Kategorier
#1/2020 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten vintern 2019-2020

FpV nr 1/2020, s. 4-9

Björn Dellming, John Andersson, Per Undeland, Karin Magnander, Rrk Göteborg, Peder Winding, Annica Nordin, Kerstin Hirmas

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 1/2020 ARKTISKT BESÖK Vittrut är ingen given gäst i Göteborgstrakten, men under nyårshelgen upptäcktes minst två vittrutar här. Och två olika kaspiska trutar rastade i Göteborgs hamn. Roar man sig med att gå igenom fyndstatistiken av vittrut i Göteborg så kan man snabbt konstatera två saker. Dels att vittrut gått från att vara en relativt regelbunden vinterbesökare fram till 1980-talet, till en numera sällsynt gäst som inte ens är årlig i rapportområdet. Dessutom kan man utläsa att dagarna runt jul och nyår är bästa tiden om man vill försöka se denna arktiska trut i Göteborg. Väljer man sedan platser som Fiskhamnen eller Hönö, som är klart mest representerade i fyndstatistiken, så ökar chanserna ytterligare. Helt i linje med den statistiska fyndbilden hittades så en vittrut i första vinterdräkt på Hönö under självaste nyårsafton. Förmodligen samma individ sågs dagen därpå, också detta på Hönö, och nästföljande dag gjorde en ung vittrut en lov förbi Torslandaviken. För att sedan bekräfta artens typiska uppträdande i Göteborg hittades vid tiotiden morgonen därpå, 3 januari, en 2k vittrut i Fiskhamnen i Göteborg. Det var i detta läge lätt att anta att samtliga observationer fram till dess gällde samma individ, men någon timme senare upptäcktes en ung vittrut på Hyppeln och medan fiskhamnsfågeln under januari var fortsatt stationär i hamnbassängen observerades en 2k vittrut den 5 januari vid Björlanda strand och flera observationer har därefter gjorts i området kring Nolviks kile i Björlanda. Hur många ungtrutar det rör sig om har i skrivande stund inte kunnat fastställas men att det är minst två i Göteborgsområdet råder det ingen tvekan om. Inflödet av arten bekräftas också av observationer av en äldre fågel i Grosshamn samt en ungtrut i södra Halland i början av året. En art med betydligt färre fynd i Göteborg och på Västkusten är kaspisk trut. Det är en art som numera är vanlig i syd-östra delen av landet, men väldigt sällsynt på vår sida. På Öland finns det till exempel över 11 000 observationer rapporterade, att jämföra med Bohusläns högst modesta 6 fynd. I Göteborg hade det fram till morgonen 2 januari historiskt bara setts 13 individer, men när solen gått ner hade denna siffra stigit till 15 fynd. I Fiskhamnen hittades det nämligen en 3k-fågel och vid Klippan upptäcktes ytterligare en individ – en 2k-fågel. Sedan 2015 har det endast varit en observation av kaspisk trut i Göteborg före årets. Arten har spridit sig norrut och häckar nu närmast i Polen och Tyskland. Kanske kan nyårshelgens två fynd vara början på ett mer regelbundet uppträdande, även på Västkusten. # JOHN ANDERSSON NYÅR MED TRUTFEST! D”agarna runt jul eller nyår är bästa tiden Välstuderad buskskvätta TÅLIG SKVÄTTA Ett av de senare tillskotten i vår häckfågelfauna är svarthakad buskskvätta. På våra breddgrader förekommer två underarter: rubicola, som är ”vår” svarthaka, med störst utbredning i Europa, och hibernans, som huvudsakligen återfinns i Storbritannien, nordvästra Frankrike och sydvästra Norge. Våra rubicola brukar dyka upp på Västkusten i mars/ april och lämna oss i oktober. Ibland övervintrar dock arten på Västkusten, och den här vintern bjöd på en publikfriande individ i Torslanda. Med bra obsar och en nyligen publicerad artikel om dräktkaraktärer hos de två underarterna i skriften Ornis Svecica (Reino Andersson, 2019) granskade många fågeln i Torslanda extra noggrant. Hibernans har ofta ansetts vara stannfåglar medan rubicola setts som regelrätt flyttfågel. Ringåterfynd visar dock att båda underarterna flyttar i riktning mot Medelhavsområdet under vintern samt att övervintrare på häcklokaler inte är kläckta på lokalen (Helm, Fiedler, Callion, 2006). Fågeln i Torslanda uppvisar flera karaktärer för hibernans, men går det säkert att säga? För vidare förkovring i ämnet rekommenderas Reinos artikel! # BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Göteborgstraktens första brunsångare FÖLL FÖR GANLET Som nämndes redan i förra numret av Fåglar på Västkusten upptäckte Stefan Svanberg en brunsångare vid Ganlet 19 november. Detta var första fyndet för Göteborgs rapportområde. Brunsångaren lockade dagligen en mängd skådare till denna måttligt kända fågellokal de sex dagar den var på plats. Det var inte bara Göteborgs första fynd av denna sibiriska sångare, även Västergötland kunde addera en art till sin landskapslista. Lejonparten av de strax över hundra fynden i Sverige har gjorts på ostkusten, där Öland stoltserar med nästan hälften av landets fynd. Dagen efter att Bild: MIKAEL NILSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN vintern 2020 Fåglar på Västkusten 1/2020 5 Kaspisk trut, 3k, Klippan. Skådarhjälpen nådde 200 000 REKORDSTOR HJÄLP Sedan 2012 har Skådarhjälpen varit ett givet inslag vid Sveriges Radios arrangemang Musikhjälpen. I år var temat: ”Sex är inte ett vapen”. Även i år anordnade Skådarhjälpen ett artrally 9–15 december, då skådare från hela landet kunde bidra. I år slogs årsbästa: hela 40 000 kr samlades in via Skådarhjälpen. Sedan starten har skådare bidragit med hela 200 000 kr! Denna gång deltog 200 skådare och hela 177 arter sågs under tävlingsveckan – totalt i landet kunde 7 777 kryss räknas in. Vinnande ur rapportområdesfighten gick Öland. I Göteborgs rapportområde sågs totalt 116 arter, där Roger Eskilsson toppade med 88 arter. En liten tävling inom tävlingen är antal deltagare i olika rapportområden. I år kom Göteborg på tredje plats med 27 deltagare. Nog borde vi kunna öka detta antal till nästa år? Det är enkelt, roligt och för en väldigt god sak! Läs mer på skadarhjalpen.se eller Skådarhjälpen på Facebook. # JOHN ANDERSSON Kaspisk trut, 3k, Fiskhamnen. Vittrut,2k, Fiskhamnen Kaspisk trut, 2k, Klippan. Bild: STEFAN SVANBERG Bild: KARIN MAGNANDER Bild: PEDER WINDING Ganletfågeln upptäcktes hittades en brunsångare även vid Skallkroken, Haverdal i södra Halland. Båda fynden är fenologiskt unika då de tillsammans med den ölandsfågel som också upptäcktes i november, och sågs ända till 27 december, tillhör de senaste fynden som gjorts av brunsångare i landet. Bortsett från ett vårfynd vid Vallda 2006 och ett Getteröfynd i januari har i princip alla tidigare fynd gjorts från sena september till absoluta början av november. # JOHN ANDERSSON Havsörn häckar åter i Bohuslän 115 ÅR SENARE I ledaren i Fåglar på Västkusten 3/2019 omnämns att havsörn åter etablerat revir i Bohuslän efter 115 års frånvaro. Det har nu framkommit uppgifter om att en häckning ägde rum redan 2018, och 2019 häckade den åter och fick ut 3 ungar. Därmed häckar havsörn i Sveriges alla landskap. Häckningarna var inom Göteborgsregionen och kan förväntas ske även 2020, då paret setts bygga på boet i november 2019. Fler häckningar kommer säkert att ske i Bohuslän framöver. Bara runt Vänern påbörjades minst 25 häckningar under 2019. # PER UNDELAND Bild: PIA ÖSTERLUND Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON Bild: EMMELIE FALK En 2k vittrut (född 2019, nu på sitt andra kalenderår) upptäcktes på Björlanda strand. Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 1/2020 Lyssna efter lappugglor i Göteborg! ALLT SYDILIGARE HÄCKFÅGEL Kanske är detta lite väl magstarkt att hoppas på, men helt taget ur luften är det ändå inte. Lappugglan är helt klart en art som på senare år expanderat söderut och faktiskt till och med häckat i flera landskap söder om Göteborg. Under hösten/vintern som just passerat har det setts lappuggla i både Svartedalen och Vättlefjäll. Möjligen, eller kanske till och med troligen(?) är detta samma individer som hängt kvar i samma områden ett bra tag nu då uppföljande observationer är gjorda från samma område som första obsen. Vättlefjällsfågeln är sedd två gånger med cirka 1 år mellan obsarna, och ugglan i Svartedalen är också sedd två gånger med några månaders mellanrum. Kommer de fortsätta hänga kvar? Kommer de till och med hävda revir? Finns det fler lappugglor därute? Är det kanske till och med dags för Göteborg att få en ny häckfågel? Fundera på saken, men inte för länge, för snart börjar de ropa! # BJÖRN DELLMING ASIATISK GÄST En udda ärla i novemberdunklet fick Skådarsverige att häpna. I slutet av november är de flesta av våra sädesärlor långt söderut. Men när det den 24 november hittades en sädesärla på Getterön framgick det ganska snabbt att detta inte var någon vanlig eftersläntrare. Ärlan som födosökte i tången vid 1:a vik visade sig vara den östliga underarten masksädesärla (ssp. personata). Denna form är en oerhört sällsynt besökare i Europa med färre än 10 fynd totalt. Fågeln sågs nästföljande dag, men kunde sedan inte återfinnas. Två dagar före julafton hittades den dock på nytt. Som en lite för tidig julklapp för glada skådare sprang den omkring i strandkanten på Getterön. Till skillnad från det tidigare enda fyndet i Sverige (Öland april 2006) så var Hallandsärlan inte utfärgad och kunde därför inte riktigt leva upp till sitt namn. Underartens latinska namn, personata, betyder just mask och syftar på den vita banditmask som utfärgade fåglar har kring ögonen. Sädesärla har vidsträckt utbredning och finns i hela Europa, Asien och norra Afrika. Utbredningen sträcker sig till och med ut över Berings sund till Alaska, där det finns en liten population. Totalt finns det cirka 10 underarter. Vår svenska alba har störst utbredning och täcker hela Europa, bortsett yarrelliins brittiska öar. Masksädesärlan har sina domäner i Centralasien: från centrala Sibirien i norr till norra Indien i söder, och från norra Iran i väst till nordvästra Mongoliet i öst. En del forskare och auktoriteter inom området anser att masksädesärla, tillsammans med två till tre andra underarter, i själva verket är en fullgod art som borde separeras från sädesärla. Bland annat har studier i södra Sibirien visat att masksädesärla sällan hybridiserar med andra underarter, trots att de samexisterar i gränszoner mellan populationer. Dock har fylogenetiska studier påvisat att det är ett stort genutbyte mellan de olika underarterna, så besked om huruvida Västkusten har fått en ny art eller inte lär vi får vänta på. Klart är dock att vi har fått vårt första fynd av masksädesärla. Den sågs sista gången på nyårsafton men hittades överraskande nog några dagar senare vid Stafsingestrand, utanför Falkenberg. # JOHN ANDERSSON OTIPPAD ÄRLA FRÅN ÖSTER Bild: BJÖRN DELLMING Brandkronad i Torslandaviken OSANNOLIK VINTERART Under årets första dag hittades en brandkronad kungsfågel vid Södskärsdammen i Torslandaviken – ett unikt fynd för Göteborg då det är det första noterade vinterfyndet någonsin och sett till hela Västkusten är det mycket ovanligt med observationer vintertid. Brandkronad kungsfågel har som bekant expanderat norrut och ses nu för tiden sparsamt i vårt rapportområde under sommarhalvåret med några enstaka bekräftade häckningar, men för Torslandaviken blev januarifyndet faktiskt det andra någonsin – det första gjordes så sent som i höstas. # KARIN MAGNANDER Fortsatt tallbitsvinter LÅNGRSTANNARE Glädjande har vi kunnat konstatera att tallbitarna även efter årsskiftet håller sig kvar på våra breddgrader. En sammanställning av hela invasionsperioden kommer i kommande nummer av FpV. # REDAKTIONEN Alltjämt är masksädesärla en underart, men kan få status som fullgod art framöver. Bild: KARIN MAGNANDER Bild: KARIN MAGNANDER Fåglar på Västkusten 1/2020 7 vintern 2020 ÖKAT FÅGELSKYDD Iglekärrs tjädrar, spettar och nötkråkor har fått skyddade livsrum. I Fåglar på Västkustens ledare 1/2016 kunde följande läsas: “GOF:s fågelskyddskommitté har de senaste åren jobbat hårt med att försöka få till hänsyn i skogsbruket till förmån för fågellivet; detta med varierande framgång. Därför kändes det naturligt att stötta Iglekärrsprojektet. Iglekärrs gammelskog, om cirka 70 hektar, ligger i Ale kommun, nära Skepplanda, ungefär tre mil norr om Göteborg. Skogen är en vacker blandskog med mycket tall, gran och ek men också många andra trädslag. Iglekärrsskogen har en hög grad av kontinuitet och saknar helt spår av skogsbruk. Vid varje exkursion brukar GOF ta ut en ”naturskatt” som går till fågelskydd. Att driva ett lämpligt fågelskyddsprojekt av större dignitet på ideell väg har visat sig vara svårt, varför styrelsen beslutade att i stället ekonomiskt stötta ett befintligt projekt. GOF har därför ”köpt” fem strandtomter i södra delen av Stora Igletjärn á 10 000 kr men utan något bygglov för andra än för skogens fåglar.” Det är därför mycket glädjande att Länsstyrelsen nu beslutat om att utöka reservatet med ytterligare 13 hektar, därmed totalt 88 hektar. Då ingen överklagat beslutet har det nu trätt i laga kraft. Skälen för beslutet lyder följande: “Naturreservatet Iglekärr ligger i Risvedenområdet i Ale kommun. Risveden är en större sammanhängande värdekärna för skogliga naturvärden, där området består av ett flertal naturreservat. Naturreservatet Iglekärr, och även utökningen, utgörs av gammal barrskog med stråk av löv. Det finns en stor blandning av träd och riklig förekomst av död ved. Stora delar av området har en varierad topografi med branter och blockmiljöer. I södra delen av utökningen finns ädellöv såsom ek och ask, det finns även en hel del al nära de lodräta branterna. Med denna variation av biotoper blir mångfalden hög, det finns flera signalarter och även rödlistade arter som är beroende av naturskogsartad skog och stabilt mikroklimat för sin fortlevnad.” Artportalen visar att krävande arter som tjäder, spillkråka och nötkråka finns i området, i närheten även tretåig hackspett. Ett mycket lockande mål för en GOF exkursion! # PER UNDELAND NATURRESERVATET IGLEKÄRR UTÖKAS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON När häckar den första lappugglan i Göteborgs rapportområde? Fåglar i Göteborgstrakten 2018 klar! BESTÄLL IDAG! Efter att vi kommit ikapp med utgivningen av fågelrapporterna i höstas är det nu dags för nästa årsrapport – Fåglar i Göteborgstrakten 2018. Precis som sist trycker vi en begränsad upplaga eftersom rapporterna även går att läsa på rrk.gof.nu, så vill du ha en tryckt kopia är det nu du ska beställa. BESTÄLLNING: Sätt in 80 kr på plusgiro 89 01 68-8 eller Swisha till 123 335 08 16 senast den 29 februari. Glöm inte att uppge namn, adress och att beställningen gäller FiG-2018. Utskick sker någon gång under mars. Missade du att beställa FiG-2016 eller FiG- 2017 i höstas? Vi har fortfarande enstaka ex kvar av dessa rapporter, så vill du komplettera din beställning går det bra att plussa på 80 kr per rapport och ange det i meddelandefältet. Fåglar i göteborgstrakten 2018 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2020:1 gof-exkursion BÖCKER SKÖNHETENS EVOLUTION Av: Richard O. Prum Förlag: Natur & kultur Antal sidor: 500 Cirkapris: 250 kronor Darwin hade svårt att med naturligt urval förklara alla de ornament och spelbeteenden som många hannar i djurvärlden uppvisar och lanserade därför en teori om sexuellt urval. Det sexuella urvalet utgår från att ornamenten utvecklas genom partnerval; att individer har friheten att välja sin partner efter de ornament de föredrar. Dagens evolutionsbiologer är förvisso överens om partnerval, men inte för skönheten i sig utan för att ornamenten är ett bevis på individens styrka, att den lyckas överleva trots opraktiska utsmyckningar. Essensen i den ursprungliga teorin om sexuellt urval har hamnat i skymundan. I alla fall om man får tro den amerikanska ornitologi-professorn Richard Prum som i Skönhetens evolution skriver gripande om hur ”det sexuella urvalet formar djurriket – och oss”. Ett av de tankeväckande skeenden som beskrivs är sex hos änder. Det finns generellt övervikt av hanar hos andfåglar, varför honor är extra kinkiga i sitt val av partner och väljer med stor omsorg. De andhanar som inte fått någon partner är aggressiva och tvingar sig sexuellt på honorna. Honorna kämpar emot men tycks försvarslösa mot de större hanarna och skadas ofta, ibland rentav med dödlig utgång. Försedda med en 40 centimeter lång spiralformad penis som på en halv sekund fälls ut verkar det inte finnas mycket att sätta emot. Men honornas vagina har åtskilliga irrgångar och skruvar sig åt andra hållet jämfört med hannarnas organ. Honorna lyckas på så sätt försvara sig – inte mot övergreppen, men mot att ofrivilligt bli befruktade. En lyckad parning kräver samtycke – endast två procent av alla ungar har ursprung från övergrepp, trots att övergreppen utgör 40 procent av antalet parningar. Hos lövsalsfåglarna har honliga val fått andra, vackra konsekvenser och lett till vad Prum benämner ”estetisk ommodellering”. Hanarna hos lövsalsfåglar bygger lövsalar av grenar i form av majstänger, cirklar eller valv. I och runt lövsalarna placerar hannen ut en mångfald av dekorativa och färgstarka objekt. När en hona lockats dit visar hannen upp sin samling och gör uppvisningar med sång och skrin. Honorna har visat sig vara rädda för att utsättas för sexuellt tvång och därför har lövsalarna uppstått, som ett skydd som möjliggör för honan att i trygghet kunna göra sitt val. Om Prum är skicklig på att beskriva konsekvenserna av sexuellt urval för fåglar så är han minst lika skicklig när han vänder blicken mot människan. Han tecknar vår arts evolutionära historia och påvisar hur varken evolutionsbiologin eller evolutionspsykologin har varit fullt förmögen att förklara mänsklig skönhet och sexualitet. Den kvinnliga orgasmen har varit ett svårförklarat fenomen där teorierna spänt från att bättre transportera sperma till en bieffekt av mäns njutning när de får utlösning. Men kvinnliga orgasmer varken utför någon uppgift eller har uppstått som bieffekt, menar Prum. Istället har den kvinnliga orgasmen utvecklats som en följd av kvinnors strävan efter njutning för njutningens egna skull. Hela boken utgår från att strävan efter kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen mycket mer än vad vetenskapen har velat erkänna. Prum för vetenskapligt fram något som inte kan undgå att vara en subversiv och feministisk idé. Inte helt oväntat var därför mottagandet delat då boken släpptes – från hyllningar bland kritiker och läsare till stor kritik och skepticism inom vetenskapsvärlden. Och kanske målar Prum ibland med väl breda penslar och gör onödiga generaliseringar. Men så går han också emot och kritiserar ett helt forskningsfält av evolutionsbiologer, till kamp för sin radikala idé. Skönhetens evolution är en uppfriskande, omvälvande läsning som kan rekommenderas för alla – som förklarar det som varit så svårt att förklara: skönhet. # PEDER WINDING SKÖNHETENS EVOLUTION Hos satänglövsalsfågel har honans val fått oanade, vackra konsekvenser. Bild: JOSEPH_C_BOONE BOKRECENSION 8 Fåglar på Västkusten 1/2020 H”ela bok – en utgår från att kvinnlig autonomi har påverkat evolutionen Fåglar på Västkusten 1/2020 9 vinterrundan I NNAN GRYNINGEN PÅ trettondagen, 6 januari 2020, samlades tjugosju tappra skådare runt vår eminenta ledare Uno Unger på Gustav Adolfs Torg. Uno berättade hur han hade lagt upp planerna för dagen. Det började med ett besök i fiskhamnen där vittruten syntes guppa på vågorna tillsammans med annan vitfågel. Nöjda med dagens första raritet fortsatte vi till Torslandaviken och kunde där se både salskrakar, skärsnäppor och en mycket tillmötesgående svarthakad buskskvätta. Skvätte gjorde det för övrigt mest hela tiden under promenaden runt dammarna med ejder, snatteränder, bläsand, knölsvan, vigg, knipa, och storskrake. Någon brandkronad kungsfågel fick vi aldrig se, men däremot både steglitser, starar och tre större hackspettar. Från Torslanda sökte vi oss tvärs över Hisingen till Backa och spanade förgäves efter tallbitarna som hållit till på Sägengatan under de senaste veckorna. Det var för tillfället tomt i oxlarna. Nästa anhalt blev fågelmatningen vid Fridhem och inne i skogen sågs flera svartmesar, entitor, blåmesar och talgoxar. Dessutom hördes domherre och mindre korsnäbb. Efter detta besök var skymningen nära och Uno bestämde att vi fick söka strömstaren på egen hand. För övrigt rekommenderades också besök på Ljungen i Änggårdsbergen där hökugglan vanligtvis snällt visar upp sig. Uno avtackades med en applåd och vi skildes vid parkeringen. Dagens resultat summerades till 49 arter, en god början på året och tre fler än förra året. # ANNICA NORDIN VÄLBESÖKT PÅ GOF:S VINTERRUNDA gof-exkursion Torra löv samlas in under stort oväsen, men varför ta maten från daggmaskar (och björktrastar)? Samling i ottan. Steglits. Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild: MANNE STRÖMBÄCK Bild : OVE FERLING Bild : KARIN MAGNANDER I 24 år har Björn Zachrisson ringmärkt fåglar i Sudda på Hönö. Resultatet för 2019 blev 1 511 märkta fåglar, vilket är 122 fler än förra året. Väderförhållandena var sämre i år men trots det kunde Björn ringmärka vid 47 tillfällen, vilket var fler än förra året. De ovanligaste fåglarna i år var en höksångare och en gräshoppssångare, som dök upp i augusti. Den senare flög dessutom in i näten igen efter fem dagar, då den kontrollerades. 2018 häckade skäggmesar i området, 2019 är det mera osäkert om det förekom någon häckning. Däremot fångades och ringmärktes 16 skäggmesar. De dominerade arterna var annars lövsångare, järnsparv, blåmes och gransångare. # KERSTIN HIRMAS Bild: KERSTIN HIRMAS 24 MÄRKESÅR I SUDDA Salskrakar.

Kategorier
#1/2020 Fyndsammanställningar

Antika rariteter – Västkustfynd som överraskat

FpV nr 1/2020, s. 20-23

Rune Hixén, Ingemar Åhlund

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fågelliv i förändring 20 Fåglar på Västkusten 1/2020 fågelliv i förändring Natthäger, jungfrutrana, stortrapp … Historiskt har Bohuslän bjudit på fågelarter nutida skådare bara kan drömma om. En djupdykning i museisamlingar visar på sällsamma fynd redan under 1800-talet. TEXT: RUNE HIXÉN & INGEMAR ÅHLUND RUNE.HIXEN@OUTLOOK.COM & INGEMAR55AH@YAHOO.SE ANTIKA RARITETER VÄSTKUSTFYND S OM ÖVERRASKAT En jungfrutrana sköts vid Bö, Skee, Strömstad 5 maj 1874 K ANSKE HAR DU sett dem någonstans, uppgifterna om enstaka äldre fynd av stortrapp, natthäger och några andra mycket exklusiva arter i vårt landskap. Men få har nog koll på exakt vad som ligger bakom de knapphändiga raderna i diverse listor om dessa fynd, och det är nog inte många som har sett de monterade exemplaren i museerna. Vi tyckte därför det var dags att presentera några av de intressantaste fynden i ord och bild. Ända fram till början av 1960-talet kunde en sällsynt fågel skjutas för att fyndet skulle beläggas. Många rariteter som påträffades innan dess återfinns därför som skinnlagda eller monterade exemplar i museer runtom i landet, och Bohuslän har naturligtvis sin beskärda del. Här följer en kavalkad av några utvalda arter, varav tre (ökenlöparen, vattensångaren och kungsfågelsångaren, samtliga är förstafynd för landet) redan presenterats i Fåglar i Bohuslän nr 2/2006, men då inte i bild. Vi tackar respektive museum för fotobidragen. JUNGFRUTRANA Grus virgo En hona sköts vid Bö, Skee, Strömstad 5 maj 1874 av Hans Otto Böhlén, som bodde på gården Bö. Han skänkte sedermera fågeln till Strömstads museum. Tyvärr finns exemplaret inte längre kvar, då det förstördes när delar av museets samlingar brann upp. Det enda som återstår är en notering i museets liggare. Detta var blott andra gången arten påträffats i landet. Kataloguppgift: Strömstads Museum. Katalog A. (trol. upprättad omkring år 1878–1880). ”366. Grus virgo – hona – Skjuten vid Böö i Skee. G(åva) af H (handlanden?) Otto Böhlén.” STORTRAPP Otis tarda En adult hane påträffades skadad vid Kil, Valla, Tjörn 8 maj 1877, och lämnades in till dåvarande Uddevalla Museum. Numera ingår exemplaret i Bohusläns Museums samlingar (Acc nr UM3804). Arten häckade enligt samtida kä llor på Skanörs ljung och på sandfält vid Kristianstad i Skåne fram till mitten av 1800-talet (SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl.) När den bohuslänska fågeln anträffades fanns stortrappen alltså inte längre bland landets häckande arter. PURPURHÄGER Ardea purpurea Fynd nr 1: En adult hona sköts vid Larsered, Säve, Hisingen 18 november 1882. Fågeln köptes in av Göteborgs Naturhistoriska Museum, som skeletterade exemplaret (Av su: 1806; Coll an: 1784; ID: 960). Den exakta lokalen kunde inte fastställas förrän i juli 2017, då vi på museet hittade fyndet på antika rariteter Fåglar på Västkusten 1/2020 21 sidan 1 i katalogen Gåfvor och inköp sedan 1882. Tidigare var det osäkert om fågeln skjutits i västgöta- eller bohusdelen av Hisingen. Detta var andra gången arten påträffades i landet. Fynd nr 2: En ung hona sköts på sydvästra Tjörn 17 oktober 1891, och exemplaret skänktes till Göteborgs Naturhistoriska Museum (Av su. 2452; ID: 961). Fyndet var det tredje av arten i Sverige. ÖKENLÖPARE Cursorius cursor En 1K hane sköts på Rörö, Öckerö 26 oktober 1905. Händelsen beskrivs av L. A. Jägerskiöld: ”Fågeln i fråga, en ung hane, sköts af en allmogeman på Rörö i Göteborgs norra skärgård den 26 okt. detta Bild: GÖTEBORGS NATURHISTORISKA MUSEUM Bild: GÖTEBORGS NATURHISTORISKA MUSEUM Bild: LUNDS UNIVERSITETS BIOLOGISKA MUSEUM Småtrapp, ett Torslandafynd 1910. Den unga natthäger som fälldes på Skaftö 1907 var fynd nr 2 i Sverige. Ökenlöparen sköts ”af en allmogeman på Rörö 1905”. fågelliv i förändring 22 Fåglar på Västkusten 1/2020 år [1905]. Den hade då vistats där några dagar samt visade därunder så godt som ingen skygghet. Skytten, som brukade lämna sällsyntare fåglar till jägar C. Sandsten, hade lagt märke till fågelns på undersidan svarta vingar och nedlade den för Sandstens räkning. Denne såg genast att ett sällsynt fynd förelåg samt hembjöd ökenlöparen åt Göteborgs museum. Här har den långväga gästen funnit ett hem.” Detta var första fyndet i landet, och därefter har bara ytterligare två gjorts, nämligen 1 ex (som också sköts) vid Ängelholm, Skåne 16 oktober 1933 och 1 ex vid Ottenby, Öland 4–5 september 1942. Exemplaret förvaras på Göteborgs Naturhistoriska Museum. Acc su: 2770 (ID: 2648). NATTHÄGER Nycticorax nycticorax En 1K hona sköts av Erik Alqvist på Skaftö, Lysekil 14 oktober 1907. Alqvist skänkte fågeln till Lunds universitet, och han beskriver händelsen så här: ”I tanke att det kan vara af intresse ber jag att härmed få meddela, att jag den 14 oktober detta år [1907] på Skaftö i Bohuslän under rapphönsjagt för min stående pointertik i en liten och tämligen högt liggande furudunge fick upp och sköt en natthäger (Nycticorax nycticorax) årsunge.” Detta var andra gången arten anträffades i Sverige, vilket Alqvist också senare kommenterade: ”I Sverige är han förut fälld endast en gång (11/11 1863, Kinberg) vid Silfåkra i Skåne. Det nu skjutna exemplaret, i likhet med förutnämnda fall en ungfågel, förvaras liksom Silfåkrafyndet i Lunds universitets zoologiska samlingar.” Nästa svenska fynd av natthäger gjordes inte förrän 1970. Fågeln från Skaftö förvaras på Lunds Universitets Biologiska Museum: L907/3013. SMÅTRAPP Tetrax tetrax En hona sköts av hemmansägaren Hans Pettersson på hans gård Hästevik, Torslanda, Hisingen 19 november 1910. Exemplaret köptes in av Göteborgs Naturhistoriska Museum. Detta var fjortonde gången arten påträffades i landet. Fyndets acc nr är Av su: 3505 (ID: 1619). VATTENSÅNGARE Acrocephalus paludicola En 1K fågel hittades död nedanför fyren Pater Noster på Hamneskär, Klädesholmen, Tjörn 13 oktober 1915. E. Lönnberg beskriver händelsen som följer: ”Den 13 oktober på morgonen träffade fyrmästaren Axel Lindberg bland den mängd fåglar, som under En småtrapp sköts av hemmansägaren Hans Pettersson på hans gård Hästevik, Torslanda 1910 Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BOHUSLÄNS MUSEUM Den gigantiska stortrappen ser man enklast i södra Europa numera – som här i Extramadura, Spanien. Men anno 1877 hittades en ensam hane av denna art i Kil, Valla, på Tjörn. Fåglar på Västkusten 1/2020 23 antika rariteter natten fallit som dödsoffer vid Pater Nosterfyren, en liten fågel, som han ej kunde erinra sig att ha sett förut. Med berömvärd vakenhet insände han denna fågel till Riksmuseum, där det visade sig vara en värdefull nyhet för vår fauna. Det var nämligen en vattensångare …” Detta var första gången arten påträffades i Sverige; nästa fynd gjordes inte förrän 1942. Fyndets acc nr på Naturhistoriska Riksmuseet är NRM 570030. KUNGSFÅGELSÅNGARE Phylloscopus proregulus Det här fyndet har vi ältat många gånger tidigare i Fåglar i Bohuslän, men vi har aldrig kunnat visa något foto av det monterade exemplaret. För fullständighetens skull tar vi med beskrivningen av hur fyndet gick till: ”Konservator Johan Börjesson-Eld i Fågelviken var sysselsatt med monteringsarbete, då han den 22 oktober 1957 vid 9-tiden på förmiddagen genom fönstret lade märke till en liten fågel i en gullregnbuske (Laburnum) i trädgården. … Fågeln sköts och Börjesson upptäckte samtidigt ytterligare två exemplar av samma fågelart i häcken som kantar trädgården.” Börjesson skänkte för övrigt fågeln, som han monterat själv, till Vänersborgs Museum. Fyndets acc nr är VM 8557. Som väl alla känner till var detta första gången arten påträffades i landet. Nästa bohuslänska fynd gjordes inte förrän 2 december 1986, då ett exemplar sågs på Hönö. # Litteratur Ahlén, I. 1958. Kungsfågelsångaren (Phylloscopus proregulus) anträffad i Bohuslän. Vår Fågelvärld 17: 331-334. Alqvist, E. 1907. Natthäger skjuten i Bohuslän. Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift 45: 348. Alqvist, E. 1908. Natthägern. Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift 46: 36-41. Cederström, C. 1876. Anteckningar om norra Bohusläns Vertebrat- fauna. Öfversigt av Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 4. Sid 57-68. Stockholm. (Jungfrutrana) Kolthoff, G., Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Stockholm. Lindblad, J.W. 1874. Notiser och hogkomster. Svensk Juristtidning 12: 95-107. (Jungfrutrana) Lönnberg, E. 1915. Vattensångaren, Acrocephalus aquaticus GMELIN, en för Sveriges fauna ny fågelart. FoFl 10: 210-211. Jägerskiöld, L.A. 1911. Berättelse rörande Göteborgs Musei zoologiska afdelning för år 1910. Göteborgs Museums Årstryck 1911: 19-33. (Småtrapp) Jägerskiöld, L.A. 1905. Ökenlöparen (Cursorius gallicus Gmel.) skjuten i Sverige. Svensk Juristtidning 43: 301-302. Malm, A.W. 1877. Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren. Göteborg. (Stortrapp) Strömstads Museum. Katalog A. (Trol. upprättad omkring år 1878–1880). (Jungfrutrana) Vattensångare. Fyndplats: Pater Noster, 1915. Jungfrutranan, skjuten vid Skee 1874, brann upp. Men denna fyndnotering finns kvar. Purpurhäger – som färgstark adult i nutid och som diskret bruntonad ung hona, skjuten på Tjörn 1891. Kungsfågelsångaren, upptäckt i Fågelviken, Härnäset, Bro socken, Lysekils kommun1957, blev landets första. Allt tack vare en uppmärksam konservator. Bild: BJÖRN DELLMING, GÖTEBORGS NATURHISTORISKA MUSEUM Bild: VÄNERSBORGS MUSEUM Bild: NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Kategorier
#1/2020 Föreningsinformation

Program, bildgåtan och nytt från styrelsen

FpV nr 1/2020, s. 34-39

Exkursionskommittén, Ola Bäckman, Anna Lena Ringarp, Leif Jonasson, Styrelsen

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

EXKURSIONER OCH RESOR Följ gärna med oss på våra trevliga exkursioner! Vi anordnar kortare turer till hemmalokaler, heldagar på Västkusten och längre resor till mer avlägsna platser. Information om hur du anmäler dig, vad du bör ta med dig, pris, och annat du behöver veta hittar du i rutan till vänster. Utöver det ordinarie programmet har vi också utflykter för dig som är ledig på vardagarna (se rubriken VARDAGSAKTIVITETER). Nätverket för GOF:s kvinnor, LADYBIRDS, drar fortfarande ut i fält då och då. Kontakta annalena.ringarp@gof.nu om du vill vara med! HALLANDSKUSTEN SÖNDAG 1 MARS Årets vårvintertur längs Hallandskusten leds traditionsenligt av Calle Hagman (28:e gången!). Vi börjar vid Morups tånge och tar oss sedan norrut till flera fina kustlokaler. Vi spanar efter övervintrande tättingar såsom snösparvar och berglärkor, tidiga vårfåglar och rovfåglar. Frågan är om det blir några hornugglor i år. Avslutning vid Getteröns Naturcentrum. Avresa från Gustav Adolfs torg kl 07.00 med hemkomst vid 17-tiden. Vid tillräckligt många anmälningar åker vi gemensam buss. LEDARE: Calle Hagman. PRIS: Ca 250 kr. ANMÄLAN: Senast 11/2. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Berndt Lindberg (073-693 81 00). RÖRÖ LÖRDAG 7 MARS Följ med ut till Rörö och vandra runt denna utpost mot Skagerack. Mars är en spännande tid att åka så här långt ut i skärgården. De första vårfåglarna har förhoppningsvis börjat sträcka in från Danmark. Kanske kan vi få några av vårens första obsar redan nu? Med lite tur kan vad som helst dyka upp! Totalt blir det en vandring på ca 8 km. Vi träffas vid Burö färjeläge kl. 08.00. LEDARE: Barbro och Per Björkman. PRIS: Endast naturskatt 20 kr. ANMÄLAN: Ingen. Öppen även för icke-medlemmar. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Maria Eriksson (0705-39 59 10). STYRSÖ LÖRDAG 21 MARS Vårens skärgårdstur går i år till Styrsö, där vi räknar med flera arter nyanlända flyttfåglar. Det blir ca 6 km medelsvår vandring på stigar genom strand- och skogsbiotoper med start vid Styrsö Skäret. Vi åker med ordinarie båt (linje 281) från Saltholmens brygga kl 08.12. Anslutande spårvagn går från Drottningtorget kl 07.24. Åter vid Saltholmen senast kl 13.26. OBS! Alla klockslag är preliminära och kan ändras, kontrollera på hemsidan eller hos Västtrafik. LEDARE: Lars Hellman. PRIS: Endast naturskatt 20 kr. ANMÄLAN: Ingen. Öppen även för icke-medlemmar. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Gunilla Jarfelt (0705-15 52 85). HORNBORGASJÖN SÖNDAG 19 APRIL Vi gör en dagstur med buss till Hornborgasjön och dess omgivningar och inriktar oss på att se våra sju simfågelarter och fem doppingarter. Tranorna kommer vara färre i antal då resan ligger lite senare än vanligt. Avresa kl 06.00 med hemkomst senast kl 19.00. LEDARE: meddelas senare. PRIS: 500 kr ANMÄLAN: Senast 6/4 med 200 kr. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Susanne Pettersson (0705-488321). HALLANDSKUSTEN SÖNDAG 26 APRIL Att spana fågel vid Hallandskusten är alltid lika spännande. Den här tiden har en hel del flyttfåglar anlänt. Kanske har de första lövsångarna redan kommit och vadarna börjar röra på sig. Nu är också en bra tid för brandkronad kungsfågel. Vi får se vad dagen kan ge. Vid tillräckligt många deltagare kan det bli gemensam buss. Avresa kl 07.00 från plats som meddelas senare. LEDARE: Conny Palm. PRIS: Ca 200-300 kr. ANMÄLAN: Senast 10/4. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Anna Lena Ringarp (070-827 93 76). VÄLEN LÖRDAG 9 MAJ För er som ännu inte skådat vid Välen. Tag chansen att lära känna området med Mr Välen, Hans Börjesson. Det han inte kan om Välen är inte värt att veta. Det blir förmodligen en vandring på åtminstone norrsidan av viken. En hel del sångare och vadare har anlänt och våra stannfåglar sjunger för fullt. Kanske visar sig kattugglan i högstubben. Exkursionen är även öppen för icke medlemmar. Samling vid fågeltornet kl 07.00. LEDARE: Hans Börjesson. PRIS: Naturskatt 20 kr. ANMÄLAN: Ingen. KONTAKT(EJ ANMÄLAN): Berndt Lindberg (073-693 81 00). 34 Fåglar på Västkusten 4/2020 Exkursionsinfo FÖRANMÄLAN: Anmälan ska alltid ske via e-post till resor@gof.nu, även om resan har anmälningsavgift. Skicka ett separat mejl för varje exkursion som du anmäler dig till och skriv exkursionsnamnet som ärende. Ange resmål, namn på samtliga deltagande personer, telefonnummer och om du kan ställa upp med bil. För ungdomar upp till 26 år ska också anges födelsedata. OBS! För LadyBirds och Vardagsaktiviteter gäller andra regler, se info i resp program. ANMÄLNINGSAVGIFT: Ev anmälningsavgift ska betalas in på plusgiro 470 06 96-0. Det går även bra att använda Swish till nummer 1232682326. Datum för inbetald avgift avgör turordning vid fulltecknad resa. Avgiften återbetalas om resan blivit fulltecknad, inställd eller om avanmälan sker före sista anmälningsdag samt vid senare avanmälan om ersättare finns. För övriga exkursioner betalas inget i förväg. PRIS: Avgiften samlas i allmänhet in under exkursionen. .För ungdomar upp till 26 år ges en rabatt på 25 % på dags- och helgexkursioner. I priset är en ”naturskatt” på 5 %, dock minst 20 kr, inkluderad. Naturskatten går i sin helhet till GOF:s fågelskyddsfond. För bilresor används en bilkostnad av 18:50 kr/mil. Vid bussresor är priset beroende av antalet deltagare. SAMLING: Om inget annat anges samlas vi vid Rådhuset, Gustaf Adolfs Torg. ANSLUTNING/UPPHÄMTNING: Anslutning/upphämtning kan ske utefter färdvägen, efter överenskommelse med exkursionens kontaktperson. TAG MED: matsäck och lämpliga kläder, samt vid resa med övernattning, som vanligen sker på vandrarhem, lakan och handdukar. ÅTERBUD: Sena återbud lämnas till exkursionens kontaktperson. ÖVRIGT: Alla deltagare förutsätts utnyttja exkursionens färdmedel och övernattning. Undantag från detta kan bara medges om resan inte därigenom fördyras för övriga deltagare. För övriga upplysningar vänd dig till exkursionens kontaktperson. VÅR I BREVIKS KILE, TJÖRN ONSDAGAR 1 APRIL – 27 MAJ KL 18:00 SAMLING: Radona P-plats, Kollungsvägen, Skärhamn KONTAKT: Per Undeland 0734-19 84 50 ANMÄLAN: OBS, ingen föranmälan Exkursionerna är avgiftsfria och ett samarrangemang med Tjörns Naturskyddsförening. I Breviks kile rastar vadare och änder, i Toftenäs rastar tättingar, bl a ringtrast. Vi samlas och bestämmer om vi går till Breviks kile eller Toftenäs. Ta med fika och kikare! Spovsnäppa i praktdräkt. Bild: PATRIK JONASSON PROGRAM Fåglar på Västkusten 4/2020 35 BILDGÅTAN Som vanligt är fågeln på bild 1 lite lättare och regelbundet förekommande i Sverige medan bild 2 är tänkt att utgöra en lite större utmaning och behöver inte vara anträffad i Sverige men väl i Europa. TEXT OCH BILDER: OLA BÄCKMAN BILD 1 – ART ? BILD 2 – ART OCH ÅLDER? TORSLANDAVIKEN SÖNDAG 24 MAJ Torslandaviken i slutet av maj låter väl spännande. Christer visar oss runt i sitt paradis när det mesta är på plats och sångarna sjunger för full hals. Om ”vadehavet” är klart kanske det kryllar av vadare. Vi får se vad dagen ger, men räkna med en givande fågeltur. Exkursionen är även öppen för icke medlemmar. Samling vid modellflygets start- och landningsbana nära rondellen på Öckeröleden kl 05:00. LEDARE: Christer Fält. PRIS: Naturskatt 20 kr. ANMÄLAN: Ingen. KONTAKT: KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Manne Strömbäck (070-899 66 92). VARDAGSAKTIVITETER Torsdagsutflykter till kända och okända platser, ingen anmälan, frivillig naturskatt, mycket fågel, en del bekanta, fikapaus på vacker plats. Vid samåkning delar vi på bilkostnaden 18:50 kr/ mil och bil. Om ingen guide anges guidar vi själva. Kontrollera alltid på www.gof.nu om programmet har ändrats. Där finns också rapporter från en del tidigare vandringar, liksom hos www. naturstig.se. Kontakt: Stig Fredriksson, telefon 0703-30 28 16. HISINGSPARKEN TORSDAG 6 FEBRUARI Samling vid p-plats intill busshpl Grimbo på Tuvevägen kl 10.00. Vandring 7–8 km på lättgångna, bitvis backiga promenadvägar till Kättilsröd och tillbaka. Vi besöker även ett par fågelmatningar. GUIDE: Margareta Andersson (073-331 43 73). VÄLEN TORSDAG 13 FEBRUARI Vi träffas vid fågeltornet kl 10.00 och efter spaning där tar vi en kort promenad i närområdet. Hpl Kannebäck. Efter turen har vi planeringsmöte (se nedan). GUIDE: Uno Unger (070-482 12 11). PLANERINGSMÖTE TORSDAG 13 FEBRUARI Vi samlas på Ekliden kl 13.00 och planerar under ett par timmar programmet för juli–december. Kaffe med tilltugg kommer att finnas. Om du inte kan komma men har förslag på utflyktsmål, ring Lars Hellman (031-97 06 91). STUVÖ TORSDAG 20 FEBRUARI Denna norra del av Hälsö har vi tidigare besökt sommartid. Nu gör vi en vårvintertur hit i stället. Ca 3 km lätt vandring. Samling kl 09.30 vid Burö färjeläge, där busshållplats och p-plats finns. GUIDE: Jan Sander (073-654 78 92). TORSLANDAVIKEN TORSDAG 27 FEBRUARI Några kilometers promenad i ett område där det alltid finns fåglar, även om isen ligger. Vadehavet börjar också bli klart. Samling (ny plats!) vid Torslanda golfklubb, Flyghamnsvägens slut, kl 09.00. Hpl Gamla Hangaren, återresa från hpl Terminalvägen eller Amhults resecentrum. GUIDE: Magnus Persson (073-684 05 84). ÖXNÄS TORSDAG 5 MARS I detta jordbrukslandskap vid Nordre älv finns alltid fåglar att beskåda. Sånglärkan och tofsvipan bör ha anlänt. Samling vid p-platsen 700 m in på Öxnäsvägen kl 09.00. Samåkning i bilar från pendelparkering vid hpl Skra bro (korsningen Björlandavägen/ Kongahällavägen) kl 08.45. Även bussförbindelse till (men ej tillbaka från) hpl Öxnäs. GUIDE: Tommy Järås (070-657 47 17). HÄRLANDA TJÄRN/ DELSJÖOMRÅDET TORSDAG 12 MARS Vandring på småvägar och stigar genom olika skogsbiotoper och förbi några sjöar, ca 6 km. Samling vid p-platsen, Härlanda tjärn, kl 08.00. Hpl Spåntorget, följ därefter Smörslottsgatan söderut ca 700 m. GUIDE: Leif Jonasson (070-651 80 79). KLIPPANS NATURRESERVAT TORSDAG 19 MARS Skogsmesar och hackspettar hoppas vi på i denna gammelskog S om Hindås. Räkna också med en del mossor och lavar. Ca 2 km vandring med fika vid torpruinen. Hpl Klippan (Härryda k:n), kort gångväg. Samåkning (för alla övriga som kan) i bilar från Frölunda kyrka kl 08.15. Samling på reservatets p-plats kl 09.00. GUIDE: Aimon Niklasson (073-625 44 61). BILLDAL TORSDAG 26 MARS Samling kl 10.00 vid södra ingången till Billdals park, omedelbart öster om hpl Billdals gård (p-plats finns). Efter en runda i parkens ädellövskog går vi ner till gamla banvallen och avslutar med fika vid fågelplattformen, Haga kile, efter totalt ca 3 km. Återresa från hpl Billdals kyrka. GUIDE: Börje Carlsson (070-669 89 99). HÄSTEFJORDSOMRÅDET TORSDAG 2 APRIL Heldagstur till Dalslands bästa och till ytan största fågellokal. Den omfattar två stora och flera mindre sjöar, en del myr- och åkermark samt flera dungar med lövskog. Stövlar bör medtagas. Samåkning (för alla som kan) i bilar från p-plats vid hpl Bäckebols köpcentrum/ Coop kl 07.30. Kör väg 45 mot Karlstad. V om Vänersborg, tag vänster in på väg skyltad ”Lane- Ryr” och ”Bergtäkt”. Följ denna väg till trevägskorsningen i Siviken, SO om Stora Hästefjorden. Samling vid den gamla skolan intill korsningen kl 09.00. GUIDE: Per Undeland (073-419 84 50). TRANKÄRR/MARIEBERG TORSDAG 9 APRIL Drygt 4 km vandring på motionsslinga i omväxlande natur NO om Kungälv. Vi passerar bl a en vacker 36 Fåglar på Västkusten 4/2020 FpV FÖRENINGSINFORMATION vit- och blåsippsdal. Samåkning (för alla som kan) i bilar från p-plats vid hpl Bäckebols köpcentrum/ Coop kl 09.30. Från Kungälvs kyrka, kör Östra gatan, följ sedan älven till Håveled (första väg åt vänster) och parkera vid Listen (första väg åt höger). Samling där kl 10.00. OBS! Mycket begränsade parkeringsmöjligheter! GUIDE: Pelle Melander Ekberg (070-765 90 38). SÄVEÅN TORSDAG 16 APRIL Vi träffas vid Floda station kl 09.05 och vandrar längs Säveån till Stenkullens station, ca 4 km. Forsärla och strömstare brukar man kunna se här, ibland även kungsfiskare. GUIDE: Hasse Österman (070-291 81 71). BÅTAFJORDEN TORSDAG 23 APRIL Vid denna fina fågellokal i norra Halland häckar bl a skärfläcka och, sedan några år tillbaka, svarthakad buskskvätta. Under dagen besöker vi några platser runt fjorden. Samåkning (för alla som kan) i bilar från Frölunda kyrka kl 08.00. Från Göteborg, kör söderut till avfart 56 och tag där till höger på Industrivägen. Efter 2,7 km, tag till höger på Buavägen, och efter ytterligare 3 km, tag till höger igen på Videbergsvägen. Efter knappt 2 km ser man fågeltornets p-plats, där vi samlas kl 09.00. GUIDE: Jimmy Stigh (070-246 52 54). RYA SKOG TORSDAG 30 APRIL Kort och lätt valborgsvandring i detta fina lövskogsreservat på Hisingen. Vi njuter av nyanlända sångfåglar och blommande vårväxter. Samling på reservatets pplats vid Oljevägen kl 07.15. Hpl Rya skog, mittemot p-platsen. GUIDE: Lars Hellman (070-993 15 12). KLÅVERÖN TORSDAG 7 MAJ Ett exklusivt besök på denna ö vid Marstrand. Ca 5 km vandring på småvägar genom ängs- och hagmarker och lövdungar. Gök och diverse sångare m m kan vi möta. Båttransport kl 08.00 från kajplats intill firma Marstrandskajaker, ca 500 m före färjeläget. Pris ToR 100 kr, betalas kontant. Högst 35 deltagare. Anmälan (med namn och telnr) till Lars Hellman, tel 031-97 06 91 eller e-post lars.hellman51@ telia.com, senast 4/5. Begränsat antal p-platser (avgift), åk om möjligt med Marstrand Express till hpl Danske sten (ank 07.42). GUIDE: Kåre Ström (073-772 32 04). STORA AMUNDÖ TORSDAG 14 MAJ Vandring på kända och okända stigar kors och tvärs på denna välkända fågellokal innan morgonfåglarna tystnat. Samling kl 08.00 vid bron till Stora Amundö. Hpl Lillövägen, gå söderut 300 m. GUIDE: Stig Fredriksson (070-330 28 16). KVIBERG TORSDAG 21 MAJ Vandring i blandskog längs radarberget mot Gärdsås kulle, längs Kvibergsbäcken och fotbollsplanerna, totalt 4 km. Samling kl 09.00 vid busshållplats Kvibergsskolan. GUIDE: Reinhold Heggenberger (070-924 06 20). BOKEDALEN/JONSERED TORSDAG 28 MAJ Vi samlas vid Jonsereds station kl 07.45 och går upp genom Bokedalen och lyssnar in fågelsången. Här har mindre flugsnapparen sjungit under flera år. Vi följer sedan Säveån från Aspen ner till Jonsereds fabriker. Med lite tur kan vi där se flera exklusiva fåglar, som trivs vid strömmande vatten. GUIDE: Olof Armini (070-734 26 72). MÅNDAGAR PÅ EKLIDEN Första måndagen i månaden är det öppet hus från klockan 19 i vår föreningslokal Villa Ekliden på Södra Dragspelsgatan 32 i Västra Frölunda. Välkommen in på en kopp kaffe och trevligt fågelprat med andra i föreningen. Tredje måndagen i månaden är det föredrag med bildvisning. Kaffe/te och mackor finns att köpa i pausen. Välkomna klockan 19! NYFIKEN PÅ FÅGLAR MÅNDAG 17 FEBRUARI Anders Bjärvall är nog mest känd som Naturvårdsverkets rovdjursexpert. Men han har skådat fåglar, arbetat med fåglar och flitigt gjort anteckningar om sina upplevelser i fågelmarkerna sedan tonårstiden – hela 65 år! Utdrag ur dessa har nu blivit boken ”Nyfiken på fåglar”. Välkommen till en inspirerande kväll där Anders Bjärvall visar bilder och berättar om värdet av att skriva ner sina iakttagelser och glädjen att skåda fågel både i Sverige och under resor runt om i världen. MOT ANTARKTIS MÅNDAG 9 MARS I november 2020 erbjuder GOF en gruppresa till Falklandsöarna, Sydgeorgien och Antarktis. Naturfotografen och polarspecialisten Niklas Nilsson berättar om denna magiska resa i pingvinernas och albatrossernas rike. OBS tiden är18.30 på denna extrainsatta programpunkt. VAD HÄNDER MED HÖKÄLLAS VÅTMARKER MÅNDAG 16 MARS Våtmarkerna kring Kvillebäcken vid Hökälla hyser fler än 100 häckande fågelarter och totalt har 208 arter setts i området! I över tolv år har Hökälla – grönt arbete och rehab skött denna våtmarkspark. Nu riskerar den att växa igen eftersom kyrkorådet i Backa beslutat att lägga ner verksamheten. John Thulin, som ansvarat för naturvården i området, berättar om våtmarkens fåglar och vad som nu görs för att behålla Hökälla som en av Göteborgsområdets finaste fågellokaler. MEDLEMMARNAS BILDVISNING MÅNDAG 20 APRIL Inom GOF finns jättemånga duktiga fågelfotografer. Nu vill vi att ni delar med er! Ta med dina bästa bilder (max fem stycken) och visa dem på vår måndagsträff. En prestigelös, trivsam kväll i goda vänners lag där vi delar tips och upplevelser. Anmäl dig till Per Tengroth, per.tengroth@gmail.com, senast 13 april. SÖNDAGAR PÅ SÖDRA ALLÉGATAN Första söndagen i månaden är det föredragskvällar med bildvisning på Södra Allégatan 1B intill Järntorget. Kaffe/te med tilltugg finns att köpa i pausen till facilt pris och trevligt fågelsnack. Välkommen, alltid klockan 18.30! FINNS DET UTRYMME FÖR HACKSPETTAR I FRAMTIDENS SKOGAR? SÖNDAG 2 FEBRUARI När hackspettarna trummar kan deras hjärnor utstå tolv gånger hårdare stötar än vad som skulle vålla hjärnskakning hos en människa! Dessa fantastiska fåglars finslipade anpassningar har främjat deras överlevnad under årmiljoner. Nu hotar det moderna skogsbruket deras överlevnad världen över. Leif Lithander berättar ikväll om hackspettar och vad som görs för att deras trumvirvlar ska kunna genljuda även i framtidens skogar. TANZANIA I ETT FEMTIOÅRIGT SKÅDARPERSPEKTIV SÖNDAG 1 MARS För femtio år sedan for Rudi Jelinek och nio andra GOF-are med bil ner till Tanzania. De stannade där hela åtta månader! Under januari– februari 2020 återvänder Rudi tillsammans med tre andra som var med då för att minnas sina ungdomsbravader och se hur landet och naturen har förändrats. Välkommen till en spännande kväll med, som vanligt, Rudis fantastiska bilder från resan och återbesöket. FÅGLARNAS FLYTTNING FRÅN ARKTIS TILL AFRIKA SÖNDAG 5 APRIL Att stå på tundran vid Barents hav PROGRAM GÄLLER FÖR SAMTLIGA KURSER: Kallelse och faktura tillhandahålles av Studiefrämjandet efter det att antagningsbesked erhållits. allra längst i norr och se en bredstjärtad labb flyga vidare österut i snöfall i maj är en storslagen upplevelse! En solig och varm dag i oktober kan samma individ ses flyga söderut över Atlanten. Kristofer Nilsson visar bilder och berättar om sina resor till västligaste Afrika, nordligaste Norge och andra platser med fokus på fågelflyttning. STUDIEVERKSAMHETEN Lär dig mer om fåglar! 2020 erbjuder GOF/Studiefrämjandet sex nya studiecirklar. Från vardagsornitologi i fält till rovfågelbestämning och film/fotokurs med redigering av egna bilder. Skådarturer i fält kombineras med teorikvällar i Villa Ekliden. RINGMÄRKNING CIRKEL Vill du prova på ringmärkning av fåglar? Vi går igenom grunderna i teori och praktik. Det blir en god förberedelse för en vecka på Nidingens fågelstation. Du får träna på att plocka ut fåglar ur nät, sätta på ring, mäta och väga. Vi går igenom hur du bestämmer kön och ålder. Cirkeln är uppdelad i fem tillfällen. Start på Ekliden 2/3 kl 18.00– 20.30. Därefter följer fyra söndagar då vi fångar och märker fåglar i fält vid Fågelcentralen på norra Hisingen 8/3, 22/3, 5/4 och 26/4. KURSSTART: 24 februari kl 18.00, Ekliden, Västra Frölunda LEDARE: Annica Nordin, email: annica.a.nordin@ gmail.com och Tommy Järås ANMÄLAN: Senast 14 februari till www.studieframjandet.se KOSTNAD: 500 kr. Max 8 deltagare NYBÖRJARCIRKEL I FÅGELSKÅDNING CIRKEL Lär dig grunderna tillsammans med två mycket erfarna och uppskattade ledare från GOF! Vi går igenom de vanligaste arterna och ger en bra grund för fågelskådande, speciellt med fokus på Västkusten. Det blir två kvällsträffar på Villa Ekliden, 18.30–21.00 samt tre exkursioner runt Göteborg dagtid, 09.00–13.00. Kurserna genomförs under mars och april. Vi samåker i egna bilar. 24/3: möte 18.30-21.00 28/3: lördag exkursion 09.00–13.00 14/4: möte 18.30–21.00 18/4: lördag exkursion 09.00–13.00 25/4: lördag exkursion 09.00–13.00 KURSSTART: 24 mars kl 18.30, GOF/Villa Ekliden, Västra Frölunda LEDARE: Bill Karlström 0708-17 65 35 och Mikael Sundberg 0735-68 16 13 ANMÄLAN: Senast fredagen den 19 februari på www.studieframjandet.se SÖKORD: Lär dig mer om fåglar 2020 – Nybörjarcirkel i fågelskådning KOSTNAD: 500 kr VARDAGSORNITOLOGI I FÄLT CIRKEL Kursen är en ren fältkurs där vi åker ut till olika fågellokaler med olika biotoper för att lära känna vanliga fåglars utseende, läten och beteenden. Maximalt antal deltagare är 15. På utflykterna samåker vi med egna bilar. 1. Lö 14 mars. 9–12 (3 tim) Ringmärkning 2. Lö 28 mars. (3 tim) Utflykt till norra Halland och Onsalahalvön. 3. Lö 18 april. (> 6 tim) Längre resa. Vi samåker i egna bilar. 4. Ti 26 maj. (3 tim) Kvällsexkursion KURSSTART: 14 mars kl 09.00 LEDARE: Peter Keil 076-879 64 08 och Anna Lena Ringarp 070-827 93 76 ANMÄLAN: Senaste anmälningsdag är 1 mars på www.studieframjandet.se KOSTNAD: 500 kr VADARE I FÄLT CIRKEL Vill du studera vadare i fält? Här är kursen för dig. En fältkurs med GOF där vi åker ut till olika fågellokaler lämpliga för vadare, för att lära känna våra vanliga vadares utseende, läten och beteenden under bästa tänkbara period, juli–augusti. Inga förkunskaper krävs. Max 15 deltagare. Normalt kör vi tre 45 min lektioner per tillfälle. Sammanlagt 15 lektioner i denna studiecirkel. Det är en stor fördel om du har tubkikare med på våra utflykter då vi ofta studerar vadare på långt håll. 1. Ti 21/7 kl 18.00–20.15 Ekliden 2. Lö 25/7 kl 07.00–12.00 Utflykt 3. Lö 1/8 kl 06.00–18.00 Lite längre resa 4. Lö 22/8 kl 07.00–12.00 Utflykt KURSSTART: Tisdag 21 juli kl 18.00 LEDARE: Per Undeland ANMÄLAN: Senaste anmälningsdag är 12 juni till www.studieframjandet.se KOSTNAD: 500 kr Fåglar på Västkusten 4/2020 37 OF:S FÖREDRAG, EXKURSIONER OCH STUDIECIRKLAR ARRANGERAS I SAMARBETE MED STUDIEFRÄMJANDET I GÖTEBORG WWW.STUDIEFRAMJANDET.SE FOTA OCH REDIGERA FÅGELBILDER OCH FILMER CIRKEL Denna kurs är till för dig som vill lära dig fota och filma i fält och få grunderna i redigering av både bilder och videor i några vanliga applikationer. Vi startar men ett teoritillfälle där vi första gången får följa processen från foto/film via redigering till färdig bild eller färdig film. De två följande gångerna fokuserar vi på att lära oss ta bättre bilder och filmer med våra kameror. Vi kommer att fylla våra digitala kameror med bilder och filmklipp från två fagelsäkra lokaler. Det två sista gångerna ska vi koncentrera oss på att redigera foton och editera våra filmklipp till en fungerande film. Målet är att ha tre hyfsade bilder och en kortare filmsnutt på max 2 minuter. Du behöver inga särskilda förkunskaper, men däremot: • En digital kamera med videomöjligheter, gärna med bra zoom/tele. • En bärbar dator vid det första och de två sista tillfällena då vi ska redigera foton och editera klipp. 1. Ti 17 mars 18.30. Ekliden. (3 tim) med dator 2. Lö 21 mars 08.00 (3 tim). Utflykt med kamera 3. Lö 28 mars 08.00. (6 tim) Resa till Getterön med kamera 4. Ti 31 mars 18.30. Ekliden. (3 tim) Glöm inte din dator 5. Ti 14 april 18.30. Ekliden. (3 tim) Glöm inte din dator 6. Den 20 april har vi en programpunkt som heter Medlemmarnas bildvisning på Ekliden. Där ska du visa din bästa bild från kursen! KURSSTART: 17 mars kl 18.30 LEDARE: Manne Strömbäck 070-899 66 92 och Per Tengroth 070-987 54 08 ANMÄLAN: Tidigast 14 januari och senast 3 mars på www.studieframjandet.se KOSTNAD: 500 kr Bild: BJÖRN DELLMING Stundtals klarar sig en fågelfotograf med kort tele … Nytt från styrelsen GOF och naturvården har nått en viktig seger i domstol när det gäller väg 940 på Onsala. – Vi är en liten förening som har kämpat mot Trafikverket i mer än tio år och den här domen känns väldigt bra. Det säger GOF:s tidigare ordförande Morgan Johansson som i föreningens fågelskyddskommitté tagit strid mot Trafikverkets planer på en ny väg på Onsalahalvön. Han har just läst domen från Markoch miljödomstolen som kom i slutet av november. Där slår man fast att den hänsyn som Trafikverket vill ta för skyddsvärda arter inte räcker till. Hackspettar, groddjur och fladdermöss i det utpekade vägområdet kräver mer skydd än vad Trafikverket föreslagit, anser Mark-och miljödomstolen. Det är en ny väg 940 mellan Rösan och Forsbäck på Onsalahalvön som Trafikverket vill anlägga. GOF har kämpat mot den föreslagna sträckningen med stöd av BirdLife, Naturskyddsföreningen i Kungsbacka och föreningen Värna Onsala och fick alltså rätt. – Vi har hela tiden hävdat att den planerade vägen riskerar att bryta mot artskyddsförordningen, säger Morgan Johansson. Området man vill bygga vägen genom har till stora delar stått orört sedan 50-talet och det är svårt att tänka sig hur de naturvärden som finns där skulle kunna kompenseras. Trafikverket kan nu begära dispens från Artskyddsförordningen. Och det kommer att betyda nya överklaganden från bland andra GOF. Men i summering: en viktig seger för känsliga naturvärden och en test av lagstiftningen som skyddar dem. # ANNA LENA RINGARP TRE NYANSER AV FÅGELSKYDD Årsmöte i Göteborgs Ornitologiska Förening äger rum den 29 mars klockan 18.30 på Södra Allégatan 1B. Påminnelse 38 Fåglar på Västkusten 1/2020 Nya höghus för backsvalor i Torslandaviken Vi har tidigare berättat om GOF:s storsatsning på fågeltorn och gömslen i Torslandaviken. Under vintern har vi också sett hur den GOFsponsrade backsvalebrinken tar form. De här ”höghusen” för backsvalor har visat sig fungera bra i England, berättar Kåre Ström. Han och Magnus Persson i Torslandavikenkommittén väntar nu på att de sista arbetena ska bli klara, med höjning och förankring av bostäderna. Det är inte orimligt att hoppas på nybyggare redan i år! GOF har i flera år sponsrat fågelmatningar runt om i Göteborg och gör det även denna säsong. Matningarna startade redan i oktober och pågår ett bra tag till. Har man tur kan man se alla de mesar som finns i södra Sverige på en och samma matning, det vill säga blåmes, talgoxe, entita, talltita, svartmes, stjärtmes och tofsmes. Övriga fåglar som man har möjlighet att se är större och mindre hackspett, nötskrika, trädkrypare, bo- och bergfink, stenknäck, koltrast, rödhake, ringduva, grönsiska och gärdsmyg. Och kanske kan man, med turen på sin sida, få se en sparvhök ta sig en lov i hopp om att knipa någon mes. Matningarna sköts helt ideellt och har du vägarna förbi så ta gärna med en liten fröpåse och fyll på! Fotomöjligheterna är goda! På vår hemsida kan du se hur man hittar till matningarna. Och på Ekliden kan du köpa högklassig nöt- och fröblandning till självkostnadspriset 265 kronor för en 25-kilossäck. Kontakta någon i styrelsen. # LEIF JONASSON I planerad vägsträckning finns viktiga lövskogar för missgynnade spettar samt sumpskogar och våtmarker, rika på groddjur. Bild: MORGAN JOHANSSON Bild: LEIF JONASSON Mindre hackspett. Hitta till GOF:s fågelmatningar NYTT FRÅN STYRELSEN STYRELSEN ORDFÖRANDE VAKANT VICE ORDFÖRANDE MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (0708-99 66 92) SEKRETERARE ANNA LENA RINGARP annalena.ringarp@gof.nu ( 0708-27 93 76) ANDRE SEKRETERARE ANNICA NORDIN annica.nordin@gof.nu (0707-530758) KASSÖR RODEN BERGENSTEIN roden.bergenstein@gof.nu (0735-68 65 99) ÖVRIGA LEDAMÖTER BERNDT ANDERSSON HAMPUS LYBECK JAN FUNKE JOHAN ANDER LEIF JONASSON LEIF LITHANDER PER TENGROTH PER UNDELAND ULLA ARNBERG fornamn.efternamn@gof.nu NIDINGENS FÅGELSTATION GOF bedriver ringmärkningsverksamhet på Nidingen från tidig vår till sen höst. Bes ök www.gof.nu/nidingen för mer information om Nidingen och det aktuella bokningsläget. PLATSBOKNING DENNIS KRAFT bokning@nidingensfagel.se (tel nr 0706-38 09 85) KOMMITTÉER EXKURSIONER GUNILLA JARFELT gunilla.jarfelt@gof.nu (0705-15 52 85) FÅGELSKYDD LARS GERRE lassegerre@yahoo.se ( 0733-86 37 65) HEMSIDA MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (0708-99 66 92) INFORMATION OCH KOMMUNIKATION gof@gof.nu INVENTERING MIA WALLIN mia.wallin@gof.nu (0706-17 42 58) MÅNADSMÖTEN ULLA ARNBERG uarnberg@gmail.com (0707-75 88 25) NIDINGEN HANS SÖDERSTRÖM hans.soderstrom@gof.nu (031-92 22 27) RAPPORTKOMMITTÉN (RRK GÖTEBORG) JOHAN SVEDHOLM johan.svedholm@gof.nu (031-24 00 82) STUDIEVERKSAMHET PER TENGROTH per.tengroth@gof.nu (0709-87 54 08) TORSLANDAVIKEN KÅRE STRÖM kare.strom@gof.nu (0303-24 95 95) FACEBOOK https://www.facebook.com/goteborgsornitologiskaforening FÅGELRAPPORTERING Rapportera helst dina fynd till Artportalen (www.artportalen.se) så snart som möjligt efter observationstillfället. Inrapporterade observationer visas på Artportalen. Du kan även gå till glutt.se och välja Senaste fynden från Göteborgsområdet i popup-menyn. Har du inte möjlighet att rapportera till Artportalen går det även bra att skicka intressantare rapporter direkt till respektive rapportkommitté (se nedan). REGIONALA RAPPORTKOMMITTÉER RRK BOHUSLÄN RAPPORTMOTTAGARE: LARS VIKTORSSON lars.h.viktorsson@gmail.com (Stenbackevägen 5, 451 34 Uddevalla) RRK VÄSTERGÖTLAND RAPPORTMOTTAGARE: MAGNUS HALLGREN m.hallgren@gmail.com RRK GÖTEBORG RAPPORTMOTTAGARE: PER BJÖRKMAN rrk@gof.nu (Klassikergatan 9, 422 41 Hisings Backa) RRK HALLAND RAPPORTMOTTAGARE: ULF LÖFÅS rrk@hallof.se (Ulf Löfås, Nässelvägen 2, 311 96 Heberg) FÅGELCENTRALEN Kontakta Fågelcentralen om du behöver hjälp med att ta om hand en skadad fågel. Mer information finns på www.fagelcentralen.se. KONTAKTPERSON PETRA LUNDEMO petra@animalshope.com (0303-165 01) JAN WESTIN jan@animalshope.com (0709-967601) Kontakta GOF och närliggande verksamheter BESÖKSADRESS Södra Dragspelsgatan 32 421 22 Västra Frölunda ADRESS Box 166 421 22 Västra Frölunda HEMSIDOR www.gof.nu www.kustobsar.se TELEFON/E-POST 031-49 22 15 gof@gof.nu ÖVRIGT Postgiro: 89 01 68-8 Swish :123 335 08 16 Bild 1 En sångare som inte visar ovansidans teckning. Kombinationen av ljus undersida, ganska jämngrå hjässa, mörk näbb med blågrå bas, mörka fötter, och relativt mörkt öga visar tydligt att det rör sig om en ärtsångare. (Kungsbacka, maj). Bild 2 Uppenbarligen har vi antingen en turturduva eller större turturduva i trädet men dessa är inte alltid superlätta att bestämma. Den här fågeln uppvisar en väldigt ljus undersida med vitaktig mage och undergump. Dessutom har vingovansidans fjädrar tydligt breda, ljusorangea bräm. Det är alltså en turturduva. Duvan har även några gråvita, juvenila mindre täckare kvar i vingen vilket betyder att den är på väg in i sin första adulta dräkt. 2k turturduva. (Falkenberg, januari). LÖSNINGAR TILL BILDGÅTAN GOF VERKAR FÖR ATT SKYDDA OCH UTFORSKA FÅGELFAUNAN, SPRIDA KUNSKAP OM FÅGLAR OCH STIMULERA FÅGELINTRESSET.#

Kategorier
#4/2019 Fördjupning

Flexibel matsmältning avgörande för överlevnaden

FpV nr 4/2019, s. 10-15

Robert Ennerfelt

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

inzoomat 10 Fåglar på Västkusten 4/2019 DE FLESTA FÅGLAR lever ett mycket aktivt liv och har en hög ämnesomsättning. De behöver därför äta mycket och kunna bearbeta och ta upp näringen från födan effektivt. Olika arter har anpassat sitt matsmältningssystem på olika vis för att kunna ta hand om födan de äter på bästa sätt. Men all föda finns inte tillgänglig året runt; till exempel försvinner insekter på vintern. Dessutom byter många fåglar livsmiljö mellan sommaren och vintern. Många arter har därför förmåga att förändra sitt matsmältningssystem. Som många säkert vet är näbben specifikt utformad för den föda fågeln äter (Elphick, 2014). Den består av lätta ben täckta av hudlager och ytterst keratin (Larsson, Larsson & Ekström, 2013). Smakoch känselceller i näbben hjälper fåglarna att hitta bra föda (Birkhead, 2010). Tungan hos fåglar är hårdare än vår och dess främsta uppgift är att få ned födan i svalget. Någon funktion i sångproduktionen har den inte. Smakceller är fåtaliga på tungan, men däremot finns många känselceller. UTSEENDET PÅ TUNGAN varierar mellan olika arter och visar ofta anpassningar till den föda fågeln äter. Vissa fiskätande fåglar har till exempel utväxter på tungan för att deras byten inte ska kunna smita. Simänder har lameller på tungans sidor som används för att filtrera fram föda ut vattnet. En del fåglar använder sin tunga för att fånga födan. Hackspettar har till exempel tungan täckt i saliv i vilken myror och andra kryp fastnar medan kolibrier använder sin tunga för att få tag på nektar (Elphick, 2014). En tidigare teori var att tungan fungerade som ett tunt rör och att kapillärkraft drog upp nektarn från blomman, men på senare tid har forskning visat att den teorin inte stämmer. Tungan kantas av lameller och spetsen är kluven. När den når vattenytan fälls lamellerna ut och spetsen delar sig. När den dras tillbaka fälls tungspetsarna ihop, lamellerna rullar ihop sig och nektar fångas därmed in och följer med upp. Även tungan hos döda fåglar ändrar form, vilket visar att det är fysikaliska krafter och inte muskelkraft som får tungan att ändra form (Rico-Guevara & Rubega, 2011). FÖR ATT UNDERLÄTTA FLYGNINGEN har tänder (som gör fågeln framtung) selekterats bort under fåglarnas utveckling och födan sväljs därför mer eller mindre hel. Av denna anledning är matstrupen ofta förstorad och uttänjbar (Denbow, 1999), särskilt så hos skarvar (Elphick, 2014), vilket förklarar att de kan svälja stora fiskar. Krävan som finns hos många fåglar är en utvidgning av matstrupen där föda kan lagras. En kräva finns hos framför allt fröätare som hönsfåglar, duvor och finkar. Men även hos änder och vadare. För duvor och flamingos har krävan även en annan funktion. Den ger ungarna deras första mål mat i livet i form av krävmjölk. Krävmjölken består av celler som stöts av från krävan. Dessa är rika på fett och mjölken innehåller även mycket proteiner, däremot saknas kolhydrater. Liksom hos däggdjuren är det hormonet prolaktin som stimulerar produktionen av mjölken. Både honan och hanen ger krävmjölk. Fåglar som inte har kräva så som måsar, tärnor, seglare och ett par arter av finkar, (Larsson, Larsson & Ekström, 2013) kan lagra krävmjölken i fickor i näbben (vissa finkar) (Elphick, inzoomat Att äta effektivt och kunna smälta olika slags föda är avgörande för överlevnaden. Inte minst under vintern då många arter får byta både livsmiljö och typ av föda. Robert Ennerfelt benar ut flexibiliteten och de imponerande anpassningarna. TEXT: ROBERT ENNERFELT ROBERT.ENNERFELT@GOF.NU FLEXIBEL MATSMÄLTNING AVGÖRANDE FÖR ÖVERLEVNADEN För att underlätta flygningen har tänder selekterats bort under fåglarnas utveckling flexibel matsmältning Fåglar på Västkusten 4/2019 11 Bytesfiskar har svart att smita fran lunnefagelns kniptang till nabb. Aven utvaxter pa tungan hjalper till att barga fangsten. Bild: PATRIK JONASSON 2014) eller i munbotten som hos tornseglare (Larsson, Larsson & Ekström, 2013). Hos de flesta fåglar sker ingen nedbrytning i krävan, men den sydamerikanska hoatzinen har här bakterier för att bryta ned bladen den äter (Stevens & Hume, 1998). Magen är uppdelad i två delar, en körtelmage och en muskelmage. Körtelmagen ligger först och utsöndrar enzymer som pepsin och saltsyra som hjälper till att bryta ned maten på kemisk väg. Hos lammgamen är syran extra stark för att kunna lösa upp de benfragment fågeln äter (Elphick 2014). Fåglar som äter kött eller fisk har överlag en mer utvecklad körtelmage än de som äter frön (Denbow, 1999). Den andra magen är muskelmagen och fyller den funktion tänderna har hos däggdjuren. Kraftiga muskler i kombination med muskelmagens hårda insida sönderdelar här födan så att enzymerna från körtelmagen kan verka effektivt (Elphick, 2014). Fåglar som äter växter eller skaldjur har en extra kraftig muskelmage och äter inte sällan även grus eller småsten att mala födan med (Piersma m.fl. 1993). Bland fågelarterna som har små och klena muskelmagar finner man många frukt- och insektsätare. Däribland den svarta silkesflugsnapparen som lever i Nordamerika. Under vintern utgörs födan till största delen av mistelbär. Tvärtemot vad man kanske tror är inte bären helt enkla att smälta för fåglar. Ett segt skal döljer det saftiga fruktköttet. Silkesflugsnapparen har löst detta problem på ett unikt sätt. När bäret som lagrats i krävan kommer in i muskelmagen hamnar den i ett område mellan öppningen till körtelmagen och tarmarna. Den här delen av muskelmagen är bara lite större än bäret och när musklerna klämmer på det glider skalet, tack vare den klibbiga struktur som finns i mistelbäret, av fruktköttet som fortsätter ned i tarmarna. Skalet lagras i en annan del av muskelmagen. Denna process genomgår drygt tio bär innan även skalen transporteras ned i tarmarna. Genom att separera skal och fruktkött på detta sätt utnyttjas näringen i bären mer effektivt (Walsberg, 1975 och Walsberg & Thompson 1990). Arbetet med att mala sönder födan gör att det skyddande lagret av koilin på muskelmagens insida slits och hos vissa änder stöts den därför av och förnyas regelbundet. inzoomat 12 Fåglar på Västkusten 4/2019 Även göken stöter av det innersta lagret på sin muskelmage, men i det fallet är det för att få bort hår från fjärilslarver som fastnar där (McAtee, 1917, Elphick, 2014). Andra fåglar lagar istället slitaget genom att bilda nytt koilin (Denbow, 1999). När muskemagen malt födan en stund pressas den åter upp till körtelmagen vars enzymer nu har större yta att verka på (Avian Biology). Det som ändå inte kan brytas ned tillräckligt kommer upp igen i form av spybollar (Elphick, 2014). I TARMARNA SKER DEN sista nedbrytningen av födan och upptaget av näring. Hos växtätare, är tarmarna ofta långa för att all föda ska kunna brytas ned (Avian biology). Även fisk- och fröätare har långa tarmar, medan rovfåglar och insektsätare har kortare tarmar (Denbow, 1999). Tjocktarmens främsta uppgift är att ta upp vattnet. Från tjocktarmen går det ut blindtarmar. Hos många fåglar som äter frön eller föda rik på fibrer eller kitin är blindtarmarna välutvecklade och innehåller mikroorganismer som hjälper till att bryta ned födan (Avian Biology) och (Stevens & Hume, 1998). Däremot saknas de hos bland annat papegojor och seglare (Denbow, 1999). Hos skogshöns har blindtarmarna bakterier för att kunna bryta ned cellulosan i barr (Suomalainen & Arhimo, 1945). Hos andra fågelgrupper som tättingar och storkfåglar är den främsta upp- Göken stöter av innersta lagret på sin muskelmage för att få bort hår från fjärilslarver som fastnat Kustsnappor som vant sig vid mjuk foda i fangenskap far mindre kraftig muskelmage an kustsnappor som levt i det vilda och levt av sma musslor – den naturliga vinterdieten. Bild: PATRIK JONASSON Illustration: JOHN ANDERSSON Lever Bukspottskortel Krava Matstrupe Muskelmage Kortelmage Kloakoppning Tarmar Fåglar på Västkusten 4/2019 13 flexibel matsmältning giften för blindtarmarna att producera antikroppar (Avian biology). I kloaken som är uppdelad i tre delar blandas resterna från matsmältningen med urin och rester från reproduktionsorganen. I den sista kammaren finns ett viktigt organ för immunförsvaret, bursa of Fabricius som producerar B-celler (Avian Biology). Två andra organ som inte är en del av själva matsmältningskanalen men ändå är viktiga för matsmältningen är bukspottskörteln och levern. Bukspottskörteln producerar bukspott som innehåller många enzymer som bryter ned ämnen. Vätskan neutraliserar dessutom syran som kommer från magsäcken. Från levern kommer galla vilket hjälper till att sönderdela fett (Avian Biology). MATSMÄLTNINGSSYSTEMET ÄR ALLTSÅ VÄL anpassat till den föda som fågeln äter, men det måste också vara flexibelt. Många arter äter olika slags föda under sommaren och vintern och matsmältningssystemet måste klara av båda dieterna. Vadare är en grupp som studerats mycket i detta avseende och i synnerhet kustsnäppan. Experiment har där visat att kustsnäppor som vant sig vid en mjuk föda i fångenskap hade en lättare och mindre kraftig muskelmage än de som levt i det vilda där de hade ätit den naturliga vinterdieten, små musslor. Magens utseende påverkade i sin tur vilken föda de föredrog att äta. Kustsnäpporna som hade ätit lättsmält föda behövde några dagar på sig för att börja äta de musslor som är den naturliga dieten (Piersma m.fl. 1993). Senare studier har dessutom visat att förändringen är reversibel och att en kustsnäppa som anpassat sig till att äta hårda musslor kan anpassa sig till att äta lättsmält föda och vice versa (Dekinga m.fl. 2001). FÖRÄNDRINGAR AV MATSMÄLTNINGSORGAN I samband med ändrat födoval sker även hos hönsfåglar vilket flera studier visar. Granjärpen växlar till exempel mellan att äta bär och barr, under sommaren respektive vintern. Barr är såklart mer svårsmälta än bär och därför visar sig tjocktarmen, muskelmagen och bukspottskörteln, på skjutna fåglar, vara större under vintern än under sommaren. I samma studie gjordes dessutom ett experiment på burhållna fåglar som bara fick äta lättsmält föda. Hos dessa såg man inte de förändringar man såg hos de vilda fåglarna. (Pendergast & Boag, 1973). Även hos den kaliforniska tofsvakteln ökar matsmältningsorgan i storlek på vintern när en frödiet byts mot en diet på gröna växtdelar. Till exempel växer tunntarmen med 10 cm i längd och längden på tarmluddet i ökar vilket ger en större yta som näring kan tas upp över (Lewin, 1963). Förändringarna som beskrivs ovan sker över en tidsperiod på några månader, men förändringar kan gå betydligt snabbare. I en experimentell studie av den japanska vakteln visade man att en förändring av muskelmagens storlek, för att hantera en ökad mängd fibrer, kan ske på bara några dagar. I studien tittade man även på körtelmagens storlek, men kunde inte se att den ändrades nämnvärt. Det antas bero antingen på att den inte behöver tillväxa (öka sin aktivitet) eller på att den inte kan tillväxa på samma sätt som muskelmagen (Starck, 1999). Tidigare studier på den japanska vakteln (Savory & Gentle, 1976) har även visat att längden på tarmarna ökar med mer fibrer i födan och att förändringen kan gå i båda riktningarna (växer med mer fibrer i födan, minskar med mindre fibrer i födan). Även hos arter som växlar mellan olika former av tillsynes lättsmält föda sker förändringar av matsmältningsorganen. Den svarta silkesflugsnapparen som nämndes tidigare hör till dessa arter. Vinterns mistelbär byts under sommaren ut en mer varierad diet som både inkluderar olika sorters bär och insekter. På undersökta fåglar har man funnit att magen under sommaren är dubbelt så stor som under vintern och att den även innehåller flera bär samtidigt. Förklaringen tros vara att bären som äts under sommaren saknar mistelbärens klibbiga struktur och de riskerar därför inte att klibba ihop i varandra (Walsberg & Thompson, 1990). EN ANNAN TÄTTING DÄR man ser förändringar av matsmältningsorganen i samband med att födovalet ändras är hos skäggmesen. Under sommaren livnär den sig på insekter medan den på vintern nästan Studier a v japansk vaktel visar att längden på tarmarna ökar med mer fibrer i födan. Svarthattans spannvidd i fodovalet – fran insekter till bar – staller krav pa tanjbar matsmaltning. Bild: LEIF JONASSON inzoomat 14 Fåglar på Västkusten 4/2019 uteslutande livnär sig på vassfrön. Fröna är svårsmälta och skäggmesen har anpassat sig genom att muskelmagen tillväxer, blir starkare och dessutom bildas förhårdnader för att lättare krossa fröna. Som hos flera andra fröätare hjälper även småsten till i matsmältningen (Spitzer, 1972). INTE BARA STORLEKEN PÅ organen i matsmältningskanalen påverkar hur bra en fågel bryter ned födan, det gör även mängden av olika enzymer som kan bryta ned exempelvis protein och kolhydrater. Från bukspottskörteln kommer flera olika enzymer bland annat amylas som bryter ned kolhydrater och chymotrypsin och trypsin som bryter ned protein. Hur aktiviteten/mängden av dessa enzymer förändras vid ett byte av diet undersöktes hos myrtenskogsångare. Forskarna antog att hos fåglar som åt en diet rik på protein skulle ha högre aktivitet på enzymer som bröt ned protein (trypsin och chymotrypsin) och att fåglar som fick en växtbaserad diet skulle ha högre aktivitet av enzymer som bryter ned kolhydrater såsom amylas. Resultaten visade att aktiviteten av enzymerna tvärtemot förväntningarna inte påverkades av dieterna med undantag av trypsin vars aktivitet ökade hos de fåglar som åt en diet rik på frön. Att enzymaktiviteten inte ökar skulle kunna innebära begränsningar av hur bra skogssångaren kan bryta ned olika typer av föda (Ciminari m.fl. 2001). UNDERSÖKNINGAR AV ENZYMER i matsmältningssystemet har även gjorts hos tundra-snäppan under flyttningen. I studien undersöktes aktiviteten hos kitinas, lipas, amylas, maltas och aminopeptidas. Kitinas utsöndras från körtelmagen och bryter ned kitin (finns i leddjurens hudskelett). Lipas bryter ned fett, maltas kolhydrater (maltos) och aminopeptidas oligopeptider (proteinfragment). Lipaset frisätts i bukspottskörteln och aminopeptidaset utsöndras från körtlar i tunntarmen. Resultaten i studien visar att enzymaktiviteten varierade under vår och höst, bland annat var aktiviteten hos lipas och maltas högre under vårflyttningen än under hösten. Även hos aminopeptidas var aktiviteten högre under våren än under hösten, medan aktiviteten hos amylas var lägre under vårflyttningen än under hösten. Skillnaden tros bero på att dieten skiljer sig mellan vår och höst. I studien jämfördes även unga och vuxna fåglar under hösten och där visade sig matsmältningssystemet vara större hos ungfåglar än hos vuxna fåglar, även sammansättningen skiljde sig mellan de två åldersgrupperna. Unga fåglar hade en mindre muskelmage och en större tunntarm än de vuxna. Enzym-aktiviteten var däremot lägre hos de unga fåglarna jämfört med de vuxna. Framför allt var aktiviteten hos kitinas och lipas lägre än hos de vuxna (Stein m.fl. 2005). YTTERLIGARE EN GRUPP AV fåglar där man sett förändringar av matsmältningsorganens storlek är hos andfåglar. En studie på tama gräsänder visade att de fåglar som fick mest fiber i sin mat hade störst matsmältningsorgan. Storleken på matsmältningsorganen var överlag lika stor hos de som fick en diet med mycket kött, de som fick en diet med både kött och växter och de som fick en växtbaserad diet med låg fiberhalt (frön), men hos de sistnämnda var muskelmagen större. Förändringarna skedde snabbt och redan efter 10 dagar hade den maximala vikten på matsmältningsorganen uppnåtts (Kehoe m.fl. 1988). Förändringar av matsmältningsorganens storlek beror inte bara på att dieten varierar. Hos snögåsen minskar bukspottskörteln, levern, muskelmagen och tunntarmen i storlek under häckningen. Samtidigt minskar också födointaget och troligen förklarar det varför matsmältningsorganen minskar i storlek. De behövs helt enkelt inte användas så mycket, dessutom kan nedbrytningen av vissa organ möjligen ge näring till fågeln (Ankney, 1977). Även hos ejdern varierar muskelmagen i storlek över året. En dansk studie på skjutna fåglar visade att hos honor ökade den i storlek under vårvintern vilket möjliggjorde att de kunde äta både fler och större blåmusslor. Därigenom kunde reserverna byggas upp inför ruvningen då ingen föda intas. Man fann även att ejdrar med små muskelmagar i större utsträckning än andra ätit krabbor Skäggme – sar får lita till svårsmälta vassfrön under vintern. Tillväxt av förhårdnader i muskelmagen gör det lättare krossa fröna. Om vintern tvingas skaggmesar overga fran insekts- till frodiet, en utmaning for matsmaltningen. Bild: BJÖRN DELLMING Fåglar på Västkusten 4/2019 15 flexibel matsmältning snarare än blåmusslor. Dessa fåglar hade mindre kroppsstorlek och enligt andra studier (Thompson, 1985) drabbas de i större utsträckning av parasiter. Minskningen av muskelmagen under själva ruvningen innebär både att en proteinresurs utnyttjas samt att mindre resurser går åt till att hålla liv i muskelmagen i sig (Laursen & Möller, 2016). Hos skedanden fann Akney och Dafton (1988) att levern hos honan ökade i vikt under äggläggningsfasen och att muskelmagen minskade i storlek under samma period. Hos hanar såg man inte den här förändringen. Även hos brudanden har man funnit att levern ökar i vikt under häckningen. Förändringen är hos den arten större, vilket tros bero på en förändring i födans sammansättning där andelen djur i födan ökar vid häckningen (Drobney, 1984). Inte bara matsmältningsorganen utan även näbben kan variera i storlek hos en och samma individ. En studie på talgoxar i Storbritannien fann att storleken på näbben och framför allt näbblängden varierade mellan sommaren och vintern. Skillnaden är troligen en anpassning till att dieten ändras under året. Experiment visade nämligen att fåglar med smalare näbbar bättre hanterade mjölmaskar än de med tjock näbb. Dessa hanterade i sin tur björkfrön bättre (Gosler, 1987). # De viktigaste referenserna: Ciminari, M. E., Afik, D., Karasov, W. H., & Caveides-Vidal, E. (2001). Is Diet-shifting Facilitated by Modulation of Pancreatic Enzymes? Test of an Adaptational Hypothesis in Yellowrumped Warblers. AUK, 118(4), 1101-1107. https://www.researchgate. net/profile/Eugenia_Ciminari2/ publication/232664243_Is_Diet-Shifting_Facilitated_by_Modulation_ of_Pancreatic_Enzymes_Test_of_an_Adaptational_ Hypothesis_in_Yellow-Rumped_Warblers/ links/0046351c4cb13b3d1d000000.pdf Dekinga, A., Dietz, M.W., Koolhaas, A. & Piersma, T. (2001). Time course and reversibility of changes in the gizzard of red knots alternately eating hard and soft food. J. Exp. Biol., 204, 2167-2173. https://jeb.biologists.org/content/jexbio/ 204/12/2167.full.pdf Gary Ritchison’s Avian Biology. http://people.eku.edu/ritchisong/ birddigestion.html Pendergast, B.A., & Boag, D.A. (1973). Sesonal changes in the internal anatomy of spurce grouse in Alberta. AUK, 90(2), 307-317. https://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/ auk/v090n02/p0307-p0317.pdf Piersma,T., Koolhaas, A., & Dekinga, A. (1993). Interaction between stomach structure and diet choice in shorebirds. AUK, 110(3), 552-564. https://sora.unm.edu/sitesdefault/files/journals/ auk/v110n03/p0552-p0564.pdf Fullständig källförteckning finns på www.gof.nu Hos froatande finkar som bandelkorsnabb bidrar blindtarmarna med mikroorganismer som hjalper till att bryta ned fodan. Inte bara matsmältningsorganen utan även näbben kan variera i storlek – hos en och samma individ Bild: PATRIK JONASSON

Kategorier
#3/2019 Omslag, innehåll och ledare

Omslag, innehåll och ledare

FpV nr 3/2019, s. 1-3

Karin Magnander, Per Undeland

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

MINNESVÄRDA OBSAR I TRYCK DEN 11 SEPTEMBER 2016 bågade en gigant söderut förbi Kråkudden: Göteborgs rapportområdes första svartbrynade albatross. Samma år sågs den första skedstorken, områdets stäpphöksrekord hyfsades till och landade på tio individer och fenologirekordet för eftersläpande kentska tärnor slogs med nästan en månad vintern 2016. Året därpå gladde en rödhuvad dykand Slottsskogens skådare medan man kunde konstatera ett dåligt år både för orre och dess limnologiska namne. Tjädern däremot drämde till med en toppnotering. HUR KAN JAG minnas allt det här? Det gör jag förstås inte. Men jag har haft förmånen att få smygkika i de snart tryckfärdiga fågelrapporterna som Rrk Göteborg så förtjänstfullt sätter samman. Nu finns nämligen dessa två årssammanställningar att beställa och missa inte det för allt i världen – inte många överexemplar kommer att tillverkas. Läs mer på nyhetssidorna om hur du går tillväga. PÅ NYHETSSIDORNA går det också att läsa om ännu en rödhuvad dykand – en som höll till i Torslandaviken i år. Vi berättar också i detta nummer mer om GOF:s satsning på just Torslandaviken. Andra lokaler av intresse bjuder vi på via en mer ingående guide till GOF:s fina app. Och som om inte det vore nog finns en inbiten Hisingeskådares presentation av öns svar på Brudarebacken: Götaledstoppen! Med stolthet lämnar vi i redaktionen här över ett riktigt fullmatat nummer till er läsare. Mycket nöje! 03 LEDARE Mera skyddad natur 06 FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Ljuvligt gnissel på Östra kyrkogården 10 GOF-EXKURSIONER Kvismaren & Tåkern – östlig spaning med mersmak 12 FLYTTFÅGELFSTRÅK Höst på Smitten 16 FÅGELNAMNENS HISTORIA Myrslungare och andra folkliga fågelarter 18 FÄLTBESTÄMNING Arta måsar i flykten 26 SKÅDARPORTRÄTT Löparen som blev fågelfotograf 30 UTRUSTNING I FÄLT Appen du måste ha 32 GÖTEBORGSK FÅGELHISTORIA Kvillängen – från nattsångarnäste till köpcentrum 35 SKÅDAROKALER Götaledstoppen – otippad spanarkulle i väster 38 ARTSPANING Den brandkronade – expansiv minsting med barsk uppsyn 42 PROGRAM Resor exkursioner och vardagsvandringar Innehåll FpV nr 3/2019  NR 3/2019  ÅRGÅNG 53 18 26 12 REDAKTÖR: KARIN MAGNANDER KARIN.MAGNANDER@GOF.NU 6 10 PÅ VÄSTKUSTEN NR 3/2019 Glaskross bland gravstenar Sträcket över Smitten Arta unga måsar Appen du måste ha Kvillängen i åminne Upptäck Götaledstoppen Brandkronad & expansiv Fåglar Omslagsbild: Björn Dellming Dvärgspov i Tofta Kile. Bilder: LENNART HJALMARSSON, KIM LARSSON, MAGNUS RAHM, BJÖRN DELLMING, KERSTIN HIRMAS. Bild: MATTIAS BARDÅ REDAKTION REDAKTÖR KARIN MAGNANDER karin.magnander@gof.nu ANSVARIG UTGIVARE KARIN MAGNANDER karin.magnander@gof.nu NYHETSREDAKTÖR JOHN ANDERSSON john.andersson@gof.nu PRODUKTION & LAYOUT JAN-ÅKE NORESSON jan-ake.noresson@gof.nu SPRÅKGRANSKNING ROLF SKOOG rolf.skoog@gof.nu ÖVRIG REDAKTION BJÖRN DELLMING STIG FREDRIKSSON (WWW.NATURSTIG.SE) KERSTIN HIRMAS fornamn.efternamn@gof.nu KONTAKT E-POST / HEMSIDA fpv@gof.nu / www.gof.nu ANNONSER Kontakta oss för aktuella priser på fpv@gof.nu. Vi tar enbart in annonser som har någon koppling till fågelskådning, natur, uteliv etc. MEDLEMSKAP I GOF FpV utkommer med 4 nr/år till medlemmar i Göteborgs Ornitologiska Förening. Sätt in 200 kr (vuxen), 70 kr (<26 år) eller 270 kr (familj) på GOFs plusgiro 89 01 68-8. Glöm inte att uppge namn, adress, födelseår och mejladress. Alternativt swisha beloppet till 123 335 08 16 och notera personuppgifter i meddelandefältet. Prenumeration på FpV för icke fysisk person (bibliotek, företag m.m.) kostar också 200 kr/år. Betala enligt ovan och uppge leveransadress. Adressändring: Har ni flyttat och vill uppdatera er adress hos GOF? Skriv era gamla och nya uppgifter i ett mejl och skicka till adress@gof.nu Tryck: Ale Tryckteam AB, www.tryckteam.se Tryckdatum: 21 augusti Upplaga: 1650 ex ISSN: 0348-1510 Mera skyddad natur! KONVENTIONEN FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD, antagen av medlemsstaterna i EU, har ett globalt mål som innebär att 17 procent av landytan (inklusive sötvatten) ska ha ett ekologiskt representativt skydd till 2020. Ingen av kommunerna i Göteborgsregionen (GR) når upp till 17 procent skyddad natur och flera når inte ens fem procent. Och inte bara landområden behöver skyddas. Ålgräsängar i Bohuslän har minskat med uppskattningsvis en yta nästan lika stor som Tjörn sedan 1980-talet enligt havsforskare från Göteborgs universitet. MEN DET GÅR ÅT rätt håll. I ett program vars syfte är att vara ett underlag för Länsstyrelsen och kommunerna för skydd av tätortsnära naturområden inom GR, definieras områden som bör skyddas långsiktigt som reservat enligt miljöbalken. Idag har Göteborgs kommun 16 naturreservat. Utöver dessa togs under 2018 beslut om ett kommunalt naturreservat vid Stora Amundön/Billdals skärgård, del om ett lokalt miljömål enligt vilket 15 procent av havet utanför Göteborg ska ha ett långsiktigt skydd, och ett statligt naturreservat vid Öxnäs. I maj 2019 la byggnadsnämnden i Göteborgs Stad fram ett förslag om ytterligare ett naturreservat i Lärjeåns dalgång. Och även om mer skyddad natur behövs och är på gång, kan vi redan idag njuta av 273 skyddade områden inom GR! ETT EXEMPEL PÅ ATT skyddad natur behövs för störningskänsliga arter är att havsörn nu åter etablerat revir i Bohuslän och därmed finns ett tredje havsörnrevir inom GR. Reviret i Bohuslän är det första i landskapet sedan 1904 och finns säkert tack vare orörd skog i ett skyddat område. Och att naturen har en positiv inverkan på vårt eget välbefinnande är väldokumenterat. Personer med tillgång till rofylld natur visades generellt ha lägre stressnivåer, och om de dessutom var fysiskt aktiva minskade risken signifikant för psykisk ohälsa. Så skyddad natur behövs, för den biologiska mångfalden, för oss som lever nu och för kommande generationer. FÖR STYRELSEN: PER UNDELAND PER.UNDELAND@GOF.NU Ålgräsängarna i Bohuslän har minskat med en yta nästan lika stor som Tjörn Fåglar PÅ VÄSTKUSTEN

Kategorier
#3/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten sommaren 2019

FpV nr 3/2019, s. 4-9

Björn Dellming, Jan-Åke Noresson, John Andersson, Karin Magnander, Ola Bäckman, Reino Andersson, Rrk Göteborg, Silke Klick

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 3/2019 FELFLUGEN MINISPOV Att vara med i ett larmsystem under semestertider kan vara fruktansvärt stressande. Eller alldeles … alldeles underbart. Säkerligen infann sig någon av dessa känslor hos många skådare 10 juli. Det var då Peter Hvass hittade Sveriges andra och Västpalearktis åttonde dvärgspov (Numenius minutus) på hemmalokalen Tofta kile. I mitten av juli brukar återsträcket av arktiska vadare vara i full gång och bland det mer intressanta att se på västkusten. Tofta kile, med sina betade strandängar, är det en populär rastlokal just för flyttande vadare. Det är dessutom den lokal Peter Hvass oftast besöker under sina skådarturer, så att han förr eller senare skulle hitta något riktigt häftigt på lokalen kanske inte var helt oväntat. Men hur den här dagen skulle utveckla sig hade nog ingen riktigt väntat sig. Här följer Peters egna berättelse om händelseförloppet. ”Morgonkaffet intogs hemma i huset i Lycke i vanlig ordning, med den sedvanligt efterföljande frågan: ”vart tar jag en skådarsväng idag?” Som så många gånger tidigare faller valet på Tofta kile, till södra vallen, med ljuset i ryggen och bra överblick över större delen av lokalen. Väl på plats kan jag notera lite allmänt smått och gott i fågelväg. Några säsongstypiska vadare och andkullar, men inga sensationer. Som vanligt står man mest och njutskådar och myser av den klara morgonluften, när en morgontidig motionär stannar och småpratar om ditt och datt. Med halvt fokus på samtalet och halvt fokus på fåglarna ser jag i ögon-vrån två vadare landa på södra strandängarna. En snabb koll i tuben ger en ljungpipare … Men det var väl två vadare? Jag sveper vidare lite med tuben, och jo … där är den andra. Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare, jämnstor med piparen … i alla karaktärer en Numeniusspov, men tydligt varken stor- eller småspov. Pulsen ökar och jag ger mig själv arbetsordern: Lugn och stilla nu, ta det från början! Jizz = spov. Storlek = knappt ljungpipare. Hätta med tydlig mittbena. Tunn DVÄRGSPOV FÖLL FÖR TOFTA KILE Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare jämnstor med piparen … Peter Hwass, lutad mot stativet, hade svårt att ta in vad som faktiskt landat på hemmalokalen. En ansenligt del av Vårskräll x 3 i Torslandaviken OVÄNTADE MAJFYND Många fågelskådare går och längtar efter maj, inte minst för att man då har goda chanser att få se lite ovanligare fåglar på tillfälligt besök. Men maj hann inte ens börja förrän Torslandaviken bjöd på tre, för Göteborg, väldigt ovanliga fåglelarter. Den 27 april hittades Torslandavikens första vassångare surrandes i vassen vid Vadskärsudden. Detta var blott det åttonde fyndet i Göteborgs rapportområde. Redan dagen därpå var det dags för nästa raritet. En hane rödhuvad dykand – även detta en ny art för Torslandaviken, hittades i Karholmsdammen. Det finns tidigare bara två fynd av denna plastnäbb i Göteborg. De fina vårdagarna avslutades en hane fjällpipare på muddret 29 april. Fågeln stannade ytterligare en dag och gladde många skådare med sitt obekymrat orädda fjällfågelmanér. # JOHN ANDERSSON Bild: RICHARD PETERSSON Bild: STEFAN PERSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Sommaren 2019 Fåglar på Västkusten 3/2019 5 näbb, svagt nedåtböjd med tydlig rosa näbbrot, bröst o flanker svagt streckade … Det kan ju bara vara en … DVÄRGSPOV!?! I detta läge kommer Kungälvs nestor i skådarbranschen, Gunnar Wikman, och vi kommer fram till samma slutsats – DVÄRGSPOV. Jag ringer och skickar mobilbilder till Björn Dellming som har den dåliga tajmingen att jobba (på sin semester!?) nere i Göteborg denna dag, och även han kommer fram till samma slutsats. När också Peter Strandvik anslutit och drar samma slutsats som vi andra går larmet. Gunnar konstaterar att ”nu blir det väl en massa skrikande bildäck och upphetsade skådare på lokalen inom kort”, så han lämnar lokalen med ett Gunnar-typiskt upphöjt lugn. Strax börjar de första skådarna att ansluta till lokalen, och folk följer i stort sett parkeringsinstruktionerna som gått ut på alla larmkanaler fläckfritt, något som annars snabbt kunde urarta på de smala vägarna runt lokalen som frekventeras flitigt av skådare, boende och golfare. Under dagen kommer rapporter om en dikeskörning med efterföljande köbildning, men annars ska det hela ha fortlöpt väldigt friktionsfritt. Nyheten om dvärgspoven spred sig snabbt i sociala medier och flera internationella sidor hade inom en halvtimme rapporterat om fyndet. Och faktiskt, cirka 6 timmar och 30 minuter efter att larmet nått ut på nätet dök den första internationella kryssaren upp! En fransk skådare som fått larmet 09.02 släppte allt han höll på med och flög till Köpenhamn där han hyrde en bil och körde sista biten upp till Kungälv där han kl 15.28 kunde bocka av sitt drömkryss. Spoven visade snällt upp sig i två dagar och lättade enligt uppgift kl 22.20 den 11 juli under ivrigt lockande i den tätnande skymningen. Men fram till dess gladde den ett större antal lokala, nationella och internationella skådare, som inte var på plats på Öland 2005 då det senast begav sig, när en dvärgspov landade i fel kommun.” PETER HWASS # BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON I två dagar rastade dvärgspoven, men i kvällningen11 juli lyfte den och försvann – kanske mot norra Sibirien där den hör hemma så här års. Skådarsverige tog sig rakaste vägen till Tofta kile. Bilder: BJÖRN DELLMING Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 3/2019 Ny vitstjärnig blåhakehäckning TRIVS I HJÄLM För andra året i rad har en häckning av vitstjärnig blåhake konstaterats i Hjälms våtmark, Kungsbacka. Detta är den femte bekräftade häckningen i landet. Antalet fynd av denna sydliga underart har ökat stadigt längs västkusten de senaste åren. Utöver fåglarna vid Hjälms våtmark har det i år gjorts flera fynd av sjungande hanar i lämpliga häckningsbiotoper längs kusten. Precis som vid Hjälm, föredrar den vitstjärniga vassområden vid våtmarker eller grunda havsvikar. Fler häckningar är nog att vänta framöver. # JOHN ANDERSSON Halsbandsflugsnappare x 2 GILLAR SLOTTSSKOGEN Under maj hittades inte mindre än två sjungande halsbandsflugsnappare i Göteborg. En höll till vid Kviberget, Välen och en i Slottsskogen. Halsbandsflugsnapparen är i Sverige starkt bunden till Öland och Gotland, där den har sina kärnområden. Det är en mycket sällsynt gäst på vår sida av landet och det var nio år sedan det senaste besöket. Anmärkningsvärt är att tre av Göteborgs sex fynd har varit i just Slottsskogen # JOHN ANDERSSON VÄLKOMMET GLASKROSS Den 10 juni vid 15-tiden hörde Patrik Larsson en sångstrof, med ton av glaskross på Östra kyrkogården – stans första stationära gulhämpling var på plats. Än mer sensationellt blev det när han upptäckte att det handlade om ett par som for runt bland träd och gravstenar! Förhoppningar om häckning väcktes under de följande dagarna när många skådare besökte lokalen och fåglarna även sågs med bomaterial i näbbar vid något tillfälle. Ett första fynd av gulhämpling i Göteborgstrakten gjordes så sent som 1994. Arten är långt ifrån årlig, och paret på Östra kyrkogården utgör bara fynd nummer 12 i vårt rapportområde. Typiska observationer är sträckande fåglar vid kusten och i skärgården, vid Torslandaviken eller på Brudarebacken. Även med tanke på det så var dessa stationära fåglar ovanliga. Gulhämplingar uppträder mer frekvent i den sydöstra delen av landet och under sträcktider, men det är bara i Skåne som vi har en stabil population av cirka 15–25 häckande par. Enstaka häckningar har även skett på andra ställen, som Öland och Små- Bild: OVE FERLING Kornsparv LJUVLIGT GLASKROSS PÅ ÖSTRA KYRKOGÅRDEN Bild: LENNART HJALMARSSON Bild: LENNART HJALMARSSON Kornknarr smög in på Brudarebacken ÅTERKOMSTEN 2011 hördes den nästintill årliga kornknarren spela på Brudarebacken, därefter rådde tystnad – i åratal. Men 17 juni i år hörde Frida Nettelbladt plötsligt ett välbekant raspande från timmerhögarna i sydost. Efter det tog många skådare vägen om Backen för att lyssna efter den skygga rallfågelns vresiga revirmarkeringar. Fåglar på Västkusten 3/2019 7 Sommaren 2019 Bild: LASSE OLSSON Bild: LENNART HJALMARSSON land. På västkusten ses gulhämpling regelbundet i Halland, där man några enstaka gånger även har kunnat se ungar och därmed konstatera häckning. Den senaste troliga häckningen skedde 2007 i Falkenberg. Gulhämplingarna på Östra kyrkogården fick många besök av skådare. De var dock inte alltid så lättjobbade, utan det gällde att ha både ögon och öron med sig och helst höra det gnisslande locklätet och den klirriga sången som brukar liknas vid glaskross. Då kunde man upptäcka de små gula fåglarna uppe i träden, ibland födosökande på marken, eller rastlöst och lågt flytta sig mellan gravarna. Det var en och annan skådare som fick vänta riktigt länge, eller till och med ge upp och komma tillbaka senare. Fåglarna kunde vara tysta och osynliga långa stunder, speciellt mot slutet av den 10-dagarsperiod de gladde oss. Efter 19 juni sågs de inte mer, och någon häckning blev det inte, i alla fall inte på Östra kyrkogården i Göteborg. Trender för gulhämpling är svårtolkade i landet, men kanske kan de vara på väg uppåt och bli mer vanliga även på västkusten i framtiden? Tiden får utvisa det, vi får hålla ögon och öron öppna! # SILKE KLICK/RRK 28 juli cyklade Lennart Hjalmarsson med familj upp till Backen. Alldeles efter timmerhögarna fick de tvärbromsa. På grusvägen, ett tiotal meter framför dem, stod en ståtlig kornknarr. Den gjorde sitt bästa för att spela skadad, avleda uppmärksamheten. För vid en pöl i vägkanten stod en kornknarrunge och drack vatten! Strax kom ännu en unge kutande, och en till. Totalt kunde sex ungar räknas in. Skådespelet pågick i en kvart. ”Konstaterade häckningar är fåtaliga”, kan man läsa på Artportalens Artfakta, där artens nedåtgående numerär beskrivs. Kornknarr har det nämligen motigt i 2000-talets igenväxande landskap. Under sent 1800-tal fanns uppskattningsvis 60 000 par i landet, 2008 räknades totalt 1 588 spelande hanar in. Sedd i detta ljus är häckningen på Backen extra glädjande. # JAN-ÅKE NORESSON EXOTISKA BESÖK Under några högsommarveckor var centrala Halland i blickfånget när det gällde långväga gäster. Först ut var en tundrapipare som hittades i Korshamn, Morups Tånge den 28 juni. Fågeln bestämdes till amerikansk tundrapipare, men redan samma kväll började man tvivla. Grov näbb, kort vingprojektion och tertialteckningen stämde bättre med sibirisk tundrapipare och artbestämningen justerades. Den adulta fågeln i sin praktfulla sommardräkt var på plats i viken även påföljande dag. Morups tånge är en klassisk fågellokal och favorit för många västkustskådare. Lokalen inbjuder ofta till väldigt fina observationer av bland annat arktiska vadare på nära håll. Platsen är även bra för tättingar, både sträckande under höstarna och rastande på omkringliggande strandängar. 8 juli, en dryg vecka efter tundrapiparens besök, hittades Hallands första och västkustens andra ökentrumpetare någonsin, hoppande omkring i tångbanken. Den kunde ses på kvällen under ett par timmar. Första fyndet på västkusten gjordes på Ramsö i Kosterarkipelagen, Bohuslän 2005. Ytterligare några dagar in i juli sågs som hastigast en 1k skatgök i Enets naturreservat, Steninge, norr om Halmstad. Den satt fint synlig i en buske under en kort stund, men blev sedan bortskrämd av en törnskata och kunde inte hittas igen. Likt ökentrumpetaren var detta andra fyndet för västkusten. Den första sågs på Mönster, Onsalalandet i Halland, 1968. # JOHN ANDERSSON TRUMPETARE & SKATGÖK BILDGÅTAN Som vanligt är fågeln på bild 1 lite lättare och regelbundet förekommande i Sverige medan bild 2 är tänkt att utgöra en lite större utmaning och behöver inte vara anträffad i Sverige men väl i Europa. TEXT OCH BILDER: OLA BÄCKMAN BILD 1 – ART OCH ÅLDER? BILD 2 – ART ? Fågelnyheter från västkusten 8 Fåglar på Västkusten 3/2019 PROBLEMATISKA NYKOMLINGAR Jakt och fågelskådning kan synas som två oförenliga storheter. Eller är det inte så? Som fågelskådare och naturvän är det lätt att känna sig instinktivt negativt inställd till jakt på fåglar. Vi behöver emellanåt förhålla oss till dels traditionell jakt på olika sjöfåglar, ripor och andra hönsfåglar, dels till skyddsjakt på gäss och storskarv. Vad vi inte är lika vana vid i Sverige är avskjutning av invasiva fågelarter. Som invasiva kategoriseras främmande arter som avsiktligt eller oavsiktligt introducerats i nya miljöer och där hotar den inhemska biologiska mångfalden. Välkända exempel är mördarsnigeln, den spanska skogssnigeln, som följt med växter och jord från dess naturliga utbredningsområden samt blomsterlupin, jättebalsamin och parkslide som introducerats som trädgårdsväxter och sedan spridit sig ohämmat. När det gäller fåglar kan närmast nämnas exemplet amerikansk kopparand – en nordamerikansk dykand som introducerats som parkfågel i västeuropa, förvildats och spridits. Den utgör ett hot mot den inhemska kopparanden och hybridiserar lätt med andra andfåglar. I flera europeiska länder genomfördes på 90-talet därför stora insatser för att begränsa artens spridning i Europa. Tidigare i år initierades ett nytt insatsprogram i Sverige mot en art som länge delat fågelsverige i två läger: för eller emot nilgås. Med anledning av nilgåsens ökande förekomst har Naturvårdsverket gett insatsstyrkan mot främmande arter direktivet att alla nilgäss som observeras i Sverige ska skjutas av. Nilgåsen bedöms utgöra ett hot mot den svenska fågelfaunan då den med sitt aggressiva beteende påverkar häckningsframgången hos flertalet arter och också då den har stor potential att hybridisera med andra gäss. Hittills i år har därmed en handfull individer avlivats varav en i Västra Götaland och en på Getterön i Varberg. Precis som mördarsnigeln har nilgåsen hög invasionspotential och även om det känslomässigt för många kan ta emot så uppmanar Naturvårdsverket och SLU alla att rapportera fynd av nilgås till Artportalen. # KARIN MAGNANDER INSATSSTYRKA MOT OMTVISTAD GÅS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Nilgås har stor potential att hybridisera med andra gäss och klassas som invasiv art. Jättebalsamin. Fåglar på Västkusten 3/2019 9 Sommaren 2019 OVÄNTAT PAR Vid studier av svarthuvad mås upptäcktes den 5 juni en häckning av dvärgmås på Getterön. Två adulta fåglar uppehöll sig på ”skärfläckeön” i Dammen närmast Fågeltornsparkeringen. En av fåglarna uppfattades ligga på bo och ställde sig vid flera tillfällen och uppvisade ett beteende som normalt endast brukar ses då de vänder äggen. Den andra fågeln uppvaktade samtidigt den liggande fågeln med pinnar i ceremoniella cirkelrörelser. Jag drog mig då till minnes att bland det tiotal dvärgmåsar som observerats på reservatet under några veckor, sågs två adulta fåglar på samma plats redan den 29 maj. Det föreföll lite märkligt att de stod just där även dagarna därpå, när de övriga höll till och födosökte i hela reservatet. Nationaldagen 6 juni ägnades åt att följa upp fåglarnas förehavanden lite noggrannare. Även då sågs äggvändningsbeteenden, men även förmodade ruvningsavlösningar. Likaså uppvaktandet med pinnar. Efter några timmars observerande ställde sig den ruvande fågeln upp och även om avståndet var långt kunde man då se ovansidan av äggen. Därmed var gåtan med de två adulta fåglarna på denna plats löst och Västkustens första häckning av dvärgmås ett faktum. Dvärgmåsen som har en östlig utbredning häckar framför allt i norra Sverige, men också på flera platser i Svealand. Den har ökat som häckfågel från något hundratal par under 1970-talet till över 2000 par idag. I Götaland har den historiskt häckat med ett fåtal par i Vänern, Hornborgasjön och Tåkern liksom på Gotland, Öland och i Skåne. Det närmsta vi kommit misstanke om häckning i vårt närområde, var en adult fågel som uppehöll sig i en skrattmåskoloni i sjön Fävren några mil nordost om Varberg en vår på 1960-talet. Fram till den 14 juni såg allt bra ut för Getteröns dvärgmåspar, även om oron över mängden grågäss var påtaglig. De hade någon vecka tidigare gått upp i hundratals på stora ön i Dammen och lagt sig tätt över skrattmåsarnas koloni. Samma dag lämnade alla skrattmåsar sina bon och ungar där och vi var bekymrade över att samma sak skulle hända på dvärgmåsarnas ö. Istället var det skrattmåsarna som invaderade skärfläckeön i allt större mängd, för att på nytt bygga bon efter gässen framfart på deras tidigare häckplats. Samtidigt blev dvärgmåsarna alltmer irriterade över skrattmåsarnas närhet och gjorde ständiga utfall mot dem. Fram till tiotiden på förmiddagen den 14 juni pågick ruvningen, men därefter lämnade fåglarna plötsligt boplatsen och sågs aldrig till mer. Det var naturligtvis tråkigt, men man får ändå glädja sig åt att ha fått uppleva några veckors häckningsbestyr på Getterön. # REINO ANDERSSON DVÄRGMÅSHÄCKNING! Saxaulsångare på Nidingen FINT SÅNGARFYND När solen gick upp 4 juni var himlen klar och havet lugnt runt Nidingen. Dennis Kraft och Eva Mattsson hade satt upå 19 nät men endast 11 fåglar kunde fångas och ringmärkas, däribland en gråbrun sångare som väckte frågetecken hos ringmärkarna. Fågeln plockades ur nät 5D och genast vidtog bestämningsarbetet, berättar Dennis. Uno Unger, Magnus Hellström och Lars Svensson kontaktades för artbestämningshjälp via telefon. Mikael Käll begav sig från Onsala ut till ön för att bistå. ”Han kom som ett skott!” säger Dennis med ett skratt. Artbestämningen landade slutligen i saxaulsångare –en relativt ny art, tidigare en ras av gråsångare. 2003 splittades dock gråsångaren till två nya arter: stäppsångare och saxaulsångare. Namnet har den fått av biotopen där den häckar. Saxaul är ett karaktärsträd, vida utbrett i torra sand- och ökenmiljöer från centrala Asien bort till Kina. En grupp skådare från Västblekinges ornitologiska förening (VBOF) hade samtidigt en exkursion till just Nidingen och gladdes av det oväntade fyndet. Även skådare från fastlandet anlände under dagen för att försöka se den lilla sångaren som efter att den släpptes mest höll sig dold. I landet föreligger endast fyra godkända fynd av denna avlägsna och svårbestämda gäst. ”Nu hoppas vi bara att ’domstolen’ instämmer i bestämningen till saxaulsångare”, avslutar Dennis. # JOHN ANDERSSON Beställ Fåglar i Göteborgstrakten 2016/2017 ÄNTLIGEN! Efter lång väntan är nu fågelrapporterna för både 2016 och 2017 helt klara för tryck. Eftersom dessa rapporter inte gått att förbeställa och vi inte vet hur stor efterfrågan är nu när rapporterna går att läsa på rrk.gof.nu kommer vi dock bara trycka en begränsad upplaga baserat på hur många som beställer dem. Det kommer inte finnas många överex att köpa i efterhand, så vill du ha en tryckt kopia är det alltså nu du ska beställa. Lägg gärna din beställning direkt idag så du inte missar beställningsdatumet! BESTÄLLNING Sätt in 80 kronor (för en rapport) eller 150 kronor (för båda) på GOF:s plusgiro 89 01 68-8 eller GOF:s Swishnummer 123 268 23 26 senast den 25 september för att beställa. Glöm inte att uppge vilken/vilka rapporter du beställer samt din adress. Rapporterna trycks sedan i slutet av september och skickas ut så fort de är klara. Fåglar i göteborgstrakten 2016 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:1 Fåglar i göteborgstrakten 2017 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:2 Bild: LINNEA HENRIKSSON Bild: PETER LUNDGREN Till slut blev det för trångbott på ön där dvärgmåsarna börjat häcka. STYRELSEN ORDFÖRANDE VAKANT VICE ORDFÖRANDE MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (070-899 66 92) SEKRETERARE ANNA LENA RINGARP annalena.ringarp@gof.nu ( 0708-27 93 76) ANDRE SEKRETERARE ANNICA NORDIN annica.nordin@gof.nu (0707-530758) KASSÖR RODEN BERGENSTEIN roden.bergenstein@gof.nu (0735-68 65 99) ÖVRIGA LEDAMÖTER JOHAN ANDER BERNDT ANDERSSON LEIF LITHANDER ANNICA NORDIN LEIF JONASSON PER UNDELAND PER TENGROTH ULLA ARNBERG JAN FUNKE HAMPUS LYBECK fornamn.efternamn@gof.nu NIDINGENS FÅGELSTATION GOF bedriver ringmärkningsverksamhet på Nidingen från tidig vår till sen höst. Bes ök www.gof.nu/nidingen för mer information om Nidingen och det aktuella bokningsläget. PLATSBOKNING DENNIS KRAFT bokning@nidingensfagel.se (tel nr 0706-38 09 85) KOMMITTÉER EXKURSIONER GUNILLA JARFELT gunilla.jarfelt@gof.nu (0705-15 52 85) FÅGELSKYDD LARS GERRE lassegerre@yahoo.se ( 073-386 37 65) HEMSIDA NILS ABRAHAMSSON nils.abrahamsson@gof.nu (0708-19 44 77) INFORMATION OCH KOMMUNIKATION gof@gof.nu INVENTERING MIA WALLIN mia.wallin@gof.nu (0706-17 42 58) MÅNADSMÖTEN ULLA ARNBERG uarnberg@gmail.com (0707-75 88 25) NIDINGEN HANS SÖDERSTRÖM hans.soderstrom@gof.nu (031-92 22 27) RAPPORTKOMMITTÉN (RRK GÖTEBORG) JOHAN SVEDHOLM johan.svedholm@gof.nu (031-24 00 82) STUDIEVERKSAMHET LEIF JONASSON leif.jonasson@gof.nu (0706 –51 80 79) TORSLANDAVIKEN KÅRE STRÖM kare.strom@gof.nu (0303-24 95 95) FÅGELRAPPORTERING Rapportera helst dina fynd till Artportalen (www.artportalen.se) så snart som möjligt efter observationstillfället. Inrapporterade observationer visas på Artportalen. Du kan även gå till glutt.se och välja Senaste fynden från Göteborgsområdet i popup-menyn. Har du inte möjlighet att rapportera till Artportalen går det även bra att skicka intressantare rapporter direkt till respektive rapportkommitté (se nedan). REGIONALA RAPPORTKOMMITTÉER RRK BOHUSLÄN RAPPORTMOTTAGARE: LARS VIKTORSSON lars.h.viktorsson@gmail.com (Stenbackevägen 5, 451 34 Uddevalla) RRK VÄSTERGÖTLAND RAPPORTMOTTAGARE: MAGNUS HALLGREN m.hallgren@gmail.com RRK GÖTEBORG RAPPORTMOTTAGARE: PER BJÖRKMAN rrk@gof.nu (Klassikergatan 9, 422 41 Hisings Backa) RRK HALLAND RAPPORTMOTTAGARE: ULF LÖFÅS rrk@hallof.se (Ulf Löfås, Nässelvägen 2, 311 96 Heberg) FÅGELCENTRALEN Kontakta Fågelcentralen om du behöver hjälp med att ta om hand en skadad fågel. Mer information finns på www.fagelcentralen.se. KONTAKTPERSON PETRA LUNDEMO petra@animalshope.com (0303-165 01) JAN WESTIN jan@animalshope.com (0709-967601) Kontakta GOF BESÖKSADRESS Södra dragspelsgatan 32 421 22 Västra Frölunda ADRESS Box 166 421 22 Västra Frölunda HEMSIDOR www.gof.nu www.kustobsar.se TELEFON/E-POST 031-49 22 15 gof@gof.nu Bild 1 Fågeln ses nästan rakt framifrån vilket gör det lite svårt att avgöra hur kraftig näbben är och fågelns storlek är också svårbedömd. Vattringen på bröstet är dock typisk och även mörkare ögonmask kan anas, en honfärgad törnskata. Bland annat det ljusa, tydligt vattrade huvudet visar att det är en ungfågel. (Visingsö, augusti). Bild 2 En doldis till sångare i en buske men faktiskt betydligt mer synlig än ofta annars. På bilden syns trots allt det som behövs för att kunna bestämma fågeln. Otecknad undersida, typisk mörkfläckad teckning på ovansidan, en skymt av den fläckade undergumpen samt en antydan till streckning på hjässan. Kombinationen gör att vi landar i en gräshoppsångare. (Kungsbacka, maj). LÖSNINGAR TILL BILDGÅTAN GOF VERKAR FÖR ATT SKYDDA OCH UTFORSKA FÅGELFAUNAN, SPRIDA KUNSKAP OM FÅGLAR OCH STIMULERA FÅGELINTRESSET.#

Kategorier
#3/2019 Fågellokaler Fyndsammanställningar

Höst på Smitten – Stans bästa sträcklokal i backspegeln

FpV nr 3/2019, s. 12-15

Kristoffer Nilsson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

flyttfågelstråk DET FANNS EN tid när jag bodde i Göteborg och mina höstar kretsade mycket kring att bevaka tättingsträcket vid Smithska udden. Smitten var på den tiden en av Västkustens bäst bevakade sträcklokaler och fågelräkningarna visade att det på den tiden var Göteborgs överlägset bästa sträcklokal, kvantitativt sett. Det var ingen ny information. Fågelskådare hade stått vid Smitten redan under 1970-talet och upptäckt uddens potential. Göteborg är ju annars en stad med tämligen få lämpliga uddar mot havet. Mitt intresse för Smithska udden föddes i början av 2000-talet och jag fascinerades lika mycket av fågelrörelserna som av den magnifika utsikt man hade från obsplatsen, över Amundön i söder och den södra skärgården i väster. Soluppgångarna i öster var också väldigt betydelsefulla och det är väldigt få cykelturer till Smitten jag ångrat genom åren. Även om det inte passerade väldigt många fåglar vissa dagar så var det alltid en strålande start på vilken dag som helst att få stå på Smitten. Under höstarna 2002–2009 tillbringade jag delar av 521 dagar på Smithska udden mellan 1 augusti och 20 november. Jag räknade drygt 1,4 miljoner fåglar varav ungefär hälften var bo-/ bergfinkar. Vi nöjer oss med det som statistik från dessa år. Resten av denna text kommer istället främst handla om när olika fågelarter passerade vid Smitten under hösten och då mycket säkert är ganska likt även den kommande hösten så kan texten kanske fungera som en liten vägledning till hur vissa av våra flyttfåglar lämnar landet. Jag har valt att skriva denna text helt improviserat och förmedla minnesbilder tio år efter den sista hösten jag stod på Smitten. Jag har alltså inte gått tillbaka och tittat på de artiklar jag skrev efter varje säsong och publicerade i FpV så någon detalj kan jag säkert minnas fel, men det bör vara marginellt. TROPIKFLYTTARE I AUGUSTI Inledningen av månaden bjöd i regel på låga antal av tropikflyttare såsom trädpiplärkor, gulärlor och svalor. Antalet ökade successivt under månaden och kulminerade i regel under andra halvan av augusti. Dagar med fyrsiffriga antal för tornseglare, trädpiplärkor och gulärlor förekom. Vissa år var antalet mindre korsnäbbar högt och bland dessa kunde bändelkorsnäbbar finnas med. Sällsynt noterades biätare, skräntärna och ängshök. En art som drog förbi, nästan varje höst, var ortolansparven. Den är gissningsvis mycket mer sällsynt nuförtiden. Detsamma gäller förmodligen även rosenfinken. Augustimorgnarna var ofta magnifika. Solen värmde upp morgonen snabbt och fåglarnas lockläten var i regel lätta att upp- Under åtta år följde Kristoffer Nilsson det mäktiga höststräcket över Smithska udden. Väldiga rörelser av ringduvor och kajor gjorde lika djupt intryck som enstaka glimmande obsar av biätare, gulhämpling, ängshök och islom. TEXT : KRISTOFFER NILSSON KRISTOFFERNILSSON6@GMAIL.COM 12 Fåglar på Västkusten 3/2019 HÖST PÅ SMITTEN STANS BÄSTA STRÄCKLOKAL I BACKSPEGELN Kristoffer Nilsson minns spanardagar på Smitten. Bild: KARIN MAGNANDER flyttfågelstråk En storla bb passerade en gång på sydsidan, efter en storm Fåglar på Västkusten 3/2019 13 I september kunde lockande forsärlor höras redan i den första gryningen, när Smittens spanare tog sig upp mot obs-platsen. höst på Smitten Morgnar na blev ganska snabbt allt mörkare och kyligare under september, men gryningarna var kanske som allra vackrast då fatta från den ljusblå himlen. Det kunde vara desto svårare att få syn på dem mot den bakgrunden. Jag minns framför allt grå flugsnappare i slutet av augusti. De stod ofta i talltopparna och gjorde åtskilliga sträckförsök, men sågs sällan lämna udden. FÖRSTA HALVAN AV SEPTEMBER Tropikflyttarna började successivt minska med få undantag där ladusvalan nog var det tydligaste. Ladusvalans sträcktopp inföll ofta före 15 september. Så var det även för sädesärlan och den mycket mer sällsynta rödstrupiga piplärkan som var årligt förekommande. Grönsiskor, bofinkar, ängspiplärkor och järnsparvar började uppträda i högre antal och den första sträckande taltrasten dök upp. Unga bivråkar och bruna kärrhökar sågs främst under denna period och sällsynt kunde någon lärkfalk ses. En storlabb passerade en gång på sydsidan, efter en storm. Morgnarna blev ganska snabbt allt mörkare och kyligare under september, men gryningarna var kanske som allra vackrast då. Lockande forsärlor hördes i regel redan i den första gryningen när jag promenerade upp till obsplatsen. Det behövdes i regel inte så mycket mer för att göra mig glad den dagen. Fågelskådning är ett stort privilegium i många avseenden. Bild: MAGNUS RAHM flyttfågelstråk 15 SEPTEMBER – 15 OKTOBER Enstaka tropikflyttare kunde ses en bit in i oktober och under denna period passerade överlägset flest fåglar över Smitten. Morgnar med tusentals ängspiplärkor och tiotusentals bofinkar inföll i regel först i samband med ett kalluftsinbrott runt den 20 september och sträcktoppen för dessa båda arter var i regel under slutet av september. Även arter som grönsiska, sävsparv och forsärla toppade då. I samband med kalluftsinbrott i början av oktober kom den första riktigt bra ringduvedagen. Tiotusentals duvor flög i de mest fantastiska formationerna över Näsetudden. Några dagar senare kom kajorna för första gången under hösten – i tusental, redan i gryningen. Deras sträcktopp var ofta väldigt punktlig med fantastiska morgnar i mitten av oktober. Smithska udden var på den tiden en av landets främsta lokaler för sträckande kajor, antalsmässigt. Andra arter som började dyka upp i högre antal under denna period var bergfinkar, större korsnäbbar (om det var sådana år), lappsparvar, trädlärkor, skogsduvor och mesar. Bland de sistnämnda var blåmesen vanligast. Varje år noterades även svartmesar, talltitor och stjärtmesar. Vid månadsskiftet och en bit in i oktober var det oftast bäst fart på mesarna. Sällsynt, men regelbundet, noterades varfåglar och ännu mer sällsynt observerades gulhämpling, jordugglor och större piplärkor. Bland alla fantastiska upplevelser på Smitten är det nog gryningarna med de enorma flockarna av kajor, och vissa duvmorgnar, som etsat sig fast i mitt minne för alltid. Jag kommer till exempel aldrig glömma en oktobermorgon då drygt 23 000 ringduvor flög söderut under två timmar. Eller rättare sagt, det var så många jag hann räkna. Det faktiska antalet var säkert betydligt högre eftersom flockarna var tämligen svåra att upptäcka på himlen. Jag valde nästan alltid att bara använda mig av handkikare på Smitten och ”skådade” mest med öronen. SLUTET AV OKTOBER OCH NOVEMBER Goda sträckdagar med kajor och ringduvor kunde fortsätta i slutet av oktober och trastarna började dyka upp i större antal. Både rödvingetrast och björktrast kunde räknas i tusental. Arter som grönfink, gulsparv och vinterhämpling hade sin sträcktopp och med lite tur kunde man höra någon snösparv. Flockar med gäss passerade främst i samband med kalluftsinbrott vid månadsskiftet. Bland sällsyntare arter noterades berglärkor några höstar, en svartnäbbad islom flög förbi och en trädpiplärka sågs en gång i början av november. Vissa morgnar var extremt kalla i slutet av perioden. Flera av dessa morgnar var det svårt att få ihop hundra fåglar i sträckprotokollet! Men på något sätt spelade det inte så stor roll om det var 40 000 fåglar i sträckprotokollet eller bara 50. Genom att besöka en plats så regelbundet som jag gjorde under denna tidsperiod blev varenda besök en viktig pusselbit i en mycket större helhet. Jag visste ofta redan när jag åkte hemifrån att vissa morgnar skulle bli bättre eller sämre, rent fågelmässigt, men jag visste aldrig hur gryningen skulle se ut eller om det plötsligt stod en mård i ett stenröse, om kråkorna upptäckte en berguv i talldungen eller om den där oväntade arten skulle passera just den morgonen. Och vissa morgnar, när jag trodde att det skulle bli sämre, blev jag överraskad av att det var massor av fåglar. Det är något av det bästa med fågelskådning – att det oväntade händer när man minst anar det. Särskilt om man, som jag, mest har fokuserat på att följa flyttfågelrörelser vid olika platser. Då dyker överraskningen upp från ingenstans, smeker sinnesorganen en kort stund och försvinner därefter spårlöst, men har ändå generöst skapat fantastiska minnesbilder för alltid. SMITHSKA UDDEN IDAG? När jag skrev detta kapitel gick jag tillbaka till de artiklar jag publicerade under 2000-talet för att kunna presentera exakta antalsuppgifter. Idén med detta kapitel växte fram när jag skrev den övriga texten och kommer här beröra vissa arters uppträdande under 2000-talet och hur jag tror att det ser ut vid Smitten i höst. Jag har valt ut fem arter och Det är nå got av det bästa med fågelskådning – att det oväntade händer när man minst anar det! 14 Fåglar på Västkusten 3/2019 Bild: ANNIKA RASTÉN Bild: ANNIKA RASTÉN Större korsnäbb. Gulärla. Lappsparv. en artgrupp som jag tror har ett annat uppträdande vid Smitten idag än vad arten hade för 10–15 år sedan. Staren var ganska sällsynt i början av 2000-talet med årssummor på under 500 ex. Trenden var ökande under perioden och 2009 passerade 3 176 starar. Jag tror att man ganska enkelt skulle få ihop högre antal nuförtiden. En art som då var ganska fåtalig var gulsparven. 2006 räknades 340 gulsparvar och den högsta dagssumman hittas den 14 oktober samma år med 58 ex. Jag har tyvärr svårt att tro att motsvarande tal i slutet av 2010-talet är i närheten av dessa. Kråkan visade en tydligt negativ trend under perioden och vissa års totalsummor hamnade under 100 ex under senare delen av 2000-talet. Den trenden tror jag tyvärr har stabiliserat sig på lägre nivåer. Sånglärkan var aldrig särskilt vanlig under 2000-talet. I genomsnitt räknades 92 sånglärkor per höst och det antalet är nog tyvärr något lägre nu. Forsärlan visade en tydligt uppåtgående trend under 2000-talet. Totalt passerade 160 forsärlor hösten 2006 och det var den högsta säsongssumman. Jag tror att den hade haft svårt att klara sig som rekordnotering i år. Avslutningsvis vill jag beröra gässen. 2009 sågs bland annat två spetsbergsgäss, åtta sädgäss, 1 670 grågäss, fyra prutgäss, 18 vitkindade och 29 kanadagäss. Spetsbergsgäss borde vara lättare att se, liksom sädgäss (rasen rossicus) och vitkindade. Grågässen och kanadagässen borde också kunna passera i högre antal medan prutgåsen, då som nu, troligen är en raritet vid Smitten. EN SÄRSKILD PLATS I MITT HJÄRTA Det känns nästan overkligt att det har gått tio år sedan jag räknade fåglar vid Smitten den sista hösten 2009. Än idag går det inte en vecka utan att jag på något sätt tänker på Smithska udden. Det är en plats som har fått en särskild plats i mitt hjärta och det är med stor tacksamhet jag blundar en stund och ser solen gå upp över Hovås i öster och en trädpiplärkas lockläten når mina öron. Jag upptäcker den lilla fågeln mot en molntuss på himlen och hon flyger en kort omväg i en cirkel innan hon bestämmer sig för att flyga ut över vattnet mot Amundön och fortsätter sedan sin resa över Europa och stora delar av Afrika för att nå vinterkvarteret. Det är väldigt lätt att fyllas av värme när jag tänker tillbaka på allt vackert jag hade förmånen att uppleva där. Tack för alla fantastiska upplevelser, Smithska udden. # Fåglar på Västkusten 3/2019 15 höst på Smitten Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ANNIKA RASTÉN Rovfåglar som bivråk, lärkfalk, och till och med ängshök har kunnat räknas in under nio år på Smitten. Mindre korsnäbb. Augusti kunde ge stora mängder tornseglare. Bild: ANNIKA RASTÉN

Kategorier
#3/2019 Fältbestämning

Arta måsar i flykten

FpV nr 3/2019, s. 18-23

David Armini

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fältbestämning 18 Fåglar på Västkusten 3/2019 URVAL Här behandlas måsar som kan eller borde kunna ses på sträck vid den svenska västkusten. Tio arter tas upp – samtliga som har setts i Sverige utom långnäbbad mås, präriemås och sotvingad mås. Alla tio har setts eller borde kunna ses sträckande hos oss under höst eller vinter. Varje art beskrivs i den ungfågeldräkt som är troligast under höst och vinter – för de flesta arter innebär detta första vinterdräkt. UPPDELNING Samtliga måsar är knutna till vatten och kan ses vid vilken kust som helst. Ett sätt att dela upp dem är i en grupp pelagiska respektive en grupp som ofta förekommer på inlandslokaler. Till gruppen landmåsar hör förstås våra allmänna arter skratt- och fiskmås, samt den allt vanligare svarthuvad mås. Hit hör också extremt sällsynta nordamerikanska trädmås och ringnäbbad mås. För resterande fem måsar gäller att de är pelagiska, alltså bundna till havet. Undantaget är dvärgmås som häckar i insjöar och sträcker över land. Likväl är det en art som utanför häckningstid nästan exklusivt är pelagisk. Uppdelningen avspeglar också ungfåglarnas vingovansida: alla landmåsarna har en spräckligt tecknad vingovansida med tydlig svart kant på armpennorna. De pelagiska måsarna har en renare tecknad vinge: Ismås nästan helt vit och de andra fyra med kontrasterande svart-vit-grå-teckning och med vita eller nästan helt vita armpennor och inre handpennor. Även uppträdande, beteende och flyktsätt skiljer sig mellan grupperna, även om skillnaderna inte är konsekventa. Förenklat kan landmåsar i större utsträckning förväntas ses sträckande i flock i lugnare väder, medan de pelagiska måsarna är mer sannolika att se när det blåser mer Förekomst och flyktsätt En dag med pålandsvind vid västkusten finns fyra arter som är sannolika att se, två arter vardera av landmåsar och pelagiska måsar: skrattmås, fiskmås, tretåig mås och dvärgmås. De sex andra arterna är ovanliga eller extremt ovanliga – från de årliga tärnmås och svarthuvad mås, till trädmås som setts fyra gånger i Sverige. Som med all fältbestämning är det nödvändigt att titta på många individer för att lära sig och få en känsla för karaktärer i dräkt, form och flyktsätt. Bra är också att ta hjälp av omständigheter och årstid för att få en ledtråd. Vid svag ffältbestämningältbestämning Sträckande måsar är spännande, men kan också vara stressande. Ofta går det fort, enskilda individer kan vara svåra att hitta och bestämma. Vi går igenom tio arter i ungfågeldräkt. Fyra är vanliga under sträck/ havsfågelskådning, fyra är sällsynta men har setts på västkusten. Två har inte setts här – ännu. TEXT: DAVID ARMINI DAVID@ARMINI.SE ARTA MÅSAR I FLYKTEN Fåglar på Västkusten 3/2019 19 måsar i flykten Bild: HANS ZACHRISSON vind i augusti bör det vara större andel fisk- och skrattmås, medan andelen dvärg- och tretåig mås är högre vid hård pålandsvind senare under hösten. Tänk också på att form och storlek är svåra att avgöra: Dvärgmås är visserligen signifikant mindre än en skrattmås, men det är överraskande svårt att avgöra detta utan att ha fåglarna sida vid sida. Även vädret påverkar intrycket av fågelns storlek. Hård vind pressar fjädrarna mot kroppen och fågeln rör sig på ett annat sätt – sådant kan påverka storleksintrycket. Flyktsätt och rörelsemönster är ofta till hjälp vid artbestämning, men även här varierar intrycket mycket beroende på väder. GRUPP 1: LANDMÅSAR Särskilt vid svag vind flyger dessa arter gärna i flock, även blandflockar är vanliga men bara inom gruppen. Det är exempelvis nästan otänkbart att se en tretåig mås i en flock med skrattmåsar, medan skrattmås och fiskmås ofta ses flyga tillsammans. Vid hårdare vindar praktiserar samtliga arter dynamisk flykt, och flyger till och med i fina bågar. De kan alltså växla mellan att flyga högre upp i den hårda vinden för att få fart, och sedan sjunka närmare vattnet där det blåser mindre för att vinna väg. Detta sker ofta med mycket flaxande med vingarna, men de kan också glidflyga både korta och långa stunder. Särskilt fiskmås kan flyga i vackra bågar. SKRATTMÅS Allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. I alla väder är både profil och flyktsätt typiska för en van betraktare. Skrattmås flyger aktivt, med bestämda vingslag, ungefär som en person som tävlingsror. Flyktsättet kan påminna mer om en tärna än en trut. Få måsar är så grafiskt eleganta som tretåig mås. Ungfåglarna behärskar till fullo konsten att rida på vindarna, även i styv kuling. fältbestämning 20 Fåglar på Västkusten 3/2019 Under sträck i svag vind flyger skrattmåsar gärna i flock, ibland på höjd. Vid hård vind nyttjar den inte dynamisk glidflykt lika mycket som fiskmås. Mest blir det enstaka kast som då ser ut mer som att skrattmåsen drabbats av en hård vindby. Ofta flyger den nära vattenytan. Hård vind brukar också innebära att det ses färre skrattmåsar vid kusten. FISKMÅS Är liksom skrattmås en allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. Fiskmås kan både upplevas som anonym och elegant. Nästan oavsett väder tar den sig fram utan att göra något väsen av sig, med en flyktstil som är väl anpassad och ekonomisk oavsett väder. Vid lugnare väder flyger den gärna i flock, likt skrattmås, och arterna förekommer ibland i blandflockar. Vid hård vind överraskar den med att flyga i vackra bågar i väl balanserad dynamisk glidflykt. Emellertid genomför den sällan konsekvent bågflykt under en längre stund, som om den behövde stanna upp och flyga vanligt efter några vackra bågar. SVARTHUVAD MÅS Arten ses årligen i Sverige och ökar dessutom. Exempelvis har samtliga sex fynd av sträckande fåglar vid Hönö skett efter 2011. Svarthuvad mås liknar fiskmås till form och storlek och särskilt ungfåglar är lika varandra även i dräkten. Flykten kan påminna både om skrattmås och fiskmås. TRÄDMÅS Det finns bara fyra publicerade fynd av denna nordamerikanska art i Sverige, men den är en årlig gäst på de brittiska öarna så den kan vara förbisedd. Arten är svår att skilja från skrattmås, och genom att den är så sällsynt behövs förmodligen fotodokumentation för att en sträckande individ ska publiceras. Arten är mycket lik skrattmås i alla dräkter, men är bland annat mindre och kan påminna om dvärgmås. RINGNÄBBAD MÅS Liksom trädmås är detta en art från Nordamerika som är extremt sällsynt i Sverige med endast 11 publicerade fynd. Arten är dock årlig på de brittiska öarna och kan vara förbisedd i Sverige. Precis som med trädmås fordras förmodligen foto för att en förbisträckande ungfågel ska bli officiellt publicerad. Arten är nära släkt med fiskmås och liknar denna i alla dräkter, ungfågel påminner också om svarthuvad mås. GRUPP 2 – HAVSMÅSAR Samtliga arter i denna grupp är strikt bundna till havet året om, utom dvärgmås under häckningstid. Till skillnad från gruppen landmåsar, ökar sannolikheten att se någon av dessa arter under en dag med hårdare pålandsvind. Dvärgmås och rosenmås flyger gärna i flock precis som landmåsarna (även om det inte är aktuellt med flockar av rosenmås i Sverige, så skulle det vara tänkbart att se en i en dvärgmåsflock). De andra måsarna flyger aldrig i uttalade flockar, men de kan uppträda i en löst sammanhållen grupp. TRETÅIG MÅS En liten koloni finns sedan 1967 på Nidingen, men framför allt uppträder arten i Sverige i samband med pålandsvind längs västkusten. Hårdare vind brukar dessutom innebära att fler ses. Arten har en karaktäristisk kombination av att flaxa likt andra måsar, men också kunna växla till flykt med stela vingar, närmast liknande stormfågel eller till och med liror. Tretåig mås kan flyga elegant och länge i dynamisk glidflykt, med endast få stela vingslag. Den flyger inte i flock liknande dvärgmås, skrattmås eller fiskmås, men kommer ofta i löst sammansatta grupper. I samband med höststormar kan så stora mängder förekomma att det nästan är som en enda stor flock. TÄRNMÅS En sällsynt men årlig gäst i Sverige, nästan enbart sedd sträckande på västkusten i samband med hård vind under hösten. Till skillnad från de andra måsarna behåller den juvenil dräkt under hela hösten. Storlek, proportioner och flykt mitt emellan eller med lite av varje från dvärgmås och tretåig mås. Det är den mås som mest praktiserar dynamisk glidflykt tillsammans med tretåig mås. Å andra sidan kan de också driva runt mellan vågor likt dvärgmås eller tärnor och då vara svår att hitta och följa. ROSENMÅS Mycket sällsynt i Sverige, observationer sker inte årligen, och i skrivande stund är det fem år sedan någon rosenmås senast sågs. Arten är noterad på sträck vid havsfågelskådning vid flera tillfällen. Flykt likartad dvärgmås. DVÄRGMÅS Häckfågel i sötvattensträsk på Gotland, Svealand, Norrland, Norge och Finland som ofta ses på sträck både i lugnt väder och vid hård blåst. Dvärgmås kommer ofta i flock, men ensamma individer ses också. Flykten likartad oavsett vind: Snabba vingslag som liknar svarttärna och en flyktbana mest lågt över vattnet. Flykten kan avbrytas för att stanna upp kort, eller för att fara iväg med vinden och få fart. I hård vind är den ofta svår att hitta och följa genom sin flykt nära vattnet och sina tvära och oväntade kast. ISMÅS Mycket sällsynt gäst i Sverige som brukar dyka upp med några års mellanrum. Flera av observationerna har varit av sträckande individer. Rosenmås – sälls ynt gäst i väst Bild: BJÖRN DELLMING Fåglar på Västkusten 3/2019 21 måsar i flykten Skrattmås En lättbestämd art under de flesta omständigheter. Den har vissa drag gemensamt med fiskmås, men ska under de flesta omständigheter inte vålla något problem. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Smalare och längre näbb med röd ton • Svarta fläckar på huvudet • Vita handtäckare och vit yttre del av handen • Ljust grå och otecknad undersida av arm och armhåla • Rent vit inre del av stjärt och övergump • Ljust grå, nästan vit mantel och större armtäckare Fiskmås 1K-fåglar på hösten kan vara mycket lik unga eller subadulta gråryggade trutar, främst gråtrut men även den ovanligare kaspisk trut. Även den mest erfarna skådaren kan ibland komma snett i bestämning av enskilda individer. Riktigt hållbara och konkreta karaktärer finns inte, nästan alla handlar om bedömning. För att komplicera det varierar ruggning stort bland trutar. Om andra fåglar finns att jämföra med, som skrattmås, tretåig mås eller adulta trutar, så brukar det vara enkelt. Fiskmås är närmare skrattmås i storlek än gråtrut, och är nästan precis jämnstor med tretåig mås. Nyckelkaraktärer jämfört med gråtrut: • Smalare och kortare näbb. • Litet huvud. • Mindre svart på stjärten och närmare rent vitt på övergump och vita delar av stjärten. Svarthuvad mås Förenklat är en svarthuvud mås en fiskmås där alla gråbruna och bruna partier ersatts av svarta eller ljusgråa. Resultatet är en fågel som är nästan monokrom och går i svart och ljusgrått/vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Mörk näbb. • Svarta markeringar på ett i övrigt ljusgrått huvud. • Rent vit stjärtovansida och övergump, så när som på ett smalt och distinkt avsatt svart ändband. • Omönstrat vit eller ljusgrå vingundersida så när som på ett svart band längs bakkanten av vingen. • Ljusgrå eller nästan vit mantel och större armtäckare. Artkaraktärer att ge akt på Skrattmåsflockar sträcker ofta nära vattenytan, men kan även ta höjd i svagare vindar. Här är en flock med subadulta skrattmåsar. Bild: BJÖRN DELLMING Bild: SIMON CARRINGTON Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ERIK HIRSCHFELD fältbestämning 22 Fåglar på Västkusten 3/2019 Tretåig mås Trädmås Trädmås är extremt sällsynt i Sverige, och dessutom svår att skilja från skrattmås. Om en misstänkt trädmås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att få bra foton av den för att säkert kunna bestämma den och få den publicerad. Väsentligen lik skrattmås, med drag av dvärgmås. Nyckelkaraktärer: • Mellan skrattmås och dvärgmås i flyktsätt och storlek. Nyckelkaraktärer jämfört med skrattmås: • Kort svart näbb. • Svarta yttre större handtäckare (notera att en del skrattmåsar kan ha detta också). • Inre handpennor och inre större handtäckare ljusgrå (om en skrattmås har svarta yttre större handtäckare, är detta parti också mörkt). • Smalt svart band längs hand- och armpennor. Skrattmås har bredare och diffust. • Annorlunda tecknad undersida av handen: smal svart kant och innanför ljusgrått eller vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Vitt på huvudet likt skrattmås. • Rundad, inte kluven stjärt. • Dvärgmås har ett brett svart band som löper över yttre handpennor och armtäckare. • Även beteende närmar sig dvärgmås, exempelvis snappar arten insekter över vattenytan. för att säkert kunna bestämma den. Tretåig mås Arten är den i Sverige vanligast förekommande som är helt anpassad till ett liv vid och på havet. En blåsig dag vid kusten är den ofta en karaktärsfågel. Den är säregen jämfört med de vanligare måsarna som vi ser och står ut både med stelare flykt och den speciella teckningen. Normalt ska 1K-fåglar på hösten vara enkla att bestämma, både genom hur de flyger och genom den vackra svartvita teckningen som bildar något av ett svart W över ryggen och vingarna. Vid minsta tveksamhet om bestämning jämfört med skrattmås och fiskmås, lägg märke till: • Svart boa som ligger om nacken. • Ljusgrå eller nästan vita vingundersidor. • Svart näbb. • Kluven stjärt. • En vit triangel längs inre handpennor, upp till vingknogen och in till kroppen. Tärnmås På vissa sätt är tärnmås ett mellanting mellan tretåig mås och dvärgmås, bland annat kan tärnmås kan flyga likt bägge arterna. Särskilt lurigt är om det en dag passerar många tretåiga måsar – då kan en enstaka dvärgmås lätt föra tankarna till tärnmås. Likadant gäller det omvända, under en dag med fler dvärgmåsar men enstaka tretåiga måsar. Och så kan det inte nog understrykas hur många gånger både tretåig mås och dvärgmås kan förefalla ha en teckning på ovansidan av vingar och mantel som är precis den man tänker sig att tärnmås ska ha! Nyckelkaraktärer jämfört med både tretåig mås och dvärgmås: • Huvudet ser mestadels mörkt ut och saknar svarta markeringar. • En gråbrun markering ses på huvudsidan och ned på halsen. • Stjärten är djupt kluven, men det är sällan möjligt att se på en sträckande individ. • Vid direkt jämförelse är tärnmås mindre än tretåig mås och större än dvärgmås. • Om det går att säkerställa att den saknar svart band längs armtäckarna är det en bra karaktär. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås • Det svarta på handen upptar mer än halva handen, tretåig mindre än halva handen. • Det vita på armen upptar mindre än hälften av armen. På en tretåig mås upptar det ljusa partiet ungefär hälften av armen. • På vingundersidan finns ett gråbrunt streck längs armpennorna. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås • Rent vit triangel från inre handpennor, till knogen och in till kroppen. Ringnäbbad mås Mycket lik fiskmås men liknar även svarthuvad mås och gråtrut i andra vinterdräkt. Liksom med trädmås gäller att om en misstänkt ringnäbbad mås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att dokumentera den med foton Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Kraftig rosa näbb med brett svart band över spetsen. • Mellanting mellan fiskmås och svarthuvad mås vad gäller vingovansida och rygg: Utan bruntoner som hos fiskmås, men inte så distinkt tecknad som svarthuvad mås. • Större armtäckare och mantel nästan lika ljust grå som svarthuvad mås. • Vingundersidan tecknad likt fiskmås. • Otydligare och bredare svart ändband på stjärten och med mer bruna/svarta fläckar i det vita på stjärt och övergump. Bild: HANS BISTER Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: MAGNUS HELLSTRÖM Bild: PATRIK JONASSON Fåglar på Västkusten 3/2019 23 måsar i flykten Näbb I nästan samtliga fall hjälper det om näbben kan ses bra: • Tjocklek, längd och färg. Vingundersida Vingundersidans teckning är nästan alltid till hjälp vid bestämning av måsar och samtidigt en underskattad karaktär. Lägg särskilt märke till: Mörk eller ljus? • Mörk eller svart kant längs någon eller hela delen av bakkanten? • Om handen är mörk och vingundersida i övrigt är ljus så är det en skrattmås. • Med mycket markeringar på vingundersidan kan det bara vara en fiskmås, ringnäbbad mås eller en trut. W-teckning • Tretåig mås, rosenmås och dvärgmås har en teckning på översidan av vingen som ser ut att bilda ett (brutet) W. Tärnmås har också ett liknande mönster även om den bara har svart på handen. • Lägg särskilt märke till om hur mycket vitt det är på pennorna och hur mycket svart det är på handen. Stjärtform Om det går att se, är det en viktig karaktär vid bestämning av de pelagiska måsarna: • Är den kluven, djupt kluven eller spetsig? Nyans på mantel & större armtäckare • Öva på att hitta större armtäckare och bedöma färg på dem och manteln. Det är en viktig karaktär för att bestämma fiskmås, svarthuvad mås och ringnäbbad mås. Yttre handtäckare • Vita yttre handtäckare är unikt för skrattmås. Ismås Arten är en unik fågel, som i alla dräkter är helt eller nästan helt vit. Enda förväxlingsrisk är därför albinistiska eller kraftigt blekta individer av andra måsarter. Storleken ligger närmast fiskmås, men ismås har bredare vingar och kraftigare kropp. Lägg särskilt märke till kroppsform, benfärg, eventuella svarta markeringar i fjäderdräkten, ansiktsteckning samt näbbfärg och näbbform. Dvärgmås Arten är något av katten bland hermelinerna: Den påminner om landmåsarna genom att häcka i inlandet och att den inte nyttjar dynamisk glidflykt. Å andra sidan är det en pelagisk art utanför häckningstid, och liksom de andra havsmåsarna skyggar den inte för hård vind utan ökar ofta i antal med hårdare vind. Liksom landmåsar tenderar dvärgmås att följa vattenytan när vinden blir hårdare, för att utnyttja att det blåser svagare närmare vattenytan. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås och skrattmås • Under nästan alla omständigheter ska storlek och flyktsätt omedelbart fälla avgörandet: Tretåig mås och skrattmås är cirka 50 % större, både i kroppslängd och vingspann. Bägge arter är närmare fiskmås i kroppsform och storlek. Dvärgmås flyger ofta tätt efter vattenytan, kastar hit och dit, försvinner lätt et cetera. Tretåig mås å andra sidan flyger särskilt i hård vind på stela vingar i stora eleganta bågar. Skrattmås har en lugnare och rakare flykt. • Vid tveksamhet gentemot tretåig mås: Lägg märke till det vita partiet på handen och armen. Det är betydligt mindre och mer genombrutet hos dvärgmås. • Vid tveksamhet gentemot skrattmås: Titta efter skrattmåsens vita yttre handtäckare och mörka bakkant längs hela vingen. Rosenmås Rosenmås är mycket lik dvärgmås, både vad gäller dräkt, flyktsätt och proportioner. Skillnaderna är små och det behöver vara goda omständigheter för att kunna bestämma en förbisträckande ung rosenmås. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Rent vita armpennor och inre handpennor. • En vit kil på handpennor som nästan når vingspetsen – utanför ett smalt, distinkt svart band längs toppen av handpennorna. • Mycket kort näbb och kort huvud/hals. • Lång stjärt med en avslutande kilformad spets, i stället för dvärgmåsens korta, kluvna stjärt. • Diagnostiskt tecknad vingundersida: övervägande grå med rent vitt parti längs pennorna. Karaktärer att titta extra på Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: PATRIK JONASSON

Kategorier
#3/2019 Fågelhistoria

Kvillängen – Från nattsångarnäste till köpcentrum

FpV nr 3/2019, s. 32-34

Stig Jacobsson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

göteborgsk fågelhistoria 32 Fåglar på Västkusten 3/2019 MÅNGA ÄLDRE GÖTEBORGSORNITOLOGER har nog minnen av den fågellokal på Hisingen som brukade kallas Kvillängen. Det var en lokal som upplevde sin storhetstid under 1960-talet då den var flitigt besökt av den tidens fågelskådare. Orsaken var att den låg nära och var lättillgänglig. Trots det centrala läget kunde man där uppleva lite natur med ett rikt fågelliv. Man tog sig dit särskilt under vackra försommarkvällar för att lyssna på nattsångare som gräshoppsångare, kärrsångare med flera. Plats för överraskningar fanns förstås också. Det som fågelskådarna kallade Kvillängen var ett cirka 600 x 500 m stort område beläget mellan Backavägen och Lillhagsvägen i öster och Kvillebäcken i väster. Norrut låg en öppen, sank äng som drog till sig en del vadare, särskilt Tringa-snäppor och brushanar. Söderut vidtog en del småindustrier. Nästan hela detta område hade tidigare använts som soptipp och deponeringsplats för diverse byggskräp. När detta hade skett vet vi inte, gissningsvis var det under 30- och 40-talen. UNDER 60-TALET HADE hela området blivit igenväxt med gräs och höga örter. Fläckvis var det svårframkomligt på grund av täta buskar et cetera. Enstaka bladvassruggar fanns också. De olika biogöteborgsk Gräshoppsångare, sävsångare och spelande kornknarr – det var belöningen för Göteborgsskådare som tog sig till Kvillängen på 1960-talet. Men det vildvuxna mosaiklandskapets tid var utmätt. TEXT : STIG JACOBSSON STIG.JACOBSSON@COMHEM.SE KVILLÄNGEN FRÅN NATTSÅNGARNÄSTE TILL KÖPCENTRUM göteborgsk fågelhistoria Gräshoppsångaren var något av en karaktärsart i Kvillängens sankängar. Trots sporadisk mc-körning och tippning av Bild: BJÖRN DELLMING kvillängen toperna förekom mosaikartat och det var förstås denna mosaik som var gynnsam för fågellivet. Säkerligen fanns det också en del botaniskt intressant i området men mig veterligen är inte mycket dokumenterat om det. Det förekom fortfarande att skrot av olika slag dumpades på Kvillängen. Det fanns ju inga staket eller grindar som hindrade människor att ta sig in dit från Backavägen. Även MC-körning förekom i området. KVILLÄNGEN UPPTÄCKTES SOM FÅGELLOKAL i slutet av maj 1959 i samband med en inventering av kärrsångare på Hisingen. Förutom ett antal kärrsångare fanns det då många sjungande sävsångare och minst två gräshoppsångare. Även en kornknarr hördes. Kärrsångaren ansågs på den tiden vara en ganska nyinvandrad och relativt sällsynt art i Sverige men på Kvillängen och i dalen ända upp till Lillhagen var den ganska talrik redan då. Den brukade anlända i slutet av maj och satte omedelbart igång med häckningen. Bona var lätta hitta och en del kullar kunde ringmärkas. De hanar som fortfarande sjöng intensivt senare i juni–juli var sannolikt oparade. GRÄSHOPPSÅNGAREN VAR EN verklig karaktärsart för Kvillängen. Från mitten av maj till slutet av juli hörde man på kvällarna åtminstone något ex, oftast var det två sjungande, ibland tre. Även hos gräshoppsångaren var det sannolikt bara oparade hanar som sjöng intensivt under sommarnätterna. Den 30 juni 1959 stötte jag på att par gräshoppsångare med mat i näbben som således avslöjade att de hade ungar. Jag beslöt då att leta reda på boet för att ringmärka ungarna men det var lättare sagt än gjort. Även om man ställde sig en bit bort flög fåglarna aldrig ända fram till boet utan landade 5–10 m därifrån och smög sig sedan på marken sista biten. Till slut lyckades jag i alla fall lokalisera boet i en tuva och ringmärka ungarna. skrot i området var fågellivet överflödande. På 60-talet kallades det obebyggda området Kvillängen, numera känt som Backaplans köpcentrum. Kärrsångare betraktades som relativt sällsynt och nyinvandrad på 60-talet. Bild: AERIAL PHOTO OF GOTHENBURG Bild: REINO ANDERSSON Bild: LINUS WESTLUND Fåglar på Västkusten 3/2019 33 Mitt intryck är att sävsångaren var betydligt vanligare på den tiden göteborgsk fågelhistoria 34 Fåglar på Västkusten 3/2019 Det fanns åtskilliga sjungande sävsångare på Kvillängen och arten var vanlig även längre norrut längs Kvillebäcken. Mitt intryck är att sävsångaren var betydligt vanligare på den tiden än den är idag. För det kan väl inte bara bero på avtagande hörsel? KVILLÄNGEN BLEV SNABBT en populär och välbesökt lokal för den tidens fågelskådare. Man var sällan ensam där om det var en kväll med hyggligt väder. Karaktärsarterna gräshoppsångare, kärrsångare och sävsångare fick alla säkerligen höra men naturligtvis fanns mycket annat också och rariteter kunde dyka upp. Några exempel: I slutet av maj 1965 upptäcktes en sjungande flodsångare. Den stannade ett par veckor och var en ny bekantskap för många. Arten var mycket sällsynt i Göteborgstrakten på den tiden. Första fyndet i Bohuslän enligt mina noteringar. Den 20 juni 1964 hördes på avstånd ett surrande läte som först förmodades vara något slags fordon eller annan mänsklig aktivitet. Vid närmare undersökning befanns emellertid det surrande ljudet komma från en vassrugge och upphovet vara en vassångare. Det fanns bara ett fåtal tidigare fynd i Sverige av den. Den stannade tyvärr bara några dagar men några hann i alla fall få höra den. Den 31maj 1966 satt en kornsparv och sjöng i toppen av en buske, dock på västsidan av Kvillebäcken. Det var emellertid ett kortvarigt besök. ANDRA NÄMNVÄRDA ARTER: • Mindre strandpipare häckade årligen med 1–2 par. • Rörhöna hördes ofta, mest från ån och vid något tillfälle iakttogs en kull små ungar. • Vaktel hördes i juli 1966. • Hornuggla sågs ibland jagande i skymningen. • Gulärla (sydliga rasen) sågs regelbundet under häckningstid och häckade förmodligen på fuktängarna i norr eller på andra sidan Kvillebäcken. DET VAR NATURLIGTVIS bara en tidsfråga hur länge Kvillängen skulle få vara kvar som ”naturområde”. En så stor obebyggd yta så centralt skulle givetvis inte få finnas. Redan under de sista åren av 60-talet tillkom viss bebyggelse närmast Backavägen och det skulle snart bli mer. Den verkliga dödsstöten kom 1971. När jag besökte Kvillängen den 2 juni 1971 var det förmodligen sista gången. Fortfarande hördes några kärrsångare men i min anteckningsbok står följande kommentar: ”en stor del av området hade planats ut, tydligen för att bebyggas”. De närmast följande åren exploaterades hela området snabbt. Nya gator lades ut, ett stort bussgarage, ett flertal varuhus med stora parkeringsytor och diverse andra verksamheter förvandlade Kvillängen totalt och blev ett av Göteborgs livligaste affärsområden (Backaplans köpcentrum). Idag finns inga spår av det forna fågeleldoradot. Så tog sagan slut. # Vid närmare undersökning befanns det surrande ljudet komma från en vassrugge Staden tränger sig på sent i slutet av 60-talet. Inom kort ska ett nytt bussgarage, varuhus och vägnät breda ut sig i området. Bild: STIG JACOBSSON