

Höst på Smitten – Stans bästa sträcklokal i backspegeln

FpV nr 3/2019, s. 12-15

Kristoffer Nilsson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

flyttfågelstråk DET FANNS EN tid när jag bodde i Göteborg och mina höstar kretsade mycket kring att bevaka tättingsträcket vid Smithska udden. Smitten var på den tiden en av Västkustens bäst bevakade sträcklokaler och fågelräkningarna visade att det på den tiden var Göteborgs överlägset bästa sträcklokal, kvantitativt sett. Det var ingen ny information. Fågelskådare hade stått vid Smitten redan under 1970-talet och upptäckt uddens potential. Göteborg är ju annars en stad med tämligen få lämpliga uddar mot havet. Mitt intresse för Smithska udden föddes i början av 2000-talet och jag fascinerades lika mycket av fågelrörelserna som av den magnifika utsikt man hade från obsplatsen, över Amundön i söder och den södra skärgården i väster. Soluppgångarna i öster var också väldigt betydelsefulla och det är väldigt få cykelturer till Smitten jag ångrat genom åren. Även om det inte passerade väldigt många fåglar vissa dagar så var det alltid en strålande start på vilken dag som helst att få stå på Smitten. Under höstarna 2002–2009 tillbringade jag delar av 521 dagar på Smithska udden mellan 1 augusti och 20 november. Jag räknade drygt 1,4 miljoner fåglar varav ungefär hälften var bo-/ bergfinkar. Vi nöjer oss med det som statistik från dessa år. Resten av denna text kommer istället främst handla om när olika fågelarter passerade vid Smitten under hösten och då mycket säkert är ganska likt även den kommande hösten så kan texten kanske fungera som en liten vägledning till hur vissa av våra flyttfåglar lämnar landet. Jag har valt att skriva denna text helt improviserat och förmedla minnesbilder tio år efter den sista hösten jag stod på Smitten. Jag har alltså inte gått tillbaka och tittat på de artiklar jag skrev efter varje säsong och publicerade i FpV så någon detalj kan jag säkert minnas fel, men det bör vara marginellt. TROPIKFLYTTARE I AUGUSTI Inledningen av månaden bjöd i regel på låga antal av tropikflyttare såsom trädpiplärkor, gulärlor och svalor. Antalet ökade successivt under månaden och kulminerade i regel under andra halvan av augusti. Dagar med fyrsiffriga antal för tornseglare, trädpiplärkor och gulärlor förekom. Vissa år var antalet mindre korsnäbbar högt och bland dessa kunde bändelkorsnäbbar finnas med. Sällsynt noterades biätare, skräntärna och ängshök. En art som drog förbi, nästan varje höst, var ortolansparven. Den är gissningsvis mycket mer sällsynt nuförtiden. Detsamma gäller förmodligen även rosenfinken. Augustimorgnarna var ofta magnifika. Solen värmde upp morgonen snabbt och fåglarnas lockläten var i regel lätta att upp- Under åtta år följde Kristoffer Nilsson det mäktiga höststräcket över Smithska udden. Väldiga rörelser av ringduvor och kajor gjorde lika djupt intryck som enstaka glimmande obsar av biätare, gulhämpling, ängshök och islom. TEXT : KRISTOFFER NILSSON KRISTOFFERNILSSON6@GMAIL.COM 12 Fåglar på Västkusten 3/2019 HÖST PÅ SMITTEN STANS BÄSTA STRÄCKLOKAL I BACKSPEGELN Kristoffer Nilsson minns spanardagar på Smitten. Bild: KARIN MAGNANDER flyttfågelstråk En storla bb passerade en gång på sydsidan, efter en storm Fåglar på Västkusten 3/2019 13 I september kunde lockande forsärlor höras redan i den första gryningen, när Smittens spanare tog sig upp mot obs-platsen. höst på Smitten Morgnar na blev ganska snabbt allt mörkare och kyligare under september, men gryningarna var kanske som allra vackrast då fatta från den ljusblå himlen. Det kunde vara desto svårare att få syn på dem mot den bakgrunden. Jag minns framför allt grå flugsnappare i slutet av augusti. De stod ofta i talltopparna och gjorde åtskilliga sträckförsök, men sågs sällan lämna udden. FÖRSTA HALVAN AV SEPTEMBER Tropikflyttarna började successivt minska med få undantag där ladusvalan nog var det tydligaste. Ladusvalans sträcktopp inföll ofta före 15 september. Så var det även för sädesärlan och den mycket mer sällsynta rödstrupiga piplärkan som var årligt förekommande. Grönsiskor, bofinkar, ängspiplärkor och järnsparvar började uppträda i högre antal och den första sträckande taltrasten dök upp. Unga bivråkar och bruna kärrhökar sågs främst under denna period och sällsynt kunde någon lärkfalk ses. En storlabb passerade en gång på sydsidan, efter en storm. Morgnarna blev ganska snabbt allt mörkare och kyligare under september, men gryningarna var kanske som allra vackrast då. Lockande forsärlor hördes i regel redan i den första gryningen när jag promenerade upp till obsplatsen. Det behövdes i regel inte så mycket mer för att göra mig glad den dagen. Fågelskådning är ett stort privilegium i många avseenden. Bild: MAGNUS RAHM flyttfågelstråk 15 SEPTEMBER – 15 OKTOBER Enstaka tropikflyttare kunde ses en bit in i oktober och under denna period passerade överlägset flest fåglar över Smitten. Morgnar med tusentals ängspiplärkor och tiotusentals bofinkar inföll i regel först i samband med ett kalluftsinbrott runt den 20 september och sträcktoppen för dessa båda arter var i regel under slutet av september. Även arter som grönsiska, sävsparv och forsärla toppade då. I samband med kalluftsinbrott i början av oktober kom den första riktigt bra ringduvedagen. Tiotusentals duvor flög i de mest fantastiska formationerna över Näsetudden. Några dagar senare kom kajorna för första gången under hösten – i tusental, redan i gryningen. Deras sträcktopp var ofta väldigt punktlig med fantastiska morgnar i mitten av oktober. Smithska udden var på den tiden en av landets främsta lokaler för sträckande kajor, antalsmässigt. Andra arter som började dyka upp i högre antal under denna period var bergfinkar, större korsnäbbar (om det var sådana år), lappsparvar, trädlärkor, skogsduvor och mesar. Bland de sistnämnda var blåmesen vanligast. Varje år noterades även svartmesar, talltitor och stjärtmesar. Vid månadsskiftet och en bit in i oktober var det oftast bäst fart på mesarna. Sällsynt, men regelbundet, noterades varfåglar och ännu mer sällsynt observerades gulhämpling, jordugglor och större piplärkor. Bland alla fantastiska upplevelser på Smitten är det nog gryningarna med de enorma flockarna av kajor, och vissa duvmorgnar, som etsat sig fast i mitt minne för alltid. Jag kommer till exempel aldrig glömma en oktobermorgon då drygt 23 000 ringduvor flög söderut under två timmar. Eller rättare sagt, det var så många jag hann räkna. Det faktiska antalet var säkert betydligt högre eftersom flockarna var tämligen svåra att upptäcka på himlen. Jag valde nästan alltid att bara använda mig av handkikare på Smitten och ”skådade” mest med öronen. SLUTET AV OKTOBER OCH NOVEMBER Goda sträckdagar med kajor och ringduvor kunde fortsätta i slutet av oktober och trastarna började dyka upp i större antal. Både rödvingetrast och björktrast kunde räknas i tusental. Arter som grönfink, gulsparv och vinterhämpling hade sin sträcktopp och med lite tur kunde man höra någon snösparv. Flockar med gäss passerade främst i samband med kalluftsinbrott vid månadsskiftet. Bland sällsyntare arter noterades berglärkor några höstar, en svartnäbbad islom flög förbi och en trädpiplärka sågs en gång i början av november. Vissa morgnar var extremt kalla i slutet av perioden. Flera av dessa morgnar var det svårt att få ihop hundra fåglar i sträckprotokollet! Men på något sätt spelade det inte så stor roll om det var 40 000 fåglar i sträckprotokollet eller bara 50. Genom att besöka en plats så regelbundet som jag gjorde under denna tidsperiod blev varenda besök en viktig pusselbit i en mycket större helhet. Jag visste ofta redan när jag åkte hemifrån att vissa morgnar skulle bli bättre eller sämre, rent fågelmässigt, men jag visste aldrig hur gryningen skulle se ut eller om det plötsligt stod en mård i ett stenröse, om kråkorna upptäckte en berguv i talldungen eller om den där oväntade arten skulle passera just den morgonen. Och vissa morgnar, när jag trodde att det skulle bli sämre, blev jag överraskad av att det var massor av fåglar. Det är något av det bästa med fågelskådning – att det oväntade händer när man minst anar det. Särskilt om man, som jag, mest har fokuserat på att följa flyttfågelrörelser vid olika platser. Då dyker överraskningen upp från ingenstans, smeker sinnesorganen en kort stund och försvinner därefter spårlöst, men har ändå generöst skapat fantastiska minnesbilder för alltid. SMITHSKA UDDEN IDAG? När jag skrev detta kapitel gick jag tillbaka till de artiklar jag publicerade under 2000-talet för att kunna presentera exakta antalsuppgifter. Idén med detta kapitel växte fram när jag skrev den övriga texten och kommer här beröra vissa arters uppträdande under 2000-talet och hur jag tror att det ser ut vid Smitten i höst. Jag har valt ut fem arter och Det är nå got av det bästa med fågelskådning – att det oväntade händer när man minst anar det! 14 Fåglar på Västkusten 3/2019 Bild: ANNIKA RASTÉN Bild: ANNIKA RASTÉN Större korsnäbb. Gulärla. Lappsparv. en artgrupp som jag tror har ett annat uppträdande vid Smitten idag än vad arten hade för 10–15 år sedan. Staren var ganska sällsynt i början av 2000-talet med årssummor på under 500 ex. Trenden var ökande under perioden och 2009 passerade 3 176 starar. Jag tror att man ganska enkelt skulle få ihop högre antal nuförtiden. En art som då var ganska fåtalig var gulsparven. 2006 räknades 340 gulsparvar och den högsta dagssumman hittas den 14 oktober samma år med 58 ex. Jag har tyvärr svårt att tro att motsvarande tal i slutet av 2010-talet är i närheten av dessa. Kråkan visade en tydligt negativ trend under perioden och vissa års totalsummor hamnade under 100 ex under senare delen av 2000-talet. Den trenden tror jag tyvärr har stabiliserat sig på lägre nivåer. Sånglärkan var aldrig särskilt vanlig under 2000-talet. I genomsnitt räknades 92 sånglärkor per höst och det antalet är nog tyvärr något lägre nu. Forsärlan visade en tydligt uppåtgående trend under 2000-talet. Totalt passerade 160 forsärlor hösten 2006 och det var den högsta säsongssumman. Jag tror att den hade haft svårt att klara sig som rekordnotering i år. Avslutningsvis vill jag beröra gässen. 2009 sågs bland annat två spetsbergsgäss, åtta sädgäss, 1 670 grågäss, fyra prutgäss, 18 vitkindade och 29 kanadagäss. Spetsbergsgäss borde vara lättare att se, liksom sädgäss (rasen rossicus) och vitkindade. Grågässen och kanadagässen borde också kunna passera i högre antal medan prutgåsen, då som nu, troligen är en raritet vid Smitten. EN SÄRSKILD PLATS I MITT HJÄRTA Det känns nästan overkligt att det har gått tio år sedan jag räknade fåglar vid Smitten den sista hösten 2009. Än idag går det inte en vecka utan att jag på något sätt tänker på Smithska udden. Det är en plats som har fått en särskild plats i mitt hjärta och det är med stor tacksamhet jag blundar en stund och ser solen gå upp över Hovås i öster och en trädpiplärkas lockläten når mina öron. Jag upptäcker den lilla fågeln mot en molntuss på himlen och hon flyger en kort omväg i en cirkel innan hon bestämmer sig för att flyga ut över vattnet mot Amundön och fortsätter sedan sin resa över Europa och stora delar av Afrika för att nå vinterkvarteret. Det är väldigt lätt att fyllas av värme när jag tänker tillbaka på allt vackert jag hade förmånen att uppleva där. Tack för alla fantastiska upplevelser, Smithska udden. # Fåglar på Västkusten 3/2019 15 höst på Smitten Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ANNIKA RASTÉN Rovfåglar som bivråk, lärkfalk, och till och med ängshök har kunnat räknas in under nio år på Smitten. Mindre korsnäbb. Augusti kunde ge stora mängder tornseglare. Bild: ANNIKA RASTÉN