Kategorier
#4/2019 Hela nummer

Fåglar på Västkusten #4/2019

November 2019, 44 sidor

Omslagsbild: Thomas Bernhardsson

Läs/Ladda ner hela numret

Kompakt

Normal

Enskilda artiklar och högupplösta filer

Se respektive artikel (tryck här om inte artiklarna visas nedan)

Kategorier
#4/2019 Omslag, innehåll och ledare

Omslag, innehåll och ledare

FpV nr 4/2019, s. 1-3

Karin Magnander, Leif Lithander

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

NU GÅR VI IN I 2020
2019 LIDER MOT sitt slut och det
är ett fågelår jag kommer minnas
för sina återkommande ugglefynd:
publikvänliga sparvugglor,
osedvanligt många lappuggleobservationer,
ljudligt tiggande
hornuggleungar i Säve, hökuggla i
Änggårdsbergen, stadsnära berguvar
och en mystisk tornuggla på
Hisingen. Jag kommer minnas invasionen
av aftonfalkar och av tallbitar
och den positiva trenden hos
stäpphöken, glädjen när Västkusten
får bjuda Östkusten motstånd
då det hittas både dvärgspov,
skatgök och ökentrumpetare
på vår sida landet och när personalen
nu i skrivande stund
stänger ner ringmärkningsverksamheten
på Nidingen, då blickar
jag tillbaks på dessa eldsjälars
2019 och konstaterar att arter som
dvärgsparv, kornsparv, saxaulsångare
och en trolig nunnestenskvätta
borgar för att de med glädje
kommer tuffa ut till ön även
2020 för att föra traditionen vidare.
I DET HÄR NUMRET tittar vi även
lite längre tillbaka i tiden; Uno och
Jimmy tar oss med genom FpV:s
historia från det att tidningen startade
fram till vad den är idag, Ingemar
och Matti ger oss en återblick
över höksångarens vara och icke
vara genom åren på Västkusten.
Men vi blickar också framåt med
RRK: vad ser GOF:s rapportkommitté
i sin kristallkula egentligen?
MED FÖRHOPPNING OM ett
minst lika fint fågelår 2020 lämnar
vi nu årets sista Fåglar på Västkusten
till våra
läsare.
Mycket nöje
och gott
nytt år!
03 LEDARE
Bävern gynnar Odins svala
04 FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN
Nunnestenskvätta – eller något annat?
08 NYTT FRÅN RRK
Bubblare inför 2020-talet
10 INZOOMAT
Flexibel matsmältning avgörande för överlevnaden
16 PORTRÄTT
En något udda nötskrika
20 FÅGELSKYDD
Flykt för överlevnad
22 GOF-EXKURSION
Rovfågelbonanza när GOF drog till Falsterbo
24 FÖRÄNDRAT FÅGELLIV
Höksångaren i Bohuslän – en sångares uppgång och fall
30 GÖTEBORGSK FÅGELHISTORIA
Så startade FpV
32 ARTSPANING
Småfläckig sumphöna – vasshavens storfotade smygare
36 BETRAKTAT
Ugglan i alen
38 PROGRAM
Resor, exkursioner och vardagsvandringar
Innehåll FpV nr 4/2019
 NR 4/2019  ÅRGÅNG 53
20 24
22
REDAKTÖR: KARIN MAGNANDER
KARIN.MAGNANDER@GOF.NU
4 08
PÅ VÄSTKUSTEN
NR 3/2019 Glaskross bland gravstenar Sträcket över Smitten Arta unga måsar
Appen du måste ha Kvillängen i åminne Upptäck Götaledstoppen Brandkronad & expansiv
Fåglar
Omslagsbild:
Thomas Bernhardsson
Tallbit, honfärgad.
Bilder: MARC ILLA, ERIK HIRSCHFELD, MANNE STRÖMBÄCK, LEIF JONASSON, MIKAEL PERSSON
Bild: MATTIAS BARDÅ
REDAKTION
REDAKTÖR
KARIN MAGNANDER
karin.magnander@gof.nu
ANSVARIG UTGIVARE
KARIN MAGNANDER
karin.magnander@gof.nu
NYHETSREDAKTÖR
JOHN ANDERSSON
john.andersson@gof.nu
PRODUKTION & LAYOUT
JAN-ÅKE NORESSON
jan-ake.noresson@gof.nu
SPRÅKGRANSKNING
ROLF SKOOG
rolf.skoog@gof.nu
ÖVRIG REDAKTION
BJÖRN DELLMING
STIG FREDRIKSSON (WWW.NATURSTIG.SE)
KERSTIN HIRMAS
fornamn.efternamn@gof.nu
KONTAKT
E-POST / HEMSIDA
fpv@gof.nu / www.gof.nu
ANNONSER
Kontakta oss för aktuella priser på
fpv@gof.nu. Vi tar enbart in annonser
som har någon koppling till fågelskådning,
natur, uteliv etc.
MEDLEMSKAP I GOF
FpV utkommer med 4 nr/år till medlemmar
i Göteborgs Ornitologiska
Förening. Sätt in 200 kr (vuxen), 70 kr
(<26 år) eller 270 kr (familj) på GOFs
plusgiro 89 01 68-8. Glöm inte att
uppge namn, adress, födelseår och
mejladress. Alternativt swisha beloppet
till 123 335 08 16 och notera personuppgifter
i meddelandefältet.
Prenumeration på FpV för icke fysisk person
(bibliotek, företag m.m.) kostar också 200 kr/år.
Betala enligt ovan och uppge leveransadress.
Adressändring:
Har ni flyttat och vill uppdatera er adress hos
GOF? Skriv era gamla och nya uppgifter i ett
mejl och skicka till adress@gof.nu
Tryck: Ale Tryckteam AB, www.tryckteam.se
Tryckdatum 25 november
Upplaga: 1675 ex
ISSN: 0348-1510
Bävern gynnar Odins svala
FRÅN MITTEN AV 1800-TALET och fram till 1900-talets första decennier
dikades våtmarker och sjöar sänktes i en omfattning som
idag är svår att föreställa sig. På många håll där vi idag blickar
ut över vidsträckta åkrar låg för dryga seklet sedan myrmarker.
Människan har en tendens att använda sin egen begränsade livstid
som referens och hon blir därmed
lätt blind för landskapets förändring
över tid – ett fenomen som brukar benämnas
”shifting baseline”.
För en tid sedan förekom ett inslag i
Västnytt där en markägare drabbats av
ett bäverdämme som orsakat översvämning
i skogen. Markägaren hade
inget emot bävern, men upplevde den
höjda vattennivån som en olägenhet. I
inslaget visades hur han klafsade omkring
i stövlar i det blöta. Avsikten var
väl att skapa intryck av att här försiggick
något onormalt. Inte ett ord sades
om att det omvända förhållandet
gäller. Det var ju så våra skogar fordom
såg ut och det var i dem Odins
svala – svarta storken – hade sin hemvist.
Markägarens bekymmer med bäverns aktivitet illustrerar konflikten
mellan människans anspråk på naturresurserna och behovet
av att bevara och restaurera intakta ekosystem. Förekomst av
arter som svart stork utgör ett kvitto på fungerande skogsekosystem,
men var ska den finna fristad där inte avverkningsanmälningar
duggar tätt?
Det borde inte föreligga någon motsättning mellan samhällsplanering
och skydd och återskapande av blöta biotoper. Växter
och djur svarar snabbt på nyanlagda våtmarker. Myrar och
sumpskogar lagrar mångfalt större kvantiteter kol jämfört med
andra markslag och erbjuder gratis rening och magasinering av
vatten. Således är de gynnsamma för biologisk
mångfald, klimat och samhällets behov av
såväl dricksvatten som minskad översvämningsrisk
i tätorten. Dessutom är de ju så trevliga
att vistas i. Vad går upp mot en kopp kaffe
i myrkanten när morgondimman lättar och
grönbenan spelar?
FÖR STYRELSEN: LEIF LITHANDER
LEIF.LITHANDER@GOF.NU
Mӊnniskan
har en
tendens att
använda sin
egen begränsade
livstid
som referens
Fåglar PÅ VÄSTKUSTEN

Kategorier
#4/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten hösten 2019

FpV nr 4/2019, s. 4-7

Björn Dellming, John Andersson, Josefina Pehrson, Karin Magnander, Reino Andersson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 4/2019 MYSTISK FELFLYGARE En skum stenskvatta pa Playan gackade ringmarkarna dag efter dag. Var det en nunne- eller en medelhavsstenskvatta – eller kanske en bit av bada? Tisdagen 15 oktober upptäckte personalen vid Nidingens fågelstation (Oscar Hagbard, Marc Illa och Josefina Pehrson) en udda stenskvätta som födosökte bland vadarburarna på Playan (den södra stranden). Det syntes direkt att det inte rörde sig om vår vanliga stenskvätta, men vad var det egentligen? Efter att Marc lyckats få bilder på fågeln, som inte var särskilt skygg, konsulterades flera personer om arttillhörighet innan skvättan till slut larmades ut på lokalbandet – som medelhavsstenskvätta. Direkt dök frågan upp om detta inte snarare var en nunnestenskvätta, men någon klarhet i hur östlig medelhavsstenskvätta skulle uteslutas fanns inte. De två arterna hybridiserar dessutom flitigt där utbredningen överlappar – så hur ser en sådan ut? Att det rörde sig om en 1k hona underlättade inte artbestämningen. Efter några timmar dök undsättning upp: Uno Unger, Mikael Käll, Kjell Wallin och Lasse Hellberg, kom ut med fågelstationens egen båt Stuff. Vid det laget höll skvättan till vid potatislandet. Där sattes ett extranät upp i ett försök att fånga in den. Det dröjde inte länge innan skvättan flög över till Nordstranden istället, så delegationen från fastlandet fick åka hemåt med ”bara” några snygga bilder av en ännu obestämd stenskvätta (fast det lutade mer och mer åt nunne). Vid nattens intåg var skvättan kvar. Stationspersonalen höll tummarna för att den skulle stanna till morgonen därpå. Nämnda morgon visade sig bli en riktig höjdare, fångstmässigt, med 231 ringmärkta individer av 18 arter, inklusive guldkorn som tajgasångare, brandkronad kungsfågel och inte mindre än sju sibiriska gransångare. Något riktigt eftersök av skvättan hanns därför inte med. Men framåt lunchtid återupptäcktes den på Nordstranden, där den födosökte bland stenarna. För att spä på den goda stämningen denna dag upptäcktes dessutom en stationär dvärgsparv bara 300 meter öster om skvättan och två lappsparvar höll till lika långt åt väst hela dagen. Två dagar senare var både skvättan och dvärgsparven kvar på samma plats. Framåt kvällen, efter en hel dag med regn, kände stationspersonalen att det var dags: nu eller aldrig. Vid flera tillfällen hade skvättan setts flyga fram och tillbaka över västra rännan (en fördjupning, som ett dike) där ett rör för vattenintag går ut i havet. Om det var någonstans på Nordstranden man skulle kunna sätta upp ett extranät, så var det där. Sagt och gjort, två nät restes i rännan. Det dröjde inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet, precis som planerat. Fångad! Helt overkligt … I ringmärkarlabbet tog NUNNESTENSKVÄTTA – Skvattan var synnerligen valnard. I ringmarkningslabbet noterades fettniva sju pa en skala upp till nio. Nobel senator på besök i Bohuslän RÖDHUVAD GÄST Den 5 oktober skadade Lars Viktorsson och Peter Backman ute pa Ramsvikslandet. Mellan Langetangen och Noto (sodra delen av Ramsvikslandet) uppenbarade sig en ung rodhuvad tornskata (rasen senator). Fageln fodosokte i betad grasmark med laga enbuskar och sags fram till den 7 oktober. Fyndet var det tredje for arten i Bohuslan och det andra av rasen senator – den ras som dominerar i omradet norr om Medelhavet, ungefar fran Spanien till Turkiet. De tva tidigare Bohusfynden ar fran Ytterby 1994 (ssp. senator) och Kareby 2015 (ssp. niloticus, ”levanttornskata”). # BJORN DELLMING Islom hemmastadd i Anten LÅNGRASTARE Under en dryg manad rastade denna sensommar en svartnabbad islom i Anten i Vastergotland. Fageln, som var kladd i sin praktfulla sommardrakt, kunde beskadas pa nara hall dar den ihardigt fiskade insjokraftor. Svartnabbad islom hackar narmast pa Island och Gronland och brukar vanligtvis ses i vara trakter nar den stracker forbi langs Bohus- och Hallandskusten. # KARIN MAGNANDER Bild: LENNART HERMANSSON Bild: MARC ILLA FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN hösten 2019 Fåglar på Västkusten 4/2019 5 arbetet fart med att kolla alla tänkbara mått och att fotografera samtliga dräktdetaljer, utöver den vanliga rutinen efter nätfångst. Tidigare under hösten sågs en stenskvätta i Fluke Hall i Storbritannien. Den bestämdes till östlig medelhavsstenskvätta då man noterat att några mantelfjädrar hade ljus bas. När Nidingenfågeln studerades i handen uppdagades att ljusreflektioner gjorde att fjädrarna såg ut att ha en ljus bas trots att de egentligen var mörka. Vad det innebär för artbestämningen av de båda fåglarna återstår att se. Skvättan bestämdes (avvaktande) till en nunnestenskvätta, men vi ser alla fram emot att höra Raritetskommitténs utlåtande. Stenskvättan stannade kvar på Nidingen fram till 28 oktober. # JOSEFINA PEHRSON Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON ELLER NÅGOT ANNAT? Minimal spov drog förbi Kråkudden OSANNOLIK STRÄCK-OBS Sommarens dvargspov i Tofta kile var en stor overraskning for manga, da det ar en extremt ovanlig art for Europa. Det finns knappt tio europeiska fynd av denna sibiriska lilla spov. Sa skadarna i vindskyddet pa Krakudden, Hono, hade svart att tro sina ogon 3 september. Prognosen utlovade vind fran sydvast denna tisdag, men vinden vred aldrig upp tillrackligt mot vast for att hoppet om liror och labbar skulle infrias. Istallet kom en strid strom sydstrackande vadare. Vid 11:40 upptacktes en storre flock spovar ca en km ut, i hojd med Sodra Bolleskar. En av spovarna var betydligt mindre. Artbestamningen blev allt mer sjalvklar nar flocken kom narmare. Det var en dvargspov! Det kunde inte vara nagot annat. Karaktarer som uteslot alla tankbara forvaxlingsarter – fran piparsnappa till myrspov och brushane – sakrades. Fagelns sallskap gjorde det pedagogiskt enkelt att bedoma storleken. Det ror sig troligen om samma fagel som sags i juli i ar. Detta, och om observationen kommer publiceras som ett verifierat fynd av dvargspov, kommer troligtvis bedomas av RK under november manad. # JOHN ANDERSSON Rara ejdrar i skärgården HAVSSPANING LÖNAR SIG Sedan i borjan av september har en praktejderhane observerats utanfor Galtero dar den haller till tillsammans med andra ejdrar. Den 22 oktober dok en an rarare ejder D”et dröj de inte mer än några minuter innan skvättan kom flygande – rakt in i nätet. Fångad! Bild: ANDREAS SVENSSON Bild: MARC ILLA Praktejderhane, Galtero. upp knappt tre sjomil darifran. En alforradare hittades nar den strackte soderut forbi Krakudden. Fageln gick dessutom ner och rastade under dagen i narheten av Hono huvud men har inte observerats i omradet efter det. # KARIN MAGNANDER Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 4/2019 PUBLIKMAGNETER En berguv pa ett balkongracke nara Avenyn, annu en utanfor koptemplet i Brunnsparken. Manga blev staende och stirrade i ren forundran. Hundratals människor fick ett ovanligt möte när de en mulen oktoberonsdag passerade genom Brunnsparken. Ovanför entrén till Arkaden satt nämligen en berguv och spanade ner mot mobilkameror och pekande fingrar. Redan i slutet av sommaren hade dock göteborgarna fått möjlighet att bekanta sig med den mäktiga ugglearten på nära håll. Under ett par dagar i augusti höll en uv till i Vasastan, där den nyttjade såväl balkonger som trafikskyltar som sittplats inför ögonen på både allmänhet, fågelskådare och media. Fågeln lät sig beskådas på nära håll och misstankar väcktes om att den inte mådde helt bra. Berguv är, likt de flesta ugglor, normalt en skygg art. Efter flera försök kunde uven till slut fångas in av Svenska Djurambulansen och föras till Fågelcentralen. Det framkom ganska snart att fågeln var skadad. Förmodligen hade den blivit påkörd och den avled redan senare samma dag. Nästa berguvkändis blev ovan nämnda Brunnsparkenuggla som observerades i området under en knapp vecka i oktober. I sociala medier lyfte flertalet skådare att fågeln såg ut att ha ett skadat öga. Den 10:e sågs uven, påtagligt hängig, sittande på ett tak vid Kungsgatan där den också senare avled. Sofie Jonasson på Fågelcentralen berättar att den döda berguven hämtades in och att även denna kördes till Fågelcentralen för vidare hantering. De båda avlidna ugglorna skickades comme-il-faut för analys till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Undersökning av Brunnsparkenugglan visade att den hade en stor böld i halsen som hade trängt upp i såväl bihålor som bakom höger öga. Den var angripen av parasiten Trichomonas som ger skador i munhåla och svalg. Bölden i halsen hade gjort det svårt för uven äta och Sofie berättar att den avlidna fågeln var väldigt mager. Det är inte helt ovanligt att ugglor och andra rovfåglar drabbas av parasiten då de äter till exempel sjuka och smittade duvor. Trichomonas uppmärksammades för några år sedan då många grönfinkar drabbades av sjukdomen gulknopp vilken orsakas av parasiten. Båda de avlidna uvarna var ungfåglar och det är inte sällan som just unga och oerfarna individer söker sig in till stadens smörgåsbord av råttor och annat, framförallt när det är svårt att hitta mat på andra platser. Under hösten har en tredje stadsnära berguv setts och hörts då den har ropat från en skorsten i Högsbo industriområde och flertalet observationer av arten har gjorts på Näset och i Slottsskogen. Om detta rör sig om en eller flera individer låter vi vara osagt. Det är en tid då berguvarna rör på sig och enligt Sofie får Fågelcentralen varje höst in upp emot en handfull skadade eller utmärglade individer. Höstens händelser är inget unikt, det är bara uppmärksamheten kring dem som var det. # JOHN ANDERSSON PUBLIKA UVAR MITT I STAN Bild: KARIN MAGNANDER Dvärgsparv på snabbvisit i Sibhålan OVÄNTAD RASTARE En dvargsparv hittades den 6 november i den sa kallade Sibhalan i Torslandaviken. Den ganska snariga sankan fick sitt namn efter upptackten av en atravard sibirisk jarnsparv hosten 2016 och ramas in av Karholmsdammens sydvastra vik samt tee och Bild: PATRIK JONASSON Det blev snabbt folksamling nar uven i Vasastan upptacktes pa ett balkongracke. Fåglar på Västkusten 4/2019 7 hösten 2019 NORDLIGT BESÖK Den nordliga tajgans tallbitar kan valla ner i makalosa mangder vissa ar. Hosten 2019 hande det – med besked. Omkring den 25 oktober dok de forsta tallbitarna upp pa Vastkusten. Detta efter en omfattande invasionsrorelse som kunnat foljas soderut i landet. Nar stora antal strackte ned over Vaneromradet tandes ett hopp hos manga vastkustskadare. Vid Hammarons sydspets registrerades plotsligt 1 048 tallbitar den 23 oktober och nagra dagar senare 664 i Vanersborgsviken. Sedan drojde det inte lange innan faglarna nadde oss och rapporterna borjade stromma in. Storre invasioner sker regelbundet men med langa mellanrum, oftast flera decennier. I skrivande stund, den 21 november, rader darfor narmast tallbitsfeber bland fagelintresserade. Manga som aldrig tidigare fatt stifta bekantskap med denna charmiga och oradda fagel, tycks ha svart att slita blickarna. Man kommer ofta nara dem och gladjen ar pataglig nar sallskapande tallbitar da och da lyfter, gor en liten flygtur och later hora sina saregna locklaten. I Goteborgsomradet visar Artportalen att minst 400 exemplar setts pa ett 40-tal platser. Den storsta flocken har bestatt av 60 faglar vid Skar. Langre norrut i Bohuslan uppgar antalet observerade individer till minst 200 pa ett 25-tal lokaler, med Stromstad som nordligaste utpost. Motsvarande fyndbild for Halland visar att minst 650 faglar setts pa 60 olika stallen. De hogsta antalen med ett 50-tal faglar har noterats bland annat i Veddige. Historiskt agde den storsta kanda invasionen i landet rum for 43 ar sedan, vintern 1976– 1977. Da oversvammades Goteborg av baratande faglar snart sagt overallt. I december raknades 757 exemplar och i januari 480, trots att skadarskaran da var betydligt glesare an idag. Tallbitarna stannade hela vintern och sista observationen gjordes den 23 februari. Men nagon spridning ned i Halland blev det inte den gangen. Inte heller vid invasionen kring milennieskiftet kom nagra storre mangder tallbitar till de sydligaste landskapen. Nu har redan hela Vastkusten intagits, men det aterstar annu att se hur bestaende denna invasion blir. # REINO ANDERSSON green for hal 13 respektive 14 pa golfbanan, och sa Karholmsberget, som forstarker kanslan av att man befinner sig i en hala. Dvargsparv ar en sallsynt gast i Goteborgs rapportomrade med endast sju tidigare publicerade fynd, fordelade pa landskapen Bohuslan och Vastergotland, dar fyra av dem noterats i det forstnamnda. I Sverige hackar dvargsparven i de norra delarna av Norrbotten och Lappland och har en ostlig flyttrutt vilket gor att arten ar betydligt vanligare pa ostkusten an hos oss. Av tidigare fynd i Goteborgsomradet har tva individer varit overvintrande (senast vintern 2010–2011 i Eklanda, Molndal) och stannat pa plats under en langre tid, men i ovrigt ar det en art som i vara trakter oftast observerats som forbistrackande. Sibhalan, dar dvargsparven sags, ligger i den bohuslanska delen av Torslandaviken och fageln blir darmed det fjortonde fyndet for landskapet som faktiskt sa sent som i varas hade en stationar langstannande dvargsparv i Munkedal, nagot som ar mycket unikt – arten brukar uteslutande dyka upp pa hoststrack eller under vintermanaderna. Dvargsparv brukar kategoriseras som en sa kallad tick-sparv med anledning av sitt diskreta locklate och av vara tva inhemska ticksparvar har dvargsparven stracktid i oktober–november medan videsparv stracker soderut under september manad. # KARIN MAGNANDER TALLBITSFEBER I VÄSTER Bild: THOMAS BERNHARDSSON Oviss framtid för Hökälla våtmark GRÖNT ARBETE UPPHÖR I over tolv ar har det uppskattade vatmarksomradet Hokalla, med sina sju dammar, strandangar, ekdungar och vallfalt vardats av ”Hokalla gront arbete och rehab”. Projektet startade inom Svenska Kyrkan 2007 med syfte att ge langtidsarbetslosa arbetspraktik inom bl a naturvard, tradgard och friskvard. Ett nara samarbete med Arbetsformedlingen Hisingen och Park- och Naturforvaltningen har lopt pa, men det slutar vid arsskiftet. Kyrkoradet i Backa pastorat har namligen beslutat lagga ner verksamheten. Hur skotseln av omradet fortloper efter nyar ar oklart. Troligast atergar skotseln till Park- och naturforvaltningen i Goteborgs stad, som samtidigt ska minska sin budget med 10 procent under 2020. Hokalla ar ett av Goteborgs artrikaste omraden med ett stort antal hackande och rastande faglar. For ett par ar sedan noterades bl a hackforsok av grahakedopping for forsta gangen i vart rapportomrade. Har trivs ocksa knolnate – en av Sveriges sallsyntaste vattenvaxter. # BJORN DELLMING

Kategorier
#4/2019 Rapportkommittén

Rrk-nytt: Bubblare inför 2020-talet

FpV nr 4/2019, s. 8-9

Rrk Göteborg, Magnus Rahm

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Nyheter från rapportkommittén 8 Fåglar på Västkusten 4/2019 RRK-NYTT #012 TEXT: RRK GÖTEBORG RRK@GOF.NU Snart kan vi lagga ytterligare ett ar till handlingarna och ett nytt decennium star for dorren. Rapportkommitten har dammat av spakulan och listat tio arter som aldrig observerats i Goteborgs rapportomrade men bor gora det under 2020-talet. FJÄLLGÅS Denna gås, vars existens i Sverige har säkrats genom mer eller mindre kontroversiella bevarandeprojekt, uppträder numera nästan årligen i Halland och med skaplig regelbundenhet i gåsmarkerna i Västergötland, särskilt kring Östen. För den som letar gäss i Göteborgsområdet är det ofta sträckskådning som gäller, men det kan vara vanskligt att skilja fjällgås från bläsgås om avstånden är långa eller ljuset dåligt. Vi tippar därför att arten först hittas betande på ängarna kring Öxnäs en mulen eftermiddag i mars. VITÖGD DYKAND Som närmst hittas vitögda dykänder på andra sidan Östersjön, bland annat i Polen, och i Sverige dyker det upp något eller några exemplar årligen. Vi tycker att Torslandaviken är en så förträffligt lämplig lokal att det nästan måste ligga en vitögd dykandshane bland viggarna där i början av april. STÖRRE LIRA Många är de skådare som stått i vindskyddet på Kråkudden och drömt om större lira, den mest sällsynta av de liror som observerats i Sverige. Eftersom vi gärna framhåller Kråkudden som Västkustens förnämsta lokal för havsfågelskådning är det en smula genant att där aldrig setts någon större lira. Det finns 19 fynd i landet, de flesta från Halland och Skåne. I september kanske det äntligen är dags? SVARTVINGAD GLADA Nu spekulerar vi måhända långt utanför boxen, men de fyra fynd som gjorts i Sverige har en sydvästlig tyngdpunkt och man kan misstänka att fåglarna anländer via Danmark. Det finns flera fynd från Skagen. En insträckande svartvingad glada över södra skärgården vid lunchtid på Valborgsmässoafton skulle sannerligen sätta fart på firandet. SIBIRISK TUNDRAPIPARE Den amerikanska släktingen förärade området med ett besök på Galterö 2004. FpV FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Bild: ERIK HIRSCHFELD Ar det i Sibhalan den landar hosten 2020, fagel bla fran den valdiga tajgan i nordost? BUBBLARE inför 2020 -talet Nyheter från rapportkommitt én Fåglar på Västkusten 4/2019 9 Rrk-nytt #012 Sibirisk tundrapipare finns det mer än fyra gånger fler svenska fynd av, så det vore väl fånigt om vi inte kunde hitta en sådan också. Varför inte i välbevakade Välen en varm kväll i juni? BLEK TORNSEGLARE Med ett flertal fynd längs Västkusten borde det snart vara dags för Göteborg. Fynd av blek tornseglare blir ofta en studie i grått – en grå tornseglare på en grå plats en grå novemberdag där det fortfarande flyger några seglivade grå insekter. Även om oddsen kanske är lägst på en plats som Torslandaviken, tippar vi ändå, för formens skull, på Gråberget i Majorna. SVARTHALSAD TRAST Denna trast från Sibirien dyker så gott som varje vinter upp på åtminstone någon fågelmatning i landet. Vi kan inte se att det skulle vara något fel på göteborgarnas matningar, så en vacker januaridag borde det sitta en svarthalsad trast och äta äpple i ett väl valt villaområde i stadens utkanter. BRUNSÅNGARE Brunsångare hör till de sibiriska tättingar som besöker landet årligen men ännu aldrig upptäckts i Göteborgsområdet. Fyndbilden är klart ostlig, men det finns ett flertal fynd från Halland och något från Bohuslän. I första hand är det oktober som gäller, och kanske kan dungarna på Galterö vara en lämplig biotop? TAJGABLÅSTJÄRT Den sibiriska tajgans fågel blå har på senare tid mer och mer blivit den svenska tajgans fågel blå. Expansionen västerut har resulterat i fler fynd också i södra Sverige. Även om de flesta fynd görs i östra Sverige tycker vi att Torslandavikens ”sibhåla”, som fick sitt namn efter den sibiriska järnsparven som dök upp där 2016, kan få göra skäl för sitt namn i oktober 2020. NUNNESTENSKVÄTTA Under många år gick Göteborgs skådare och grämde sig över att det aldrig dök upp ovanliga stenskvättor. Men så gick plötsligt larmet om ökenstenskvätta på Kvibergsfältet i maj 2015. Tid och plats var högst oväntade, men för nunnestenskvätta tror vi på något mer konventionellt, till exempel Hyppeln i början av november. # MAGNUS RAHM Bild: LASSE OLSSON Bild: ERIK HIRSCHFELD Bild: MIKAEL KALL Nar upptacks forsta brunsangaren i rapportomradet? Landar nasta nunnestenskvatta pa Hyppeln? Dags for en svarthalsad trast – i en villatradgard nara dig. Alldeles innan detta nummer av FpV gick i tryck hittade Stefan Svanberg just en brunsangare – den forsta i Goteborgs rapportomrade! Fyndplats: Ganlet, 19 november. Oklart vad som imponerar mest, upptackten i sig eller Magnus Rahms profetiska formaga. /Redaktionen Press stop! . Bild: STEFAN SVANBERG

Kategorier
#4/2019 Fördjupning

Flexibel matsmältning avgörande för överlevnaden

FpV nr 4/2019, s. 10-15

Robert Ennerfelt

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

inzoomat 10 Fåglar på Västkusten 4/2019 DE FLESTA FÅGLAR lever ett mycket aktivt liv och har en hög ämnesomsättning. De behöver därför äta mycket och kunna bearbeta och ta upp näringen från födan effektivt. Olika arter har anpassat sitt matsmältningssystem på olika vis för att kunna ta hand om födan de äter på bästa sätt. Men all föda finns inte tillgänglig året runt; till exempel försvinner insekter på vintern. Dessutom byter många fåglar livsmiljö mellan sommaren och vintern. Många arter har därför förmåga att förändra sitt matsmältningssystem. Som många säkert vet är näbben specifikt utformad för den föda fågeln äter (Elphick, 2014). Den består av lätta ben täckta av hudlager och ytterst keratin (Larsson, Larsson & Ekström, 2013). Smakoch känselceller i näbben hjälper fåglarna att hitta bra föda (Birkhead, 2010). Tungan hos fåglar är hårdare än vår och dess främsta uppgift är att få ned födan i svalget. Någon funktion i sångproduktionen har den inte. Smakceller är fåtaliga på tungan, men däremot finns många känselceller. UTSEENDET PÅ TUNGAN varierar mellan olika arter och visar ofta anpassningar till den föda fågeln äter. Vissa fiskätande fåglar har till exempel utväxter på tungan för att deras byten inte ska kunna smita. Simänder har lameller på tungans sidor som används för att filtrera fram föda ut vattnet. En del fåglar använder sin tunga för att fånga födan. Hackspettar har till exempel tungan täckt i saliv i vilken myror och andra kryp fastnar medan kolibrier använder sin tunga för att få tag på nektar (Elphick, 2014). En tidigare teori var att tungan fungerade som ett tunt rör och att kapillärkraft drog upp nektarn från blomman, men på senare tid har forskning visat att den teorin inte stämmer. Tungan kantas av lameller och spetsen är kluven. När den når vattenytan fälls lamellerna ut och spetsen delar sig. När den dras tillbaka fälls tungspetsarna ihop, lamellerna rullar ihop sig och nektar fångas därmed in och följer med upp. Även tungan hos döda fåglar ändrar form, vilket visar att det är fysikaliska krafter och inte muskelkraft som får tungan att ändra form (Rico-Guevara & Rubega, 2011). FÖR ATT UNDERLÄTTA FLYGNINGEN har tänder (som gör fågeln framtung) selekterats bort under fåglarnas utveckling och födan sväljs därför mer eller mindre hel. Av denna anledning är matstrupen ofta förstorad och uttänjbar (Denbow, 1999), särskilt så hos skarvar (Elphick, 2014), vilket förklarar att de kan svälja stora fiskar. Krävan som finns hos många fåglar är en utvidgning av matstrupen där föda kan lagras. En kräva finns hos framför allt fröätare som hönsfåglar, duvor och finkar. Men även hos änder och vadare. För duvor och flamingos har krävan även en annan funktion. Den ger ungarna deras första mål mat i livet i form av krävmjölk. Krävmjölken består av celler som stöts av från krävan. Dessa är rika på fett och mjölken innehåller även mycket proteiner, däremot saknas kolhydrater. Liksom hos däggdjuren är det hormonet prolaktin som stimulerar produktionen av mjölken. Både honan och hanen ger krävmjölk. Fåglar som inte har kräva så som måsar, tärnor, seglare och ett par arter av finkar, (Larsson, Larsson & Ekström, 2013) kan lagra krävmjölken i fickor i näbben (vissa finkar) (Elphick, inzoomat Att äta effektivt och kunna smälta olika slags föda är avgörande för överlevnaden. Inte minst under vintern då många arter får byta både livsmiljö och typ av föda. Robert Ennerfelt benar ut flexibiliteten och de imponerande anpassningarna. TEXT: ROBERT ENNERFELT ROBERT.ENNERFELT@GOF.NU FLEXIBEL MATSMÄLTNING AVGÖRANDE FÖR ÖVERLEVNADEN För att underlätta flygningen har tänder selekterats bort under fåglarnas utveckling flexibel matsmältning Fåglar på Västkusten 4/2019 11 Bytesfiskar har svart att smita fran lunnefagelns kniptang till nabb. Aven utvaxter pa tungan hjalper till att barga fangsten. Bild: PATRIK JONASSON 2014) eller i munbotten som hos tornseglare (Larsson, Larsson & Ekström, 2013). Hos de flesta fåglar sker ingen nedbrytning i krävan, men den sydamerikanska hoatzinen har här bakterier för att bryta ned bladen den äter (Stevens & Hume, 1998). Magen är uppdelad i två delar, en körtelmage och en muskelmage. Körtelmagen ligger först och utsöndrar enzymer som pepsin och saltsyra som hjälper till att bryta ned maten på kemisk väg. Hos lammgamen är syran extra stark för att kunna lösa upp de benfragment fågeln äter (Elphick 2014). Fåglar som äter kött eller fisk har överlag en mer utvecklad körtelmage än de som äter frön (Denbow, 1999). Den andra magen är muskelmagen och fyller den funktion tänderna har hos däggdjuren. Kraftiga muskler i kombination med muskelmagens hårda insida sönderdelar här födan så att enzymerna från körtelmagen kan verka effektivt (Elphick, 2014). Fåglar som äter växter eller skaldjur har en extra kraftig muskelmage och äter inte sällan även grus eller småsten att mala födan med (Piersma m.fl. 1993). Bland fågelarterna som har små och klena muskelmagar finner man många frukt- och insektsätare. Däribland den svarta silkesflugsnapparen som lever i Nordamerika. Under vintern utgörs födan till största delen av mistelbär. Tvärtemot vad man kanske tror är inte bären helt enkla att smälta för fåglar. Ett segt skal döljer det saftiga fruktköttet. Silkesflugsnapparen har löst detta problem på ett unikt sätt. När bäret som lagrats i krävan kommer in i muskelmagen hamnar den i ett område mellan öppningen till körtelmagen och tarmarna. Den här delen av muskelmagen är bara lite större än bäret och när musklerna klämmer på det glider skalet, tack vare den klibbiga struktur som finns i mistelbäret, av fruktköttet som fortsätter ned i tarmarna. Skalet lagras i en annan del av muskelmagen. Denna process genomgår drygt tio bär innan även skalen transporteras ned i tarmarna. Genom att separera skal och fruktkött på detta sätt utnyttjas näringen i bären mer effektivt (Walsberg, 1975 och Walsberg & Thompson 1990). Arbetet med att mala sönder födan gör att det skyddande lagret av koilin på muskelmagens insida slits och hos vissa änder stöts den därför av och förnyas regelbundet. inzoomat 12 Fåglar på Västkusten 4/2019 Även göken stöter av det innersta lagret på sin muskelmage, men i det fallet är det för att få bort hår från fjärilslarver som fastnar där (McAtee, 1917, Elphick, 2014). Andra fåglar lagar istället slitaget genom att bilda nytt koilin (Denbow, 1999). När muskemagen malt födan en stund pressas den åter upp till körtelmagen vars enzymer nu har större yta att verka på (Avian Biology). Det som ändå inte kan brytas ned tillräckligt kommer upp igen i form av spybollar (Elphick, 2014). I TARMARNA SKER DEN sista nedbrytningen av födan och upptaget av näring. Hos växtätare, är tarmarna ofta långa för att all föda ska kunna brytas ned (Avian biology). Även fisk- och fröätare har långa tarmar, medan rovfåglar och insektsätare har kortare tarmar (Denbow, 1999). Tjocktarmens främsta uppgift är att ta upp vattnet. Från tjocktarmen går det ut blindtarmar. Hos många fåglar som äter frön eller föda rik på fibrer eller kitin är blindtarmarna välutvecklade och innehåller mikroorganismer som hjälper till att bryta ned födan (Avian Biology) och (Stevens & Hume, 1998). Däremot saknas de hos bland annat papegojor och seglare (Denbow, 1999). Hos skogshöns har blindtarmarna bakterier för att kunna bryta ned cellulosan i barr (Suomalainen & Arhimo, 1945). Hos andra fågelgrupper som tättingar och storkfåglar är den främsta upp- Göken stöter av innersta lagret på sin muskelmage för att få bort hår från fjärilslarver som fastnat Kustsnappor som vant sig vid mjuk foda i fangenskap far mindre kraftig muskelmage an kustsnappor som levt i det vilda och levt av sma musslor – den naturliga vinterdieten. Bild: PATRIK JONASSON Illustration: JOHN ANDERSSON Lever Bukspottskortel Krava Matstrupe Muskelmage Kortelmage Kloakoppning Tarmar Fåglar på Västkusten 4/2019 13 flexibel matsmältning giften för blindtarmarna att producera antikroppar (Avian biology). I kloaken som är uppdelad i tre delar blandas resterna från matsmältningen med urin och rester från reproduktionsorganen. I den sista kammaren finns ett viktigt organ för immunförsvaret, bursa of Fabricius som producerar B-celler (Avian Biology). Två andra organ som inte är en del av själva matsmältningskanalen men ändå är viktiga för matsmältningen är bukspottskörteln och levern. Bukspottskörteln producerar bukspott som innehåller många enzymer som bryter ned ämnen. Vätskan neutraliserar dessutom syran som kommer från magsäcken. Från levern kommer galla vilket hjälper till att sönderdela fett (Avian Biology). MATSMÄLTNINGSSYSTEMET ÄR ALLTSÅ VÄL anpassat till den föda som fågeln äter, men det måste också vara flexibelt. Många arter äter olika slags föda under sommaren och vintern och matsmältningssystemet måste klara av båda dieterna. Vadare är en grupp som studerats mycket i detta avseende och i synnerhet kustsnäppan. Experiment har där visat att kustsnäppor som vant sig vid en mjuk föda i fångenskap hade en lättare och mindre kraftig muskelmage än de som levt i det vilda där de hade ätit den naturliga vinterdieten, små musslor. Magens utseende påverkade i sin tur vilken föda de föredrog att äta. Kustsnäpporna som hade ätit lättsmält föda behövde några dagar på sig för att börja äta de musslor som är den naturliga dieten (Piersma m.fl. 1993). Senare studier har dessutom visat att förändringen är reversibel och att en kustsnäppa som anpassat sig till att äta hårda musslor kan anpassa sig till att äta lättsmält föda och vice versa (Dekinga m.fl. 2001). FÖRÄNDRINGAR AV MATSMÄLTNINGSORGAN I samband med ändrat födoval sker även hos hönsfåglar vilket flera studier visar. Granjärpen växlar till exempel mellan att äta bär och barr, under sommaren respektive vintern. Barr är såklart mer svårsmälta än bär och därför visar sig tjocktarmen, muskelmagen och bukspottskörteln, på skjutna fåglar, vara större under vintern än under sommaren. I samma studie gjordes dessutom ett experiment på burhållna fåglar som bara fick äta lättsmält föda. Hos dessa såg man inte de förändringar man såg hos de vilda fåglarna. (Pendergast & Boag, 1973). Även hos den kaliforniska tofsvakteln ökar matsmältningsorgan i storlek på vintern när en frödiet byts mot en diet på gröna växtdelar. Till exempel växer tunntarmen med 10 cm i längd och längden på tarmluddet i ökar vilket ger en större yta som näring kan tas upp över (Lewin, 1963). Förändringarna som beskrivs ovan sker över en tidsperiod på några månader, men förändringar kan gå betydligt snabbare. I en experimentell studie av den japanska vakteln visade man att en förändring av muskelmagens storlek, för att hantera en ökad mängd fibrer, kan ske på bara några dagar. I studien tittade man även på körtelmagens storlek, men kunde inte se att den ändrades nämnvärt. Det antas bero antingen på att den inte behöver tillväxa (öka sin aktivitet) eller på att den inte kan tillväxa på samma sätt som muskelmagen (Starck, 1999). Tidigare studier på den japanska vakteln (Savory & Gentle, 1976) har även visat att längden på tarmarna ökar med mer fibrer i födan och att förändringen kan gå i båda riktningarna (växer med mer fibrer i födan, minskar med mindre fibrer i födan). Även hos arter som växlar mellan olika former av tillsynes lättsmält föda sker förändringar av matsmältningsorganen. Den svarta silkesflugsnapparen som nämndes tidigare hör till dessa arter. Vinterns mistelbär byts under sommaren ut en mer varierad diet som både inkluderar olika sorters bär och insekter. På undersökta fåglar har man funnit att magen under sommaren är dubbelt så stor som under vintern och att den även innehåller flera bär samtidigt. Förklaringen tros vara att bären som äts under sommaren saknar mistelbärens klibbiga struktur och de riskerar därför inte att klibba ihop i varandra (Walsberg & Thompson, 1990). EN ANNAN TÄTTING DÄR man ser förändringar av matsmältningsorganen i samband med att födovalet ändras är hos skäggmesen. Under sommaren livnär den sig på insekter medan den på vintern nästan Studier a v japansk vaktel visar att längden på tarmarna ökar med mer fibrer i födan. Svarthattans spannvidd i fodovalet – fran insekter till bar – staller krav pa tanjbar matsmaltning. Bild: LEIF JONASSON inzoomat 14 Fåglar på Västkusten 4/2019 uteslutande livnär sig på vassfrön. Fröna är svårsmälta och skäggmesen har anpassat sig genom att muskelmagen tillväxer, blir starkare och dessutom bildas förhårdnader för att lättare krossa fröna. Som hos flera andra fröätare hjälper även småsten till i matsmältningen (Spitzer, 1972). INTE BARA STORLEKEN PÅ organen i matsmältningskanalen påverkar hur bra en fågel bryter ned födan, det gör även mängden av olika enzymer som kan bryta ned exempelvis protein och kolhydrater. Från bukspottskörteln kommer flera olika enzymer bland annat amylas som bryter ned kolhydrater och chymotrypsin och trypsin som bryter ned protein. Hur aktiviteten/mängden av dessa enzymer förändras vid ett byte av diet undersöktes hos myrtenskogsångare. Forskarna antog att hos fåglar som åt en diet rik på protein skulle ha högre aktivitet på enzymer som bröt ned protein (trypsin och chymotrypsin) och att fåglar som fick en växtbaserad diet skulle ha högre aktivitet av enzymer som bryter ned kolhydrater såsom amylas. Resultaten visade att aktiviteten av enzymerna tvärtemot förväntningarna inte påverkades av dieterna med undantag av trypsin vars aktivitet ökade hos de fåglar som åt en diet rik på frön. Att enzymaktiviteten inte ökar skulle kunna innebära begränsningar av hur bra skogssångaren kan bryta ned olika typer av föda (Ciminari m.fl. 2001). UNDERSÖKNINGAR AV ENZYMER i matsmältningssystemet har även gjorts hos tundra-snäppan under flyttningen. I studien undersöktes aktiviteten hos kitinas, lipas, amylas, maltas och aminopeptidas. Kitinas utsöndras från körtelmagen och bryter ned kitin (finns i leddjurens hudskelett). Lipas bryter ned fett, maltas kolhydrater (maltos) och aminopeptidas oligopeptider (proteinfragment). Lipaset frisätts i bukspottskörteln och aminopeptidaset utsöndras från körtlar i tunntarmen. Resultaten i studien visar att enzymaktiviteten varierade under vår och höst, bland annat var aktiviteten hos lipas och maltas högre under vårflyttningen än under hösten. Även hos aminopeptidas var aktiviteten högre under våren än under hösten, medan aktiviteten hos amylas var lägre under vårflyttningen än under hösten. Skillnaden tros bero på att dieten skiljer sig mellan vår och höst. I studien jämfördes även unga och vuxna fåglar under hösten och där visade sig matsmältningssystemet vara större hos ungfåglar än hos vuxna fåglar, även sammansättningen skiljde sig mellan de två åldersgrupperna. Unga fåglar hade en mindre muskelmage och en större tunntarm än de vuxna. Enzym-aktiviteten var däremot lägre hos de unga fåglarna jämfört med de vuxna. Framför allt var aktiviteten hos kitinas och lipas lägre än hos de vuxna (Stein m.fl. 2005). YTTERLIGARE EN GRUPP AV fåglar där man sett förändringar av matsmältningsorganens storlek är hos andfåglar. En studie på tama gräsänder visade att de fåglar som fick mest fiber i sin mat hade störst matsmältningsorgan. Storleken på matsmältningsorganen var överlag lika stor hos de som fick en diet med mycket kött, de som fick en diet med både kött och växter och de som fick en växtbaserad diet med låg fiberhalt (frön), men hos de sistnämnda var muskelmagen större. Förändringarna skedde snabbt och redan efter 10 dagar hade den maximala vikten på matsmältningsorganen uppnåtts (Kehoe m.fl. 1988). Förändringar av matsmältningsorganens storlek beror inte bara på att dieten varierar. Hos snögåsen minskar bukspottskörteln, levern, muskelmagen och tunntarmen i storlek under häckningen. Samtidigt minskar också födointaget och troligen förklarar det varför matsmältningsorganen minskar i storlek. De behövs helt enkelt inte användas så mycket, dessutom kan nedbrytningen av vissa organ möjligen ge näring till fågeln (Ankney, 1977). Även hos ejdern varierar muskelmagen i storlek över året. En dansk studie på skjutna fåglar visade att hos honor ökade den i storlek under vårvintern vilket möjliggjorde att de kunde äta både fler och större blåmusslor. Därigenom kunde reserverna byggas upp inför ruvningen då ingen föda intas. Man fann även att ejdrar med små muskelmagar i större utsträckning än andra ätit krabbor Skäggme – sar får lita till svårsmälta vassfrön under vintern. Tillväxt av förhårdnader i muskelmagen gör det lättare krossa fröna. Om vintern tvingas skaggmesar overga fran insekts- till frodiet, en utmaning for matsmaltningen. Bild: BJÖRN DELLMING Fåglar på Västkusten 4/2019 15 flexibel matsmältning snarare än blåmusslor. Dessa fåglar hade mindre kroppsstorlek och enligt andra studier (Thompson, 1985) drabbas de i större utsträckning av parasiter. Minskningen av muskelmagen under själva ruvningen innebär både att en proteinresurs utnyttjas samt att mindre resurser går åt till att hålla liv i muskelmagen i sig (Laursen & Möller, 2016). Hos skedanden fann Akney och Dafton (1988) att levern hos honan ökade i vikt under äggläggningsfasen och att muskelmagen minskade i storlek under samma period. Hos hanar såg man inte den här förändringen. Även hos brudanden har man funnit att levern ökar i vikt under häckningen. Förändringen är hos den arten större, vilket tros bero på en förändring i födans sammansättning där andelen djur i födan ökar vid häckningen (Drobney, 1984). Inte bara matsmältningsorganen utan även näbben kan variera i storlek hos en och samma individ. En studie på talgoxar i Storbritannien fann att storleken på näbben och framför allt näbblängden varierade mellan sommaren och vintern. Skillnaden är troligen en anpassning till att dieten ändras under året. Experiment visade nämligen att fåglar med smalare näbbar bättre hanterade mjölmaskar än de med tjock näbb. Dessa hanterade i sin tur björkfrön bättre (Gosler, 1987). # De viktigaste referenserna: Ciminari, M. E., Afik, D., Karasov, W. H., & Caveides-Vidal, E. (2001). Is Diet-shifting Facilitated by Modulation of Pancreatic Enzymes? Test of an Adaptational Hypothesis in Yellowrumped Warblers. AUK, 118(4), 1101-1107. https://www.researchgate. net/profile/Eugenia_Ciminari2/ publication/232664243_Is_Diet-Shifting_Facilitated_by_Modulation_ of_Pancreatic_Enzymes_Test_of_an_Adaptational_ Hypothesis_in_Yellow-Rumped_Warblers/ links/0046351c4cb13b3d1d000000.pdf Dekinga, A., Dietz, M.W., Koolhaas, A. & Piersma, T. (2001). Time course and reversibility of changes in the gizzard of red knots alternately eating hard and soft food. J. Exp. Biol., 204, 2167-2173. https://jeb.biologists.org/content/jexbio/ 204/12/2167.full.pdf Gary Ritchison’s Avian Biology. http://people.eku.edu/ritchisong/ birddigestion.html Pendergast, B.A., & Boag, D.A. (1973). Sesonal changes in the internal anatomy of spurce grouse in Alberta. AUK, 90(2), 307-317. https://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/ auk/v090n02/p0307-p0317.pdf Piersma,T., Koolhaas, A., & Dekinga, A. (1993). Interaction between stomach structure and diet choice in shorebirds. AUK, 110(3), 552-564. https://sora.unm.edu/sitesdefault/files/journals/ auk/v110n03/p0552-p0564.pdf Fullständig källförteckning finns på www.gof.nu Hos froatande finkar som bandelkorsnabb bidrar blindtarmarna med mikroorganismer som hjalper till att bryta ned fodan. Inte bara matsmältningsorganen utan även näbben kan variera i storlek – hos en och samma individ Bild: PATRIK JONASSON

Kategorier
#4/2019 Skådarporträtt

En något udda nötskrika

FpV nr 4/2019, s. 16-19

Pär Lydmark

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

porträtt 16 Fåglar på Västkusten 4/2019 INKRUPEN UNDER EN STRYKBRÄDA i Sävedalen drar Karin Celander fram den ena fågelakvarellen efter den andra ur sina gömmor. Det är finfina fågelporträtt, och visste man inte bättre skulle man lätt kunna tro att det ligger en livslång skådarkarriär bakom de där penseldragen. Men så är det inte. Faktum är att Karin inte ens äger en kikare. Så hur hamnade hon här egentligen? – När jag gick i högstadiet insåg jag att jag sög på språk så jag hade sju timmar skapande verksamhet i veckan istället. Där nånstans la jag väl grunden till mina kreativa sidor. Sen blev jag ändå kemi- och mattelärare, men det tycker jag ju också är kul. Fast jag är inte en sån där ämnesnörd som brinner för just kemi och matte egentligen. Jag hade nog kunnat bli lärare i vad som helst. Ok, det här förklarar ju varifrån Karins kreativa sida kommer. Faktiskt i dubbel bemärkelse eftersom Karin även har en hemsida med samma namn, karinskreativasida.se. Men det säger inget om varför det förekommer en hel del fågelmålningar på den sidan. På väggen ett par meter från strykbrädan hänger en gammal akrylmålning från 1993 med måsar på. Började det redan då? – Nej, det gjorde det inte egentligen. Det här med fågelmålandet var faktiskt bara en övning i en akvarellkurs som jag gick. Eller fortfarande går. Hos Morgan Ekerås. Helt fantastisk är han. Jag har gått lite kvällskurser till och från genom åren, men ofta har det varit så himla styrt vad man får och inte får göra. Du får inte måla med svart, du får inte måla av foton, det är inte konst, och så vidare. Så många tabun. Men här är det inte alls så och det har varit oerhört befriande. Att få höra att kända konstnärer använder linjal och tejp och andra exempel har gjort att den där pressen som fanns tidipporträttorträtt Varför börjar man måla fåglar om man med FpV:s läsarmått knappt tittat på dem innan? Och kan målning vara en väg till ett ökat fågelintresse? Kanske kan Karin Celander, en något udda nötskrika och lite kor ge oss svaret på det. TEXT: PÄR LYDMARK PAR.LYDMARK@GOF.NU När jag g ick i högstadiet insåg jag att jag sög på språk En något udda nötskrika Fåglar på Västkusten 4/2019 17 En något udda nötskrika gare har släppt. Nu handlar det äntligen bara om att skapa med alla tänkbara medel. Och som ett led i den kursen fick vi alltså i uppgift att måla fåglar. Karin rotar fram en berguv från kursövningen och berättar att det var där det började. Och att hon eftersom hon inte har tiotusen skådartimmar i ryggen måste hitta annat inspirationsmaterial. – Jag måste ju utgå från bilder förstås. Men att bara måla av en enda bild går inte. Jag vill hitta någon attityd, något uttryck och ha någon story bakom. Därför målar jag helst från bildserier som någon jag känner har tagit, så att jag kan få en berättelse om känslan på plats. Och så smälter jag ihop det med min egen känsla från att vara i skogen. För även om jag inte direkt tittar på fåglar spenderar jag sjukt mycket tid i skogen. Så fort jag får möjlighet. VI PRATAR VIDARE om svårigheten i att gestalta något man inte själv upplevt. Men även om det är svårt kan jag själv intyga att det tycks fungera utmärkt. Till vardags är jag nämligen kollega med Karin, och för ungefär ett år sedan frågade hon mig om hon kunde få måla av några av mina fågelbilder. Några veckor senare la jag ut några bilder på den publikfriande sparvugglan vid Jonsereds fabriker på Instagram. Dagen efter kom jag på att den skulle passa perfekt att måla av och skickade en fråga på Messenger med en länk till lite fler ugglebilder. Och det var uppenbarligen inte bara jag som tänkt det, för minuten senare fick jag svaret: – Skojar du, är i full gång! Underbart! Det rasslade över ett par mobilbilder på framväxande ugglekonturer, och tre dagar senare damp det ner en bild på tre färdiga akvarellporträtt. Ett av dem pryder nu väggen i min hall och möter mig varje gång jag kommer hem. Och även om inte Karin var på plats och såg ugglan har hon fångat den precis som jag minns den, vilket gör tavlan väldigt speciell, mer än någon annan fågeltavla jag ägt. På ett sätt är det kanske inte så konstigt eftersom hon utgått från en bild jag tagit, och att tavlan knyter an till min egen minnesbild av ugglan. Men å andra sidan borde det också kunna vara vanskligt att ge sig på att måla av andra personers minnen, eftersom man då direkt skulle känna om den avmålade känslan inte överensstämmer med minnet. Så det bästa vore kanske att måla från helt egna bilder. Är det något som kan locka till att börja fotografera mer fåglar själv tro? – Jo, men så är det förstås. Jag fotograferar jättemycket handboll eftersom mina barn håller på med det, så jag har ju ändå en del fotoutrustning Även om jag inte direkt tittar på fåglar spenderar jag sjukt mycket tid i skogen En av skisserna av sparvugglan. Resultatet ser du på nästa uppslag. Den första berguven Bilder: PÄR LYDMARK, FREDRIK CELANDER porträtt 18 Fåglar på Västkusten 4/2019 som passar även till fågelfoto. Och jag har allt försökt en del. Vilket mest har lett till att jag fått väldigt stor respekt för fågelfotografer. Speciellt när det är mörkt och går snabbt. Tacka vet jag inmatade fåglar på altanen. Som den här björktrasten som fattade tycke för en snögubbe som barnen pimpat med en ros och två äpplen. Då kunde jag sitta i soffan med dunjacka och fota genom dörren. Det är nog därför jag också gillar att fotografera duvor, måsar och trutar. De är lätta att komma nära och håller sig ganska stilla. På tal om det var jag faktiskt ute och drog hummertinor i helgen. Vi fick noll humrar, men jag kom ändå hem med rena dunderfångsten i form av mängder av trutbilder som jag ska måla av. Aha! Nu är vi något på spåren! Om trutbilder kan klassas som mer lyckad fångst än tilltänkta humrar börjar vi nog närma oss kärnfrågan. Kan ett ickeskådande fågelmålande leda till ett ökande fågelintresse även ute i naturen? – Ja, jag tittar mer på det jag ser nu, det gör jag. Men det blir där jag ändå rör mig, i skogen och i trädgårdar. Jag kommer inte skaffa mig någon pipmekanism som jag måste åka iväg efter stup i kvarten. Och nog ingen kikare heller. Det är kameran jag fokuserar på och där jag känner mig hemma. Och det är ju tydligt att jag fortfarande har noll koll på fåglar. Jag hade en utställning med tavlor i Vårgårda i vintras och där hade jag hängt ut en tavla på en sidensvans. Trodde jag. Men då kom det fram någon vänligt lagd skådare och förklarade för mig att det var en nötskrika. Och där står man och hela ens trovärdighet har flugit till Afrika. Hon tar fram tavlan och vi konstaterar att det ju faktiskt var en sidensvans. Mycket tjusig, men definitivt ingen nötskrika. – Ah, då var det tvärtom. Då hade jag skrivit att det var en nötskrika. Du ser ju. Hopplöst. UTSTÄLLNINGEN I FRÅGA GICK under namnet ”Kor och rock’n’roll”. Och även om både sidensvans och nötskrika är ganska rock’n’roll-betonade var det inte det namnet syftade på, utan på utställningens huvudmotiv – kor och elgitarrer. Så hur kom ens fåglarna med på den utställningen? – De kom med i korummet till slut efter att den stackars mannen som var behjälplig med att hänga upp tavlorna fått en svettig hängningsutmaning. De gillar ju typ när man kommer med sex lika stora tavlor, och jag kom med 60. I blandade storlekar. Men till slut kom alla upp och det blev ett rum med stadsmotiv (med elgitarrerna) och ett med landmotiv (med kor och fåglar). Hon drar fram några andra naturmotiv och berättar att hon gillar att måla på baksidan av gamla tavlor för att ta bort pressen lite. Då går de inte att sälja och man blir ännu friare i sitt uttryck. – Korna och gitarrerna har jag i alla fall sett på riktigt. Den här kon är till exempel från Kåhögs gård. Fast bakgrunden är från Hornborgasjön. Jag pusslar ofta ihop motiven på det sättet. Allt har sitt ursprung någonstans, men allt i samma bild kommer kanske inte från samma ställe. Jag tittar upp på väggen och ser de där akrylmåsarna från 1993 igen. Men alla tavlor vi tittat på nu är akvareller. Är det bara akvarell som gäller nu? – Ja, i princip. I början målade jag en del akryl efter att jag märkt att man blev hög av att måla med olja, men nu blir det nästan bara akvarell. På Och där står man och hela ens trovärdighet har flugit till Afrika Bjorktrast pa snogubbe med istucken ros, fotograferad fran soffan. Bilder: KARIN CELANDER Fåglar på Västkusten 4/2019 19 En något udda nötskrika sätt och vis är det dumt eftersom jag älskar mörka färgskalor och det typ är helt omöjligt att göra i akvarell (om man inte heter Lars Lerin). Det får kanske bli inom fotograferingen som jag kan utveckla den mörka sidan istället. VI KOMMER IN PÅ FÅGELFOTO IGEN och Karin berättar att hon förutom mörka bilder även gillar udda utsnitt och inte klassiska artporträtt. Jag drar fram mobilen och visar lite bilder från två fotografer jag själv uppskattar mycket (Simon Carrington och Christer Fält) just på grund av det där. – Ja, just precis så. Såna bilder vill jag också ta. Men nu får jag lite prestationspanik. Det finns så mycket att lära sig, man måste bromsa sig också så det inte går överstyr. Jag har ju gått ner i tjänst till 60 % för att ägna mig åt min kreativa sida två dagar i veckan, och från början var jag helt övertygad om att det skulle handla om skrivande. Men sen kom akvarellkursen, så då blev det mest det förra året. Och nu går jag också en oerhört berikande fotokurs på Valand där en härlig blandning folk med alltifrån nyexade till pensionärer driver olika projekt. Själv kör jag ett handbollsprojekt och hoppas kunna få till någon form av utställning som förenar sport och konst, kanske på själva arenan. Så nu har jag en idé om bilder på flygande handbollsspelare mot en svart backdrop i hallen, och har precis köpt en massa blixtutrustning på Blocket för att få till det. Samtidigt fortsätter jag gå akvarellkursen. Och vill fotografera mer. Och skriva … Som synes – ingen brist på kreativitet. Och det var alltså denna kreativitet som via ett kursprojekt ledde in till fågelmålningen, som i sin tur har lett till ett gryende fågelintresse. Vi får väl se om det kanske ändå kan bli en kikare i Karins ägo till slut. Eller så tar korna överhanden. Eller skrivandet. Vi får se. Men ser du en vernissage i ditt grannskap med en något udda nötskrika på väggen är det bara att kliva på och låta ögat njuta. För det går uppenbarligen utmärkt att måla finfina fågelporträtt utan att vara fågelskådare. Och för oss som är fågelskådare spelar det ju ingen större roll så länge tavlorna ser ut så här. # Jag älska r mörka färgskalor och det typ är helt omöjligt att göra i akvarell Utsnitt ur akvareller av sparvugglan i Jonsered fran forra hosten. Kanner du igen den?

Kategorier
#4/2019 Fågelskydd Föreningsinformation

Flykt för överlevnad

FpV nr 4/2019, s. 20-21

Per Undeland

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelskydd 20 Fåglar på Västkusten 4/2019 GOF HAR BIDRAGIT med 150 000 kronor till BirdLife Internationals arbete för att minska den illegala fågeljakten runt östra Medelhavet, något man kan läsa om i FpV 1/2016, 4/2016 och 3/2018. Detta stöd har fortsatt även i år, då GOF avsatt ytterligare 50 000 kronor till BirdLife Internationals kampanj ”Flight for Survival”. Totalt därmed 200 000 kronor för att skydda våra flyttfåglar under deras farofyllda resor mellan häckningsplatserna och övervintringsområdena! Utöver stödet till BirdLife International har även 25 000 kronor avsatts till att skydda rastplatser för vadare i Filippinerna. Många av de rastande vadarna är globalt hotade, till exempel orientspov, kolymasnäppa och fläckgluttsnäppa. Detta stöd är möjligt tack vare det arbete som Berndt Lindberg och Rudi Jelinek lagt ner på att arrangera skådarresor utomlands i GOF:s regi. Och det ska understrykas att även resorna i sig är en viktig del i fågelskyddsarbetet, då de motiverar till att skydda fåglarna på de platser som besöks. Varför då donera så mycket pengar för att förhindra illegal jakt på fåglar – det finns väl många andra hot mot våra fåglar? Ja det gör det. Bird- Life International gav 2018 ut skriften ”State of the world’s birds: taking the pulse of the planet” (som kan laddas ner här: https://www.birdlife.org/ sowb2018), och av den framgår det att jakt hamnar först på fjärde plats bland hoten mot fåglarna. Av 1 469 globalt hotade arter hotas 1 091 av jordbruk, 734 av skogsbruk, 578 av invasiva arter och 517 av jakt. MED EN VÄXANDE BEFOLKNING som kräver högre levnadsstandard, med allt vad det innebär i ökad förbrukning av jordens resurser, är det svårt att påverka effekterna av jordbruk och skogsbruk och invasiva arter följer i människans spår. Jakt däremot är i många fall inte en livsnödvändighet. I Egypten till exempel, där uppskattningsvis 6 miljoner fåglar fångas och dödas varje år, är ungefär 75 procent av fångsten illegal. Men studier visade att endast 7 procent av jakten sker för att ge levebröd – resten är för extrainkomster och Bivråk, svarthätta, vit stork och turturduva är några arter som drabbats hårt av illegal jakt. Flight for Survival vill hejda slakten. GOF stöttar kampanjen. TEXT : PER UNDELAND PER.UNDELAND@GOF.NU IEgypten är ungefär 75 procent av fågelfångsten illegal Fågelskydd Bild: LEIF JONASSON FLYKT FÖR ÖVERLEVNAD Antalet skjutna bivrakar vid Messinasundet har minskat fran 5 000 till 100 per ar sedan 1980-talet, mycket tack vare BirdLife Internationals kampanjer. Fåglar på Västkusten 4/2019 21 flight for survival traditionell rekreation. Av den anledningen måste det anses som mer möjligt att påverka illegal jakt än de faktorer som styr människans grundläggande behov. EFTER DE TIDIGARE KAMPANJERNA ”The Killing” och ”The Killing 2.0 – A View to a Kill” lanserade Bird- Life International ”Flight for Survival” (länk här: https://www.flightforsurvival.org ) våren 2019. Syftet med kampanjen är att uppmärksamma allmänheten om vad som händer sju symbolarter (the ”Magnificent Seven”) under flyttningen från Afrika till Europa och åter: vit stork, smutsgam, svarthätta, vaktel, kejsarörn, bivråk och turturduva. Svarthätta och bivråk är regelbundna häckfåglar i Göteborgstrakten; vit stork, vaktel och turturduva är sällsynta gäster, kejsarörn anträffad en gång och smutsgam finns på önskelistan. I FpV 4/2016 beskrevs den utbredda jakten på svarthätta på Cypern och bivråk på Sicilien. Här handlar det inte bara om att implementera lagar utan om att ändra inställning hos lokalbefolkningen. Och detta görs bäst genom att i tidig ålder öka förståelse och uppskattning för naturen. Men även de äldre generationerna måste påverkas. Och resultaten av detta börjar märkas. Sedan 2016 har användandet av slöjnät minskat med 72 procent på en plats och över hela Cypern är antalet fångade fåglar mindre än en tredjedel av vad det en gång var. Och antalet skjutna bivråkar vid Messinasundet mellan Sicilien och fastlandet har minskat från 5 000 till 100 per år sedan 1980-talet. Turturduvan, som sedan urminnes tider varit en symbol för kärlek, har knappast behandlats med kärlek av människor. Från att tidigare ha varit allmän i Europa och Mellanöstern har antalen rasat. I Europa har den minskat med 62 procent sedan 1980, i europeiska Ryssland med över 90 procent sedan 1980. Inte underligt att dess öde jämförs med vandringsduvans – den som utrotades i Nordamerika 1914. GOF BEVAKAR FORTSATT HOTEN mot våra flyttfåglar, och om möjligt, fortsätter stödja BirdLife Internationals arbete med att minska jakten. Det är våra ”egna” fåglar, som ger så många av oss glädje under sommarhalvåret, som hotas! # Fotnot: Vill du bidra: swisha valfri summa till 1233350816. Kalla bidraget ”Flight”. SKÅDA FÅGLAR MED OSS! Fler resor på www.avifauna.se 0485 – 444 40 | admin@avifauna.se | www.avifauna.se 19 – 25 ApRiL SöDRA pOLEn Naturresa med HG Karlsson till Krakow och Tatrabergens speciella fauna. Stadsrundtur i Krakow ingår i detta centraleuropeiska paradis. 4 – 12 ApRiL FLORiDA Följ med Jim Sundberg på fågelskådning i lugnt tempo över påsken. iRLAnD 3 – 8 MARS Perfekt för dig som just har börjat skåda fåglar och vill upptäcka mer. Reseledare Erik Hirschfeld. Fågelresa, medeltempo. 3 – 15 FEB GAMBiA Låt dig introduceras till Västafrikas fina fåglar av afrikakännaren Ulf Ottosson. Fågelresa, medeltempo. Vi gör även botanik- och naturresor i vår, läs och boka på hemsidan! Svarthattan jagas intensivt, bl a pa Cypern, dar den serveras som ”delikatess”. Bild: LEIF JONASSON

Kategorier
#4/2019 Exkursioner och resor Föreningsinformation

Rovfågelbonanza – När GOF drog till Falsterbo

FpV nr 4/2019, s. 22-23

Kristoffer Nilsson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

gof-exkursion 22 Fåglar på Västkusten 4/2019 VÄDERPROGNOSEN SÅG MINST sagt trist ut i början av veckan. Ännu på avresedagen, fredag 6 september, var det väldigt oklart hur vi skulle skåda i Falsterbo på bästa sätt. Vi var ändå på gott humör när vi lämnade centrala Göteborg vid niotiden. Berndt körde bussen, som alltid på bästa sätt, och vi avverkade smidigt E6 genom Halland. När vi närmade oss den skånska gränsen passerade en ung stäpphök rakt över E6. Vi som satt längst fram i bussen kunde se den på cirka tio meters håll, som närmast – en magnifik upplevelse. Därefter rullade vi snyggt in i Skåne. Vårt första stopp i Skåne blev vackra Rönnen, men det var lite för högt vatten och inte särskilt bra för vadare. Men vi hade en fin stund i solskenet och några såg en havssula över havet, bland mycket annat. VI FICK INFORMATION OM ATT det hade setts aftonfalkar vid Stureholm och Mona guidade oss perfekt till platsen. En av dem sågs omgående på en ledning och många blev lite extra glada. Kort därefter hände något helt magiskt. En pilgrimsfalk dök upp och vände när den såg oss vid bussen. Jag sprang runt bussen och fick se en falk som Stäpphökar, bruna glador, ängshökar, afton- och lärkfalk … Rovfågelflödet över Ljungen var överväldigande. Kristoffer Nilsson kände sig lätt stressad som exkursionsledare. Hur skulle han hinna uppmärksamma allt intressant? TEXT : KRISTOFFER NILSSON KRISTOFFERNILSSON6@GMAIL.COM ROVFÅGELBONANZA NÄR GOF DROG TILL FALSTERBO Bilder: MANNE STROMBACK Fem falk – arter sågs inom loppet av tio minuter från denna magiska grusväg Gryning over Nabben med fjall- och kustlabb vid horisonten. gof-exkursion Nojda exkursionsdeltagare, en oforglomlig helg i sodra provinsen. Fåglar på Västkusten 4/2019 23 rovfågelbonanza återigen kom flygande mot oss och trodde att det var pilgrimsfalken, men det visade sig att det var en lärkfalk. Kort därefter kom pilgrimsfalken på nytt och satte fart efter lärkfalken som flög i riktning mot aftonfalken på ledningen som lyfte och plötsligt var alla tre i samma kikarfält! Kort därefter svepte en stenfalk förbi medan den lokala tornfalken ryttlade som om inget hade hänt. Fem falkarter sågs inom loppet av tio minuter från denna magiska grusväg. Kort därefter flög en brun kärrhök tillsammans med en blå kärrhök över en åker. Vi lämnade nordvästra Skåne och åkte vidare mot sydväst där min gamla hemmalokal Klagshamnsudden skulle få Göteborgsbesök. Jag hade glömt en stig så vi gick en liten omväg. Även här var det högt vatten så det var svårt för vadare att rasta, men vi såg bland annat fem ägretthägrar samtidigt och vattenrallarna skrek från vassen som bara vattenrallar kan skrika. Därefter åkte vi vidare till Höllviken, inkvarterade oss på kursgården och åt sedan en superb middag på Millenium. LÖRDAGEN INLEDDES MED en tur till Nabben. Det blåste en del och det var svårt att få lä, men några av oss lyckades ändå se både kustlabb och fjällabbar på långt håll (dagssumman på Nabben blev 17 fjällabbar). En svarthalsad dopping rastade i lagunen och visade upp sig betydligt bättre. Vinden avtog något och de första bivråkarna dök upp. Vi åkte tillbaka till kursgården och åt frukost och drog därefter till Ljungen. Där var föreställningen i full gång; direkt när vi gick ut ur bussen sågs ett tiotal bivråkar, några bruna kärrhökar, sparvhökar och två röda glador. Det var inledningen på en av de mest fantastiska eftermiddagar jag har upplevt på Ljungen. Vi lyckades bland annat se sex eller sju stäpphökar, två ängshökar, brun glada, bivråkar, blå kärrhökar, en aftonfalk, lärkfalkar och massor av bruna kärrhökar och fiskgjusar. I min roll blev det faktiskt lite stressigt ett tag, något jag inte är van vid när det gäller fågelskådning, men jag var mest angelägen om att alla skulle hitta och se rovfåglarna som flög ganska högt på himlen. En rastande fältpiplärka ska ha ett hedersomnämnande tillsammans med alla amiraler och gulärlor samt några höstmosaiksländor som patrullerade runt omkring oss. EFTERSOM DAGEN VAR SÅ EXCEPTIONELL väljer jag att nämna några av de officiella sträcksiffrorna från Nabben: fiskgjuse 91 (näst högsta dagssumman någonsin), bivråk 501, brun kärrhök 132 (varav 49 äldre hanar), 10 stäpphökar (nytt dagsrekord), tre ängshökar och åtta bruna glador. Efter flera timmar på Ljungen tyckte jag att det var dags för en promenad så vi åkte till Foteviken. När vi gick över ängarna såg vi bland annat en ätlig groda och en svart svan höll till bland knölsvanarna. Vi avslutade lördagen med en god middag på pizzerian i Höllviken och var nog både omtumlade och lyckliga över dagens fantastiska upplevelser. SÖNDAGEN INLEDDES ÅTERIGEN på Nabben och vid Falsterbo fyr. Några hade turen att se en mindre flugsnappare som ringmärkarna hade fångat. Gårdagens magi var bortblåst, men den svarthalsade doppingen låg kvar och visade upp sig på bästa sätt. Vi åkte tillbaka till kursgården och åt frukost och packade ihop våra saker. Därefter tackade vi landets sydvästhörn för den här gången och begav oss till Näsbyholm, Sillesjö, Börringe och Havgårdssjön. Vi såg bland annat elva havsörnar i omgivningarna, cirka 150 brunänder och minst 14 smådoppingar i Näsbyholmssjön samt ett 50-tal röda glador utmed vägarna varav 27 flög tillsammans vid Havgårdssjön. Stort tack för en oförglömlig helg i Skåne. Totalt såg vi 131 arter. Helger som denna blåser inte bort som höstlöv med vinden utan skapar så otroligt många vackra minnen. # Helger som dessa blåser inte bort som höstlöv med vinden En av 501 sträckande bivråkar.

Kategorier
#4/2019 Fördjupning Fyndsammanställningar

Höksångaren i Bohuslän – En sångares uppgång och fall

FpV nr 4/2019, s. 24-29

Matti Åhlund, Ingemar Åhlund

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

förändrat fågelliv 24 Fåglar på Västkusten 4/2019 förändrat fågelliv Höksångaren uppvisar en märklig historik i Bohuslän. 1977 upptäcktes en liten koloni på Lindön i Tanum, varefter arten häckade årligen under lång tid. Efter en sista konstaterad häckning 2011 är den exklusiva sångaren tyvärr utgången som häckfågel i landskapet. TEXT: INGEMAR ÅHLUND & MATTI ÅHLUND INGEMAR55AH@YAHOO.SE MATTI.AHLUND@TELIA.COM HÖKSÅNGAREN I BOHUSLÄN – EN SÅNGARES UP PGÅNG OCH FALL höksångaren i bohuslän Fåglar på Västkusten 4/2019 25 HÖKSÅNGAREN HAR VIDSTRÄCKT utbredning i centrala och östra Europa, samt i Centralasien österut till och med Kazakstan. Det europeiska beståndet anges omfatta minst 500 000 par och har en markant östlig tyngdpunkt (BirdLife International 2019). Nära Sverige finns starka bestånd i de baltiska länderna och Polen, som tillsammans uppges ha 30 000–80 000 par (BirdLife International 2004). Bland de nordiska länderna har Finland länge haft det största beståndet; detta har dock minskat från cirka 2 500 par under 1980-talet till 200–800 par i början av 2000-talet (Valkama m fl 2011). I Danmark försvann arten som häckfågel i slutet av 1990-talet efter att under lång tid ha häckat spritt längs landets kuster (Nyegaard m fl 2012). Sydligaste Norge utgjorde tillsammans med Bohuslän höksångarens nordvästligaste utpost i Europa, men där förekommer arten nu i en mycket blygsam utsträckning (<5 par, Shimmings & Øien 2015). KORT OM UTBREDNING OCH HISTORIK I SVERIGE Det svenska beståndet skattades 2012 till cirka 350 par (240–460 par, BirdLife Sverige 2018). Arten är knuten till öar och kuster i den södra delen av vårt land. Större delen av den svenska populationen återfinns på Öland, medan ett mindre bestånd finns på Gotland (ArtDatabanken 2019a). Från Bohuslän, östra Skåne, Blekinge och skärgårdsområdena från Östergötland till södra Roslagen rapporteras eller rapporterades regelbundet enstaka häckningar. Höksångaren har tillfälligt häckat i Halland, Närke och Västergötland (SOF 2002). Dalsland är det enda av våra grannlandskap som helt saknar fynd. De första svenska fynden är från 1814, då två exemplar påträffades på två olika lokaler i Skåne (Svensson m fl 1999). Det är inte känt om arten varit förbisedd tidigare eller om den faktiskt invandrade vid den här tiden. I mitten av 1800-talet häckade emellertid höksångaren i södra och östra Skåne, i Blekinge, östligaste Småland samt på Öland och Gotland. Det svenska beståndet utanför Öland och Gotland har varierat i storlek och utbredning under 1900-talet. Etableringen i Stockholms skärgård skedde under senare delen av 1950-talet och början av 1960-talet, och kan troligen knytas till den kraftiga expansionen i Baltikum under det senaste seklet. Numera får kanske antalet häckande par utanför Öland-Gotland närmast betraktas som försumbart. På den svenska rödlistan återfinns höksångaren i kategorin Sårbar (VU), vilket anger att beståndet bedöms ha ”hög risk att dö ut i vilt tillstånd” (Art- Databanken 2019b). HISTORIK OCH FÖREKOMST I BOHUSLÄN Varken Wilhelm von Wright eller någon annan av 1800-talets auktoriteter redovisar några uppgifter om höksångare från Bohuslän. Förstafyndet utgörs av en 1K-fågel som sköts i Slävik på Härnäset i Lysekils kommun den 13 oktober 1938. Nära nog trettio år senare kom nästa notering, då ett par sågs vid Duvnäs på Nord-Koster i juli 1967 under omständigheter som tydde på häckning. Tio år senare lokaliserades en liten koloni (7 hanar och 4 honor, varav ett eller två häckande par) på Lindön i Tanums kommun. Häckningar utöver den på Nord-Koster 1967 kan förstås ha ägt rum i det fördolda dessförinnan. Det är också tänkbart att höksångaren faktiskt nådde hit i lite större omfattning kring 1977, vilket möjligen antyds av den norska fyndhistoriken. Figur 1 försöker ge en bild av uppträdandet för fåglar som registrerats med häckningskriterier fördelat på tioårsperioder. Det som antalsmässigt gör 1980-talet till det gyllene decenniet är de höga siffrorna på Lindön-Kalvön och Härmanö. Antalet lokaler var tämligen oförändrat per årtionde mellan Hoksangarens flammande blick moter man sallan i Bohuslan numera. Häcknin gar utöver den på Nord- Koster 1967 kan förstås ha ägt rum i det fördolda Bild: MIKAEL PERSSON förändrat fågelliv 26 Fåglar på Västkusten 4/2019 1980 och 2009, men halverades det senaste decenniet. Arten har noterats med häckningskriterier fem av de senaste tio åren: ett fynd 2010 (häckning vid Tjurpannan), två fynd 2011 (varav häckning vid Tjurpannan utgör ett) och ett vardera 2013, 2014 och 2017. Förutom häckningsfynden vid Tjurpannan var övriga fynd tillfälliga observationer, alla på olika lokaler. Följande förteckning behandlar de lokaler där arten häckat eller setts/hörts under häckningstid under minst två år (se figur 2). Lokalerna är ordnade i enlighet med årtalen för förstafynden på respektive plats. År 2010 gjordes mer eller mindre organiserade eftersök under häckningstid på flera av de gamla lokalerna, därav hänvisningarna till det året nedan. Nord-Koster, Strömstad: En sannolik häckning rapporterades som nämnts från Duvnäs 1967. Nästa fynd på ön kom inte förrän 1985, då 4 sjungande hanar inräknades, följt av en konstaterad häckning 1986. Arten rapporterades med som mest 3 ex under 1988, 1989 och 1992, varefter minst 2 2Khanar och 1 hona sågs/hördes tillfälligt 2002 och 1 sjungande hane 2004. Då lokalen specificerats har det gällt Basteviken eller Valnäsområdet. Flera besök gjordes vid lokalerna under 2010, utan resultat, liksom 2007 och 2008. Lindön-Kalvön, Tanum: Under perioden 1977– 2010 rapporterades arten under 25 av de 34 åren, och konstaterade eller troliga häckningar rapporterades under minst fem av dessa. Högsta antalet sjungande hanar (10) inräknades 1986; efter 1988 rapporterades aldrig mer än 3 sjungande från öarna under en säsong. Senast arten noterades på öarna var 2007 (1 sjungande). De två öarna kontrollerades under 2010, utan resultat, medan en 2K-hane påträffades på Lindön 13 juni 2011. Härmanö, Orust: Arten upptäcktes på ön 1981 och rapporterades sedan under fem av åren som följde fram till och med 1993, då den senast noterades. Tre häckningar (1981, 1988 och 1993) och som mest 8 sjungande hanar (1986) utgör de mest intressanta observationerna. Ön genomsöktes i större utsträckning än de andra gamla häckningslokalerna under 2010, men utan resultat. Ramsvikslandet, Sotenäs: Den första noteringen är från 1982. Arten påträffades sedan under 1983– 1985, 1987, 1989, 2001 och 2005; tre häckningar och som mest 3-4 sjungande hanar. Nästan samtliga noteringar är från Hällingedalen med omgivningar. Det är inte känt i vilken omfattning de bästa områdena besöktes under 2010. 1 ex påträffades också vid Fykan 30 juli 2013. Flågen, Harestad, Kungälv: 1985–1987 rapporterades 2–3 sjungande hanar per år härifrån, samt en häckning under det sistnämnda året. Dessutom en konstaterad häckning 1997. Ramsö, Strömstad: 1 sjungande hane 7 juni 1987 och 1 sjungande hane 11 juni 1997. Stocken, Orust: Vid denna ”superlokal” har arten påträffats och ofta häckat på följande tre närliggande lokaler under åren 1988–2003 (noteringar finns från 13 av dessa 16 år): Kattevik: 1 par häckade 1988, 1991 och 1999 (vissa år fanns flera ha- 0 5 10 15 20 25 30 35 1960-69 1970-79 1980-89 1990-99 2000-09 2010-19 Antal Sjungande/par Lokaler med sj/par Höst observerade Höst ringmärkta Markern a bör vara kustnära, varma och gärna ganska torra, med ett artrikt, tätt och varierat lågt buskskikt för bobygget Figur 1. Maximalt antal hoksangare i Bohuslan per artionde. Antalet ”sjungande/par” ar summan av hogsta arssumman per lokal av sjungande hanar eller par for varje artionde. ”Lokaler med sj/par” avser lokaler dar hoksangare noterats med hackningskriterier under respektive artionde. Grafik: MATTI ÅHLUND 0 5 10 15 20 25 30 35 1960-69 1970-79 1980-89 1990-99 2000-09 2010-19 Antal Sjungande/par Lokaler med sj/par Höst observerade Höst ringmärkta Fåglar på Västkusten 4/2019 27 höksångaren i bohuslän nar på plats); dessutom 1-2 hanar 2000 och 2003. Slätterna: 1 par häckade 1988 och 1 par sågs 1989. Båsevik: 1 par häckade 1992, 1993, 1996 och 1999; vissa år fanns flera sjungande hanar på plats. Dessutom noterades fåglar under 1991, 1994, 1998, 2000 och 2001. Utöver de fynd som redovisats här föreligger en notering gällande en sjungande fågel vid ”Stocken” 1995. Åtminstone Båsevik och Flackevik besöktes vid ett par tillfällen under 2010, utan resultat. Storö, Väderöarna, Tanum: 1 permanent revir i maj 1988 (då också 1 ex ringmärktes), 1 sjungande hane 29–30 maj 1989, 2 ex 26 juni 1994, 1 ex 27 maj 2000 och 1 sjungande hane 28 juni 2017. Klåverön, Kungälv: 1 par 9 juni 1988, 1 ex 31 maj 2013. Södra Råssö, Strömstad: 1-2 häckande par 1991, 1 ex 23 maj 1992, 1 häckning 1997, 2 sjungande hanar 1998 (1 häckning) och 1 häckande par 1999. Området har kontrollerats årligen hela 2000-talet. Vallerö, Orust: 1 ex 17 maj 1992 och 1 ex 20 maj 1995. Säby, Tjörn: 1 häckande par 1993, 1 trolig häckning 1997, 1 sjungande hane 6–7 juni 1999 och 1 sjungande hane 17 maj 2001. Området besöktes åtminstone ett par gånger under lämplig tid 2010, utan resultat. Lyrön, Orust: 1 ex i maj 1993 (exakt datum ej angivet), 1 ex 25 maj 1995 och 1 sjungande hane 15– 16 juni 2010. Hönö, Öckerö kommun: 1 sjungande hane på Nötholmen 17 maj 1998 och 1 2K sjungande hane vid Tjälleviks mosse 25 maj 2009. Tjurpannans naturreservat, Tanum: Ett par häckade under 2001–2003, 2006 och 2009–2011. Därutöver rapporterades ett par med permanent revir 2004–2005 och 1 hane med permanent revir 2007. Ett andra par påträffades dessutom tillfälligt under 2003 och ytterligare en sjungande hane under 2006. Under perioden 2001–2010 saknas alltså noteringar blott från 2008, men av Artportalen att döma tycks ingen ha besökt lokalen under häckningstid det året. Arten har eftersökts årligen på lokalen åtminstone till och med 2017. En trolig häckning och minst nitton fynd av enstaka fåglar under häckningstid föreligger också från andra lokaler (sj=sjungande): Strömstad: 1 ex Lindholmen 30 juli 1987. 1 hane Syd-Långö 5 juli 2008. Tanum: 1 ex Heljeröd, Kämpersvik 24 maj 1981. 1 sj Havstenssund 31 maj 1992. 1 honfärgad Långeskär, Havstenssunds skärgård 7 juni 2011. Lysekil: 1 trolig häckning Skaftö 1994. 1 sj Gåsö 4 juni 1995. 1 sj Stora Kornö 21 juli 2004. Uddevalla: 1 ad Gunnarsvik, Skredsvik 31 maj 1977. 1 sj Djupepall, Bokenäs 30 maj 2003. Orust: 1 sj Bö, Långelanda 12 juni 2004. Tjörn: 1 sj Kyrkesund, Klövedal 20 maj 2001. Kungälv: 1 sj Brattön, Solberga 15 juni 1987. 1 sj Dotorp, Solberga 7 juni 2014. Hisingens bohusdel: Ett fynd lär finnas från Torslandaviken från mitten av 1980-talet. Öckerö: 1 permanent revir Björkö 2000. HÖSTFYND Förutom fynden under häckningstid föreligger 28 höstfynd av 1K-fåglar (individer födda under respektive år): ett från 1938 och 27 från perioden 1992–2019, varav 14 gjorda under ringmärkning. Höstfynden har ökat i Bohuslän under de senaste Figur 2. Hoksangarlokaler i Bohuslan. Lokaler dar arten rapporterats ≥ 2 ar under hackningstid ar namngivna. Vid lokal anges forsta och senaste observationen under hackningstid och, inom parentes, hogsta arsantal sjungande hanar och antal ar arten noterats pa lokalen under hackningstid. Aven hostlokaler ar inprickade. Grafik: MATTI AHLUND förändrat fågelliv 28 Fåglar på Västkusten 4/2019 årtiondena (figur 1). Om denna trend är verklig eller mest ett resultat av ökad aktivitet av skådare och ringmärkare är svårt att säga. I Sverige anländer hanarna från mitten av maj, medan honorna kommer något senare. Redan i augusti har de flesta höksångarna lämnat landet. De ungfåglar som dyker upp under hösten har sannolikt ett östligt ursprung, och fynd av sådana fåglar har gjorts ända in i november (ArtDatabanken 2019a). Arten övervintrar i östra Afrika. NÅGOT OM BIOTOP OCH UPPTRÄDANDE Höksångaren har speciella biotopkrav när det gäller häckningslokalerna. Markerna bör vara kustnära, varma och gärna ganska torra, med ett artrikt, tätt och varierat lågt buskskikt för bobygget, ett lite högre buskskikt med uppstickande lövträd för födosök och sångplats. När sådana buskmarker befinner sig i ett visst stadium av igenväxning är de idealiska för artens behov. Höksångaren missgynnas därför av både alltför drastisk röjning och alltför kraftig igenväxning, men gynnas av att ett visst betestryck upprätthålls. Som kanske framgår av historiken ovan tycks höksångaren plötsligt ha dykt upp och börjat häcka på en lokal, och då ofta i form av en liten ”koloni” där flera par uppehåller sig inom ett mindre område, för att så småningom försvinna. Utan aktiv markskötsel och bete verkar arten inte ha blivit kvar mer än något decennium på varje lämplig häcklokal i Bohuslän. Biotopstudier med skötselförslag för markerna kring Ottenby på Öland återfinns i Waldenström m fl (2004). SLUTORD Höksångaren förefaller alltså ha utgått som häckfågel i Bohuslän och sydligaste Norge, kanske på grund av att den här befann sig i utkanten av sitt utbredningsområde och att den föredrar en biotop som, lämnad åt sitt öde, snabbt blir allt mindre lämplig. Som det ser ut nu kommer vi i den närmaste framtiden förmodligen bara att hitta enstaka exemplar under häckningstid, och då inte ens årligen, samt enstaka ungfåglar under hösten. Bild: KRISTOFFER NILSSON Utan akt iv markskötsel och bete verkar arten inte ha blivit kvar mer än något decennium I omradet vid Saby kile hackade hoksangare 1993 och annu i maj 2001 hordes en sjungande hane i omradet. Bild: SIMON CARRINGTON Hoksangarhona i typisk hackmiljo. Fåglar på Västkusten 4/2019 29 höksångaren i bohuslän TACK Stort tack till Rune Hixén, som gick igenom litteraturen fram till och med 1977. # Fotnot: Denna sammanfattning av hoksangarens historik och forekomst i Bohuslan ar en uppdatering av redovisningen i Faglar i Bohuslan nr 1/2011. Referenser ArtDatabanken. 2019a. Artfakta: hoksangare Sylvia nisoria. <https://artfakta.se/artbestamning/taxon/102123> (last 2019-09-07). ArtDatabanken. 2019b. Rödlistning. Bedömningsprocessen, kategorier och kriterier. <https://www.artdatabanken.se/varverksamhet/ rodlistning/Bedomningsprocessen/> (last 2019- 09-07). BirdLife International. 2004. Birds in Europe: Population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12). BirdLife International. 2019. Species factsheet: Sylvia nisoria. <http://www.birdlife.org> (last 2019-09-07). BirdLife Sverige. 2018. Sveriges fåglar 2018. BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Forening & Svensk Fageltaxering, Lunds Universitet. Nyegaard, T., Meltofte, H., Tofft, J. & Grell, M. B.. 2014. Truede og sjaldne ynglefugle i Danmark 1998-2012. Dansk Ornitologisk Forenings Tidsskrift 108: 1-144. Shimmings, P. & Oien, I. J. 2015. Bestandsestimater for norske hekkefugler. NOF‐rapport 2015‐2. Norsk Ornitologisk Forening. SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm. Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Var Fagelvarld, suppl. 31. Sid. 402-403. Stockholm. Waldenstrom, J., Rhonstad, P. & Hasselquist, D. 2004. Habitat preferences and population trends in the Barred Warbler Sylvia nisoria in the Ottenby area, southeast Sweden. Ornis Svecica 14: 107-116. Valkama, J., Vepsalainen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. <http://atlas3.lintuatlas.fi/english> (last 2019-09-07). Bild: MATTI ÅHLUND Sa sent som 2011 hackade hoksangare vid Tjurpannan i Tanum. Bild: SIMON CARRINGTON Unga hoksangare ar latta att forbise.

Kategorier
#4/2019 Föreningshistoria

Så startade FpV

FpV nr 4/2019, s. 30-31

Uno Unger

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Göteborgs skådarhistoria 30 Fåglar på Västkusten 4/2019 SVERIGES ORNITOLOGISKA FÖRENING (SOF) bildades 1945 och tidskriften ”Vår fågelvärld” kom ut med fyra nummer per år och täckte hela riket. Lokalavdelningen Göteborgs Ornitologiska Förening (GOF) startade 1952 och saknade då en egen tidning. Man hade sina möten i Göteborgs Tandläkare-Sällskaps lokaler på Erik Dahlbergsgatan 9 i Göteborg. De flesta medlemmarna var inte så aktiva och medelåldern i föreningen var hög. De yngre fågelskådarna kände sig lite vilsna bland de äldre medlemmarna. Information om rariteter på västkusten och i övriga landet fick i man i bästa fall veta ett halvår efter det att fågeln observerats och då i samband med att ”Vår fågelvärld” kom ut. Göteborgstraktens mer aktiva skådare kände varandra och det fanns telefon. Alltså, om det var ett ”drag” gick kedjan mellan de aktiva. Ett sådant var den svarthakade buskskvättan som hittades av Uno Unger och Stig Jacobsson den 28 februari 1959. Den 1 mars var det ett gäng lyckliga som infann sig i Skarvikshamnen och fick se sällsyntheten. En större piplärka på samma lokal den 10 oktober samma år var en annan raritet som via telefonkedjan nådde ut till ”den inre kretsen”. DENNA INRE KRETS tyckte så småningom att man kunde träffas och lära mer om fåglar. De något äldre med lite mer erfarenhet delade med sig av sina kunskaper. Så började den så kallade Ornitologiska klubben, mer känd som ”Tisdagsklubben”. Namnet kom av att träffarna ägde rum på tisdagskvällar och man samlades på Kålltorps ungdomsgård. År 1962 kom förslaget att man borde sammanställa fågelobservationer från västkusten och också redovisa de inventeringar som gjorts eftersom det inte fanns någon ”tidskrift”. Det första häftet av ”Fåglar på Västkusten” omfattade åren 1963– 1964. Materialet skrevs på skrivmaskin och det första häftet kopierades i 20 exemplar. Omslaget med sträckande ejdrar, en gräsandhane, en tärna, alfågel och salskrake ritades av Kaj Lindblad. 1950-talets Göteborgsskådare höll kontakt via Tisdagsklubben eller telefon. Men på 60-talet växte lusten att samla observationer och inventeringar i tryck. Så 1964 utkom Fåglar på västkusten – i 20 exemplar. TEXT : JIMMY STIGH & UNO UNGER JIMMY@WINESTONE.SE – UNO.UNGER@KUSTOBSAR.SE SÅ STARTADE FPV Göteborgs skådarhistoria Information om rariteter fick man i bästa fall veta ett halvår efter observationen Fåglar på Västkusten 4/2019 31 så startade fpv Exempla r av detta nummer fås enklast genom att insätta 5:60 kronor på postgiro … Vingföringen på en av ejderhonorna fick bakläxa eftersom en ejder aldrig har så hög vingföring och ändrades sedan till sammanställningen 1965– 1966. FÖRSTA NUMRET 1963–1964 innehöll följande uppsatser: Uno Unger: Havsfåglar vid Västkusten, Roland Berndtsson: Amerikansk skrattmås för första gången påträffad i Sverige, Peter Lindberg: Invasion av sparvuggla i västra Sverige 1963–64, Jimmy Stigh: Något om korpens utbredning på Västkusten, Stig Jacobsson: Vassångare iakttagen på Hisingen, Ralf Lennerstedt: Frekvensstudie av småfågel inom ett villaområde vintertid, Bo Svensson och Peter Lindberg: Morups Tånge – En flyttfågellokal, Stig Fredriksson: Nolhagaviken – Presentation av en fågellokal vid Alingsås, Lars Larsson: Intressantare fågelobservationer på Västkusten 1963–64 från Sotenäs i norr till Morups Tånge i söder. Många spännande iakttagelser redovisades och så här mer än 50 år senare ligger många av dessa uppsatser till grund för nutida jämförelser. Kunskapen om havsfåglar på västkusten har blivit allt bättre med åren och som sägs i artikeln ”användandet av en allt förnämligare optisk utrustning har bidragit till en bättre kännedom om havsfåglarnas uppträdande, då dessa sällan kommer alldeles intill stranden”. Man kan ju kalla en mängd arter för havsfåglar, men artikeln begränsar sig till stormsvalor, liror, stormfågel, havssula, labbar, dvärgmås och tretåig mås. Amerikansk skrattmås som var ny för Sverige och västkusten redovisades liksom vassångare på Hisingen. Några fågellokaler (Nolhagaviken och Morups Tånge) och inventeringar presenterades (sparvuggla, korp och småfåglar i ett villaområde). Dessutom redovisades en sammanställning om de ovanligare fågelarter som Tisdagsklubbens medlemmar kände till under åren 1963 och 1964 från Bohuslän, Göteborgsområdet och Halland. DET ANDRA HÄFTET av ”Fåglar på Västkusten” behandlar åren 1965–1966 och här finns uppsatser som Olof Pehrsson: Kollungerödsvatten – Bohusläns enda fågelsjö, Peter Lindberg: En studie av pärluggla, Jimmy Stigh och Karl Lennart Nilsson: Örnarna på Västkusten, Stig Fredriksson: Höststräcket vid Åsjön åren 1962–1966, Bo Svensson och Peter Lindberg: Från Morups Tånge 1965 och 1966, Uno Unger: Intressantare fågelobservationer på Västkusten 1965 och 1966. I förordet till detta häfte står ”då det första numret av Fåglar på Västkusten fick ett mycket positivt mottagande, har vi även med detta nummer velat täcka de två senaste årens händelser på Västkusten”. ”Exemplar av detta nummer fås enklast genom att insätta 5:60 kronor på postgiro … Kan även sändas mot postförskott, insänd i så fall namn och adress”. EFTER DESSA TVÅ första häften löstes ”Tisdagsklubben” sakta upp och Göteborgs Ornitologiska Förening kom att stå för den fortsatta utgivningen. Den tredje utgåvan av Fåglar på Västkusten behandlade de tre åren 1967–69 och den innehöll endast en systematisk uppställning av intressantare iakttagelser från Bohuslän, Halland norr om Ätran samt den del av Västergötland som tillhör Göteborgs och Bohus län sammanställd av Uno Unger. Med denna tredje sammanställning gick den ursprungliga formen av Fåglar på Västkusten i graven men namnet övertogs av det medlemsblad ”Meddelande från Göteborgs Ornitologiska Förening” som föreningen hade utgett sedan 1967. Det är skälet till att första numret av föreningstidskriften Fåglar på Västkusten 1972 tituleras årgång 6 (se figur 4). Man har ibland haft en redaktör och en ansvarig utgivare, ibland enbart ettdera. Se tabell. Som synes har det varit många turer när det gäller redaktörer och ansvariga utgivare och vi fågelskådare på västkusten är dessa stort tack skyldiga för att vi under alla dessa år har kunnat ta del av allt intressant som rapporterats och publicerats i tidskriften ”Fåglar på Västkusten” som regelbundet kommer ut med sina fyra nummer per år. # År Redaktör Ansvarig utgivare 1967–1978 Uno Unger Uno Unger 1979–1981 Stig Fredriksson Stig Fredriksson 1981–1984 Lars Carlsson Lars Carlsson 1985–1988 Par Sandberg Par Sandberg 1988–1995 Goran Jansson Goran Jansson 1995–2005 Matserik Eriksson Goran Jansson 2005–2008 Matserik Eriksson Goran Jansson 2008–2013 Par Lydmark Goran Jansson 2014 nr 1 och 2 Par Lydmark Par Lydmark 2014 nr 3 och 4 Karin Magnander Par Lydmark 2015–2018 nr 3 Karin Magnander Par Lydmark 2018 nr 4 – Karin Magnander Karin Magnander

Kategorier
#4/2019 Artporträtt

Småfläckig sumphöna – Vasshavets storfotade smygare

FpV nr 4/2019, s. 32-35

Hampus Lybeck

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

AArrtspaningtspaning 32 Faglar pa Vastkusten 4/2019 Smaflackig sumphona alls inget slaktskap med honsfaglar. Den ingar i familjen Rall, precis som vattenrall och kornknarr. Bild: STEFAN HAGE Artspaning småfläckig sumphöna Faglar pa Vastkusten 4/2019 33 JAG HAR OMVÄXLANDE skrivit om fågelfaunans ljusskyggare element och mer exhibitionistiskt lagda arter, men dragningen har ändå legat åt vassmygande, stubbgömmande och mosshasande arter, på det att de ofta har större del av levnad och omständigheter höljda i dunkel för gemene man. I synnerhet tycks vi allt som oftast återkomma till vassdväljande arter, kanske för att det är en ofta svårskådad och otillgänglig miljö, som tyvärr historiskt motarbetats med tilltagande idoghet av människan. VI VÄNDER DÄRFÖR KIKAREN mot en av de vassaste smygarna i vassen, nämligen småfläckiga sumphönan, vars anonymitet är så påtaglig att vår redaktör inledningsvis oroade sig för att det inte skulle finnas tillräckligt med material till en artikel. Vi får väl se hur det är med den saken. Småfläckig sumphöna, således. Det är oklart om exempelvis Linné eller annan motsvarande auktoritet antog att det fanns släktskap med hönsen – han var ju ändå främst botaniker – eller om det bara handlade om association utifrån ytliga morfologiska likheter. Men istället är de alltså rallar, i sällskap med till exempel sothöns, rörhöns och kornknarr. Ett steg upp i den taxonomiska hierarkin finns ordningen tran- och rallfåglar (Gruiformes) – eller snarare oordningen, för där har det varit nästan lika mycket besvär som med ordningen storkfåglar om ni minns, där herrar Sibley och Ahlquist knökade in ungefär hälften av alla ordningar hos storkarna. I Gruiformes ligger det i alla fall till så att man har plockat bort trapparna som fanns där förr, samt exempelvis de för Madagaskar endemiska mesiterna, vars egentliga släktskap verkar höljt i dunkel och de sydamerikanska seriemorna, tydligen släkt med de förhistoriska gigantiska terrorfåglarna (Phorusrhacidae) och med falkfåglar (Falconiformes). En annan spännande utbrytargrupp är ordningen solrallfåglar (Eurypygiformes) innehållande endast två arter – den säregna solrallen från tropiska Amerika (som för övrigt finns till beskådan på Universeum) och Nya Kaledoniens märkliga flygoförmögna kagu, som ser ut lite som en duvblå dvärgväxt häger. Trots avståndet är dessa två alltså varandras närmaste nu levande släktingar. Inom ordningen tran- och rallfåglar hittar vi också en del udda typer, som till exempel ralltranan, i skådarkretsar kanske mer känd under sitt amerikanska namn Limpkin. En smått underlig och mycket högljudd fågel, som mycket riktigt ser ut som nån sorts kompromiss mellan liten trana och stor rall. För övrigt kan man läsa sig till att dess näbb är särskilt väl ägnad åt att dra mollusker ur sina skal, i synnerhet äppelsnäckor, som lever och frodas i bland annat Floridas våtmarker. FÖR ATT NU faktisk tala om familjen Rall, så förmodas ordet ”rall” vara ljudhärmande, såtillvida att Vassdväljande och hönlik, men trots sitt namn är detta en rall, känd för sina vittljudande, lätt raspiga repriser. Och August Strindberg hade fel: den vandrar inte till fots till övervintringsområdet. TEXT: HAM PUS LYBECK HAMPUS.LYBECK@GOF.NU SMÅFLÄCKIG SUMP HÖNA – VASSHAVENS STORFOTADE SMYGARE Artspaning många av arterna (i synnerhet avses kanske just vattenrall) ofta ägnar sig åt raspig olåt. Enligt annan källa härleds det till vulgärlatinets rascula från latinets radere – ”skrapa”. Familjen består av mellan 150 och 160 arter – exakt hur många är lite komplicerat eftersom taxonomin inom familjen är så rörig och en del fåglar som traditionellt inkluderats har visat sig ha sina närmaste släktingar på helt annat håll, och så vidare. Den småfläckiga sumphönan är på intet vis förskonad från denna rörighet. Den tillhör släktet Porzana (som lär ska vara ett ord för sumphöna från det venetianska språket) vilket tidigare inkluderade tretton arter, däribland de sällsynta sverigegästerna mindre sumphöna och dvärgsumphöna. Av dessa återstår nu tre – föremålet för denna text samt den amerikanska karolinasumphönan, sedd tre gånger i Sverige, och australisk sumphöna. Det fungerar nämligen så att om arter i samma släkte befinns ha olika förfäder så är släktet parafyletiskt och måste nedmonteras. Men den småfläckiga sumphönan har heller inte fått sitta vackert i eget släkte ända sen binomialnomenklaturen lanserades. Linnés protonym på arten var Rallus porzana. Sedan dess har den även gjort sejourer i släktena Fulica och Gallinula, samt enligt Brehm Phalaridium. Det verkar för övrigt vara den gamle gode Sven Nilsson som etablerade namnet småfläckig sumphöna. Linné anger inget svenskt namn i Fauna Svecica, Brehm (eller noga räknat hans översättare J. E. Wahlström) drar till med kärrhöna, medan en viss herr A. W. Malm (med valen ni vet), som studerat ett antal terminer under Nilsson i Lund varifrån han var bördig, i Göteborgs och Bohusläns fauna (1877) klämmer i med ”rörhöna”. Den art som normalt kallas rörhöna verkar då ha varit en raritet norr om Skåne, medan ”rörhönan” det vill säga småfläckig sumphöna var vanligare. Den sällsyntare arten hade under 30 år endast inlämnats i fem exemplar till Malm och inga bevis för häckning i Göteborg fanns ännu. Eftersom rörhöna var upptaget fick den heta ”vasshöna”. Malms rörhöna, alltså småfläckiga sumphönan, beskrivs häcka i Lundbyvassen och Tingstadsvassen samt fordom i Stadsvassen på den tiden den fanns (jag har ännu inte lyckats luska fram vilket område som avses. Möjligen Gullbergsvass, som exploaterades under mitten av 1800-talet om inte minnet sviker). Intressant således att man för 150 år sen hade så pass många småfläckiga sumphönor i Göteborgstrakten, medan det idag bor rörhöns i snart sagt varje damm och vattenhinder och den småfläckiga inte ens är årlig i rapportområdet. En trolig orsak är väl att Lundby-, Tingstads-, och Gullbergsvass, då sammanhängande vassområden på var sida om älven med total yta motsvarande 4–6 gånger Slottsskogens, fått ge vika för bebyggelse. DET OM DET, men hur ser en dylik best ut då? Man skulle enkelt kunna påstå att den småfläckiga sumphönan är rätt så genomsnittlig när det kommer till rall-attribut. Den är mer eller mindre päronformad, långbent med stora fötter, rundvingad och med kort, spetsig stjärt typisk för många rallar. Näbben är betydligt kortare än vattenrallens böjda snabel och går i gult och rött. Fjäderdräkten går mestadels i brunt och grått i likhet med övriga svenska rallar utom sothöna, men till skillnad från För 150 å r sedan hade Lundby-, Tingstadsoch Gullbergsvass en yta motsvarande fyra till sex gånger Slottsskogen 34 Fåglar på Västkusten 4/2019 Smaflackig sumphona forblir oftast osynlig ute i vassruggarna. Det kravs talamod om man vill se den live Bild: STEFAN HAGE Just läte t, inte starkt men gällt, färdas långt, påminnande på håll om droppande vatten Fåglar på Västkusten 4/2019 35 småfläckig sumphöna övriga, och orsak till artnamnet, är att den är översållad med fläckar, nästan som i två lager. Det undre är större svarta fläckar mest åt ryggen, som ger ett fjälligt utseende. Över det är fågeln beströdd med små vita fläckar, vilka på bakre flanken ofta får svart kontur. I vinterdräkt blir buken ljusare. Dunungarna är som hos väldigt många rallar (men inte sothönsen) helsvarta. Längdmässigt är småfläckig sumphöna ungefär som en kraftig stare och ligger internationellt sett i den nedersta kvartilen av rallarnas storleksordning, som löper från den sibiriska swinhoerallens 13 centimeter till sydötakahens i snitt 65 centimeter och 2,5–4 kilo(!). SOM NÄMNTS HUSERAR småfläckiga sumphöna gärna i marker med vidsträckt vass som erbjuder gott skydd när den klafsar omkring på jakt efter späda skott och allehanda småkryp, men även andra slags våtmarker kan duga så länge skydd och skyl finns. Boet förläggs till en torrare tuva, ofta kringränd av vatten, och kan rymma upp till femton ägg. Till skillnad från flera andra rallar i vår fauna som plägar övervintra åtminstone vid gynnsam väderlek, så flyttar småfläckiga sumphönan bort under tidig höst och återvänder under våren. Moderna fenologirekord för Göteborgs rapportområde anger 6 april som tidigaste vårobs och 10 september som senaste höst. Dessa data kan jämföras med fågelåret 1856, då August Wilhelm Malm antecknar 19 april respektive 8 oktober. ”Sin gälla stämma låter hon genast vid ankomsten ljuda från vassarna öfver nejden”. Och som andra flyttande rallar angör och lämnar vår sumphöna häckningsplats i skydd av nattens mörker. Följaktligen är det sällsynt att se den flyga, en aktivitet som den liksom många kolleger tycks hysa en djup avsmak för. 1800-talets naturalfilosofer och amatörintresserade som till exempel August Strindberg funderade på om sumphönor helt enkelt övervintrade under jord, eller kanske fotvandrade söderut, då de bevisligen fanns i marknadstorgens viltbodar på kontinenten under hösten (är det kanske där Linné en gång fått fatt i namnet ”Porzana”?). Endast i akut nödläge, då reträtt till fots inte är möjlig, flyger en skrämd småfläckig korta sträckor med dinglande ben. Med tanke på deras kraftiga byggnad och sparsamma utrustning på vingfronten så är den där nattflytten antagligen inget under av skönhet att beskåda, men det är praktiskt för kryssare, eftersom diverse sträckande rallar på så sätt blir känsliga för blåst och lätt hamnar fel. Exempelvis har ju den amerikanska karolinasumphönan setts i Sverige ett par tre gånger. Och egentligen kan man ju tycka att det nästan är lite märkligt att en hel familj fåglar som är så lite sugen på flygning inte helt enkelt kastat av sig det hemska oket och bara promenerat. Fast på sätt och vis har det ju hänt, även om det naturliga urvalet gjort att det antagligen bara skett med framgång på öar. Flygoförmögna rallar är nämligen en påfallande vanlig företeelse, även om de blivit markant färre i takt med människans framfart. Men exempelvis är nyss nämnda sydötakahe (en av purpurhönorna) en flygoförmögen ö-endem. Likaså världens minsta nu levande flygoförmögna fågel, atlantrallen, som bara finns på den obebodda Inaccessible island, 45 kilometer sydväst om Tristan da Cunha (Lyallklippsmygen, en flygoförmögen tätting endemisk för Stephens Island, Nya Zeeland, var mindre men utrotades av katter 1895). Många flygoförmögna endemiska arter, som till exempel nordötakahe, rödrallen på Mauritius och Chathamöarnas hawkinsrall är alla utrotade sedan minst hundra år. DEN SMÅFLÄCKIGA SUMPHÖNANS utbredningsområde sträcker sig från Spanien till mitt på Sibirien, och den övervintrar i ett område från Sudan ner till Sydafrika, samt delar av Indien. Som Malm skriver ljuder lätet strax efter ankomst och just lätet, inte starkt men gällt, färdas långt, påminnande på håll om droppande vatten, är något listkryssande fågelskådare vet att uppskatta eftersom svenska regler gör gällande att identifikation på lätet går bra, medan en del andra länders listor kräver okulär kontakt. Ett envetet, vittljudande ”huitt”, som tyvärr inte får samma möjlighet att höras som på 1850-talet, nu när älvens vassar är ett minne blott. Och trots ökad medvetenhet och bevarandeåtgärder, betraktas den småfläckiga sumphönan som ”sårbar” i Sverige enligt senaste rödlistebedömningen. Den globala populationen är geografiskt väl utbredd och på många platser mer ökande än här, så den klassas som ”livskraftig”, och det är väl ändå något man får lov att glädjas åt. # Illustration: HAMPUS LYBECK

Kategorier
#4/2019 Naturupplevelser

Sandbergs sida – Ugglan i alen

FpV nr 4/2019, s. 36-37

Pär Sandberg

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Betraktat 36 Fåglar på Västkusten 4/2019 UNDER TRE VINTRAR har ugglan suttit vid samma kärr, i samma al, i precis samma grenklyka. Kan ugglans kropp till slut nöta albarken slät där den sitter på exakt samma ställe, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, månad ut och månad in? Tusentals kyssar mot gamla ryska ikoner har ju nött bort bladguldet, så … Skulle man kanske till och med kunna avgöra om det är alträdsugglor eller furuugglor man har att göra med om man hittar ruggfjädrar någonstans på marken, med fint material kvar i fjädrarna från dagars och veckors sittande och smågnidande tätt invid en trädstam. Doft och färg skulle kanske också kunna avslöja – innan svaret ges under mikroskopet? Undrar förresten vad ugglan själv skulle anse om sådant … – Ni själva då? Fåtölj eller pinnstol under vinterns innedagar? Är det biologi eller sociologi ni studerar, undrade ugglan och drog sig undan några centimeter på grenen, som om den var förbi dylika frågor för länge sedan. Pytt! Forskning kallar ni det. Överlevnad skulle jag vilja säga. Överlevnad under stjärnnatten och skarsnön. Knastrig och trevlig för er ja, dödlig för oss. Så självklart och enkelt. Möss och sork är säkra därunder. Så är det ja, tänkte han och drog sig till minnes pojkens förvånade uttryck när han kom hem en januarikväll och sa att han sett en uggla mitt i bostadskvartert. Den satt under en lampa på en gatuskylt inne bland husen. Troligtvis utsvulten på grund av långvarig skarsnö. – Ja, vi dör, sa ugglan, men det gör inte ni generalister med väggar, tak och cylindakylar fyllda med kött. – Nu går vi, sa jag till pojken. Ugglan har fått hybris. – Nej, svarade ugglan, det är ni som fått det. Fast från början var det inte så. – Vishetens symbol, sa jag till pojken. – Jag vet svarade han. Sedan gick vi. # SANDBERGS SIDA UGGLAN I ALEN TEXT OCH BILDER: PÄR SANDBERG PARSANDBERGVBG@GMAIL.COM Sandbergs sida Fåglar på Västkusten 4/2019 37

Kategorier
#4/2019 Föreningsinformation

Program, bildgåtan och nytt från styrelsen

FpV nr 4/2019, s. 38-43

Exkursionskommittén, Ola Bäckman, Anna Lena Ringarp, Styrelsen

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

EXKURSIONER OCH RESOR Folj garna med oss pa vara trevliga exkursioner! Vi anordnar kortare turer till hemmalokaler, heldagar pa Vastkusten och langre resor till mer avlagsna platser. Information om hur du anmaler dig, vad du bor ta med dig, pris, och annat du behover veta hittar du i rutan till vanster. Utover det ordinarie programmet har vi ocksa utflykter for dig som ar ledig pa vardagarna (se rubriken VARDAGSAKTIVITETER). Natverket for GOF:s kvinnor, LADYBIRDS, drar fortfarande ut i falt da och da. Kontakta annalena.ringarp@gof.nu om du vill vara med! TORSLANDAVIKEN LÖRDAG 7 DECEMBER Ett besok i Torslandaviken under julmanaden kan innebara att man star oga mot oga med en solbadande rordrom. Eller ett gang glada berglarkor pa mudderdammen eller Torslanda golfbana. Hurtfriska vinterhamplingar, skaggmesar och en och annan fridfull snosparv stoter man sakert pa och varfor inte en fjallvrak. Tornfalk och duvhok och mahanda havsorn. For att inte tala om alla ander och svanar som overvintrar i viken. Och sa den lille metaren forstas – kungsfiskaren. Innan solen faller i vaster har du formodligen ocksa antecknat vattenrall, smadopping, salskrake, varfagel och pilgrimsfalk. Valkommen 7 december tillsammans med faltbiologen Christer Falt. Samling kl 09.00 pa modellflygklubbens f d parkering. Svang av med bil vid Amhults kopcentrum, folj Karholmsvagen en kort stracka. Alternativt ta buss 24, rod express) till Amhult resecentrum. Korsa trafikleden (overgangsstalle saknas) och folj Karholmsvagen en kort stracka. LEDARE: Christer Fält. PRIS: Ca 50 kr. ANMÄLAN: Senast 2/12. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Susanne Pettersson (070-548 83 21). GÖTEBORGS VINTERRUNDA MÅNDAG 6 JANUARI (TRETTONDAGEN) Vart vi aker beror styrs av vaderlaget och vad som setts de senaste dagarna. Det kan bli hamnen, Saveans mynning, Torslandaviken. Samakning i bilar med avresa 08.30. Exkursionen avslutas vid 15-tiden. LEDARE: Uno Unger. PRIS: 50–100 kr. ANMÄLAN: Senast 29/12. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Manne Strömbäck (070-899 66 92). ÖRNSKÅDNING TJÖRNTRAKTEN SÖNDAG 12 JANUARI Vi aker till lampliga platser pa Mjorn och Askeroarna dar det finns oppet vatten. Forutom havsorn hoppas vi pa overvintrande sjofaglar, t ex salskrake. Exkursionen ar ett samarrangemang med Tjorns naturskyddsforening. Samling kl 10.00 pa Sundsby stora P-plats, Tjorn, for samordning av samakning. LEDARE: Per Undeland. PRIS: Ersättning till bilförare. ANMÄLAN: Ingen. Öppen även för ickemedlemmar. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Per Undeland (0734-19 84 50). VINTERFÅGLAR RUNT TJÖRN SÖNDAG 2 FEBRUARI Exkursionen borjar vid Myggenas korsvag, ”Porten till Tjorn”, kl 09.00. Dar moter vi var exkursionsledare Per Undeland. Beroende pa vader, islage och darmed fageltillgang, valjer vi de basta lokalerna for dagen. Kanske borjar vi pa Kladesholmen, med ytterskargardens arter, som alfagel, lommar, toppskarv, skarsnappa, tretaig mas, alkor och skarpiplarka. Havsorn och pilgrimsfalk ses ofta pa omgivande skar. Darefter aker vi till nagon plats med utsikt over Breviks kile eller Stigfjorden, den senare kanske Bohuslans basta vinterlokal for havsorn. Lommar och doppingar ses regelbundet. Vi avslutar troligen vid fjordarna runt Mjorn dar upp till 100 salskrakar kan ses. I skymningen ar vi tillbaka i Myggenas, dar vi borjade. Vi samaker i egna bilar fran Gustav Adolfs torg, samling kl 08.15. LEDARE: Per Undeland. PRIS: Ca 200 kr. ANMÄLAN: Senast 23/1. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Susanne Pettersson (0705-48 83 21). SKÅNE/ÖSTERLEN FREDAG–SÖNDAG 14–16 FEBRUARI Klassisk vinterfagelskadning i Skanes gas- och rovfagelmarker. De snofria falten pa Osterlen brukar fyllas av flockar med tusentals gass, dar aven spetsbergsgas brukar ses. Utover alla havsornar och roda glador har tidigare ars resor forgyllts av storre skrikorn och jaktfalk. Vi brukar kunna samla ihop 5–6 gasarter och ett tiotal rovfagelarter. Vi aker gemensam buss och bor som vanligt pa Skane- Tranas vandrarhem. Avresa kl 09.00 pa fredag med hemkomst vid sex/sjutiden pa sondag kvall. LEDARE: Lennart Falk. PRIS: Ca 1 800 kr. ANMÄLAN: Senast 20/1 med 500 kr. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Gunilla Jarfelt (0705-15 52 85). RÖRÖ LÖRDAG 7 MARS Folj med ut till Roro och vandra runt denna utpost mot Skagerack. Mars ar en spannande tid att aka sa har langt ut i skargarden. De forsta varfaglarna har forhoppningsvis borjat stracka in fran Danmark. Kanske kan vi fa nagra av varens forsta obsar redan nu? Med lite tur kan vad som helst dyka upp! Totalt blir det en vandring pa ca 8 kilometer. Vi traffas vid Buro farjelage kl. 08.00. LEDARE: Barbro och Per Björkman. PRIS: Endast naturskatt 20 kr. ANMÄLAN: Ingen. Öppen även för icke-medlemmar. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Maria Eriksson (0705-39 59 10). HALLANDSKUSTEN SÖNDAG 1 MARS Arets varvintertur langs Hallandskusten leds traditionsenligt av Calle Hagman (28:e gangen!). Vi borjar vid Morups tange och tar oss sedan norrut till flera fina kustlokaler. Vi spanar efter overvintrande tattingar sasom snosparvar och berglarkor, tidiga varfaglar och rovfaglar. Fragan ar om det blir nagra hornugglor i ar. Avslutning vid Getterons Naturcentrum. Avresa fran Gustav Adolfs torg kl 07.00 med hemkomst vid 17-tiden. Vid tillrackligt manga anmalningar aker vi gemensam buss. LEDARE: Calle Hagman. PRIS: Ca 250 kr. ANMÄLAN: 38 Fåglar på Västkusten 4/2019 Exkursionsinfo FORANMALAN: Anmälan ska alltid ske via e-post till resor@gof.nu, även om resan har anmälningsavgift. Skicka ett separat mejl för varje exkursion som du anmäler dig till och skriv exkursionsnamnet som ärende. Ange resmål, namn på samtliga deltagande personer, telefonnummer och om du kan ställa upp med bil. För ungdomar upp till 26 år ska också anges födelsedata. OBS! För LadyBirds och Vardagsaktiviteter gäller andra regler, se info i resp program. ANMALNINGSAVGIFT: Ev anmälningsavgift ska betalas in på plusgiro 470 06 96-0. Det går även bra att använda Swish till nummer 1232682326. Datum för inbetald avgift avgör turordning vid fulltecknad resa. Avgiften återbetalas om resan blivit fulltecknad, inställd eller om avanmälan sker före sista anmälningsdag samt vid senare avanmälan om ersättare finns. För övriga exkursioner betalas inget i förväg. PRIS: Avgiften samlas i allmänhet in under exkursionen. .För ungdomar upp till 26 år ges en rabatt på 25 % på dags- och helgexkursioner. I priset är en ”naturskatt” på 5 %, dock minst 20 kr, inkluderad. Naturskatten går i sin helhet till GOF:s fågelskyddsfond. För bilresor används en bilkostnad av 18:50 kr/mil. Vid bussresor är priset beroende av antalet deltagare. SAMLING: Om inget annat anges samlas vi vid Rådhuset, Gustaf Adolfs Torg. ANSLUTNING/UPPHAMTNING: Anslutning/upphämtning kan ske utefter färdvägen, efter överenskommelse med exkursionens kontaktperson. TAG MED: matsäck och lämpliga kläder, samt vid resa med övernattning, som vanligen sker på vandrarhem, lakan och handdukar. ATERBUD: Sena återbud lämnas till exkursionens kontaktperson. OVRIGT: Alla deltagare förutsätts utnyttja exkursionens färdmedel och övernattning. Undantag från detta kan bara medges om resan inte därigenom fördyras för övriga deltagare. För övriga upplysningar vänd dig till exkursionens kontaktperson. Svarthalsad dopping. Bild: J-A NORESSON PROGRAM Fåglar på Västkusten 4/2019 39 BILDGÅTAN Som vanligt ar fageln pa bild 1 lite lattare och regelbundet forekommande i Sverige medan bild 2 ar tankt att utgora en lite storre utmaning och behover inte vara antraffad i Sverige men val i Europa. TEXT OCH BILDER: OLA BÄCKMAN BILD 1 – ART OCH ÅLDER? BILD 2 – ART ? Senast 11/2. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Berndt Lindberg (073-693 81 00). STYRSÖ LÖRDAG 21 MARS Varens skargardstur gar i ar till Styrso, dar vi raknar med flera arter nyanlanda flyttfaglar. Det blir ca 6 km medelsvar vandring pa stigar genom strand- och skogsbiotoper med start vid Styrso Skaret. Vi aker med ordinarie bat (linje 281) fran Saltholmens brygga kl 08.12. Anslutande sparvagn gar fran Drottningtorget kl 07.24. Ater vid Saltholmen senast kl 13.26. OBS! Alla klockslag ar preliminara och kan andras, kontrollera pa hemsidan eller hos Vasttrafik. LEDARE: Lars Hellman. PRIS: Endast naturskatt 20 kr. ANMÄLAN: Ingen. Öppen även för icke-medlemmar. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Gunilla Jarfelt (0705-15 52 85). HORNBORGASJÖN LÖRDAG 19 APRIL Vi gor en dagstur med buss till Hornborgasjon och dess omgivningar och inriktar oss pa att se vara sju simfagelarter och fem doppingarter. Tranorna kommer vara farre i antal da resan ligger lite senare an vanligt. Avresa kl 06.00 med hemkomst senast kl 19.00. LEDARE: meddelas senare. PRIS: 500 kr ANMÄLAN: Senast 6/4 med 200 kr. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Susanne Pettersson (0705-488321). VARDAGSAKTIVITETER Torsdagsutflykter till kanda och okanda platser, ingen anmalan, frivillig naturskatt, mycket fagel, en del bekanta, fikapaus pa vacker plats. Vid samakning delar vi pa bilkostnaden 18:50 kr/ mil och bil. Om ingen guide anges guidar vi sjalva. Kontrollera alltid pa www.gof.nu om programmet har andrats. Dar finns ocksa rapporter fran en del tidigare vandringar, liksom hos www. naturstig.se. Kontakt: Stig Fredriksson, telefon 0703-30 28 16. SLOTTSSKOGEN TORSDAG 5 DECEMBER Liten vintervandring i parkernas park med vissa mojligheter att fa se jagande duvhok, parande grasander samt blamesar pa nara hall. Samling vid Stora dammens nordostra horn kl 10.00. GUIDE: Stig Fredriksson (070-330 28 16). JULFEST TORSDAG 12 DECEMBER Vi samlas kl 10.00 pa Villa Ekliden i Frolunda for var traditionella traff med mingel, mat, bildvisning och lite annan underhallning. Hor av dig till Lisbeth (070-573 07 65) om du vill bidra till forplagnaden och till Stig (070-330 28 16) om du vill bidra till underhallningen. GÖTEBORGS HAMN TORSDAG 19 DECEMBER Samling vid Roda Stens konsthall (hpl Vagnhallen Majorna) kl 10.00. Vi tar sedan farjan fran Klippan till Lilla Bommens hamn, dar man kan ansluta kl 11.00. Vi fortsatter till fots ett par kilometer till Saveans mynning, varifran man kan ta buss tillbaka mot centrum. Forutom masar och ander kan mojligen pilgrimsfalk och kungsfiskare visa sig. GUIDE: Lars Hellman (070-993 15 12). BOTANISKA TORSDAG 26 DECEMBER Samling kl 10.00 innanfor grindarna till Botaniska tradgarden. Vi besoker nagra fagelmatningar, gar genom naturparken och tar kanske en svang upp i Anggardsbergen. Hpl Botaniska tradgarden. GUIDE: Ingrid Hammarström (070-368 11 76). JONSERED TORSDAG 2 JANUARI Jonsereds brukssamhalle ar en av Sveriges bast bevarade industrimiljoer fran 1800-talets andra halft. Omradet ar kant for overvintrande stromstarar; aven kungsfiskare haller ofta till har. Samling vid Jonsereds station kl 10.00. GUIDE: Håkan Larsson (070-527 77 69). VRÅNGÖ TORSDAG 9 JANUARI Overvintrande sjofaglar och tattingar av olika slag kan vi rakna med att fa se. Ett par timmars promenad pa Vrango. Samling pa Saltholmens brygga i anslutning till batens (linje 281) avgang kl 09.25 (preliminar tid, kontrollera pa hemsidan). GUIDE: Lars Hellman (070-993 15 12). STENSJÖN/GUNNEBO TORSDAG 16 JANUARI Samling kl 10.00 vid Stensjons fagelmatning, dar svanar och ander samlas vintertid. Vi gar en runda i Gunneboomradet och fortsatter kanske sedan ner till Grevedammet och spanar efter stromstare. Hpl Kristinedal. GUIDE: Ulf Hassel (073-848 58 82). TJOLÖHOLM TORSDAG 23 JANUARI Klassisk vinterlokal med en del rastande ander och rovfaglar. Samakning (for alla som kan) fran Frolunda kyrka kl 09.15. Samling kl 10.00 pa p-platsen nedanfor Tjoloholms slott. GUIDE: Lennart Falk (073-050 39 39). SAFJÄLLET TORSDAG 30 JANUARI Naturreservat med skog i kanten av Toltorpsdalen i Molndal, lagom att genomvandra en vacker formiddag under senvintern. Samling vid Krokslattsvallens p-plats kl 10.00. Hpl Soltorpsgatan, sedan 700 m att ga soderut genom bebyggelsen, sok vag pa karta. GUIDE: Olof Armini (070-734 26 72). HISINGSPARKEN TORSDAG 6 FEBRUARI Samling vid p-plats intill busshpl Grimbo pa Tuvevagen kl 10.00. Vandring 7–8 km pa lattgangna, bitvis backiga promenadvagar till Kattilsrod och tillbaka. Vi besoker aven ett par fagelmatningar. GUIDE: Margareta Andersson (073-331 43 73). 40 Fåglar på Västkusten 4/2019 FpV FÖRENINGSINFORMATION VÄLEN TORSDAG 13 FEBRUARI Vi traffas vid fageltornet kl 10.00 och efter spaning dar tar vi en kort promenad i naromradet. Hpl Kanneback. Efter turen har vi planeringsmote (se nedan). GUIDE: Uno Unger (070-482 12 11). PLANERINGSMÖTE TORSDAG 13 FEBRUARI Vi samlas pa Ekliden kl 13.00 och planerar under ett par timmar programmet for juli–december. Kaffe med tilltugg kommer att finnas. Om du inte kan komma men har forslag pa utflyktsmal, ring Lars Hellman (031-97 06 91). STUVÖ TORSDAG 20 FEBRUARI Denna norra del av Halso har vi tidigare besokt sommartid. Nu gor vi en varvintertur hit i stallet. Ca 3 km latt vandring. Samling kl 09.30 vid Buro farjelage, dar busshallplats och p-plats finns. GUIDE: Jan Sander (073-654 78 92). TORSLANDAVIKEN TORSDAG 27 FEBRUARI Nagra kilometers promenad i ett omrade dar det alltid finns faglar, aven om isen ligger. Vadehavet borjar ocksa bli klart. Samling (ny plats!) vid Torslanda golfklubb, Flyghamnsvagens slut, kl 09.00 (tiden ar anpassad till hostens busstidtabell och kan andras, se hemsidan). Hpl Gamla Hangaren. GUIDE: Magnus Persson (073-684 05 84). MÅNDAGAR PÅ EKLIDEN Forsta mandagen i manaden ar det oppet hus fran klockan 19 i var foreningslokal Villa Ekliden pa Sodra Dragspelsgatan 32 i Vastra Frolunda. Valkommen in pa en kopp kaffe och trevligt fagelprat med andra i foreningen. Tredje mandagen i manaden ar det foredrag med bildvisning. Kaffe/te och mackor finns att kopa i pausen. Valkomna klockan 19! FÅGELQUIZ MED MUSIK OCH VICKNING MÅNDAG 16 DECEMBER Valkomna till en lattsam kvall med fagelquiz tillsammans med andra fagelentusiaster. Vinstchans for alla! Det serveras ol/vin/alkoholfritt och vickning till sjalvkostnadspris. VÄLEN ÅRET RUNT MÅNDAG 20 JANUARI Valen ar ett kommunalt naturreservat som ligger dar Stora An mynnar i Askimsviken. Har finns sankangar, vassar, videsnar och ett kulturlandskap som halls oppet av ett gang highland cattle. Valen ar en av Goteborgomradets allra basta fagellokaler, bl a for den som vill se vadare. Chansen att fa se kungsfiskare ar ocksa ganska god. Uno Unger, som har besokt Valen under en lang foljd av ar, delar ikvall med sig av sina upplevelser och ger oss skadartips. NYFIKEN PÅ FÅGLAR MÅNDAG 17 FEBRUARI Anders Bjarvall ar nog mest kand som Naturvardsverkets rovdjursexpert. Men han har skadat faglar, arbetat med faglar och flitigt gjort anteckningar om sina upplevelser i fagelmarkerna sedan tonarstiden – hela 65 ar! Utdrag ur dessa har nu blivit boken ”Nyfiken pa faglar”. Valkommen till en inspirerande kvall dar Anders Bjarvall visar bilder och berattar om vardet av att skriva ner sina iakttagelser och gladjen att skada fagel bade i Sverige och under resor runt om i varlden. MOT ANTARKTIS MÅNDAG 9 MARS I november 2020 erbjuder GOF en gruppresa till Falklandsoarna, Sydgeorgien och Antarktis. Naturfotografen och polarspecialisten Niklas Nilsson berattar om denna magiska resa i pingvinernas och albatrossernas rike. OBS tiden ar18.30 pa denna extrainsatta programpunkt. VAD HÄNDER MED HÖKÄLLAS VÅTMARKER MÅNDAG 16 MARS Vatmarkerna kring Kvillebacken vid Hokalla hyser fler an 100 hackande fagelarter och totalt har 208 arter setts i omradet! I over tolv ar har Hokalla – gront arbete och rehab skott denna vatmarkspark. Nu riskerar den att vaxa igen eftersom kyrkoradet i Backa beslutat att lagga ner verksamheten. John Thulin, som ansvarat for naturvarden i omradet, berattar om vatmarkens faglar och vad som nu gors for att behalla Hokalla som en av Goteborgsomradets finaste fagellokaler. MEDLEMMARNAS BILDVISNING MÅNDAG 20 APRIL Inom GOF finns jattemanga duktiga fagelfotografer. Nu vill vi att ni delar med er! Ta med dina basta bilder (max fem stycken) och visa dem pa var mandagstraff. En prestigelos, trivsam kvall i goda vanners lag dar vi delar tips och upplevelser. Anmal dig till Per Tengroth, per.tengroth@gmail.com, senast 13 april. SÖNDAGAR PÅ SÖDRA ALLÉGATAN Forsta sondagen i manaden ar det foredragskvallar med bildvisning pa Sodra Allegatan 1B intill Jarntorget. Kaffe/te med tilltugg finns att kopa i pausen till facilt pris och trevligt fagelsnack. Valkommen, alltid klockan 18.30! GOF:S RESA TILL GEORGIEN SÖNDAG 5 JANUARI Tio GOF-are besokte Georgien i manadsskiftet september–oktober 2019. De fick uppleva det fantastiska rovfagelsstracket i Batumi, men ocksa hogfjallsarter pa berget Tetnudi pa over 3 000 meters hojd. Dar fanns arter som kaukasisk snohona, kaukasisk orre, storre rosenfink med flera. I de frodiga lovskogarna motte de krupers notvacka ett flertal ganger. Rudi Jelinek visar ikvall bilder och berattar om resan. FINNS DET UTRYMME FÖR HACKSPETTAR I FRAMTIDENS SKOGAR? SÖNDAG 2 FEBRUARI Nar hackspettarna trummar kan deras hjarnor utsta tolv ganger hardare stotar an vad som skulle valla hjarnskakning hos en manniska! Dessa fantastiska faglars finslipade anpassningar har framjat deras overlevnad under armiljoner. Nu hotar det moderna skogsbruket deras overlevnad varlden over. Leif Lithander berattar ikvall om hackspettar och vad som gors for att deras trumvirvlar ska kunna genljuda aven i framtidens skogar. TANZANIA I ETT FEMTIOÅRIGT SKÅDARPERSPEKTIV SÖNDAG 1 MARS For femtio ar sedan for Rudi Jelinek och nio andra GOF-are med bil ner till Tanzania. De stannade dar hela atta manader! Under januari– februari 2020 atervander Rudi tillsammans med tre andra som var med da for att minnas sina ungdomsbravader och se hur landet och naturen har forandrats. Valkommen till en spannande kvall med, som vanligt, Rudis fantastiska bilder fran resan och aterbesoket. FÅGLARNAS FLYTTNING FRÅN ARKTIS TILL AFRIKA SÖNDAG 5 APRIL Att sta pa tundran vid Barents hav allra langst i norr och se en bredstjartad labb flyga vidare osterut i snofall i maj ar en storslagen upplevelse! En solig och varm dag i oktober kan samma individ ses flyga soderut over Atlanten. Kristofer Nilsson visar bilder och berattar om sina resor till vastligaste Afrika, nordligaste Norge och andra platser med fokus pa fagelflyttning. OF:S FÖREDRAG , EXKURSIONER OCH STUDIECIRKLAR ARRANGERAS I SAMARBETE MED STUDIEFRÄMJANDET I GÖTEBORG WWW.STUDIEFRAMJANDET.SE PROGRAM Fåglar på Västkusten 4/2019 41 Litauenresa i maj 2020 Antarktis 9–29 november 2020 I maj, vecka 19, tanker vi besoka Litauens adellovskogar och vatmarken Nemunas som brukar oversvammas av chlidoniastarnor . I skogarna visar sig skrikornar, svarta storkar och hackspettar – i synnerhet mellanspett och vitryggig hackspett. Vi raknar med ett pris pa cirka 17 000 kr, vilket inkluderar boende med frukost, lokala guider och transporter. For utforligare info, se FpV 2019-3. Anmalan snarast, sa startar var detaljplanering! Rudi Jelinek 070-388 46 30 rudijelinek@gmail.com Berndt Lindberg 073-693 81 00 berra.lindberg@gmail.com Var expeditionskryssning startar och avslutas i Ushuaia ombord pa baten Ocean Nova. Hela resan tar oss ut pa resa och landstigningar pa Falklandsoarna, Sydgeorgien och Antarktis. Expeditionen bygger pa sma grupper som ger storre upplevelser och bra med tid iland och god atmosfar ombord. Med endast 78 passagerare (normalt ligger passagerarantalet pa andra expeditioner mellan 120 och 500) har vi stora mojligheter att anpassa var resa som ger exklusiva och hallbara upplevelser. Kontakta oss for priser efter hyttkategori. Resan till och fran Ushuaia tillkommer. Rudi Jelinek 070-388 46 30 rudijelinek@gmail.com Berndt Lindberg 073-693 81 00 berra.lindberg@gmail.com Bild: NIKLAS NILSSON Mellanspett – Bild: RUDI JELINEK Kungspingvin Nytt från styrelsen Nya stadgar ar klubbade, ordforandeskapet fortsatter rotera och hagade medlemmar har hittat till GOF:s nya motesplats: Sodra Allegatan 1 B. NYA STADGAR På det extrainkallade årsmötet den 26 augusti klubbades föreningens nya stadgar för andra gången. De innebär inga förändringar i GOF:s förhållande till Birdlife Sverige, men med de nya stadgarna förbättras föreningsdemokratin på flera punkter. Det blir till exempel möjligt att kalla till extra årsmöte när minst 20 föreningsmedlemmar begär det (tidigare krav var en tiondel av föreningens medlemmar). Dessutom ska styrelsen presentera sina planer för det kommande året på årsmötet. Detta tror vi kommer att till leda till bättre diskussion och större engagemang i föreningen. FORTFARANDE INGEN ORDFÖRANDE Inte heller vid detta möte fanns det någon kandidat till ordförandeposten. I styrelsen har vi valt att låta posten som mötesordförande rotera, och upplever god arbetsgemenskap och initiativrikedom. Men på sikt är det förstås nödvändigt att vi får en ordförande och vi uppmanar medlemmarna att ta kontakt med valberedningen med tips. (Tommy Järås 0706-574717, Berndt Lindberg 0736-938100, Stig Fredriksson 0703- 302816) TRASSEL MED HEMSIDAN Alla har nog märkt att hemsidan inte alltid fungerar fullt ut. Anledningarna är flera, men frågan står högt på styrelsens dagordning. Vi välkomnar medlemmar med expertis inom området att höra av sig, för ett av problemen är tidsbrist hos dem som arbetar med hemsidan nu. FÖREDRAG PÅ SÖDRA ALLÉGATAN 1B I skrivande stund har vi haft två välbesökta föredrag på vår nya samlingslokal vid Järntorget. Fotografen och ornitologen Per Aronsson har talat om Fågellivet i Kenya och Sture Orrhult om Hur mår våra örnar? Ni som inte hade möjlighet att komma kan se föredragen på vår youtubekanal. Välkomna till vårterminens föredrag och bildvisningar första söndagen i månaden kl. 18.30! # ANNA LENA RINGARP FÖRENINGSNYHETER HÖSTEN 2019 Enligt de nya stadgarna haller vi arsmote under mars manad. Arsmotet 2020 halls sondagen den 29 mars klockan 18.30 pa Sodra Allegatan 1B. Punkterna pa dagordningen kommer att meddelas pa webbsidan en manad fore arsmotet. Anna Lena Ringarp, för styrelsen Kallelse till ordinarie årsmöte 2020 42 Fåglar på Västkusten 4/2019 Youtube ar en ny mojlighet for GOF for att na ut till vara medlemmar och locka nya. I styrelsen har vi sett att behovet av snabb och relevant information ar stort. Darfor har vi okat aktiviteten och ”omstartat” Facebooksidan https://www.facebook.com/goteborgsornitologiskaforening. Dar har vi redan langt over 1000 foljare och ar mycket glada for det. Vi har ocksa borjat videofilma vara utmarkta programpunkter. Tva av filmerna finns nu tillgangliga pa var nystartade you-tubekanal som du finner om du soker ”GOF – Goteborgs Ornitologiska Forening”. Sa har sag den ut den 15 oktober 2019, en knapp vecka efter start. Glom inte att gilla och trycka ”prenumerera”! Vi hoppas naturligtvis pa att kunna anvanda denna kanal for vara medlemmars naturfilmer ocksa! Vill du fa ut din videofilm i GOF:s regi, kontakta Per Tengroth, tel 0709- 875408. Missa inte heller mojligheten att ga med i GOF:s facebookgrupp ”Fagelskadning i Goteborgstrakten”. Hitta till GOF på Facebook och Youtube NYTT FRÅN STYRELSEN STYRELSEN ORDFÖRANDE VAKANT VICE ORDFÖRANDE MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (0708-99 66 92) SEKRETERARE ANNA LENA RINGARP annalena.ringarp@gof.nu ( 0708-27 93 76) ANDRE SEKRETERARE ANNICA NORDIN annica.nordin@gof.nu (0707-530758) KASSÖR RODEN BERGENSTEIN roden.bergenstein@gof.nu (0735-68 65 99) ÖVRIGA LEDAMÖTER JOHAN ANDER BERNDT ANDERSSON LEIF LITHANDER LEIF JONASSON PER UNDELAND PER TENGROTH ULLA ARNBERG JAN FUNKE HAMPUS LYBECK fornamn.efternamn@gof.nu NIDINGENS FÅGELSTATION GOF bedriver ringmärkningsverksamhet på Nidingen från tidig vår till sen höst. Bes ök www.gof.nu/nidingen för mer information om Nidingen och det aktuella bokningsläget. PLATSBOKNING DENNIS KRAFT bokning@nidingensfagel.se (tel nr 0706-38 09 85) KOMMITTÉER EXKURSIONER GUNILLA JARFELT gunilla.jarfelt@gof.nu (0705-15 52 85) FÅGELSKYDD LARS GERRE lassegerre@yahoo.se ( 0733-86 37 65) HEMSIDA NILS ABRAHAMSSON nils.abrahamsson@gof.nu (0708-19 44 77) INFORMATION OCH KOMMUNIKATION gof@gof.nu INVENTERING MIA WALLIN mia.wallin@gof.nu (0706-17 42 58) MÅNADSMÖTEN ULLA ARNBERG uarnberg@gmail.com (0707-75 88 25) NIDINGEN HANS SÖDERSTRÖM hans.soderstrom@gof.nu (031-92 22 27) RAPPORTKOMMITTÉN (RRK GÖTEBORG) JOHAN SVEDHOLM johan.svedholm@gof.nu (031-24 00 82) STUDIEVERKSAMHET PER TENGROTH per.tengroth@gof.nu (0709-87 54 08) TORSLANDAVIKEN KÅRE STRÖM kare.strom@gof.nu (0303-24 95 95) FACEBOOK https://www.facebook.com/goteborgsornitologiskaforening FÅGELRAPPORTERING Rapportera helst dina fynd till Artportalen (www.artportalen.se) så snart som möjligt efter observationstillfället. Inrapporterade observationer visas på Artportalen. Du kan även gå till glutt.se och välja Senaste fynden från Göteborgsområdet i popup-menyn. Har du inte möjlighet att rapportera till Artportalen går det även bra att skicka intressantare rapporter direkt till respektive rapportkommitté (se nedan). REGIONALA RAPPORTKOMMITTÉER RRK BOHUSLÄN RAPPORTMOTTAGARE: LARS VIKTORSSON lars.h.viktorsson@gmail.com (Stenbackevägen 5, 451 34 Uddevalla) RRK VÄSTERGÖTLAND RAPPORTMOTTAGARE: MAGNUS HALLGREN m.hallgren@gmail.com RRK GÖTEBORG RAPPORTMOTTAGARE: PER BJÖRKMAN rrk@gof.nu (Klassikergatan 9, 422 41 Hisings Backa) RRK HALLAND RAPPORTMOTTAGARE: ULF LÖFÅS rrk@hallof.se (Ulf Löfås, Nässelvägen 2, 311 96 Heberg) FÅGELCENTRALEN Kontakta Fågelcentralen om du behöver hjälp med att ta om hand en skadad fågel. Mer information finns på www.fagelcentralen.se. KONTAKTPERSON PETRA LUNDEMO petra@animalshope.com (0303-165 01) JAN WESTIN jan@animalshope.com (0709-967601) Kontakta GOF och närliggande verksamheter BESÖKSADRESS Sodra Dragspelsgatan 32 421 22 Vastra Frolunda ADRESS Box 166 421 22 Vastra Frolunda HEMSIDOR www.gof.nu www.kustobsar.se TELEFON/E-POST 031-49 22 15 gof@gof.nu ÖVRIGT Postgiro: 89 01 68-8 Swish :123 335 08 16 Bild 1 En svala underifrån gör ingen sommar, speciellt inte i september. Bilden kan ställa till det en aning då fågeln uppvisar något som liknar ett bröstband vilket kan föra tankarna till backsvala. En sådan uppvisar dock ett mer markant band tillsammans med mörkare bröstsidor. Dessutom anar man den vita övergumpen. Just den lite solkiga bröstteckningen indikerar att det är en årsunge (1k) hussvala. (Kungsbacka, september). Bild 2 Någonting spännande färgglatt sätter sig i ett träd, vill inte riktigt vara med på bild, och försvinner snabbt igen. Inte den mest fördelaktiga vinkel för artbestämning man kan önska sig men tillräckligt kan ändå ses för att komma rätt. Fågelns utseende med de klargula partierna på vingen passar inte på någonting annat än en steglits. (Kungsbacka, april). LÖSNINGAR TILL BILDGÅTAN GOF VERKAR FÖR ATT SKYDDA OCH UTFORSKA FÅGELFAUNAN, SPRIDA KUNSKAP OM FÅGLAR OCH STIMULERA FÅGELINTRESSET.#