Kategorier
#3/2019 Hela nummer

Fåglar på Västkusten #3/2019

Augusti 2019, 48 sidor

Omslagsbild: Björn Dellming

Läs/Ladda ner hela numret

Kompakt

Normal

Enskilda artiklar och högupplösta filer

Se respektive artikel (tryck här om inte artiklarna visas nedan)

Kategorier
#3/2019 Omslag, innehåll och ledare

Omslag, innehåll och ledare

FpV nr 3/2019, s. 1-3

Karin Magnander, Per Undeland

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

MINNESVÄRDA OBSAR I TRYCK DEN 11 SEPTEMBER 2016 bågade en gigant söderut förbi Kråkudden: Göteborgs rapportområdes första svartbrynade albatross. Samma år sågs den första skedstorken, områdets stäpphöksrekord hyfsades till och landade på tio individer och fenologirekordet för eftersläpande kentska tärnor slogs med nästan en månad vintern 2016. Året därpå gladde en rödhuvad dykand Slottsskogens skådare medan man kunde konstatera ett dåligt år både för orre och dess limnologiska namne. Tjädern däremot drämde till med en toppnotering. HUR KAN JAG minnas allt det här? Det gör jag förstås inte. Men jag har haft förmånen att få smygkika i de snart tryckfärdiga fågelrapporterna som Rrk Göteborg så förtjänstfullt sätter samman. Nu finns nämligen dessa två årssammanställningar att beställa och missa inte det för allt i världen – inte många överexemplar kommer att tillverkas. Läs mer på nyhetssidorna om hur du går tillväga. PÅ NYHETSSIDORNA går det också att läsa om ännu en rödhuvad dykand – en som höll till i Torslandaviken i år. Vi berättar också i detta nummer mer om GOF:s satsning på just Torslandaviken. Andra lokaler av intresse bjuder vi på via en mer ingående guide till GOF:s fina app. Och som om inte det vore nog finns en inbiten Hisingeskådares presentation av öns svar på Brudarebacken: Götaledstoppen! Med stolthet lämnar vi i redaktionen här över ett riktigt fullmatat nummer till er läsare. Mycket nöje! 03 LEDARE Mera skyddad natur 06 FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Ljuvligt gnissel på Östra kyrkogården 10 GOF-EXKURSIONER Kvismaren & Tåkern – östlig spaning med mersmak 12 FLYTTFÅGELFSTRÅK Höst på Smitten 16 FÅGELNAMNENS HISTORIA Myrslungare och andra folkliga fågelarter 18 FÄLTBESTÄMNING Arta måsar i flykten 26 SKÅDARPORTRÄTT Löparen som blev fågelfotograf 30 UTRUSTNING I FÄLT Appen du måste ha 32 GÖTEBORGSK FÅGELHISTORIA Kvillängen – från nattsångarnäste till köpcentrum 35 SKÅDAROKALER Götaledstoppen – otippad spanarkulle i väster 38 ARTSPANING Den brandkronade – expansiv minsting med barsk uppsyn 42 PROGRAM Resor exkursioner och vardagsvandringar Innehåll FpV nr 3/2019  NR 3/2019  ÅRGÅNG 53 18 26 12 REDAKTÖR: KARIN MAGNANDER KARIN.MAGNANDER@GOF.NU 6 10 PÅ VÄSTKUSTEN NR 3/2019 Glaskross bland gravstenar Sträcket över Smitten Arta unga måsar Appen du måste ha Kvillängen i åminne Upptäck Götaledstoppen Brandkronad & expansiv Fåglar Omslagsbild: Björn Dellming Dvärgspov i Tofta Kile. Bilder: LENNART HJALMARSSON, KIM LARSSON, MAGNUS RAHM, BJÖRN DELLMING, KERSTIN HIRMAS. Bild: MATTIAS BARDÅ REDAKTION REDAKTÖR KARIN MAGNANDER karin.magnander@gof.nu ANSVARIG UTGIVARE KARIN MAGNANDER karin.magnander@gof.nu NYHETSREDAKTÖR JOHN ANDERSSON john.andersson@gof.nu PRODUKTION & LAYOUT JAN-ÅKE NORESSON jan-ake.noresson@gof.nu SPRÅKGRANSKNING ROLF SKOOG rolf.skoog@gof.nu ÖVRIG REDAKTION BJÖRN DELLMING STIG FREDRIKSSON (WWW.NATURSTIG.SE) KERSTIN HIRMAS fornamn.efternamn@gof.nu KONTAKT E-POST / HEMSIDA fpv@gof.nu / www.gof.nu ANNONSER Kontakta oss för aktuella priser på fpv@gof.nu. Vi tar enbart in annonser som har någon koppling till fågelskådning, natur, uteliv etc. MEDLEMSKAP I GOF FpV utkommer med 4 nr/år till medlemmar i Göteborgs Ornitologiska Förening. Sätt in 200 kr (vuxen), 70 kr (<26 år) eller 270 kr (familj) på GOFs plusgiro 89 01 68-8. Glöm inte att uppge namn, adress, födelseår och mejladress. Alternativt swisha beloppet till 123 335 08 16 och notera personuppgifter i meddelandefältet. Prenumeration på FpV för icke fysisk person (bibliotek, företag m.m.) kostar också 200 kr/år. Betala enligt ovan och uppge leveransadress. Adressändring: Har ni flyttat och vill uppdatera er adress hos GOF? Skriv era gamla och nya uppgifter i ett mejl och skicka till adress@gof.nu Tryck: Ale Tryckteam AB, www.tryckteam.se Tryckdatum: 21 augusti Upplaga: 1650 ex ISSN: 0348-1510 Mera skyddad natur! KONVENTIONEN FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD, antagen av medlemsstaterna i EU, har ett globalt mål som innebär att 17 procent av landytan (inklusive sötvatten) ska ha ett ekologiskt representativt skydd till 2020. Ingen av kommunerna i Göteborgsregionen (GR) når upp till 17 procent skyddad natur och flera når inte ens fem procent. Och inte bara landområden behöver skyddas. Ålgräsängar i Bohuslän har minskat med uppskattningsvis en yta nästan lika stor som Tjörn sedan 1980-talet enligt havsforskare från Göteborgs universitet. MEN DET GÅR ÅT rätt håll. I ett program vars syfte är att vara ett underlag för Länsstyrelsen och kommunerna för skydd av tätortsnära naturområden inom GR, definieras områden som bör skyddas långsiktigt som reservat enligt miljöbalken. Idag har Göteborgs kommun 16 naturreservat. Utöver dessa togs under 2018 beslut om ett kommunalt naturreservat vid Stora Amundön/Billdals skärgård, del om ett lokalt miljömål enligt vilket 15 procent av havet utanför Göteborg ska ha ett långsiktigt skydd, och ett statligt naturreservat vid Öxnäs. I maj 2019 la byggnadsnämnden i Göteborgs Stad fram ett förslag om ytterligare ett naturreservat i Lärjeåns dalgång. Och även om mer skyddad natur behövs och är på gång, kan vi redan idag njuta av 273 skyddade områden inom GR! ETT EXEMPEL PÅ ATT skyddad natur behövs för störningskänsliga arter är att havsörn nu åter etablerat revir i Bohuslän och därmed finns ett tredje havsörnrevir inom GR. Reviret i Bohuslän är det första i landskapet sedan 1904 och finns säkert tack vare orörd skog i ett skyddat område. Och att naturen har en positiv inverkan på vårt eget välbefinnande är väldokumenterat. Personer med tillgång till rofylld natur visades generellt ha lägre stressnivåer, och om de dessutom var fysiskt aktiva minskade risken signifikant för psykisk ohälsa. Så skyddad natur behövs, för den biologiska mångfalden, för oss som lever nu och för kommande generationer. FÖR STYRELSEN: PER UNDELAND PER.UNDELAND@GOF.NU Ålgräsängarna i Bohuslän har minskat med en yta nästan lika stor som Tjörn Fåglar PÅ VÄSTKUSTEN

Kategorier
#3/2019 Nyheter

Fågelnyheter från Västkusten sommaren 2019

FpV nr 3/2019, s. 4-9

Björn Dellming, Jan-Åke Noresson, John Andersson, Karin Magnander, Ola Bäckman, Reino Andersson, Rrk Göteborg, Silke Klick

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnyheter från västkusten 4 Fåglar på Västkusten 3/2019 FELFLUGEN MINISPOV Att vara med i ett larmsystem under semestertider kan vara fruktansvärt stressande. Eller alldeles … alldeles underbart. Säkerligen infann sig någon av dessa känslor hos många skådare 10 juli. Det var då Peter Hvass hittade Sveriges andra och Västpalearktis åttonde dvärgspov (Numenius minutus) på hemmalokalen Tofta kile. I mitten av juli brukar återsträcket av arktiska vadare vara i full gång och bland det mer intressanta att se på västkusten. Tofta kile, med sina betade strandängar, är det en populär rastlokal just för flyttande vadare. Det är dessutom den lokal Peter Hvass oftast besöker under sina skådarturer, så att han förr eller senare skulle hitta något riktigt häftigt på lokalen kanske inte var helt oväntat. Men hur den här dagen skulle utveckla sig hade nog ingen riktigt väntat sig. Här följer Peters egna berättelse om händelseförloppet. ”Morgonkaffet intogs hemma i huset i Lycke i vanlig ordning, med den sedvanligt efterföljande frågan: ”vart tar jag en skådarsväng idag?” Som så många gånger tidigare faller valet på Tofta kile, till södra vallen, med ljuset i ryggen och bra överblick över större delen av lokalen. Väl på plats kan jag notera lite allmänt smått och gott i fågelväg. Några säsongstypiska vadare och andkullar, men inga sensationer. Som vanligt står man mest och njutskådar och myser av den klara morgonluften, när en morgontidig motionär stannar och småpratar om ditt och datt. Med halvt fokus på samtalet och halvt fokus på fåglarna ser jag i ögon-vrån två vadare landa på södra strandängarna. En snabb koll i tuben ger en ljungpipare … Men det var väl två vadare? Jag sveper vidare lite med tuben, och jo … där är den andra. Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare, jämnstor med piparen … i alla karaktärer en Numeniusspov, men tydligt varken stor- eller småspov. Pulsen ökar och jag ger mig själv arbetsordern: Lugn och stilla nu, ta det från början! Jizz = spov. Storlek = knappt ljungpipare. Hätta med tydlig mittbena. Tunn DVÄRGSPOV FÖLL FÖR TOFTA KILE Men … va f-n är detta? En gråaktig vadare jämnstor med piparen … Peter Hwass, lutad mot stativet, hade svårt att ta in vad som faktiskt landat på hemmalokalen. En ansenligt del av Vårskräll x 3 i Torslandaviken OVÄNTADE MAJFYND Många fågelskådare går och längtar efter maj, inte minst för att man då har goda chanser att få se lite ovanligare fåglar på tillfälligt besök. Men maj hann inte ens börja förrän Torslandaviken bjöd på tre, för Göteborg, väldigt ovanliga fåglelarter. Den 27 april hittades Torslandavikens första vassångare surrandes i vassen vid Vadskärsudden. Detta var blott det åttonde fyndet i Göteborgs rapportområde. Redan dagen därpå var det dags för nästa raritet. En hane rödhuvad dykand – även detta en ny art för Torslandaviken, hittades i Karholmsdammen. Det finns tidigare bara två fynd av denna plastnäbb i Göteborg. De fina vårdagarna avslutades en hane fjällpipare på muddret 29 april. Fågeln stannade ytterligare en dag och gladde många skådare med sitt obekymrat orädda fjällfågelmanér. # JOHN ANDERSSON Bild: RICHARD PETERSSON Bild: STEFAN PERSSON FÅGELNYHETER FRÅN VÄSTKUSTEN Sommaren 2019 Fåglar på Västkusten 3/2019 5 näbb, svagt nedåtböjd med tydlig rosa näbbrot, bröst o flanker svagt streckade … Det kan ju bara vara en … DVÄRGSPOV!?! I detta läge kommer Kungälvs nestor i skådarbranschen, Gunnar Wikman, och vi kommer fram till samma slutsats – DVÄRGSPOV. Jag ringer och skickar mobilbilder till Björn Dellming som har den dåliga tajmingen att jobba (på sin semester!?) nere i Göteborg denna dag, och även han kommer fram till samma slutsats. När också Peter Strandvik anslutit och drar samma slutsats som vi andra går larmet. Gunnar konstaterar att ”nu blir det väl en massa skrikande bildäck och upphetsade skådare på lokalen inom kort”, så han lämnar lokalen med ett Gunnar-typiskt upphöjt lugn. Strax börjar de första skådarna att ansluta till lokalen, och folk följer i stort sett parkeringsinstruktionerna som gått ut på alla larmkanaler fläckfritt, något som annars snabbt kunde urarta på de smala vägarna runt lokalen som frekventeras flitigt av skådare, boende och golfare. Under dagen kommer rapporter om en dikeskörning med efterföljande köbildning, men annars ska det hela ha fortlöpt väldigt friktionsfritt. Nyheten om dvärgspoven spred sig snabbt i sociala medier och flera internationella sidor hade inom en halvtimme rapporterat om fyndet. Och faktiskt, cirka 6 timmar och 30 minuter efter att larmet nått ut på nätet dök den första internationella kryssaren upp! En fransk skådare som fått larmet 09.02 släppte allt han höll på med och flög till Köpenhamn där han hyrde en bil och körde sista biten upp till Kungälv där han kl 15.28 kunde bocka av sitt drömkryss. Spoven visade snällt upp sig i två dagar och lättade enligt uppgift kl 22.20 den 11 juli under ivrigt lockande i den tätnande skymningen. Men fram till dess gladde den ett större antal lokala, nationella och internationella skådare, som inte var på plats på Öland 2005 då det senast begav sig, när en dvärgspov landade i fel kommun.” PETER HWASS # BJÖRN DELLMING Bild: JAN-ÅKE NORESSON Bild: GÖRAN GUSTAVSSON I två dagar rastade dvärgspoven, men i kvällningen11 juli lyfte den och försvann – kanske mot norra Sibirien där den hör hemma så här års. Skådarsverige tog sig rakaste vägen till Tofta kile. Bilder: BJÖRN DELLMING Fågelnyheter från västkusten 6 Fåglar på Västkusten 3/2019 Ny vitstjärnig blåhakehäckning TRIVS I HJÄLM För andra året i rad har en häckning av vitstjärnig blåhake konstaterats i Hjälms våtmark, Kungsbacka. Detta är den femte bekräftade häckningen i landet. Antalet fynd av denna sydliga underart har ökat stadigt längs västkusten de senaste åren. Utöver fåglarna vid Hjälms våtmark har det i år gjorts flera fynd av sjungande hanar i lämpliga häckningsbiotoper längs kusten. Precis som vid Hjälm, föredrar den vitstjärniga vassområden vid våtmarker eller grunda havsvikar. Fler häckningar är nog att vänta framöver. # JOHN ANDERSSON Halsbandsflugsnappare x 2 GILLAR SLOTTSSKOGEN Under maj hittades inte mindre än två sjungande halsbandsflugsnappare i Göteborg. En höll till vid Kviberget, Välen och en i Slottsskogen. Halsbandsflugsnapparen är i Sverige starkt bunden till Öland och Gotland, där den har sina kärnområden. Det är en mycket sällsynt gäst på vår sida av landet och det var nio år sedan det senaste besöket. Anmärkningsvärt är att tre av Göteborgs sex fynd har varit i just Slottsskogen # JOHN ANDERSSON VÄLKOMMET GLASKROSS Den 10 juni vid 15-tiden hörde Patrik Larsson en sångstrof, med ton av glaskross på Östra kyrkogården – stans första stationära gulhämpling var på plats. Än mer sensationellt blev det när han upptäckte att det handlade om ett par som for runt bland träd och gravstenar! Förhoppningar om häckning väcktes under de följande dagarna när många skådare besökte lokalen och fåglarna även sågs med bomaterial i näbbar vid något tillfälle. Ett första fynd av gulhämpling i Göteborgstrakten gjordes så sent som 1994. Arten är långt ifrån årlig, och paret på Östra kyrkogården utgör bara fynd nummer 12 i vårt rapportområde. Typiska observationer är sträckande fåglar vid kusten och i skärgården, vid Torslandaviken eller på Brudarebacken. Även med tanke på det så var dessa stationära fåglar ovanliga. Gulhämplingar uppträder mer frekvent i den sydöstra delen av landet och under sträcktider, men det är bara i Skåne som vi har en stabil population av cirka 15–25 häckande par. Enstaka häckningar har även skett på andra ställen, som Öland och Små- Bild: OVE FERLING Kornsparv LJUVLIGT GLASKROSS PÅ ÖSTRA KYRKOGÅRDEN Bild: LENNART HJALMARSSON Bild: LENNART HJALMARSSON Kornknarr smög in på Brudarebacken ÅTERKOMSTEN 2011 hördes den nästintill årliga kornknarren spela på Brudarebacken, därefter rådde tystnad – i åratal. Men 17 juni i år hörde Frida Nettelbladt plötsligt ett välbekant raspande från timmerhögarna i sydost. Efter det tog många skådare vägen om Backen för att lyssna efter den skygga rallfågelns vresiga revirmarkeringar. Fåglar på Västkusten 3/2019 7 Sommaren 2019 Bild: LASSE OLSSON Bild: LENNART HJALMARSSON land. På västkusten ses gulhämpling regelbundet i Halland, där man några enstaka gånger även har kunnat se ungar och därmed konstatera häckning. Den senaste troliga häckningen skedde 2007 i Falkenberg. Gulhämplingarna på Östra kyrkogården fick många besök av skådare. De var dock inte alltid så lättjobbade, utan det gällde att ha både ögon och öron med sig och helst höra det gnisslande locklätet och den klirriga sången som brukar liknas vid glaskross. Då kunde man upptäcka de små gula fåglarna uppe i träden, ibland födosökande på marken, eller rastlöst och lågt flytta sig mellan gravarna. Det var en och annan skådare som fick vänta riktigt länge, eller till och med ge upp och komma tillbaka senare. Fåglarna kunde vara tysta och osynliga långa stunder, speciellt mot slutet av den 10-dagarsperiod de gladde oss. Efter 19 juni sågs de inte mer, och någon häckning blev det inte, i alla fall inte på Östra kyrkogården i Göteborg. Trender för gulhämpling är svårtolkade i landet, men kanske kan de vara på väg uppåt och bli mer vanliga även på västkusten i framtiden? Tiden får utvisa det, vi får hålla ögon och öron öppna! # SILKE KLICK/RRK 28 juli cyklade Lennart Hjalmarsson med familj upp till Backen. Alldeles efter timmerhögarna fick de tvärbromsa. På grusvägen, ett tiotal meter framför dem, stod en ståtlig kornknarr. Den gjorde sitt bästa för att spela skadad, avleda uppmärksamheten. För vid en pöl i vägkanten stod en kornknarrunge och drack vatten! Strax kom ännu en unge kutande, och en till. Totalt kunde sex ungar räknas in. Skådespelet pågick i en kvart. ”Konstaterade häckningar är fåtaliga”, kan man läsa på Artportalens Artfakta, där artens nedåtgående numerär beskrivs. Kornknarr har det nämligen motigt i 2000-talets igenväxande landskap. Under sent 1800-tal fanns uppskattningsvis 60 000 par i landet, 2008 räknades totalt 1 588 spelande hanar in. Sedd i detta ljus är häckningen på Backen extra glädjande. # JAN-ÅKE NORESSON EXOTISKA BESÖK Under några högsommarveckor var centrala Halland i blickfånget när det gällde långväga gäster. Först ut var en tundrapipare som hittades i Korshamn, Morups Tånge den 28 juni. Fågeln bestämdes till amerikansk tundrapipare, men redan samma kväll började man tvivla. Grov näbb, kort vingprojektion och tertialteckningen stämde bättre med sibirisk tundrapipare och artbestämningen justerades. Den adulta fågeln i sin praktfulla sommardräkt var på plats i viken även påföljande dag. Morups tånge är en klassisk fågellokal och favorit för många västkustskådare. Lokalen inbjuder ofta till väldigt fina observationer av bland annat arktiska vadare på nära håll. Platsen är även bra för tättingar, både sträckande under höstarna och rastande på omkringliggande strandängar. 8 juli, en dryg vecka efter tundrapiparens besök, hittades Hallands första och västkustens andra ökentrumpetare någonsin, hoppande omkring i tångbanken. Den kunde ses på kvällen under ett par timmar. Första fyndet på västkusten gjordes på Ramsö i Kosterarkipelagen, Bohuslän 2005. Ytterligare några dagar in i juli sågs som hastigast en 1k skatgök i Enets naturreservat, Steninge, norr om Halmstad. Den satt fint synlig i en buske under en kort stund, men blev sedan bortskrämd av en törnskata och kunde inte hittas igen. Likt ökentrumpetaren var detta andra fyndet för västkusten. Den första sågs på Mönster, Onsalalandet i Halland, 1968. # JOHN ANDERSSON TRUMPETARE & SKATGÖK BILDGÅTAN Som vanligt är fågeln på bild 1 lite lättare och regelbundet förekommande i Sverige medan bild 2 är tänkt att utgöra en lite större utmaning och behöver inte vara anträffad i Sverige men väl i Europa. TEXT OCH BILDER: OLA BÄCKMAN BILD 1 – ART OCH ÅLDER? BILD 2 – ART ? Fågelnyheter från västkusten 8 Fåglar på Västkusten 3/2019 PROBLEMATISKA NYKOMLINGAR Jakt och fågelskådning kan synas som två oförenliga storheter. Eller är det inte så? Som fågelskådare och naturvän är det lätt att känna sig instinktivt negativt inställd till jakt på fåglar. Vi behöver emellanåt förhålla oss till dels traditionell jakt på olika sjöfåglar, ripor och andra hönsfåglar, dels till skyddsjakt på gäss och storskarv. Vad vi inte är lika vana vid i Sverige är avskjutning av invasiva fågelarter. Som invasiva kategoriseras främmande arter som avsiktligt eller oavsiktligt introducerats i nya miljöer och där hotar den inhemska biologiska mångfalden. Välkända exempel är mördarsnigeln, den spanska skogssnigeln, som följt med växter och jord från dess naturliga utbredningsområden samt blomsterlupin, jättebalsamin och parkslide som introducerats som trädgårdsväxter och sedan spridit sig ohämmat. När det gäller fåglar kan närmast nämnas exemplet amerikansk kopparand – en nordamerikansk dykand som introducerats som parkfågel i västeuropa, förvildats och spridits. Den utgör ett hot mot den inhemska kopparanden och hybridiserar lätt med andra andfåglar. I flera europeiska länder genomfördes på 90-talet därför stora insatser för att begränsa artens spridning i Europa. Tidigare i år initierades ett nytt insatsprogram i Sverige mot en art som länge delat fågelsverige i två läger: för eller emot nilgås. Med anledning av nilgåsens ökande förekomst har Naturvårdsverket gett insatsstyrkan mot främmande arter direktivet att alla nilgäss som observeras i Sverige ska skjutas av. Nilgåsen bedöms utgöra ett hot mot den svenska fågelfaunan då den med sitt aggressiva beteende påverkar häckningsframgången hos flertalet arter och också då den har stor potential att hybridisera med andra gäss. Hittills i år har därmed en handfull individer avlivats varav en i Västra Götaland och en på Getterön i Varberg. Precis som mördarsnigeln har nilgåsen hög invasionspotential och även om det känslomässigt för många kan ta emot så uppmanar Naturvårdsverket och SLU alla att rapportera fynd av nilgås till Artportalen. # KARIN MAGNANDER INSATSSTYRKA MOT OMTVISTAD GÅS Bild: BJÖRN DELLMING Bild: KARIN MAGNANDER Nilgås har stor potential att hybridisera med andra gäss och klassas som invasiv art. Jättebalsamin. Fåglar på Västkusten 3/2019 9 Sommaren 2019 OVÄNTAT PAR Vid studier av svarthuvad mås upptäcktes den 5 juni en häckning av dvärgmås på Getterön. Två adulta fåglar uppehöll sig på ”skärfläckeön” i Dammen närmast Fågeltornsparkeringen. En av fåglarna uppfattades ligga på bo och ställde sig vid flera tillfällen och uppvisade ett beteende som normalt endast brukar ses då de vänder äggen. Den andra fågeln uppvaktade samtidigt den liggande fågeln med pinnar i ceremoniella cirkelrörelser. Jag drog mig då till minnes att bland det tiotal dvärgmåsar som observerats på reservatet under några veckor, sågs två adulta fåglar på samma plats redan den 29 maj. Det föreföll lite märkligt att de stod just där även dagarna därpå, när de övriga höll till och födosökte i hela reservatet. Nationaldagen 6 juni ägnades åt att följa upp fåglarnas förehavanden lite noggrannare. Även då sågs äggvändningsbeteenden, men även förmodade ruvningsavlösningar. Likaså uppvaktandet med pinnar. Efter några timmars observerande ställde sig den ruvande fågeln upp och även om avståndet var långt kunde man då se ovansidan av äggen. Därmed var gåtan med de två adulta fåglarna på denna plats löst och Västkustens första häckning av dvärgmås ett faktum. Dvärgmåsen som har en östlig utbredning häckar framför allt i norra Sverige, men också på flera platser i Svealand. Den har ökat som häckfågel från något hundratal par under 1970-talet till över 2000 par idag. I Götaland har den historiskt häckat med ett fåtal par i Vänern, Hornborgasjön och Tåkern liksom på Gotland, Öland och i Skåne. Det närmsta vi kommit misstanke om häckning i vårt närområde, var en adult fågel som uppehöll sig i en skrattmåskoloni i sjön Fävren några mil nordost om Varberg en vår på 1960-talet. Fram till den 14 juni såg allt bra ut för Getteröns dvärgmåspar, även om oron över mängden grågäss var påtaglig. De hade någon vecka tidigare gått upp i hundratals på stora ön i Dammen och lagt sig tätt över skrattmåsarnas koloni. Samma dag lämnade alla skrattmåsar sina bon och ungar där och vi var bekymrade över att samma sak skulle hända på dvärgmåsarnas ö. Istället var det skrattmåsarna som invaderade skärfläckeön i allt större mängd, för att på nytt bygga bon efter gässen framfart på deras tidigare häckplats. Samtidigt blev dvärgmåsarna alltmer irriterade över skrattmåsarnas närhet och gjorde ständiga utfall mot dem. Fram till tiotiden på förmiddagen den 14 juni pågick ruvningen, men därefter lämnade fåglarna plötsligt boplatsen och sågs aldrig till mer. Det var naturligtvis tråkigt, men man får ändå glädja sig åt att ha fått uppleva några veckors häckningsbestyr på Getterön. # REINO ANDERSSON DVÄRGMÅSHÄCKNING! Saxaulsångare på Nidingen FINT SÅNGARFYND När solen gick upp 4 juni var himlen klar och havet lugnt runt Nidingen. Dennis Kraft och Eva Mattsson hade satt upå 19 nät men endast 11 fåglar kunde fångas och ringmärkas, däribland en gråbrun sångare som väckte frågetecken hos ringmärkarna. Fågeln plockades ur nät 5D och genast vidtog bestämningsarbetet, berättar Dennis. Uno Unger, Magnus Hellström och Lars Svensson kontaktades för artbestämningshjälp via telefon. Mikael Käll begav sig från Onsala ut till ön för att bistå. ”Han kom som ett skott!” säger Dennis med ett skratt. Artbestämningen landade slutligen i saxaulsångare –en relativt ny art, tidigare en ras av gråsångare. 2003 splittades dock gråsångaren till två nya arter: stäppsångare och saxaulsångare. Namnet har den fått av biotopen där den häckar. Saxaul är ett karaktärsträd, vida utbrett i torra sand- och ökenmiljöer från centrala Asien bort till Kina. En grupp skådare från Västblekinges ornitologiska förening (VBOF) hade samtidigt en exkursion till just Nidingen och gladdes av det oväntade fyndet. Även skådare från fastlandet anlände under dagen för att försöka se den lilla sångaren som efter att den släpptes mest höll sig dold. I landet föreligger endast fyra godkända fynd av denna avlägsna och svårbestämda gäst. ”Nu hoppas vi bara att ’domstolen’ instämmer i bestämningen till saxaulsångare”, avslutar Dennis. # JOHN ANDERSSON Beställ Fåglar i Göteborgstrakten 2016/2017 ÄNTLIGEN! Efter lång väntan är nu fågelrapporterna för både 2016 och 2017 helt klara för tryck. Eftersom dessa rapporter inte gått att förbeställa och vi inte vet hur stor efterfrågan är nu när rapporterna går att läsa på rrk.gof.nu kommer vi dock bara trycka en begränsad upplaga baserat på hur många som beställer dem. Det kommer inte finnas många överex att köpa i efterhand, så vill du ha en tryckt kopia är det alltså nu du ska beställa. Lägg gärna din beställning direkt idag så du inte missar beställningsdatumet! BESTÄLLNING Sätt in 80 kronor (för en rapport) eller 150 kronor (för båda) på GOF:s plusgiro 89 01 68-8 eller GOF:s Swishnummer 123 268 23 26 senast den 25 september för att beställa. Glöm inte att uppge vilken/vilka rapporter du beställer samt din adress. Rapporterna trycks sedan i slutet av september och skickas ut så fort de är klara. Fåglar i göteborgstrakten 2016 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:1 Fåglar i göteborgstrakten 2017 FÅGLAR PÅ VÄSTKUSTEN SUPPLEMENT 2019:2 Bild: LINNEA HENRIKSSON Bild: PETER LUNDGREN Till slut blev det för trångbott på ön där dvärgmåsarna börjat häcka. STYRELSEN ORDFÖRANDE VAKANT VICE ORDFÖRANDE MANNE STRÖMBÄCK manne.stromback@gof.nu (070-899 66 92) SEKRETERARE ANNA LENA RINGARP annalena.ringarp@gof.nu ( 0708-27 93 76) ANDRE SEKRETERARE ANNICA NORDIN annica.nordin@gof.nu (0707-530758) KASSÖR RODEN BERGENSTEIN roden.bergenstein@gof.nu (0735-68 65 99) ÖVRIGA LEDAMÖTER JOHAN ANDER BERNDT ANDERSSON LEIF LITHANDER ANNICA NORDIN LEIF JONASSON PER UNDELAND PER TENGROTH ULLA ARNBERG JAN FUNKE HAMPUS LYBECK fornamn.efternamn@gof.nu NIDINGENS FÅGELSTATION GOF bedriver ringmärkningsverksamhet på Nidingen från tidig vår till sen höst. Bes ök www.gof.nu/nidingen för mer information om Nidingen och det aktuella bokningsläget. PLATSBOKNING DENNIS KRAFT bokning@nidingensfagel.se (tel nr 0706-38 09 85) KOMMITTÉER EXKURSIONER GUNILLA JARFELT gunilla.jarfelt@gof.nu (0705-15 52 85) FÅGELSKYDD LARS GERRE lassegerre@yahoo.se ( 073-386 37 65) HEMSIDA NILS ABRAHAMSSON nils.abrahamsson@gof.nu (0708-19 44 77) INFORMATION OCH KOMMUNIKATION gof@gof.nu INVENTERING MIA WALLIN mia.wallin@gof.nu (0706-17 42 58) MÅNADSMÖTEN ULLA ARNBERG uarnberg@gmail.com (0707-75 88 25) NIDINGEN HANS SÖDERSTRÖM hans.soderstrom@gof.nu (031-92 22 27) RAPPORTKOMMITTÉN (RRK GÖTEBORG) JOHAN SVEDHOLM johan.svedholm@gof.nu (031-24 00 82) STUDIEVERKSAMHET LEIF JONASSON leif.jonasson@gof.nu (0706 –51 80 79) TORSLANDAVIKEN KÅRE STRÖM kare.strom@gof.nu (0303-24 95 95) FÅGELRAPPORTERING Rapportera helst dina fynd till Artportalen (www.artportalen.se) så snart som möjligt efter observationstillfället. Inrapporterade observationer visas på Artportalen. Du kan även gå till glutt.se och välja Senaste fynden från Göteborgsområdet i popup-menyn. Har du inte möjlighet att rapportera till Artportalen går det även bra att skicka intressantare rapporter direkt till respektive rapportkommitté (se nedan). REGIONALA RAPPORTKOMMITTÉER RRK BOHUSLÄN RAPPORTMOTTAGARE: LARS VIKTORSSON lars.h.viktorsson@gmail.com (Stenbackevägen 5, 451 34 Uddevalla) RRK VÄSTERGÖTLAND RAPPORTMOTTAGARE: MAGNUS HALLGREN m.hallgren@gmail.com RRK GÖTEBORG RAPPORTMOTTAGARE: PER BJÖRKMAN rrk@gof.nu (Klassikergatan 9, 422 41 Hisings Backa) RRK HALLAND RAPPORTMOTTAGARE: ULF LÖFÅS rrk@hallof.se (Ulf Löfås, Nässelvägen 2, 311 96 Heberg) FÅGELCENTRALEN Kontakta Fågelcentralen om du behöver hjälp med att ta om hand en skadad fågel. Mer information finns på www.fagelcentralen.se. KONTAKTPERSON PETRA LUNDEMO petra@animalshope.com (0303-165 01) JAN WESTIN jan@animalshope.com (0709-967601) Kontakta GOF BESÖKSADRESS Södra dragspelsgatan 32 421 22 Västra Frölunda ADRESS Box 166 421 22 Västra Frölunda HEMSIDOR www.gof.nu www.kustobsar.se TELEFON/E-POST 031-49 22 15 gof@gof.nu Bild 1 Fågeln ses nästan rakt framifrån vilket gör det lite svårt att avgöra hur kraftig näbben är och fågelns storlek är också svårbedömd. Vattringen på bröstet är dock typisk och även mörkare ögonmask kan anas, en honfärgad törnskata. Bland annat det ljusa, tydligt vattrade huvudet visar att det är en ungfågel. (Visingsö, augusti). Bild 2 En doldis till sångare i en buske men faktiskt betydligt mer synlig än ofta annars. På bilden syns trots allt det som behövs för att kunna bestämma fågeln. Otecknad undersida, typisk mörkfläckad teckning på ovansidan, en skymt av den fläckade undergumpen samt en antydan till streckning på hjässan. Kombinationen gör att vi landar i en gräshoppsångare. (Kungsbacka, maj). LÖSNINGAR TILL BILDGÅTAN GOF VERKAR FÖR ATT SKYDDA OCH UTFORSKA FÅGELFAUNAN, SPRIDA KUNSKAP OM FÅGLAR OCH STIMULERA FÅGELINTRESSET.#

Kategorier
#3/2019 Exkursioner och resor Föreningsinformation

Kvismaren & Tåkern – Östlig spaning med mersmak 24-26 maj

FpV nr 3/2019, s. 10-11

Anna Lena Ringarp

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

gof-exkursion 10 Fåglar på Västkusten 3/2019 HELA 21 GOF:ARE från Göteborg med omnejd drog iväg på fredagseftermiddagen i en buss, modell mindre och trång, och en privatbil. Målet första kvällen var naturreservatet Kvismaren utanför Örebro. Men resan är ganska lång, vädret var ganska trist och det blev gruppbeslut på att muntra upp oss genom att leta efter en rapporterad turturduva i Kumla. Förvånade Kumlabor fick se hela gruppen stå i regnet och spana på hustaken runt den gatukorsning där duvan flera gånger rapporterats. Och förvånade gruppmedlemmar (i alla fall flera av oss) fick efter en stund se den sitta där på sitt hustak, väldigt vacker i det milda eftermiddagsljuset när regnet upphört. Om alla fåglar vore så förutsägbara … VI KOM SÅ SMÅNINGOM till Sörby säteri, med anor från stormaktstiden på 1600-talet, som dagens ofrälse ägare gjort om till ett modernt ”Bo på lantgård”-ställe. Fina rum, om än lite oförutsägbara i sin möblering, och en fantastisk frukost och frukostsal med pampiga tavlor och historiska möbler. Som vanligt hann vi skådare bara ägna flyktig uppmärksamhet åt historien, det var nuet och fåglarna vi var ute efter på kvällspromenaden. För det var bara en kort busstur till Kvismare kanal, där vi gick längs Ormkärret fram till plattformen vid vattnet. Kvällen gav oss smalnäbbad simsnäppa, myrspov, dvärgmås och rödvingetrast, bland annat. Den smalnäbbade simsnäppan kom förresten att förfölja oss, för nästa dag stötte vi på flera närkingska skådare som sa: ”ni måste åka och se simsnäppan”. –- Det var vi som hittade och rapporterade den, kunde gruppen svara då (ja, särskilt Conny som fann den, förstås) med viss tillfredsställelse. MORGONEN DÄRPÅ DROG VI UT före frukost på en tretimmars promenad över åkrarna. De stora gula rapsfälten hade passerat höjdpunkten i blomningen men lockade många gulärlor, som föreföll häcka i fälten. Vi hörde härmsångare och trädpiplärka och såg stenskvättor – en art som också här gått tillbaka, fick vi höra. Under frukosten på slottet, förlåt säteriet, kom den tidigare ordföranden i Närkes Ornitologiska Förening, Jan Sundell, och berättade lite om forskningen vid Kvismarens fågelstation – bland annat om trastsångare (en forskning vi förresten får höra mera om under höstens föreläsningsprogram inom GOF). Han och andra hade dessutom tipsat vår exkursionsledare Uno Unger om lokaler, inte minst då för ortolansparv. Han kunde berätta att man i år observerat tre hanar och en hona, och när vi promenerat över fälten till den anvisade lokalen kunde vi länge stå och lyssna på den typiska sången som trots vinden hördes klart och tydligt. Några av oss fick se fågeln också. Fälten vi gick över var glest besådda, ett medvetet försök att få fåglarna som kräver öppen jord att trivas bättre. Men inga ansträngningar att rädda ortolansparven kvar i dessa trakter hjälper, berättade Jan Sundell, den kommer snart att vara helt försvunnen härifrån. Runt Kvismaren finns det, som på så många håll, anledning att begrunda människans påverkan: hela området är en återtagof- Stadsskådning efter turturduva i Kumla, Vätternröding till middag på vandrahem på Omberg och sjungande ortolansparv nära Kvismaren. Utdelningen var riklig när GOFskådare drog österut. TEXT : ANNA LENA RINGARP ANNALENA.RINGARP@GOF.NU KVISMAREN & TÅKERN ÖSTLIG SPANING MED MERSMAK 24–26 MAJ gof-exkursion Svarthakedopping , Tåkern . Trots sporadisk mc-körning och tippning av krot i området var fågellivet överflödande. Bilder: KIM LARSSON Fåglar på Västkusten 3/2019 11 kvismaren gen våtmark med reglerat vattenstånd. Många arter har gynnats, andra kan vi inte rädda tillbaka. Men solen sken på oss och ett par törnskator, årskryss för de flesta, gladde oss på promenaden tillbaka. NÄSTA ANHALT BLEV LÖTEN, ”dansbanan”, där vi såg många typiska Kvismarenarter, särskilt då svarttärnor i häckningsbestyr, dvärgmås och årta. Vi fortsatte till Hammarmaden, där Uno från bron i närheten hittade fyra myrsnäppor som rapporterats tidigare. Gluttsnäppa, röd- och grönbena, liksom större strandpipare och årta provianterade längs kanalens stränder. Vi gick därefter tillbaka i morgonens fotspår till Lövholmen där vi bland vassen hörde vattenrall och skäggmes och njöt av en lärkfalkshane som parkerade sig väl synlig i en topp. En resa på drygt två timmar tog oss till middagsbordet med Vätternröding på Stocklycke vandrarhem på Omberg, en liten stund från Svanhals vandrarhem där vi tillbringade natten. Den tidiga söndagsmorgonen följde ett självklart mönster: ut i vassen på de långa spångarna, lyssna efter skäggmes och sävsångare och rörsångare, undra hur många rördrommar som egentligen hörs och beundra majvivorna på de små öppningarna i vassen. Ja, Uno hittade förstås både blommor, insekter och grodor att också stanna till för. Och det är roligt att bli varse hur trenden bland inbitna fågelskådare att låta blicken svepa lite vidare, över fler arter än fåglar, sprider sig i en grupp och skänker så mycket glädje. Den lilla grodan som fick sina tår räknade av Uno kunde nog knappast ha önskat sig en känsligare hand, en som hanterat tiotusentals mycket små fåglar på Nidingen. TÅKERN ÄR ALLTID TÅKERN –- alldeles underbar, och deras stora naturum med vasstak och vassväggar verkar bara bli finare och finare med åren. Där stannade vi en god stund och fick se svarthakedoppingar på nära avstånd och bläsgäss, bland annat. Men morgonen och hela dagen var blåsig och det kom förstås att påverka skådandet. Vi åkte motsols runt sjön, till de fågelstigar med torn som finns där. Avslutningen blev en nyhet och efter själva Naturrum den roligaste platsen, en nyanlagd liten våtmark: Holmen. Där finns ännu inget torn och man får skåda från vägen. Men den grunda våtmarken, som avskärmats från själva sjön, erbjuder en fristad för svarthakedopping och smådopping och vi såg även mindre strandpipare och årta där. Vår artlista hamnade på 110 arter, vår tacksamhet mot chaufförerna Berndt och Bertil och vår exkursionsledare Uno är stor. Vi ses väl där igen? # Uno hittade förstås både blommor, insekter och grodor att stanna till för Gulärlor lockades till rapsfälten , både härmsångare och trädpiplärkor sjöng för fullt under morgonturen.

Kategorier
#3/2019 Fågellokaler Fyndsammanställningar

Höst på Smitten – Stans bästa sträcklokal i backspegeln

FpV nr 3/2019, s. 12-15

Kristoffer Nilsson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

flyttfågelstråk DET FANNS EN tid när jag bodde i Göteborg och mina höstar kretsade mycket kring att bevaka tättingsträcket vid Smithska udden. Smitten var på den tiden en av Västkustens bäst bevakade sträcklokaler och fågelräkningarna visade att det på den tiden var Göteborgs överlägset bästa sträcklokal, kvantitativt sett. Det var ingen ny information. Fågelskådare hade stått vid Smitten redan under 1970-talet och upptäckt uddens potential. Göteborg är ju annars en stad med tämligen få lämpliga uddar mot havet. Mitt intresse för Smithska udden föddes i början av 2000-talet och jag fascinerades lika mycket av fågelrörelserna som av den magnifika utsikt man hade från obsplatsen, över Amundön i söder och den södra skärgården i väster. Soluppgångarna i öster var också väldigt betydelsefulla och det är väldigt få cykelturer till Smitten jag ångrat genom åren. Även om det inte passerade väldigt många fåglar vissa dagar så var det alltid en strålande start på vilken dag som helst att få stå på Smitten. Under höstarna 2002–2009 tillbringade jag delar av 521 dagar på Smithska udden mellan 1 augusti och 20 november. Jag räknade drygt 1,4 miljoner fåglar varav ungefär hälften var bo-/ bergfinkar. Vi nöjer oss med det som statistik från dessa år. Resten av denna text kommer istället främst handla om när olika fågelarter passerade vid Smitten under hösten och då mycket säkert är ganska likt även den kommande hösten så kan texten kanske fungera som en liten vägledning till hur vissa av våra flyttfåglar lämnar landet. Jag har valt att skriva denna text helt improviserat och förmedla minnesbilder tio år efter den sista hösten jag stod på Smitten. Jag har alltså inte gått tillbaka och tittat på de artiklar jag skrev efter varje säsong och publicerade i FpV så någon detalj kan jag säkert minnas fel, men det bör vara marginellt. TROPIKFLYTTARE I AUGUSTI Inledningen av månaden bjöd i regel på låga antal av tropikflyttare såsom trädpiplärkor, gulärlor och svalor. Antalet ökade successivt under månaden och kulminerade i regel under andra halvan av augusti. Dagar med fyrsiffriga antal för tornseglare, trädpiplärkor och gulärlor förekom. Vissa år var antalet mindre korsnäbbar högt och bland dessa kunde bändelkorsnäbbar finnas med. Sällsynt noterades biätare, skräntärna och ängshök. En art som drog förbi, nästan varje höst, var ortolansparven. Den är gissningsvis mycket mer sällsynt nuförtiden. Detsamma gäller förmodligen även rosenfinken. Augustimorgnarna var ofta magnifika. Solen värmde upp morgonen snabbt och fåglarnas lockläten var i regel lätta att upp- Under åtta år följde Kristoffer Nilsson det mäktiga höststräcket över Smithska udden. Väldiga rörelser av ringduvor och kajor gjorde lika djupt intryck som enstaka glimmande obsar av biätare, gulhämpling, ängshök och islom. TEXT : KRISTOFFER NILSSON KRISTOFFERNILSSON6@GMAIL.COM 12 Fåglar på Västkusten 3/2019 HÖST PÅ SMITTEN STANS BÄSTA STRÄCKLOKAL I BACKSPEGELN Kristoffer Nilsson minns spanardagar på Smitten. Bild: KARIN MAGNANDER flyttfågelstråk En storla bb passerade en gång på sydsidan, efter en storm Fåglar på Västkusten 3/2019 13 I september kunde lockande forsärlor höras redan i den första gryningen, när Smittens spanare tog sig upp mot obs-platsen. höst på Smitten Morgnar na blev ganska snabbt allt mörkare och kyligare under september, men gryningarna var kanske som allra vackrast då fatta från den ljusblå himlen. Det kunde vara desto svårare att få syn på dem mot den bakgrunden. Jag minns framför allt grå flugsnappare i slutet av augusti. De stod ofta i talltopparna och gjorde åtskilliga sträckförsök, men sågs sällan lämna udden. FÖRSTA HALVAN AV SEPTEMBER Tropikflyttarna började successivt minska med få undantag där ladusvalan nog var det tydligaste. Ladusvalans sträcktopp inföll ofta före 15 september. Så var det även för sädesärlan och den mycket mer sällsynta rödstrupiga piplärkan som var årligt förekommande. Grönsiskor, bofinkar, ängspiplärkor och järnsparvar började uppträda i högre antal och den första sträckande taltrasten dök upp. Unga bivråkar och bruna kärrhökar sågs främst under denna period och sällsynt kunde någon lärkfalk ses. En storlabb passerade en gång på sydsidan, efter en storm. Morgnarna blev ganska snabbt allt mörkare och kyligare under september, men gryningarna var kanske som allra vackrast då. Lockande forsärlor hördes i regel redan i den första gryningen när jag promenerade upp till obsplatsen. Det behövdes i regel inte så mycket mer för att göra mig glad den dagen. Fågelskådning är ett stort privilegium i många avseenden. Bild: MAGNUS RAHM flyttfågelstråk 15 SEPTEMBER – 15 OKTOBER Enstaka tropikflyttare kunde ses en bit in i oktober och under denna period passerade överlägset flest fåglar över Smitten. Morgnar med tusentals ängspiplärkor och tiotusentals bofinkar inföll i regel först i samband med ett kalluftsinbrott runt den 20 september och sträcktoppen för dessa båda arter var i regel under slutet av september. Även arter som grönsiska, sävsparv och forsärla toppade då. I samband med kalluftsinbrott i början av oktober kom den första riktigt bra ringduvedagen. Tiotusentals duvor flög i de mest fantastiska formationerna över Näsetudden. Några dagar senare kom kajorna för första gången under hösten – i tusental, redan i gryningen. Deras sträcktopp var ofta väldigt punktlig med fantastiska morgnar i mitten av oktober. Smithska udden var på den tiden en av landets främsta lokaler för sträckande kajor, antalsmässigt. Andra arter som började dyka upp i högre antal under denna period var bergfinkar, större korsnäbbar (om det var sådana år), lappsparvar, trädlärkor, skogsduvor och mesar. Bland de sistnämnda var blåmesen vanligast. Varje år noterades även svartmesar, talltitor och stjärtmesar. Vid månadsskiftet och en bit in i oktober var det oftast bäst fart på mesarna. Sällsynt, men regelbundet, noterades varfåglar och ännu mer sällsynt observerades gulhämpling, jordugglor och större piplärkor. Bland alla fantastiska upplevelser på Smitten är det nog gryningarna med de enorma flockarna av kajor, och vissa duvmorgnar, som etsat sig fast i mitt minne för alltid. Jag kommer till exempel aldrig glömma en oktobermorgon då drygt 23 000 ringduvor flög söderut under två timmar. Eller rättare sagt, det var så många jag hann räkna. Det faktiska antalet var säkert betydligt högre eftersom flockarna var tämligen svåra att upptäcka på himlen. Jag valde nästan alltid att bara använda mig av handkikare på Smitten och ”skådade” mest med öronen. SLUTET AV OKTOBER OCH NOVEMBER Goda sträckdagar med kajor och ringduvor kunde fortsätta i slutet av oktober och trastarna började dyka upp i större antal. Både rödvingetrast och björktrast kunde räknas i tusental. Arter som grönfink, gulsparv och vinterhämpling hade sin sträcktopp och med lite tur kunde man höra någon snösparv. Flockar med gäss passerade främst i samband med kalluftsinbrott vid månadsskiftet. Bland sällsyntare arter noterades berglärkor några höstar, en svartnäbbad islom flög förbi och en trädpiplärka sågs en gång i början av november. Vissa morgnar var extremt kalla i slutet av perioden. Flera av dessa morgnar var det svårt att få ihop hundra fåglar i sträckprotokollet! Men på något sätt spelade det inte så stor roll om det var 40 000 fåglar i sträckprotokollet eller bara 50. Genom att besöka en plats så regelbundet som jag gjorde under denna tidsperiod blev varenda besök en viktig pusselbit i en mycket större helhet. Jag visste ofta redan när jag åkte hemifrån att vissa morgnar skulle bli bättre eller sämre, rent fågelmässigt, men jag visste aldrig hur gryningen skulle se ut eller om det plötsligt stod en mård i ett stenröse, om kråkorna upptäckte en berguv i talldungen eller om den där oväntade arten skulle passera just den morgonen. Och vissa morgnar, när jag trodde att det skulle bli sämre, blev jag överraskad av att det var massor av fåglar. Det är något av det bästa med fågelskådning – att det oväntade händer när man minst anar det. Särskilt om man, som jag, mest har fokuserat på att följa flyttfågelrörelser vid olika platser. Då dyker överraskningen upp från ingenstans, smeker sinnesorganen en kort stund och försvinner därefter spårlöst, men har ändå generöst skapat fantastiska minnesbilder för alltid. SMITHSKA UDDEN IDAG? När jag skrev detta kapitel gick jag tillbaka till de artiklar jag publicerade under 2000-talet för att kunna presentera exakta antalsuppgifter. Idén med detta kapitel växte fram när jag skrev den övriga texten och kommer här beröra vissa arters uppträdande under 2000-talet och hur jag tror att det ser ut vid Smitten i höst. Jag har valt ut fem arter och Det är nå got av det bästa med fågelskådning – att det oväntade händer när man minst anar det! 14 Fåglar på Västkusten 3/2019 Bild: ANNIKA RASTÉN Bild: ANNIKA RASTÉN Större korsnäbb. Gulärla. Lappsparv. en artgrupp som jag tror har ett annat uppträdande vid Smitten idag än vad arten hade för 10–15 år sedan. Staren var ganska sällsynt i början av 2000-talet med årssummor på under 500 ex. Trenden var ökande under perioden och 2009 passerade 3 176 starar. Jag tror att man ganska enkelt skulle få ihop högre antal nuförtiden. En art som då var ganska fåtalig var gulsparven. 2006 räknades 340 gulsparvar och den högsta dagssumman hittas den 14 oktober samma år med 58 ex. Jag har tyvärr svårt att tro att motsvarande tal i slutet av 2010-talet är i närheten av dessa. Kråkan visade en tydligt negativ trend under perioden och vissa års totalsummor hamnade under 100 ex under senare delen av 2000-talet. Den trenden tror jag tyvärr har stabiliserat sig på lägre nivåer. Sånglärkan var aldrig särskilt vanlig under 2000-talet. I genomsnitt räknades 92 sånglärkor per höst och det antalet är nog tyvärr något lägre nu. Forsärlan visade en tydligt uppåtgående trend under 2000-talet. Totalt passerade 160 forsärlor hösten 2006 och det var den högsta säsongssumman. Jag tror att den hade haft svårt att klara sig som rekordnotering i år. Avslutningsvis vill jag beröra gässen. 2009 sågs bland annat två spetsbergsgäss, åtta sädgäss, 1 670 grågäss, fyra prutgäss, 18 vitkindade och 29 kanadagäss. Spetsbergsgäss borde vara lättare att se, liksom sädgäss (rasen rossicus) och vitkindade. Grågässen och kanadagässen borde också kunna passera i högre antal medan prutgåsen, då som nu, troligen är en raritet vid Smitten. EN SÄRSKILD PLATS I MITT HJÄRTA Det känns nästan overkligt att det har gått tio år sedan jag räknade fåglar vid Smitten den sista hösten 2009. Än idag går det inte en vecka utan att jag på något sätt tänker på Smithska udden. Det är en plats som har fått en särskild plats i mitt hjärta och det är med stor tacksamhet jag blundar en stund och ser solen gå upp över Hovås i öster och en trädpiplärkas lockläten når mina öron. Jag upptäcker den lilla fågeln mot en molntuss på himlen och hon flyger en kort omväg i en cirkel innan hon bestämmer sig för att flyga ut över vattnet mot Amundön och fortsätter sedan sin resa över Europa och stora delar av Afrika för att nå vinterkvarteret. Det är väldigt lätt att fyllas av värme när jag tänker tillbaka på allt vackert jag hade förmånen att uppleva där. Tack för alla fantastiska upplevelser, Smithska udden. # Fåglar på Västkusten 3/2019 15 höst på Smitten Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ANNIKA RASTÉN Rovfåglar som bivråk, lärkfalk, och till och med ängshök har kunnat räknas in under nio år på Smitten. Mindre korsnäbb. Augusti kunde ge stora mängder tornseglare. Bild: ANNIKA RASTÉN

Kategorier
#3/2019 Fördjupning

Myrslungare och andra folkliga fågelarter

FpV nr 3/2019, s. 16-17

Pär Sandberg

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Fågelnamnens historia 16 Fåglar på Västkusten 3/2019 DEN LILLA STYVNACKADE MYRSLUNGAREN sa han, tittade på mig och skrattade. Ja varför inte, namnet horsgök finns ju exempelvis för enkelbeckasin. Och då skall ordet hors stå för häst, enligt Ivar Hortlings bok Svenska Fågelnamn. DE STRAMARE VETENSKAPLIGA NAMNEN vill skärpa exakthet och nagla fast det studerade objektet. Och så skall det naturligtvis vara i de sammanhangen. De folkliga namnen eller beteckningarna däremot, måste ha växt fram under nyttjandet av spadar, tung mylla, bra och bistert väder där man fått tåla sig, men antagligen också ur gyllene ögonblick och välsignade stunder. Det borde vara så i alla fall. Namnet på en fågelart kunde bli till ett järtecken, medan det vid andra tillfällen fungerade som årstidsklocka, som visade när det var dags. Man tydde ut ur de ständiga upprepningarna i vardagen, sökte mönster precis som forskaren men inte som raster för teorier. Mönstren ingick i överlevandet, men också som sällskap och kanske till och med som underhållning. Man kan endast försöka föreställa sig bondelandskapets långa tystnad vintertid under 1800-talet, då ensamgårdarna växte fram ur skiftena, och kontrasten i april och maj då bofink och lövsångare kom åter till Norden. Innan radio och annan kommunikation var uppfunnen måste fågelsången tillsammans med ljusets återkomst ha gjort stor skillnad. Kvittrande ladusvalor över gårdsplanen och taltrast som härmade och ljöd över skogen borta i brynet. Den tidens melodiradio? MAN KAN UNDRA om någon i det gamla bondesamhället skrev ner något om dessa iakttagelser, om de reflekterade över dem. Kanske orkade man inte, troligen hade man fullt upp ändå och möjligen var det också trivialt och självklart, inget att plocka fram penna och papper för. Om man nu hade detta och kunde skriva, och så var det ju inte heller till någon direkt nytta. Flera naturintresserade lantpräster däremot noterade systematiskt i Linnés anda med Frihetstidens nya idéer om nytta i vardagen under det tidiga 1800-talet. Många av dem introducerade även nya brukningsmetoder, ny teknik och uppmuntrade till att plantera fruktträd. Handböcker och verk om fåglar från detta bondeårhundrade innehåller många gånger objektivt beskrivande texter med detaljerade mått av vingar, tarser och näbbar, inte minst Sven Nilssons så ofta refererade verk Skandinavisk Fauna. Varje Himmelsget, horsgök och styvnackad myrslungare. Bondesamhällets folkliga artnamn kan vara lika talande som de mer sentida, vetenskapliga. TEXT : PÄR SANDBERG PARSANDBERGVBG@GMAIL.COM MYRSLUNGARE OCH ANDRA FOLKLIGA FÅGELARTER Fågelnamnens historia Kvittrande ladusvalor vid gården och taltrastens sång från skogsbrynet var kanske dåtidens melodiradio. Bild: JAN-ÅKE NORESSON myrslungare och andra folkliga fågelarter fågelart är behandlad med rubriker, där den avslutande lyder: nytta och skada. Under nötväcka står det lakoniskt: köttet är ätligt. Gulsparvens är smakligt, för att nämna ytterligare en art. MEN ÅTER TILL allmogen. Himmelsget var ett annat namn för den långnäbbade beckasinen. Det skulle naturligtvis aldrig godkännas idag i någon namngivningskommitté, men det låter onekligen fantasin skena iväg. Disneys vindlande julslädtomte i skyn dragen av renar eller kanske till och med av getter förklädda till beckasiner …? Medeltidens horsgök med det gnäggande lätet skulle hålla de betande hästarna borta från ängen där beckasinen höll till. Den förebådade även regn sa man, och kallades sålunda också regnmäckra. Tolkningar och tecken, djuren och människorna i en praktisk relation – som det var förr. ÄVEN KRING MORKULLAN finns gott om tolkningar, skrönor och historier. Naturligtvis bidrar den populära jakten till detta, det så kallade draget, i jägarkretsar. Dunkla vårkvällar när ljuset äntligen var tillbaka efter vintern och svårigheten att hitta den kamouflerade vadaren på marken har säkert bidragit till dessa historier. Om den under spelflykten berömda knorten följt av pisspandet kommit att tolkas på flera sätt vet jag inte, men i Ivar Hortlings Svenskas Fågelnamn från 1944 finns en rolig uppgift: ”några förf. göra gällande, att dessa ljud ”födas i halsen, gå i krampaktiga vågrörelser genom bröstet o. buken o. stötas hörbart ut g:m anus, som därvid arbetar konvulsiviskt och kränges ut o. in”. Förleden mor i namnet kommer av ”tät skog” och kulla betyder ungefär ”flicka”. Kullan var en omhuldad fågel i jägarkretsar. I Hortlings roliga och kulturhistoriskt intressanta bok finns tusentals lokala namn för olika fågelarter. Dock inget som inleds med prefixet ”styv”, sålunda inte heller någon styvnackad myrslungare. Förslag på art? # I svunna sekler fick fåglar som höll till runt gårdarna sina egna namn. Ibland för att de var jaktbart vilt, ibland för att de stakade ut viktiga datum för sådd, skörd och andra väsentligheter i bondesamhället. Bilden är från Äskhults by, norra Halland, pietetsfullt bevarad till eftervärlden. Bild: AERIAL PHOTO OF GOTHENBURG Bild: PÄR SANDBERG Fåglar på Västkusten 3/2019 17 Himmels – get var ett annat namn för den långnäbbade beckasinen

Kategorier
#3/2019 Fältbestämning

Arta måsar i flykten

FpV nr 3/2019, s. 18-23

David Armini

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

fältbestämning 18 Fåglar på Västkusten 3/2019 URVAL Här behandlas måsar som kan eller borde kunna ses på sträck vid den svenska västkusten. Tio arter tas upp – samtliga som har setts i Sverige utom långnäbbad mås, präriemås och sotvingad mås. Alla tio har setts eller borde kunna ses sträckande hos oss under höst eller vinter. Varje art beskrivs i den ungfågeldräkt som är troligast under höst och vinter – för de flesta arter innebär detta första vinterdräkt. UPPDELNING Samtliga måsar är knutna till vatten och kan ses vid vilken kust som helst. Ett sätt att dela upp dem är i en grupp pelagiska respektive en grupp som ofta förekommer på inlandslokaler. Till gruppen landmåsar hör förstås våra allmänna arter skratt- och fiskmås, samt den allt vanligare svarthuvad mås. Hit hör också extremt sällsynta nordamerikanska trädmås och ringnäbbad mås. För resterande fem måsar gäller att de är pelagiska, alltså bundna till havet. Undantaget är dvärgmås som häckar i insjöar och sträcker över land. Likväl är det en art som utanför häckningstid nästan exklusivt är pelagisk. Uppdelningen avspeglar också ungfåglarnas vingovansida: alla landmåsarna har en spräckligt tecknad vingovansida med tydlig svart kant på armpennorna. De pelagiska måsarna har en renare tecknad vinge: Ismås nästan helt vit och de andra fyra med kontrasterande svart-vit-grå-teckning och med vita eller nästan helt vita armpennor och inre handpennor. Även uppträdande, beteende och flyktsätt skiljer sig mellan grupperna, även om skillnaderna inte är konsekventa. Förenklat kan landmåsar i större utsträckning förväntas ses sträckande i flock i lugnare väder, medan de pelagiska måsarna är mer sannolika att se när det blåser mer Förekomst och flyktsätt En dag med pålandsvind vid västkusten finns fyra arter som är sannolika att se, två arter vardera av landmåsar och pelagiska måsar: skrattmås, fiskmås, tretåig mås och dvärgmås. De sex andra arterna är ovanliga eller extremt ovanliga – från de årliga tärnmås och svarthuvad mås, till trädmås som setts fyra gånger i Sverige. Som med all fältbestämning är det nödvändigt att titta på många individer för att lära sig och få en känsla för karaktärer i dräkt, form och flyktsätt. Bra är också att ta hjälp av omständigheter och årstid för att få en ledtråd. Vid svag ffältbestämningältbestämning Sträckande måsar är spännande, men kan också vara stressande. Ofta går det fort, enskilda individer kan vara svåra att hitta och bestämma. Vi går igenom tio arter i ungfågeldräkt. Fyra är vanliga under sträck/ havsfågelskådning, fyra är sällsynta men har setts på västkusten. Två har inte setts här – ännu. TEXT: DAVID ARMINI DAVID@ARMINI.SE ARTA MÅSAR I FLYKTEN Fåglar på Västkusten 3/2019 19 måsar i flykten Bild: HANS ZACHRISSON vind i augusti bör det vara större andel fisk- och skrattmås, medan andelen dvärg- och tretåig mås är högre vid hård pålandsvind senare under hösten. Tänk också på att form och storlek är svåra att avgöra: Dvärgmås är visserligen signifikant mindre än en skrattmås, men det är överraskande svårt att avgöra detta utan att ha fåglarna sida vid sida. Även vädret påverkar intrycket av fågelns storlek. Hård vind pressar fjädrarna mot kroppen och fågeln rör sig på ett annat sätt – sådant kan påverka storleksintrycket. Flyktsätt och rörelsemönster är ofta till hjälp vid artbestämning, men även här varierar intrycket mycket beroende på väder. GRUPP 1: LANDMÅSAR Särskilt vid svag vind flyger dessa arter gärna i flock, även blandflockar är vanliga men bara inom gruppen. Det är exempelvis nästan otänkbart att se en tretåig mås i en flock med skrattmåsar, medan skrattmås och fiskmås ofta ses flyga tillsammans. Vid hårdare vindar praktiserar samtliga arter dynamisk flykt, och flyger till och med i fina bågar. De kan alltså växla mellan att flyga högre upp i den hårda vinden för att få fart, och sedan sjunka närmare vattnet där det blåser mindre för att vinna väg. Detta sker ofta med mycket flaxande med vingarna, men de kan också glidflyga både korta och långa stunder. Särskilt fiskmås kan flyga i vackra bågar. SKRATTMÅS Allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. I alla väder är både profil och flyktsätt typiska för en van betraktare. Skrattmås flyger aktivt, med bestämda vingslag, ungefär som en person som tävlingsror. Flyktsättet kan påminna mer om en tärna än en trut. Få måsar är så grafiskt eleganta som tretåig mås. Ungfåglarna behärskar till fullo konsten att rida på vindarna, även i styv kuling. fältbestämning 20 Fåglar på Västkusten 3/2019 Under sträck i svag vind flyger skrattmåsar gärna i flock, ibland på höjd. Vid hård vind nyttjar den inte dynamisk glidflykt lika mycket som fiskmås. Mest blir det enstaka kast som då ser ut mer som att skrattmåsen drabbats av en hård vindby. Ofta flyger den nära vattenytan. Hård vind brukar också innebära att det ses färre skrattmåsar vid kusten. FISKMÅS Är liksom skrattmås en allmän häckare i landet som ofta ses sträckande vid kusten. Fiskmås kan både upplevas som anonym och elegant. Nästan oavsett väder tar den sig fram utan att göra något väsen av sig, med en flyktstil som är väl anpassad och ekonomisk oavsett väder. Vid lugnare väder flyger den gärna i flock, likt skrattmås, och arterna förekommer ibland i blandflockar. Vid hård vind överraskar den med att flyga i vackra bågar i väl balanserad dynamisk glidflykt. Emellertid genomför den sällan konsekvent bågflykt under en längre stund, som om den behövde stanna upp och flyga vanligt efter några vackra bågar. SVARTHUVAD MÅS Arten ses årligen i Sverige och ökar dessutom. Exempelvis har samtliga sex fynd av sträckande fåglar vid Hönö skett efter 2011. Svarthuvad mås liknar fiskmås till form och storlek och särskilt ungfåglar är lika varandra även i dräkten. Flykten kan påminna både om skrattmås och fiskmås. TRÄDMÅS Det finns bara fyra publicerade fynd av denna nordamerikanska art i Sverige, men den är en årlig gäst på de brittiska öarna så den kan vara förbisedd. Arten är svår att skilja från skrattmås, och genom att den är så sällsynt behövs förmodligen fotodokumentation för att en sträckande individ ska publiceras. Arten är mycket lik skrattmås i alla dräkter, men är bland annat mindre och kan påminna om dvärgmås. RINGNÄBBAD MÅS Liksom trädmås är detta en art från Nordamerika som är extremt sällsynt i Sverige med endast 11 publicerade fynd. Arten är dock årlig på de brittiska öarna och kan vara förbisedd i Sverige. Precis som med trädmås fordras förmodligen foto för att en förbisträckande ungfågel ska bli officiellt publicerad. Arten är nära släkt med fiskmås och liknar denna i alla dräkter, ungfågel påminner också om svarthuvad mås. GRUPP 2 – HAVSMÅSAR Samtliga arter i denna grupp är strikt bundna till havet året om, utom dvärgmås under häckningstid. Till skillnad från gruppen landmåsar, ökar sannolikheten att se någon av dessa arter under en dag med hårdare pålandsvind. Dvärgmås och rosenmås flyger gärna i flock precis som landmåsarna (även om det inte är aktuellt med flockar av rosenmås i Sverige, så skulle det vara tänkbart att se en i en dvärgmåsflock). De andra måsarna flyger aldrig i uttalade flockar, men de kan uppträda i en löst sammanhållen grupp. TRETÅIG MÅS En liten koloni finns sedan 1967 på Nidingen, men framför allt uppträder arten i Sverige i samband med pålandsvind längs västkusten. Hårdare vind brukar dessutom innebära att fler ses. Arten har en karaktäristisk kombination av att flaxa likt andra måsar, men också kunna växla till flykt med stela vingar, närmast liknande stormfågel eller till och med liror. Tretåig mås kan flyga elegant och länge i dynamisk glidflykt, med endast få stela vingslag. Den flyger inte i flock liknande dvärgmås, skrattmås eller fiskmås, men kommer ofta i löst sammansatta grupper. I samband med höststormar kan så stora mängder förekomma att det nästan är som en enda stor flock. TÄRNMÅS En sällsynt men årlig gäst i Sverige, nästan enbart sedd sträckande på västkusten i samband med hård vind under hösten. Till skillnad från de andra måsarna behåller den juvenil dräkt under hela hösten. Storlek, proportioner och flykt mitt emellan eller med lite av varje från dvärgmås och tretåig mås. Det är den mås som mest praktiserar dynamisk glidflykt tillsammans med tretåig mås. Å andra sidan kan de också driva runt mellan vågor likt dvärgmås eller tärnor och då vara svår att hitta och följa. ROSENMÅS Mycket sällsynt i Sverige, observationer sker inte årligen, och i skrivande stund är det fem år sedan någon rosenmås senast sågs. Arten är noterad på sträck vid havsfågelskådning vid flera tillfällen. Flykt likartad dvärgmås. DVÄRGMÅS Häckfågel i sötvattensträsk på Gotland, Svealand, Norrland, Norge och Finland som ofta ses på sträck både i lugnt väder och vid hård blåst. Dvärgmås kommer ofta i flock, men ensamma individer ses också. Flykten likartad oavsett vind: Snabba vingslag som liknar svarttärna och en flyktbana mest lågt över vattnet. Flykten kan avbrytas för att stanna upp kort, eller för att fara iväg med vinden och få fart. I hård vind är den ofta svår att hitta och följa genom sin flykt nära vattnet och sina tvära och oväntade kast. ISMÅS Mycket sällsynt gäst i Sverige som brukar dyka upp med några års mellanrum. Flera av observationerna har varit av sträckande individer. Rosenmås – sälls ynt gäst i väst Bild: BJÖRN DELLMING Fåglar på Västkusten 3/2019 21 måsar i flykten Skrattmås En lättbestämd art under de flesta omständigheter. Den har vissa drag gemensamt med fiskmås, men ska under de flesta omständigheter inte vålla något problem. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Smalare och längre näbb med röd ton • Svarta fläckar på huvudet • Vita handtäckare och vit yttre del av handen • Ljust grå och otecknad undersida av arm och armhåla • Rent vit inre del av stjärt och övergump • Ljust grå, nästan vit mantel och större armtäckare Fiskmås 1K-fåglar på hösten kan vara mycket lik unga eller subadulta gråryggade trutar, främst gråtrut men även den ovanligare kaspisk trut. Även den mest erfarna skådaren kan ibland komma snett i bestämning av enskilda individer. Riktigt hållbara och konkreta karaktärer finns inte, nästan alla handlar om bedömning. För att komplicera det varierar ruggning stort bland trutar. Om andra fåglar finns att jämföra med, som skrattmås, tretåig mås eller adulta trutar, så brukar det vara enkelt. Fiskmås är närmare skrattmås i storlek än gråtrut, och är nästan precis jämnstor med tretåig mås. Nyckelkaraktärer jämfört med gråtrut: • Smalare och kortare näbb. • Litet huvud. • Mindre svart på stjärten och närmare rent vitt på övergump och vita delar av stjärten. Svarthuvad mås Förenklat är en svarthuvud mås en fiskmås där alla gråbruna och bruna partier ersatts av svarta eller ljusgråa. Resultatet är en fågel som är nästan monokrom och går i svart och ljusgrått/vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Mörk näbb. • Svarta markeringar på ett i övrigt ljusgrått huvud. • Rent vit stjärtovansida och övergump, så när som på ett smalt och distinkt avsatt svart ändband. • Omönstrat vit eller ljusgrå vingundersida så när som på ett svart band längs bakkanten av vingen. • Ljusgrå eller nästan vit mantel och större armtäckare. Artkaraktärer att ge akt på Skrattmåsflockar sträcker ofta nära vattenytan, men kan även ta höjd i svagare vindar. Här är en flock med subadulta skrattmåsar. Bild: BJÖRN DELLMING Bild: SIMON CARRINGTON Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: ERIK HIRSCHFELD fältbestämning 22 Fåglar på Västkusten 3/2019 Tretåig mås Trädmås Trädmås är extremt sällsynt i Sverige, och dessutom svår att skilja från skrattmås. Om en misstänkt trädmås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att få bra foton av den för att säkert kunna bestämma den och få den publicerad. Väsentligen lik skrattmås, med drag av dvärgmås. Nyckelkaraktärer: • Mellan skrattmås och dvärgmås i flyktsätt och storlek. Nyckelkaraktärer jämfört med skrattmås: • Kort svart näbb. • Svarta yttre större handtäckare (notera att en del skrattmåsar kan ha detta också). • Inre handpennor och inre större handtäckare ljusgrå (om en skrattmås har svarta yttre större handtäckare, är detta parti också mörkt). • Smalt svart band längs hand- och armpennor. Skrattmås har bredare och diffust. • Annorlunda tecknad undersida av handen: smal svart kant och innanför ljusgrått eller vitt. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Vitt på huvudet likt skrattmås. • Rundad, inte kluven stjärt. • Dvärgmås har ett brett svart band som löper över yttre handpennor och armtäckare. • Även beteende närmar sig dvärgmås, exempelvis snappar arten insekter över vattenytan. för att säkert kunna bestämma den. Tretåig mås Arten är den i Sverige vanligast förekommande som är helt anpassad till ett liv vid och på havet. En blåsig dag vid kusten är den ofta en karaktärsfågel. Den är säregen jämfört med de vanligare måsarna som vi ser och står ut både med stelare flykt och den speciella teckningen. Normalt ska 1K-fåglar på hösten vara enkla att bestämma, både genom hur de flyger och genom den vackra svartvita teckningen som bildar något av ett svart W över ryggen och vingarna. Vid minsta tveksamhet om bestämning jämfört med skrattmås och fiskmås, lägg märke till: • Svart boa som ligger om nacken. • Ljusgrå eller nästan vita vingundersidor. • Svart näbb. • Kluven stjärt. • En vit triangel längs inre handpennor, upp till vingknogen och in till kroppen. Tärnmås På vissa sätt är tärnmås ett mellanting mellan tretåig mås och dvärgmås, bland annat kan tärnmås kan flyga likt bägge arterna. Särskilt lurigt är om det en dag passerar många tretåiga måsar – då kan en enstaka dvärgmås lätt föra tankarna till tärnmås. Likadant gäller det omvända, under en dag med fler dvärgmåsar men enstaka tretåiga måsar. Och så kan det inte nog understrykas hur många gånger både tretåig mås och dvärgmås kan förefalla ha en teckning på ovansidan av vingar och mantel som är precis den man tänker sig att tärnmås ska ha! Nyckelkaraktärer jämfört med både tretåig mås och dvärgmås: • Huvudet ser mestadels mörkt ut och saknar svarta markeringar. • En gråbrun markering ses på huvudsidan och ned på halsen. • Stjärten är djupt kluven, men det är sällan möjligt att se på en sträckande individ. • Vid direkt jämförelse är tärnmås mindre än tretåig mås och större än dvärgmås. • Om det går att säkerställa att den saknar svart band längs armtäckarna är det en bra karaktär. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås • Det svarta på handen upptar mer än halva handen, tretåig mindre än halva handen. • Det vita på armen upptar mindre än hälften av armen. På en tretåig mås upptar det ljusa partiet ungefär hälften av armen. • På vingundersidan finns ett gråbrunt streck längs armpennorna. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås • Rent vit triangel från inre handpennor, till knogen och in till kroppen. Ringnäbbad mås Mycket lik fiskmås men liknar även svarthuvad mås och gråtrut i andra vinterdräkt. Liksom med trädmås gäller att om en misstänkt ringnäbbad mås kommer sträckande, är det nästan nödvändigt att dokumentera den med foton Nyckelkaraktärer jämfört med fiskmås: • Kraftig rosa näbb med brett svart band över spetsen. • Mellanting mellan fiskmås och svarthuvad mås vad gäller vingovansida och rygg: Utan bruntoner som hos fiskmås, men inte så distinkt tecknad som svarthuvad mås. • Större armtäckare och mantel nästan lika ljust grå som svarthuvad mås. • Vingundersidan tecknad likt fiskmås. • Otydligare och bredare svart ändband på stjärten och med mer bruna/svarta fläckar i det vita på stjärt och övergump. Bild: HANS BISTER Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: MAGNUS HELLSTRÖM Bild: PATRIK JONASSON Fåglar på Västkusten 3/2019 23 måsar i flykten Näbb I nästan samtliga fall hjälper det om näbben kan ses bra: • Tjocklek, längd och färg. Vingundersida Vingundersidans teckning är nästan alltid till hjälp vid bestämning av måsar och samtidigt en underskattad karaktär. Lägg särskilt märke till: Mörk eller ljus? • Mörk eller svart kant längs någon eller hela delen av bakkanten? • Om handen är mörk och vingundersida i övrigt är ljus så är det en skrattmås. • Med mycket markeringar på vingundersidan kan det bara vara en fiskmås, ringnäbbad mås eller en trut. W-teckning • Tretåig mås, rosenmås och dvärgmås har en teckning på översidan av vingen som ser ut att bilda ett (brutet) W. Tärnmås har också ett liknande mönster även om den bara har svart på handen. • Lägg särskilt märke till om hur mycket vitt det är på pennorna och hur mycket svart det är på handen. Stjärtform Om det går att se, är det en viktig karaktär vid bestämning av de pelagiska måsarna: • Är den kluven, djupt kluven eller spetsig? Nyans på mantel & större armtäckare • Öva på att hitta större armtäckare och bedöma färg på dem och manteln. Det är en viktig karaktär för att bestämma fiskmås, svarthuvad mås och ringnäbbad mås. Yttre handtäckare • Vita yttre handtäckare är unikt för skrattmås. Ismås Arten är en unik fågel, som i alla dräkter är helt eller nästan helt vit. Enda förväxlingsrisk är därför albinistiska eller kraftigt blekta individer av andra måsarter. Storleken ligger närmast fiskmås, men ismås har bredare vingar och kraftigare kropp. Lägg särskilt märke till kroppsform, benfärg, eventuella svarta markeringar i fjäderdräkten, ansiktsteckning samt näbbfärg och näbbform. Dvärgmås Arten är något av katten bland hermelinerna: Den påminner om landmåsarna genom att häcka i inlandet och att den inte nyttjar dynamisk glidflykt. Å andra sidan är det en pelagisk art utanför häckningstid, och liksom de andra havsmåsarna skyggar den inte för hård vind utan ökar ofta i antal med hårdare vind. Liksom landmåsar tenderar dvärgmås att följa vattenytan när vinden blir hårdare, för att utnyttja att det blåser svagare närmare vattenytan. Nyckelkaraktärer jämfört med tretåig mås och skrattmås • Under nästan alla omständigheter ska storlek och flyktsätt omedelbart fälla avgörandet: Tretåig mås och skrattmås är cirka 50 % större, både i kroppslängd och vingspann. Bägge arter är närmare fiskmås i kroppsform och storlek. Dvärgmås flyger ofta tätt efter vattenytan, kastar hit och dit, försvinner lätt et cetera. Tretåig mås å andra sidan flyger särskilt i hård vind på stela vingar i stora eleganta bågar. Skrattmås har en lugnare och rakare flykt. • Vid tveksamhet gentemot tretåig mås: Lägg märke till det vita partiet på handen och armen. Det är betydligt mindre och mer genombrutet hos dvärgmås. • Vid tveksamhet gentemot skrattmås: Titta efter skrattmåsens vita yttre handtäckare och mörka bakkant längs hela vingen. Rosenmås Rosenmås är mycket lik dvärgmås, både vad gäller dräkt, flyktsätt och proportioner. Skillnaderna är små och det behöver vara goda omständigheter för att kunna bestämma en förbisträckande ung rosenmås. Nyckelkaraktärer jämfört med dvärgmås: • Rent vita armpennor och inre handpennor. • En vit kil på handpennor som nästan når vingspetsen – utanför ett smalt, distinkt svart band längs toppen av handpennorna. • Mycket kort näbb och kort huvud/hals. • Lång stjärt med en avslutande kilformad spets, i stället för dvärgmåsens korta, kluvna stjärt. • Diagnostiskt tecknad vingundersida: övervägande grå med rent vitt parti längs pennorna. Karaktärer att titta extra på Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: BJÖRN DELLMING Bild: PATRIK JONASSON

Kategorier
#3/2019 Naturupplevelser

Sandbergs sida – Gäss förr och idag – Karisman som försvann

FpV nr 3/2019, s. 24-25

Pär Sandberg

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

BBeetraktattraktat 24 Fåglar på Västkusten 3/2019 DEN UNGA MAMMAN med de kulörta träningskläderna och gymnastikskorna gjorde några avslutande korrigeringar av klädseln, drog upp ärmen vid handleden en aning för att titta på klockan och sparkade iväg trehjulingbarnvagnen framför sig. Sedan bar det av längs trottoraen. Några hundra meter från henne och barnvagnen stod tusen vitkindade gäss och 58 bläsgäss ute på ett stort fält. – Vad gör hon, undrade de. – Räknar, svarade vi. Och uppe i den stora staden norröver utförde hominiderna odontologiska försök på labradorhundar, vilka sedan avlivades. Har någon av dem hund hemma, labarador kanske, undrade vi. Den tätt samlade flocken av vitkindade står i en tydlig cirkel ute på fältet. Exakt där, kommer det inom några år att trona fyra till sjuvåningshus. Gässen flyttar och måste flytta på sig. I mitten av -80-talet alldeles intill bryggan och livräddningskryssasren i Ny Ålesund på västsidan av Spetsbergen, låg en vitkindad gås och ruvade sina ägg uppe på ett stort stenblock. Vitkindad gås på bo, tjoade vi och tittade storögt. Och idag räknas de i tusental och åter tusental under flera månader av året i stora delar av landet. Ungefär 25 år tog det från upprymdhet och upplevelse till rop om sanitär olägenhet och önskan om skyddsjakt. Avståndet till bläsgästerna från den sibiriska tundran kanske var 60-70 meter. De flyttade sig inte när han kom cyklande utefter vägen och lyfte inte heller när han stannade. Har då även de vant sig redan? Och sedan då, kommer vår fascination över dessa arktiska gäss att försvinna därför att avståndet till dem krymper? Vill minnas att det var Sten Brandberg som någon gång under 40-talet ålade sig fram de sista hundra metrarna mot en sånsvan SANDBERGS SIDA GÄSS FÖRR OCH IDAG – KARISMAN SOM FÖRSVANN TEXT OCH BILDER: PÄR SANDBERG PARSANDBERGVBG@GMAIL.COM Sandbergs sida Fåglar på Västkusten 3/2019 25 på bo i Sjaunjas mygg-och myrmarker, för att inte störa den ytterst vaksamma vita och gulnäbbade sällsyntheten. Idag konstaterar vi den på snöfält i södra delen av landet, ibland i stora skaror. Noterar, räknar och skriver ner och ibland inte ens det. På 70-talet var det obligatoriskt busstopp vid Varakrysset, på exkursion upp mot markerna runt Hornborgasjön, för att titta på råkorna och deras bo invid vägen i de höga träden. Idag må fan ta dem när de slår sig ner i urbana miljöer. Och fascination då ,var finns den,var kommer den ifrån? I sällsynthet, i att hitta mönster, i upprepning, i upptäckten av ett speciellt beteende eller kanske bara genom att själv inse att man är med i det stora hjulet som svänger? Kommer den inifrån blir den i alla fall starkare, då man måste gå halva vägen själv, göra sin egna bilder. Kanske blir det också roligare då – i längden. Vi får se och väga av i slutet. #

Kategorier
#3/2019 Skådarporträtt

Löparen som blev fågelfotograf

FpV nr 3/2019, s. 26-28

Kerstin Hirmas

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

skådarporträtt IDROTTEN LÄRDE HANS att anstränga sig, ta tag i något som var svårt, sätta upp mål och kräva en hel del av sig själv. Han lärde sig att spänna bågen och utmana sig själv. Så han satte upp en målbild, men fann att det var vägen till målet som var det viktigaste för honom. Som fågelfotograf vill han naturligtvis ta DEN DÄR BILDEN, men han har också behov av att vara ute i naturen och att vara där själv. Han har funnit en upptäckarglädje i fågelskådningen och tillfredsställelse i fågelfotograferingen. Född i en fiskarfamilj på Hönö där pappa fiskade, farfar fiskade, alla män i släkten fiskade sedan generationer tillbaka, har havet också format Hans och betytt väldigt mycket för honom. Förr i tiden när fiskarna var ute veckovis eller månadsvis var det många fiskare som inte ville sätta sin fot i en båt när de väl kom hem. Men inte Hans pappa. Så fort pappa Arne kom hem ville han ut och fiska i deras motorbåt. Familjen hade sju barn. Hans hade fyra äldre systrar och två yngre bröder. UNDER UPPVÄXTEN VAR IDROTTEN viktig. Hans spelade i hockeylaget och upplevde en väldigt fin gemenskap där. Idrottsledarna var eldsjälar och betydde mycket för honom. Vid 17 års ålder fiskade han sill längs ostkusten i ett halvår. Båten låg i Västervik. Den hösten rådde halv storm mest hela tiden och skepparen på båten kallade Hans för ”stormsvalan”. På väg hem till Hönö före jul fick de söka nödhamn i Kalmar för då blåste det full orkan. Hans blev inte fiskare som sin far utan började arbeta på en mekanisk verkstad, slutade med hockeyn och flyttade in till Göteborg. Därefter var det löpträning som gällde. Han började träna medeldistans och maraton. På den tiden bodde han i Kålltorp och arbetade i Torslanda. Så sprang han till och från jobbet – en sträcka på 2,5 mil, enkel väg. Om han inte sprang till jobbet kunde han gå upp och träna i 2,5 timme innan barnen vaknade och därefter åka till jobbet. Löpningen gav honom en känsla för naturen och han upplevde många fina stunder i det fria medan han tränade. Sedan hände det som inte får hända en idrotts- – Det är idrotten som har format mig och gjort mig till den jag är, säger Hans Zachrisson. Fast ordet målbild har fått ännu mer konkret innebörd numera. TEXT : KERSTIN HIRMAS KERSTIN HIRMAS@GOF.NU 26 Fåglar på Västkusten 3/2019 Kameran är alltid med när Hans är ute och spanar. LÖPAREN SOM BLEV FÅGELFOTOGRAF skådarporträtt Bild: KERSTIN HIRMAS Fåglar på Västkusten 3/2019 27 man. Han skadade en disk i ryggen. Efter ett år släppte smärtan men han kunde inte springa längre. Det är så än idag. Han kan gå hur mycket som helst men kan fortfarande inte springa. Efter alla år som idrottare uppstod det ett tomrum när han inte längre kunde löpträna. FÖR FEMTON ÅR SEDAN flyttade familjen ut till Hönö och Hans började fundera över vilka fåglar det var han såg på sina vandringar runt ön. Han gick in för att lära sig så mycket som möjligt om varje art han hittade och började intressera sig för vilka vadare som höll till vid stränderna på Hönö. Nu började han med sina tidiga morgonvandringar i de närmaste omgivningarna – femton år tillbaka håller han alltjämt på med det. Oftast är han ute två–tre timmar för att få in så många arter som möjligt. Numera är han alltid utrustad med kamera och objektiv, har alltid med sig någon av sina två kameror: Canon 7 D Mark II och en Canon 5 D Mark III med 400 mm eller 500 mm objektiv. Fågelintresset har utvecklats till att fotografera fåglar och fjärilar. Likaväl som Hans gick ”all in” när det gällde löpningen, och senare fågelarter, har han satt sig in i all teknik när det gäller kameror. Allt för att få så optimala bilder som möjligt. FÖR ATT FÅ EN så bra bild som möjligt använder han samma strategi som inom idrotten: sätter upp en målbild av det han vill uppnå. Sedan funderar han på vilken lokal han skall välja, vilken tid på året och tid på dygnet, vilken kamera, vilket objektiv. Därefter är det bara att ge sig ut och leta. För Hans är det själva vägen till den optimala bilden som är viktig. – Sedan är det så klart roligt om bilden blir bra, säger Hans. Men det är inte det viktigaste. Han vill förmedla en känsla i sina bilder och han vill helst inte behöva förändra något i bilden. Han väljer t ex ut bakgrunden till en fågelbild med stor omsorg. Kommer det ingen fågel kan det bli en fin bild i alla fall. För att fånga grönsångaren på bild fick Hans bege sig till Björkö för att finna den rätta biotopen för just den arten. Förutom Björkö, som Hans beskriver som en riktig Bild: HANS ZACHRISSON Bild: HANS ZACHRISSON För Hans är det själva vägen till den optimala bilden som är viktig Ängsmetallvinge i vila på syra. Rosenmås i Öckerö hamn, julen 2011. löparen som blev fågelfotograf skådarporträtt pärla när det gäller fåglar och fjärilar, så hittar han sina motiv längs Slingan runt Hönö kyrkogård och Rödbergen med Ersdalen på Hönö samt Horstebacke på Öckerö (strax innan bron till Hälsö). HANS KOLLAR ARTPORTALEN varje dag, men åker vanligtvis inte ut på larm – i alla fall inte med en gång. – Att stå tillsammans med mängder av fågelskådare för att se en ovanlig fågel är inte min grej. Om fågeln är kvar efter några dagar, kan jag ringa min kompis Bengt Karlsson och så åker vi ut till lokalen försedda med kameror, letar efter fågeln och försöker få bra bilder, berättar Hans. Ett undantag var när är rosenmåsen dök upp på Öckerö julen 2011. Då reste han sig mitt i julfirandet och meddelade familjen: – Ni får ursäkta mig men nu sticker jag ut. Vi fågelskådare har alla olika ingångar till skådandet. En del är nyfikna på sin omgivning, många har blivit inspirerade av sina föräldrars naturintresse och för en del kan en smärtsam erfarenhet leda både till fågelskådning och stark lust att fånga fågelriket på bild. # Fotnot: Se även Hans bild av tretåig mås i kuling, sidan 18. 28 Fåglar på Västkusten 3/2019 Hans Zachrisson Yrke: Mekaniker vid Renovas serviceverkstad på Ringön Familj: Fru och två snart utflugna barn Bor: Villa på Hönö med en liten damm där ärtsångare, pilfink, gråsparv, blåmes, björktrast och koltrast brukar bada Något du inte visste om Hans: Älskar att laga mat. Men med mamma och fyra äldre systrar i familjen var han bannlyst i köket under sin uppväxt. Bild: HANS ZACHRISSON Bild: HANS ZACHRISSON Till slut landade grönsångaren på rätt gren. Mindre hackspett

Kategorier
#3/2019 Utrustning

Appen du måste ha

FpV nr 3/2019, s. 30-31

Mats Bjersing

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

utrustning i fält Den första versionen, som lanserades i våras, finns på App Store och Google Play och kostar 40 kronor. Nya versioner med fler lokaler planeras och blir kostnadsfria för dem som redan köpt. Vi är glada över det positiva gensvaret på appen och själva har vi under arbetets gång hittat till lokaler vi inte tidigare besökt. Vi tror också att den kan vara till nytta för den allmänt naturintresserade. Bra fågellokaler är ju ofta fina områden att bara besöka och vandra i. ANVÄNDARGUIDE Vad innehåller då appen och hur funkar den? Ja, det första du ser är ju själva appikonen (1). Klickar du på den kommer startsidan upp, med en karakteristisk västkustbild: en havsfågel över stormigt hav med Vinga fyr i bakgrunden (2). Klicka på ’Karta’ och markörer för alla lokalerna syns på den zoombara kartan, med olika färger för respektive kommun (3). Ett klick på lokalmarkören, och sedan ett på lokalnamnet leder dig till lokalen, med introduktion och beskrivning under olika rubriker. Du kan också söka dig fram till lokaler via ’Lista’ (4). Då finner du dem ordnade kommunvis. Några av flikarna under lokalnamnet är interaktiva. Under ’Vägbeskrivningar’ finns såväl beskrivningar i text som zoombara kartor med parkeringsplatser och obs-platser angivna (5), samt länk till GPSnavigering. Vill du veta vad som har rapporterats på lokalen den senaste tiden klickar du på ’Senaste obsar’. Klicka sen på ’Välj dagar och dellokal’ och ställ in antal dagar till vänster och eventuell dellokal till höger genom att scrolla (6). Klicka sen på ’Klar’, och du länkas vidare till Artportalen. VARDAGSVANDRAREN Hur fungerar då appen att använda för en mindre van skådare? Birgitta Meyer träffade vi på en vardagsvandring till Björkö. Hon började utrustning i fält Ibland är det bra med förseningar. Inom GOF har det i många år funnits planer på att ge ut en lokalguide i bokform. Idag är vi nöjda över att teknikutvecklingen gav oss en app i stället: Göteborgs skådarguide – mobilapp för fågellokaler! TEXT : MATS BJERSING MATS.BJERSING@GOF.NU APPEN DU MÅSTE HA! 30 Fåglar på Västkusten 3/2018 2 3 4 5 1 skåda så sent som för ett år sedan, när hon fyllde 70 år. Appen har hon laddat ner. Hur fick du kännedom om den? – Det var nog via GOF:s hemsida. Men det vore bra om ni tog tillfället i akt och berättade om appen vid alla möten och vandringar, det har jag saknat. Hur tycker du att den funkar? – Jag tycker den är jättebra! Det var en kick att få en så överskådlig app, särskilt för nybörjare. Oj, vad mycket man får, och vad lätt det är att lära sig, och vad lätt det är att finna den info man vill ha just för dagen! LEIFS PÄRLOR Vilka lokaler är då ”bäst”? Ja, naturligtvis går det inte att göra en objektiv gradering. Olika lokaler kan vara ”bäst” beroende på vad man som skådare är ute efter. Vi frågade Leif Jonasson, en erfaren Göteborgsskådare, vilka lokaler som är hans ”bästa”. – Torslandaviken, naturligtvis måste vårt ”flaggskepp” vara med här! Men mest skådar jag i min hemmalokal vid Härlanda tjärn (saknas ännu i appen), som ju är en lättillgänglig ”promenadlokal”. För tidiga vårfåglar rekommenderar jag Rya skog, som är en liten oas bland cisterner på Hisingen. – Havsfågelskådning är ju något speciellt för västkusten. Vart beger du dig när det är läge för sulor, labbar och liror? – Rörö är en klassisk havsfågellokal (saknas ännu i appen). Hit åkte fältbiologerna på 60- talet. Annars är det Kråkudden, naturligtvis. Men Kråkudden är inte bara en havsfågellokal för blåsiga dagar, mera okänd är den som ”njutlokal” på sommaren. Prova badviken norr om. Här växer även strandkvanne, som attraherar makaonfjärilar. Någon vinterlokal på din lista? – Absolut. Hanhalsholme/Rolfsåns mynning (saknas ännu i appen) – här kan man finna övervintrande änder, salskrake, rördrom. Även senare på säsongen är det en spännande lokal, med till exempel häckande fiskgjuse. Vill man spana efter örnar och lommar på vårvintern är Sillvik/Lilleby perfekt (ingår i ’Nordre älvs estuarium’ i appen). Och sent på våren, försommaren, när det är dags att lyssna efter nattsångare, vilken lokal rekommenderar du då? – Lagmansholmen (se ’Öxnäs och Lagmansholmen’ i appen). Här kan man lyssna på nattsångare och beckasinspel utan störande billjud eftersom det är några kilometer till landsvägen. Ytterligare någon pärla du vill nämna? – Stora Amundön – här finns många olika biotoper längs promenadrundan, perfekt för exkursioner! NÄSTA VERSION Vi planerar att lansera nästa version av appen inom ett år. I den kommer några korrigeringar av befintliga lokaler att göras. Funktionaliteten för artportalsökning kommer förhoppningsvis att förbättras ytterligare. Men framför allt ska fler lokaler läggas till. Trots att hela 68 lokaler nu ingår, så saknas det fortfarande en hel del pärlor i regionen. Utöver de ovan nämnda är det till exempel Delsjöområdet, Lärjeåns dalgång, Vallda Sandö, Mönster, Svartedalen och Klippans naturreservat. # appen du måste ha! Fåglar på Västkusten 3/2018 31 6 Bild: PELLE MELANDER-EKBERG Bild: MATS BJERSING Leif Jonasson. Birgitta Meyer och Lars Hellman.

Kategorier
#3/2019 Fågelhistoria

Kvillängen – Från nattsångarnäste till köpcentrum

FpV nr 3/2019, s. 32-34

Stig Jacobsson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

göteborgsk fågelhistoria 32 Fåglar på Västkusten 3/2019 MÅNGA ÄLDRE GÖTEBORGSORNITOLOGER har nog minnen av den fågellokal på Hisingen som brukade kallas Kvillängen. Det var en lokal som upplevde sin storhetstid under 1960-talet då den var flitigt besökt av den tidens fågelskådare. Orsaken var att den låg nära och var lättillgänglig. Trots det centrala läget kunde man där uppleva lite natur med ett rikt fågelliv. Man tog sig dit särskilt under vackra försommarkvällar för att lyssna på nattsångare som gräshoppsångare, kärrsångare med flera. Plats för överraskningar fanns förstås också. Det som fågelskådarna kallade Kvillängen var ett cirka 600 x 500 m stort område beläget mellan Backavägen och Lillhagsvägen i öster och Kvillebäcken i väster. Norrut låg en öppen, sank äng som drog till sig en del vadare, särskilt Tringa-snäppor och brushanar. Söderut vidtog en del småindustrier. Nästan hela detta område hade tidigare använts som soptipp och deponeringsplats för diverse byggskräp. När detta hade skett vet vi inte, gissningsvis var det under 30- och 40-talen. UNDER 60-TALET HADE hela området blivit igenväxt med gräs och höga örter. Fläckvis var det svårframkomligt på grund av täta buskar et cetera. Enstaka bladvassruggar fanns också. De olika biogöteborgsk Gräshoppsångare, sävsångare och spelande kornknarr – det var belöningen för Göteborgsskådare som tog sig till Kvillängen på 1960-talet. Men det vildvuxna mosaiklandskapets tid var utmätt. TEXT : STIG JACOBSSON STIG.JACOBSSON@COMHEM.SE KVILLÄNGEN FRÅN NATTSÅNGARNÄSTE TILL KÖPCENTRUM göteborgsk fågelhistoria Gräshoppsångaren var något av en karaktärsart i Kvillängens sankängar. Trots sporadisk mc-körning och tippning av Bild: BJÖRN DELLMING kvillängen toperna förekom mosaikartat och det var förstås denna mosaik som var gynnsam för fågellivet. Säkerligen fanns det också en del botaniskt intressant i området men mig veterligen är inte mycket dokumenterat om det. Det förekom fortfarande att skrot av olika slag dumpades på Kvillängen. Det fanns ju inga staket eller grindar som hindrade människor att ta sig in dit från Backavägen. Även MC-körning förekom i området. KVILLÄNGEN UPPTÄCKTES SOM FÅGELLOKAL i slutet av maj 1959 i samband med en inventering av kärrsångare på Hisingen. Förutom ett antal kärrsångare fanns det då många sjungande sävsångare och minst två gräshoppsångare. Även en kornknarr hördes. Kärrsångaren ansågs på den tiden vara en ganska nyinvandrad och relativt sällsynt art i Sverige men på Kvillängen och i dalen ända upp till Lillhagen var den ganska talrik redan då. Den brukade anlända i slutet av maj och satte omedelbart igång med häckningen. Bona var lätta hitta och en del kullar kunde ringmärkas. De hanar som fortfarande sjöng intensivt senare i juni–juli var sannolikt oparade. GRÄSHOPPSÅNGAREN VAR EN verklig karaktärsart för Kvillängen. Från mitten av maj till slutet av juli hörde man på kvällarna åtminstone något ex, oftast var det två sjungande, ibland tre. Även hos gräshoppsångaren var det sannolikt bara oparade hanar som sjöng intensivt under sommarnätterna. Den 30 juni 1959 stötte jag på att par gräshoppsångare med mat i näbben som således avslöjade att de hade ungar. Jag beslöt då att leta reda på boet för att ringmärka ungarna men det var lättare sagt än gjort. Även om man ställde sig en bit bort flög fåglarna aldrig ända fram till boet utan landade 5–10 m därifrån och smög sig sedan på marken sista biten. Till slut lyckades jag i alla fall lokalisera boet i en tuva och ringmärka ungarna. skrot i området var fågellivet överflödande. På 60-talet kallades det obebyggda området Kvillängen, numera känt som Backaplans köpcentrum. Kärrsångare betraktades som relativt sällsynt och nyinvandrad på 60-talet. Bild: AERIAL PHOTO OF GOTHENBURG Bild: REINO ANDERSSON Bild: LINUS WESTLUND Fåglar på Västkusten 3/2019 33 Mitt intryck är att sävsångaren var betydligt vanligare på den tiden göteborgsk fågelhistoria 34 Fåglar på Västkusten 3/2019 Det fanns åtskilliga sjungande sävsångare på Kvillängen och arten var vanlig även längre norrut längs Kvillebäcken. Mitt intryck är att sävsångaren var betydligt vanligare på den tiden än den är idag. För det kan väl inte bara bero på avtagande hörsel? KVILLÄNGEN BLEV SNABBT en populär och välbesökt lokal för den tidens fågelskådare. Man var sällan ensam där om det var en kväll med hyggligt väder. Karaktärsarterna gräshoppsångare, kärrsångare och sävsångare fick alla säkerligen höra men naturligtvis fanns mycket annat också och rariteter kunde dyka upp. Några exempel: I slutet av maj 1965 upptäcktes en sjungande flodsångare. Den stannade ett par veckor och var en ny bekantskap för många. Arten var mycket sällsynt i Göteborgstrakten på den tiden. Första fyndet i Bohuslän enligt mina noteringar. Den 20 juni 1964 hördes på avstånd ett surrande läte som först förmodades vara något slags fordon eller annan mänsklig aktivitet. Vid närmare undersökning befanns emellertid det surrande ljudet komma från en vassrugge och upphovet vara en vassångare. Det fanns bara ett fåtal tidigare fynd i Sverige av den. Den stannade tyvärr bara några dagar men några hann i alla fall få höra den. Den 31maj 1966 satt en kornsparv och sjöng i toppen av en buske, dock på västsidan av Kvillebäcken. Det var emellertid ett kortvarigt besök. ANDRA NÄMNVÄRDA ARTER: • Mindre strandpipare häckade årligen med 1–2 par. • Rörhöna hördes ofta, mest från ån och vid något tillfälle iakttogs en kull små ungar. • Vaktel hördes i juli 1966. • Hornuggla sågs ibland jagande i skymningen. • Gulärla (sydliga rasen) sågs regelbundet under häckningstid och häckade förmodligen på fuktängarna i norr eller på andra sidan Kvillebäcken. DET VAR NATURLIGTVIS bara en tidsfråga hur länge Kvillängen skulle få vara kvar som ”naturområde”. En så stor obebyggd yta så centralt skulle givetvis inte få finnas. Redan under de sista åren av 60-talet tillkom viss bebyggelse närmast Backavägen och det skulle snart bli mer. Den verkliga dödsstöten kom 1971. När jag besökte Kvillängen den 2 juni 1971 var det förmodligen sista gången. Fortfarande hördes några kärrsångare men i min anteckningsbok står följande kommentar: ”en stor del av området hade planats ut, tydligen för att bebyggas”. De närmast följande åren exploaterades hela området snabbt. Nya gator lades ut, ett stort bussgarage, ett flertal varuhus med stora parkeringsytor och diverse andra verksamheter förvandlade Kvillängen totalt och blev ett av Göteborgs livligaste affärsområden (Backaplans köpcentrum). Idag finns inga spår av det forna fågeleldoradot. Så tog sagan slut. # Vid närmare undersökning befanns det surrande ljudet komma från en vassrugge Staden tränger sig på sent i slutet av 60-talet. Inom kort ska ett nytt bussgarage, varuhus och vägnät breda ut sig i området. Bild: STIG JACOBSSON

Kategorier
#3/2019 Fågellokaler

Götaledstoppen – Otippad spanarkulle i väster

FpV nr 3/2019, s. 35-37

Johan Svedholm

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

GÖTALEDSTOPPEN OTIPPAD SPANARKULLE I VÄSTER FÅGELLOKALER För många är det nog en väl förborgad hemlighet att Hisingen har en alldeles egen Brudarebacke. Ja, alltså ett konstgjort berg med milsvid utsikt där ringtrastar hopas om våren. TEXT : JOHAN SVEDHOLM JOHAN.SVEDHOLM@GOF.NU TILL SKILLNAD FRÅN den riktiga Brudarebacken är det ingen gammal soptipp som döljer sig under grässvålen på Götaledstoppen. I stället finns här 800 000 kubikmeter lera och sten från grävningen av Götatunneln. Det är således ett ungt berg vi har att göra med, dess anor sträcker sig inte längre än till början av 2000-talet, om vi inte med anor menar den postglaciala lerans historia förstås. Göteborgs stad ville nog helst att berget – sådär lite göteborgsvitsigt anknytande till Vädermotet och de närliggande gatorna med väderleksnamn – skulle kallas ”Väderutsikten”, men det är ett namn som i alla fall knappast slagit rot i fågelskådarkretsar. Bergets tillblivelse kom som en uppenbarelse för oss hisingsfantaster som inget hellre önskade än en utkikspunkt som inte var nedlusad med träd eller andra störande moment. Till en början var det något av ett äventyr att ta sig upp på toppen, och det var nog inte heller meningen att någon skulle göra det att döma av mängden staket som fick forceras på olika vis för att nå upp. Mina första besök ett par disiga aprilmorgnar gav dock utdelning direkt i form av rastande lappsparv och ringtrast, så det var uppenbart att lerhögen hade potential! Jag har därefter besökt området under olika årstider och vid olika väderförhållanden. Mest frekvent har jag varit där under hösten, ofta i samband med den inventering av sträckande rovfåglar som genomförts i regi av GOF:s inventeringskommitté. Där ingår Götaledstoppen i det pärlband av lokaler från Hönö i väster till Björketorp i öster vilka är tänkta att täcka in rovfågelsträcket över Göteborgsområdet så väl som möjligt. Fortfarande är dock området sorgligt underskådat och mycket återstår att utforska, inte minst gällande vårsträcket, vilket jag hoppas att denna artikel kanske kan inspirera till. Toppen är belägen i södra Biskopsgården, i anslutning till Vädermotet och Biskopsgårdens in- Bild: JOHAN SVEDHOLM Fåglar på Västkusten 3/2019 35 göteborgsk fågelhistoria 36 Fåglar på Västkusten 3/2019 dustriområde. Den är så gott som trädlös och täckt av frodig gräs- och högörtsvegetation vilken slås årligen. Asfalts- och grusstigar leder upp mot toppen, och högst upp finns ett par utsiktspunkter varav den ena är skyddad av en rejäl träpalissad som ger fint lä under blåsiga dagar. Utsikten är utmärkt åt alla håll utom i nord och nordost, där Sjumilaskogens ås delvis döljer himlavalvet. I omgivningen finns förutom industrimark och en komplicerad infrastruktur även den nyss nämnda Sjumilaskogen, ett kommunägt rekreationsområde där inget kommersiellt skogsbruk sker. Detta gör att här finns ett relativt rikt fågelliv med exempelvis korsnäbbar, fyra arter hackspett, samtliga våra barrskogsmesar och ett bra nattskärrebestånd. Samtliga dessa arter ses/hörs regelbundet även från Götaledstoppen. Ett strövtåg genom Sjumilaskogen kan varmt rekommenderas, i synnerhet som den lilla men naggande goda fågelsjön Svarte mosse, hem för Göteborgstraktens största skrattmåskoloni, ligger på andra sidan skogen i anslutning till Biskopsgårdens bostadsområden. Den kanske största nackdelen med området där det ligger likt en frikadell i trafikspagettin är att det tidvis är gravt bullerutsatt. Den aldrig sovande göteborgstrafiken gör sig ständigt påmind, vilket kan vara nog så frustrerande när luften är fylld av sträckande tättingar. Tidiga helgmorgnar kan det vara förhållandevis tyst, men helt ostört går inte att räkna med att det ska bli oavsett tid för besöket. Området är ändå väl värt ett besök oavsett årstid, men det är framförallt som sträck- och rastlokal under vår och höst som det visar sig från sin fördelaktigaste sida. Ett icke föraktligt sträck av såväl tättingar som större fåglar passerar över Hisingen, och vid rätt väderförhållanden går en hel del rakt över Götaledstoppen – om än på bred front eftersom tydliga ledlinjer i landskapet saknas. Med rätt väderförhållanden menas, åtminstone höstetid, svaga vindar, gärna från SO-sektorn. Vid friskare NO-vindar under hösten kan rovfågelssträcket vara bra. VINTER Vintertid är det lugnt på toppen och fågellivet är sparsamt, men övervintrande tornfalkar, ormvråkar och duvhökar kan hålla till i området. Varfågel håller vinterrevir i området vissa år och vinterståndare kan dra till sig steglitser, gråsiskor och andra fröätare. Även berguv har observerats och torde ha goda jaktmarker i området. Tittar man ut över hamninloppet finns goda chanser att se pilgrimsfalk och kanske även havsörn. Vissa vintrar födosöker mycket trastar i området och rödvingetrast och dubbeltrast har observerats vintertid. VÅR Vårsträcket är som nämnts relativt outforskat, men det finns ingen anledning att tro att inte svanar, gäss, tranor och rovfåglar passerar toppen i samma utsträckning som på liknande lokaler i närheten. Piplärkor, järnsparvar och andra tättingar kan rasta i goda antal. Ringtrast och lappsparv rastar regelbundet och tillfälligtvis har röd glada och havsörn noterats. SOMMAR Sommaren är en lugn period, men också sommarbesökaren kan belönas med fina fågelobservationer. Sånglärkan, hårt trängd i det moderna jordbrukslandskapet, tycks ha hittat en fristad på Götaledstoppens gräsytor och häckar med något eller några enstaka par. Insektsproduktionen kan ibland vara god vilket leder till att stora mängder tornseglare, ladusvalor, hussvalor samt enstaka backsvalor – de sistnämnda häckar vissa år i den närliggande bergtäkten Vikan – kan samlas i lufthavet ovanför toppen. Nattliga besök kan också löna sig; från kraftledningsgatan som går öster-/ norrut genom Sjumilaskogen hörs nattskärror, vilka även stundom kan ses jaga nattfjärilar över toppens gräsmarker. Enstaka kärrsångare sitter i buskridåerna nedanför toppen, där potential även torde finnas för mer rara nattsångare. HÖST Höstetid kan ett stundtals riktigt bra sträck av i synnerhet tättingar och rovfåglar passera Götaledstoppen. Några exempel (toppnotering inom parentes efter artnamnet): bo-/bergfink (5 851), ängspiplärka (1 791), gulärla (547), järnsparv (78), ringduva (6 830), ormvråk (58), sparvhök (24) och tornfalk (12). Detta är emellertid rekord som bara Tidiga helgmorgnar kan det vara förhållandevis tyst En rejäl träpallisad ger fint lä under Bild: JOHAN SVEDHOLM blåsiga sträckdagar. FÅGELLOKALER Fåglar på Västkusten 3/2019 37 HOLKSPECIAL väntar på att slås. Bland mer sparsamma men regelbundna sträckare kan nämnas bivråk, lärkfalk, stenfalk, pilgrimsfalk, kärrhökar, havsörn, skogsduva, nötkråka, forsärla, trädlärka och rödstrupig piplärka. Toppen drar också till sig rastande fåglar såsom buskskvätta, stenskvätta, sångare, piplärkor, sånglärka, lappsparv, vinterhämpling, ljungpipare och enkelbeckasin. Ringtrast rastar stundom även höstetid. Bland rarare gäster återfinns gulhämpling, röd glada, svärta, kustpipare, myrspov, brushane, berguv och jorduggla. ÖVRIGT Om det till äventyrs skulle uppstå svackor i fågeltillgången finns mycket annat för den naturintresserade att vila ögonen på. Längs den asfalterade vägen upp mot toppen återfinns en av Göteborgs rikaste lokaler för det sällsynta och rödlistade greniga kungsljuset och i anslutning till upplag för parkskötsel vid toppens fot kan mer eller mindre exotiska ruderatväxter hittas. Under soliga dagar kan rikedomen på dagfjärilar vara frapperande, även om artsammansättningen kanske inte är så spännande. Ett mycket påtagligt inslag höstetid är förekomsten av jätteröksvamp, vars myckenhet mig veterligen saknar motstycke i Göteborgsområdet. Hela toppen är ibland vitprickig av dessa gigantiska svampar vars diameter inte sällan når uppemot halvmetern. # Hela top – pen är ibland vitprickig av gigantiska jätteröksvampar Med kollektivtrafik: Närmast kommer man genom att ta buss 27 mellan Eketrägatan och Volvo Torslanda (beställningsturer på helgerna), och gå av på hållplatsen Ruskvädersgatan i Biskopsgårdens industriområde. Från hållplatsen följer man sedan Åskvädersgatan norrut till en bommad väg upp mot ett vattentorn. Följ denna väg drygt 100 m och vik sedan in på stigen åt vänster. Efter ytterligare ett par hundra meter tornar berget upp sig på vänster hand och det finns stigar upp mot toppen. Med bil: För den bilburne gäller fri gatuparkering i Biskopsgårdens industriområde som man når antingen från Hisingsleden i väster eller Yrvädersgatan i öster (följ skyltning mot Biskopsgårdens industriområde). Parkera lämpligen på Åskvädersgatan i mån av plats och följ sedan samma vägbeskrivning som under ”med kollektivtrafik”. Ett alternativ är att ställa sig i anslutning till infarten till Ruskvädersgatan 15 där det går bra att stå i vägkanten så länge man inte står i vägen på något vis, och sedan följa den bommade vägen förbi kommunens ris- och vedupplag och vidare upp på toppen. Vägbeskrivning Bivråk är en sparsam men regelbunden sträckare över Götaledstoppen. Dit hör även lärkfalk, stenfalk kärrhökar med flera. Bild: OVE FERLING

Kategorier
#3/2019 Artporträtt

Den brandkronade – Expansiv minsting med barsk uppsyn

FpV nr 3/2019, s. 38-41

Hampus Lybeck

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

Artspaning 38 Fåglar på Västkusten 3/2019 Brandkronad kungsfågel häckar ända uppe i Svealand numera. I södra Europa föredrar arten lövskog med korkekar, men här uppe i norr kan granplanteringar gå an. Bild: RONNY MALM den brandkronade DEN BRANDKRONADE – EXPANSIV MINSTING MED BARSK UPPSYN Näst minst i landet med eldfängd hjässa och växande territorium . Den nordliga randpopulationen har flyttat fram positionerna med i snitt två mil om året, alltsedan den fabulösa häckningen i Slottsskogen 2007. TEXT: HAMPUS LYBECK HAMPUS.LYBECK@GOF.NU S Å VAR DET DAGS att stifta närmare bekantskap med ännu en av våra befjädrade vänner. Till skillnad från förra numrets svarta stork så har aktuell art, brandkronad kungsfågel, sett en ökande trend i landet, från att hos Brehm i andra svenska utgåva (1875) inte ens omnämnas, till att 2016 uppskattas till nära 10 000 par – bara i Skåne. Således knökar den ned gärdsmygen från platsen som Sveriges näst minsta fågel (även om en del källor gör gällande att storleksförhållandet kungsfåglarna emellan skulle vara det omvända). HUR DET NU LIGGER till med den saken så är den brandkronade kungsfågeln (i skådarsammanhang ofta förkortad till ”BK”) precis som sin här vanligare kusin en ganska gröngrå skapelse, dock med något klarare nyanser och skarpare kontraster. Ansiktsteckningen är kanske den främsta skillnaden – medan den vanliga kungsfågeln är närmast jämngrå med pepparkornsöga som ger ett näpet och milt utseende, så gör BK:ns vita ögonbryn och svarta ögonstreck att den får en barskare uppsyn. Som namnet antyder tenderar brandkronade kungsfåglar också ha något mera orange i sitt gula hjässband. KUNGSFÅGLARNAS SLÄKTSKAP MED ANDRA små mossgröna fåglar är ett spörsmål som under långa perioder var föremål för diskussion. På Linnés tid ansågs den brandkronade kungsfågeln vara en variant av den vanliga, och de totades ihop och bokfördes som Motacilla regulus. Genom den holländske biologen Coenraad Jacob Temmincks försorg fick vår brandkronade vän artstatus 1820. Vid den tiden ansågs kungsfåglar höra till sångarnas muntra skara och följaktligen fick den namnet Sylvia ignicapilla. Eventuellt ansågs kungsfåglarna under någon tid också vara mesar eftersom de ofta sågs i mestågen vintertid. Vid tiden för andra svenska upplagan av Brehms Djurens Lif (1875) Fåglar på Västkusten 3/2019 39 Artspaning som nämndes ovan (ett utmärkt verk för sådana här artporträtt eftersom det finns inskannat på nätet, gratis tillgängligt), där brandkronad kungsfågel alltså inte omnämns, hade kungsfåglarna till sist placerats i det egna släktet Regulus inom familjen lövsångarelika (Phyllopseustidae) vilken delades med släktet Phyllopseustes (idag Phylloscopus förstås), med välbekanta svenska sångararter som skogsknettern, lövsmygen, och grankäxan. I modern tid placeras kungsfåglarna i egna familjen Regulidae, men lövsångarna i Phylloscopus anses alltjämt vara bland deras närmaste släktningar. Ironiskt nog vill en del taxonomer bryta ut den art i Phylloscopus som mest liknar en kungsfågel, nämligen kungsfågelsångaren, samt ett antal närbesläktade arter som tidigare betraktades som underarter till densamma och ytterligare några arter som häckar från Himalaya och norrut, till det egna släktet Abrornis. KIKAR VI SÅ NÄRMARE på själva släktet Regulus så återfinns där sex arter. Förutom kungsfågel och brandkronad även gulkronad och rödkronad kungsfågel från Nord- och Mellanamerika, och så ö-endemerna Madeirakungsfågel och Taiwankungsfågel. Madeirakungsfågeln är mycket lik brandkronad kungsfågel och räknades förr som en underart till denna. Även den så kallade kanariekungsfågeln ansågs förr vara en underart av brandkronad, men fick status som god art, varefter den sedermera kommit att betraktas som två underarter till vanlig kungsfågel. Så kan det gå … Taiwankungsfågeln har också den på grund av sitt utseende misstänkts vara en underart till brandkronad kungsfågel, men har genetiskt visat sig stå närmare asiatiska underarter av vanlig kungsfågel. Den nordamerikanska rödkronade kungsfågeln däremot är så olik övriga arter (färg, storlek och det faktum att hjässbandet är rött och inte gult) att en del överväger att flytta arten till ett eget släkte. Vidare bevisar ett fossilt fynd förhistorisk förekomst av den nu utdöda arten Regulus bulgaricus) för två miljoner år sedan. Denna fossila art betraktas som en förfader till brandkronad kungsfågel, från vars linje den vanliga kungsfågeln knoppades av för ungefär en miljon år sen. I SIN NOMINATFORM ÅTERFINNS den brandkronade kungsfågeln över större delen av Europa samt i ett antal smärre områden åt mindre Asien till – alltså ett mycket mindre utbredningsområde än för kungsfågeln, som har ungefär samma europeiska utbredning men även bebor norra Eurasien bort till Himalaya, samt delar av Kina, Korea och Japan. På Balearerna och i nordvästra Afrika häckar brandkronad kungsfågel av underarten balearicus och populationerna i Kaukasus och på Krim beskrevs relativt nyligen som separata underarter, även om de allt som oftast fortfarande inkluderas i nominatformen. Om artens spridning norrut kan konstateras att den kring 50-talets mitt, enligt A Field Guide to the Birds of Britain and Europe (som författarna för övrigt dedikerar till sina svårt prövade hustrur) sågs tillfälligt i Danmark, men ej säkert setts häcka där, medan den 1990 förärade Skåne inte mindre än två konstaterade häckningar. Under de följande 20 åren gjordes enstaka häckningsfynd, inklusive några blandäktenskap med vanlig kungsfågel. Länge var den publikfriande häckningen i Slottsskogen 2007 den nordligaste kända, men i dagsläget, med arten etablerad som häckfågel i stora delar av södra Sverige, har det förekommit att den häckat långt upp i Svealand. Den nordliga randpopulationen har således flyttat fram positionerna med i snitt två mil om året, på ett ungefär. Till viss del tycks brandkronade kungsfågelns framgång i Sverige bero på dess benägenhet att finna en miljö som övrigt villebråd anser vederstygglig, nämligen skogsplanteringen, tämligen fördragsam. Det är en annan taktik än på kontinenten där de båda arterna kungsfågel undviker konkurrens genom att kungsfågeln föredrar barrträd, medan brandkronad har en dragning åt lövskog, i synnerhet korkek där sådan finnes. BRANDKRONAD KUNGSFÅGELS NÄRVARO I folkloristiken är lite vagare än hos många andra fåglar, eftersom den inte förrän 1820 skildes ut som egen art. Därmed kan hjälten i den gamla Aisoposfabeln om när en liten fågel gömde sig bland kungsörnens fjädrar och på så sätt lyckades flyga högst när inte örnen orkade längre, precis lika gärna vara brandkronad som vanlig kungsfågel, då bägge arter förekommer i Grekland och antagligen gjorde det under antiken också. Eftersom det slarvades mer med arttillhörigheter förr om åren finns det också en viss möjlig- På tyska heter den Sommergoldhähnchen – ”sommarguldtupp” 40 Fåglar på Västkusten 3/2019 Illustration: HAMPUS LYBECK Fåglar på Västkusten 3/2019 41 den brandkronade het att det kan ha varit gärdsmyg som åsyftades (ett bestående problem – kör man det spanska ordet för kungsfågel, reyezuelo, genom Google Translate kommer gärdsmyg ut på andra sidan, trots att gärdsmyg heter chochín). Både Aristoteles och Plinius den äldre anger gärdsmyg som fåglarnas konung (som ju heter Zaunkönig – staketkung, på tyska). Det blir inte lättare av att BK tydligen fordom kallats Fire-crested Wren på engelska. En möjlig anledning till hela förvirringen är att gärdsmyg på gammal grekiska heter basileus – kung, medan kungsfågel heter basiliskos – liten kung. OCH MED DEN SMIDIGA glidningen kan det ju vara lämpligt att grotta ner sig i ytterligare en liten kista av den outsinliga skatt som heter fågelnamn. Det svenska trivialnamnet brandkronad kungsfågel är som så ofta annars sakligt, rättframt, en smula tråkigt. Som nyetablerad har arten förstås haft svårt att skaffa sig intressanta folkliga namn. Släktesnamnet Regulus är helt enkelt diminutiv av Rex – kung, medan artepitetet ignicapilla kommer av latinets ignis och capillus – eld respektive hår. På grund av missförstånd kring latinsk grammatik angavs artepitetet före 2010 eller så oftast som ignicapillus, men det är alltså fel. Temat med eldfängd huvudknopp går igen i flera språk. Svenskan förstås, och engelskans Firecrest, men även till exempel norskans rødtoppfuglekonge och färöiskans Reyðknokkutur títlingskongur. På tyska heter den Sommergoldhähnchen – ”sommarguldtupp” med diminutiv (medan vanlig kungsfågel heter Wintergoldhähnchen) medan den på spanska kallas reyezuelo listado – randig kungsfågel. JÄMFÖRT MED KUNGSFÅGELN HAR brandkronad kungsfågel som sagt ett lite mindre utbredningsområde, och har på sina håll gått tillbaka, troligen på grund av habitatförlust. Den explosiva expansionen norroch söderut under de senaste 60 åren eller så gör emellertid att inget hot mot artens fortlevnad bedöms föreligga i dagsläget. Men även om det är en fantastisk liten fågel att få uppleva, så kan vän av ordning kanske inte riktigt låta bli att oroa sig för varthän det barkar och varför? Om varmare klimat ligger bakom arters expansion norröver så förtas det roliga kanske lite av att andra arter inte längre finner miljön passande och dör ut. Men då den brandkronade kungsfågeln inte med omedelbar tydlighet konkurrerar med så värst många andra redan etablerade fåglar i landet utan verkar ha hittat en outnyttjad nisch, så kanske vi kan vänta ett litet tag med att oroa oss. # Både Ari stoteles och Plinius den äldre anger gärdsmyg som fåglarnas konung När brandkronad kungsfågel visar sin hjässa blir namnet extra begripligt. Bild: RONNY MALM

Kategorier
#3/2019 Föreningsinformation

Program och nytt från styrelsen

FpV nr 3/2019, s. 43-46

Exkursionskommittén, Anna Lena Ringarp

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

EXKURSIONER OCH RESOR Följ gärna med oss på våra trevliga exkursioner! Vi anordnar kortare turer till hemmalokaler, heldagar på Västkusten och längre resor till mer avlägsna platser. Information om hur du anmäler dig, vad du bör ta med dig, pris, och annat du behöver veta hittar du i rutan till vänster. Utöver det ordinarie programmet har vi också utflykter för dig som är ledig på vardagarna (se rubriken VARDAGSAKTIVITETER). Nätverket för GOF:s kvinnor, LADYBIRDS, drar fortfarande ut i fält då och då. Kontakta annalena.ringarp@gof.nu om du vill vara med! SKÅNE/FALSTERBO FREDAG–SÖNDAG 6–8 SEPTEMBER Den traditionella höstresan till Skåne och Falsterbo planeras även i år. Nu är sydsträcken som intensivast, rovfåglar är i fokus och det finns chans att se en och annan raritet bland alla tättingar och vadare på flytt söderut. Vi åker i gemensam buss och bor, liksom förra året, lite lyxigare än vanligt på Falsterbo kursgård i Höllviken. I boendet ingår lakan, städning och frukost. Till varje rum hör också egen dusch och toalett. Efter morgonskådning på Nabben åker vi tillbaka till Höllviken för att äta frukost. Vi har bokat ett antal dubbelrum och några lite dyrare enkelrum (250 kr extra/ natt). Deltagarantalet är begränsat till 30 personer. Avresa med buss (obs) fredag kl 09.00 från Gustaf Adolfs torg med hemkomst söndag kväll, senast kl 19.00. I priset ingår s k naturskatt med 5 procent. LEDARE: Kristoffer Nilsson. PRIS: Ca 2 200 kr. ANMÄLAN: Senast 16 juli med 500 kr. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Anna Lena Ringarp (070-827 93 76). GALTERÖ SÖNDAG 15 SEPTEMBER Denna ö i södra skärgården är en av de bästa lokalerna för rastande vadare i Göteborgsområdet. Vi ser också sydsträckande finkar och piplärkor. Lite ovanligare arter kan också dyka upp. Det blir en vandring på omkring 9 kilometer på vägar och stigar. Färjan från Saltholmen till Brännö Rödsten avgår 08.05, enligt nuvarande tidtabell. Kolla tidtabellen innan avresan. Exkursionen är öppen även för icke medlemmar. LEDARE: Roger Eskilsson. PRIS: 20 kr. ANMÄLAN: Ingen. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Berndt Lindberg (073-693 81 00). HYPPELN LÖRDAG 5 OKTOBER Vi besöker den lilla pärlan Hyppeln i yttre havsbandet i Göteborgs norra skärgård. Vi spanar av sydsträcket av tättingar och rovfåglar från öns högsta punkter. Sedan går vi promenadslingan runt ön för att se vad vi kan hitta. Längs västra kusten är det god chans att se toppskarv, alkor och lommar. Färja från Lilla Varholmen till Hönö går 07.40 och från Burö till Hyppeln 08.10. Samåkning i bilar från Gustaf Adolfs torg 07.00. LEDARE: Roger Eskilsson. PRIS: 20 kr. ANMÄLAN: Senast 1/10. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Anna Lena Ringarp (070-827 93 76). ÖLAND TORSDAG – SÖNDAG 17 – 20 OKTOBER Även i år kör vi med en lite senare resa än vanligt. Många sydflyttande fåglar lämnar Sverige vid denna tid och rastar gärna på Öland, innan de vågar språnget över öppet hav. En liten grön juvel med vingband, som tajgasångare eller kungsfågelsångare, kan också dyka upp. Vid tjänliga vindar kan luften vara fylld av tusentals vitkindade gäss, ibland finns en rödhalsad gås i flockarna. Vi åker gemensam buss och bor på Ottenby vandrarhem, där vi har bokat hela ”småskolan” och ytterligare några rum i paviljongerna. Avresa torsdag kl 14:00 och hemkomst söndag em/kväll. I priset ingår så kallad naturskatt med 5 procent. LEDARE: Uno Unger. PRIS: Ca 2 100 kr. ANMÄLAN: Senast 13/9 med 500 kr. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Gunilla Jarfelt (070-515 52 85). ONSALAHALVÖN MED MÖNSTER OCH VALLDA SANDÖ LÖRDAG 9 NOVEMBER Vi besöker två kustnära lokaler och hoppas se flyttande tättingar, rovfåglar och sena vadare. Vi samåker i egna bilar. OBS avresa kl 08.00 från Lilla Soffbutiken på Linnéplatsen 1. Obligatorisk anmälan för samåkning. LEDARE: Peter Keil. PRIS: Ca 100 kronor. ANMÄLAN: Senast 28/10. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Maria Eriksson (070-539 59 10) HALLANDSKUSTEN SÖNDAG 24 NOVEMBER Halland brukar så här års kunna bjuda på trevliga övervintrare såsom snösparv, berglärka och vinterhämpling. Vi stannar på ett antal kustlokaler och gör kanske, beroende på tid och fågeltillgång, även någon avstickare inåt landet. Vid Lis Mosse brukar alltid finnas övervintrande rovfåglar. Vid tillräckligt många anmälningar åker vi gemensam buss. Avresa 07.30 med hemkomst sen eftermiddag. LEDARE: Uno Unger. PRIS: Ca 200–250 kr vid busstransport. ANMÄLAN: Senast 11/11. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Maria Eriksson (070-539 59 10). TORSLANDAVIKEN LÖRDAG 7 DECEMBER Ett besök i Torslandaviken under julmånaden kan innebära att man står öga mot öga med en solbadande rördrom. Eller ett gäng glada berglärkor på mudderdammen eller på Torslanda golfbana. Hurtfriska vinterhämplingar, skäggmesar och en och annan fridfull snösparv stöter man alldeles säkert på. Varför inte en fjällvråk eller två. Tornfalk och duvhök och måhända havsörn. För att inte tala om alla änder och svanar som övervintrar i viken. Och så den lille metaren förstås – kungsfiskaren. Innan besöket är slut och solen faller i väster har du förmodligen också antecknat vattenrall, smådopping, salskrake, varfågel och pilgrimsfalk. Och massor av grå hägrar. Välkommen att besöka viken 7 december tillsammans med fältbiologen Christer Fält. Samåkning i bilar. LEDARE: Christer Fält. PRIS: Ca 50 kr. ANMÄLAN: 42 Fåglar på Västkusten 2/2019 Exkursionsinfo FÖRANMÄLAN: Anmälan ska alltid ske via e-post till resor@gof.nu, även om resan har anmälningsavgift. Skicka ett separat mejl för varje exkursion som du anmäler dig till och skriv exkursionsnamnet som ärende. Ange resmål, namn på samtliga deltagande personer, telefonnummer och om du kan ställa upp med bil. För ungdomar upp till 26 år ska också anges födelsedata. OBS! För LadyBirds och Vardagsaktiviteter gäller andra regler, se info i resp program. ANMÄLNINGSAVGIFT: Ev anmälningsavgift ska betalas in på plusgiro 470 06 96-0. Det går även bra att använda Swish till nummer 1232682326. Datum för inbetald avgift avgör turordning vid fulltecknad resa. Avgiften återbetalas om resan blivit fulltecknad, inställd eller om avanmälan sker före sista anmälningsdag samt vid senare avanmälan om ersättare finns. För övriga exkursioner betalas inget i förväg. PRIS: Avgiften samlas i allmänhet in under exkursionen. .För ungdomar upp till 26 år ges en rabatt på 25 % på dags- och helgexkursioner. I priset är en ”naturskatt” på 5 %, dock minst 20 kr, inkluderad. Naturskatten går i sin helhet till GOF:s fågelskyddsfond. För bilresor används en bilkostnad av 18:50 kr/mil. Vid bussresor är priset beroende av antalet deltagare. SAMLING: Om inget annat anges samlas vi vid Göteborgsoperan, Christina Nilsson gata. ANSLUTNING/UPPHÄMTNING: Anslutning/upphämtning kan ske utefter färdvägen, efter överenskommelse med exkursionens kontaktperson. TAG MED: matsäck och lämpliga kläder, samt vid resa med övernattning, som vanligen sker på vandrarhem, lakan och handdukar. ÅTERBUD: Sena återbud lämnas till exkursionens kontaktperson. ÖVRIGT: Alla deltagare förutsätts utnyttja exkursionens färdmedel och övernattning. Undantag från detta kan bara medges om resan inte därigenom fördyras för övriga deltagare. För övriga upplysningar vänd dig till exkursionens kontaktperson. Rödhalsad gås. Bild: LEIF JONASSON PROGRAM Fåglar på Västkusten 2/2019 43 Senast 2/12. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Susanne Pettersson (070-548 83 21). GÖTEBORGS VINTERRUNDA MÅNDAG 6 JANUARI (TRETTONDAGEN) Som traditionen bjuder ”gör” vi Göteborgstrakten på trettondag jul. Vart vi åker beror dels på väderläget dels på vad som setts de senaste dagarna. Det kan bli hamnen, Säveåns mynning, Torslandaviken eller någon annan för dagen intressant plats. Samåkning i bilar med avresa 08.30. Exkursionen avslutas vid 15-tiden. LEDARE: Uno Unger. PRIS: 50–100 kr. ANMÄLAN: Senast 29/12. KONTAKT (EJ ANMÄLAN): Manne Strömbäck (070-899 66 92). VARDAGSAKTIVITETER Torsdagsutflykter till kända och okända platser, ingen anmälan, frivillig naturskatt, mycket fågel, en del bekanta, fikapaus på vacker plats. Vid samåkning delar vi på bilkostnaden 18:50 kr/ mil och bil. Om ingen guide anges guidar vi själva. Kontrollera alltid på www.gof.nu om programmet har ändrats. Där finns också rapporter från en del tidigare vandringar, liksom hos www. naturstig.se. Kontakt: Stig Fredriksson, telefon 0703-30 28 16. SISJÖN–OXSJÖN TORSDAG 12 SEPTEMBER En vandring i Sandsjöbackareservatets norra del, ca 6–8 km, beroende på om man vill ta buss tillbaka från Lyckhem eller återvända till startpunkten. Samling kl 10.00 vid scoutstugan (p-plats vid Sisjövägens slut). Hpl Askims Svartemosse. Efter turen har vi planeringsmöte, se nedan. GUIDE: Lisbeth Eliasson (070-573 07 65). PLANERINGSMÖTE TORSDAG 12 SEPTEMBER Vi sätter oss på Ekliden kl 14.00 och planerar under ett par timmar programmet för första halvåret 2020. Kaffe med tilltugg kommer att finnas. Om du inte kan komma men har förslag på utflyktsmål, ring Lars Hellman (031-97 06 91). ÅKULLA/SIBBARP TORSDAG 19 SEPTEMBER Denna heldagstur går till sjö- och bokskogsområdet öster om Varberg, kanske inte så välkänt av alla. Vi besöker flera lokaler, bl a Tögåsberget i Sibbarp, där man kan spana efter rovfåglar. Samåkning (obligatoriskt från Göteborg) från Frölunda kyrka kl 08.00 till p-platsen vid Getteröns naturcenter, där alla samlas kl 09.00. GUIDE: Christer K Andersson (076-841 00 82). MÖNSTER TORSDAG 26 SEPTEMBER Onsalalandets sydvästligaste udde drar vid gynnsamt väder till sig en hel del sträckande fågel. Ca 4 km vandring. Samåkning (obligatoriskt från Göteborg) från Frölunda kyrka kl 07.00. Från vägen Mariedal– Gottskär, tag Häcklehagsvägen mot Orreviken. Efter ca 3 km tag vänster på Mönstervägen till p-plats vid vägens slut, där vi samlas kl 08.00. GUIDE: Lars Hellman (070-993 15 12). HÖKÄLLA TORSDAG 3 OKTOBER Promenad i detta fina våtmarksområde på Hisingen, där vi spanar efter änder, beckasiner m m. Stövlar rekommenderas! Samling vid Hökälla Grönt arbete och Rehab, Lillhagsparken 19, kl 10.00. Hpl Lillhagsparken Södra. GUIDE: John Thulin (073-773 89 76). NORRA HISINGEN TORSDAG 10 OKTOBER Långvandring tvärs över Hisingen från Gunnesby till Gerrebacka, ca 9 km på lättgångna men bitvis backiga småvägar. Vi går genom både öppen och skogklädd mark och ser, förutom diverse tättingar, förhoppningsvis en och annan rovfågel. Samling vid hpl Hasselbacken på Kornhallsvägen kl 08.55, hemresa från hpl Skimmelvägen. GUIDER: Lars Hellman (070-993 15 12) och Jan Hellström (076-800 30 23). SÄVEÅN TORSDAG 17 OKTOBER Vi samlas kl 10.00 vid hpl Bellevue i Gamlestaden för en lätt vandring (4 km) på grusvägar längs Säveån till Sävedalen. Här finns ett kafé samt bussförbindelse mot Göteborg och Partille. Kanske ser vi både bäver och kungsfiskare. GUIDE: Reinhold Heggenberger (070-924 06 20). HJÄLMS VÅTMARK TORSDAG 24 OKTOBER Vi återvänder till denna fina fågellokal, en tämligen nyskapad våtmark i Rolfsåns vattensystem. Här kan det i hösttider ofta vara en bra plats för att se rovfåglar. Samåkning (obligatoriskt från Göteborg) från Frölunda kyrka kl 09.15. Samling kl 10.00 på p-platsen, Hjälms våtmark (liten avtagsväg från Hjälmsbergsvägen ca 200 m nedströms Hjälms bro). GUIDE: Elisabeth Wikström (073-503 92 83). SJÖBACKA TORSDAG 31 OKTOBER Ett par kilometers lätt promenad i ett område vid havet mellan Önnered och Fiskebäck. Samling kl 09.45 vid hpl Önnereds brygga, där även p-plats finns (avgift). GUIDE: Margareta Ekman Svensk (073-082 68 63). NORRA ÄLVSTRANDEN TORSDAG 7 NOVEMBER Vi samlas vid Färjenäs gamla färjeläge kl 10.00 för en lätt promenad (ca 6 km) längs vattnet förbi Eriksberg, Slottsberget och Lindholmen till Lundbyhamnen. Hpl Ivarsbergsmotet, gå därefter över järnvägen och följ Karl IX:s väg ner till älven. GUIDE: Åke Rosén (070-627 78 82). HYPPELN TORSDAG 14 NOVEMBER Spännande fågellokal, som särskilt vid västliga vindar ger stora möjligheter att se bl a havssula, alkor och toppskarv. Relativt lättgånget, ca 3 km. Färja till Hyppeln går från Burö färjeläge, dit buss 290 går och där bilar kan parkeras. Gå direkt till färjan, som avgår kl 10.30 (kontrollera tiden). GUIDE: Jan Sander (073-654 78 92). BUNKETORP TORSDAG 21 NOVEMBER Ett lättvandrat men backigt skogsområde i Lindome, delvis av orörd karaktär. Mesar, kungsfågel, trädkrypare m m brukar man möta. 4–5 km vandring. Samling vid Bunketorps (OK Uvens) p-plats S om Hällesåkersvägen kl 09.30. Hpl Bunketorp. GUIDE: Åke Rosén (070-627 78 82). KALVÖFJORDEN TORSDAG 28 NOVEMBER En exkursion i bohuslänska vinterörnmarker. Förutom havsörn kan vi se en mängd sjöfåglar samt andra rovfåglar som pilgrimsfalk och duvhök. Samåkning (obligatoriskt från Göteborg) från p-plats vid hpl Bäckebols köpcentrum/ Coop kl 09.00. Samling vid Varekils pendelparkering på Orust kl 10.00. GUIDE: Thomas Liebig (070-646 65 58). SLOTTSSKOGEN TORSDAG 5 DECEMBER Liten vintervandring i parkernas park med vissa möjligheter att få se jagande duvhök, parande gräsänder samt blåmesar på nära håll. Samling vid Stora dammens nordöstra hörn kl 10.00. GUIDE: Stig Fredriksson (070-330 28 16). JULFEST TORSDAG 12 DECEMBER Vi samlas kl 10.00 på Villa Ekliden i Frölunda för vår traditionella träff med mingel, mat, bildvisning och lite annan underhållning. Hör av dig till Lisbeth (070-573 07 65) om du vill bidra till förplägnaden och till Stig (070-330 28 16) om du vill bidra till underhållningen. GÖTEBORGS HAMN TORSDAG 19 DECEMBER Samling vid Röda Stens konsthall (hpl Vagnhallen Majorna) kl 10.00. Vi tar sedan färjan från Klippan till Lilla Bommens hamn, där man kan ansluta kl 11.00. Vi fortsätter till fots ett par kilometer till Säveåns mynning, varifrån man kan ta buss tillbaka mot centrum. Förutom måsar och änder kan möjligen pilgrimsfalk och kungsfiskare visa sig. GUIDE: Lars Hellman (070-993 15 12). BOTANISKA TORSDAG 26 DECEMBER Samling kl 10.00 innanför grindarna till Botaniska trädgården. Vi besöker några fågelmatningar, går genom naturparken och tar kan- 44 Fåglar på Västkusten 2/2019 FpV FÖRENINGSINFORMATION ske en sväng upp i Änggårdsbergen. Hpl Botaniska trädgården. GUIDE: Ingrid Hammarström (070-368 11 76). MÅNDAGAR PÅ EKLIDEN Den första måndagen i varje månad är det öppet hus i vår föreningslokal Villa Ekliden på Södra Dragspelsgatan 32 i Västra Frölunda. Välkommen in på en kopp kaffe och trevligt fågelprat med andra i föreningen! Följande måndagar är det bildvisning klockan 19.00. TORSLANDAVIKEN I FÖRVANDLING MÅNDAG 16 SEPTEMBER Torslandaviken är ett av våra allra finaste fågelområden som året runt kan bjuda på spännande upplevelser. Magnus Persson och Kåre Ström från GOF:s Torslandagrupp berättar ikväll och visar bilder från gruppens inventeringar som pågått i elva år. Vi får också höra om de renoverings- och utvecklingsprojekt som pågår och vilka planerna är för framtiden. Under året har ett ”vadehav” anlagts, backsvalehus har byggts och vadarstranden är under restaurering. FÅGLAR & NATUR LÄNGS SÄVEÅN MÅNDAG 21 OKTOBER Mötet med en storskrakehona med ungar vid Jonsered blev startskottet för ett brinnande intresse för fågelfotografering för Anna Högberg. Det var tre år sedan. Den vackra naturen och artrikedomen har sedan dess lett till många fina stunder längs Säveån. Men mångfalden är inte självklar. Föroreningar och bebyggelse alltför nära ån är ständiga hot. Välkommen att njuta av Annas fina bilder och naturupplevelser! Läckra bilder på Säveåns juvel – kungsfiskaren – utlovas. NIDINGEN – DEL I ETT INTERNATIONELLT NÄTVERK MÅNDAG 18 NOVEMBER Sedan 1980 bedriver GOF ringmärkning och fågelstudier på ön Nidingen utanför Kungsbacka. Josefina Pehrson Åström är en av ringmärkarna. GOF har bidragit till hennes deltagande i den internationella fågelstationskonferensen som hölls i Eilat i våras. Ikväll berättar Josefina och visar bilder både från verksamheten på Nidingen och konferensen i Israel. FÅGELQUIZ MED MUSIK OCH VICKNING MÅNDAG 16 DECEMBER Välkommen till en lättsam kväll med fågelquiz, öl, vickning och musikunderhållning tillsammans med andra fågelentusiaster. Vinstchans för alla! Mer detaljer kommer i nästa nummer av Fåglar på Västkusten och på hemsidan. SÖNDAGSKVÄLLAR PÅ SÖDRA ALLÉGATAN I över trettio år har vi haft förmånen att få hålla våra månadsmöten på Naturhistoriska museet. Men från och med nu måste vi betala en avgift som är mycket högre än vad vår förening klarar av. Därför flyttar vi från och med i höst söndagens föredragskvällar till Göteborgs FöreningsCenters lokaler på Södra Allégatan 1B, vid Järntorget. Lokalen rymmer 100 personer, ligger centralt och med väldigt bra kollektiva kommunikationer. Den som ändå måste ta bilen kan parkera längs yttre hamnkanalen eller i ett närbeläget parkeringshus. Som vanligt kommer vår eminenta fikagrupp att se till att du för 30 kr kan köpa kaffe, te, bullar och kakor i pausen. Överskottet går till föreningens fågelskyddsarbete. Välkommen till höstens program! FÅGELLIVET I KENYA SÖNDAG 1 SEPTEMBER Per Aronsson, yrkesfotograf och ornitolog från Borås, tillbringar sedan länge många månader om året i Kenya. Där har han bl a inventerat fågel- och djurliv i ett 200 km2 stort reservat. Per kommer att berätta och visa bilder om migranter och stationära fåglar och kanske ett och annat spännande djurliv som inte flyger för att knyta ihop ekosystemet. Välkommen till en bildvisningskväll med afrikanska fågelförtecken! HUR MÅR VÅRA ÖRNAR IDAG? SÖNDAG 6 OKTOBER Havsörnens populationsutveckling är en framgångssaga, men för kungsörnen ser det inte lika bra ut. Vilka hot finns det i framtiden? Sture Orrhult arbetar med örnarna i Dalsland inom projektet Örn -72. Han berättar ikväll om färgmärkning, vinterutfodring och hoten. Vi får också lära oss om kungsörnens dräktutveckling. Läckra bilder utlovas! ATT FÖLJA 40 GRAM FLYTTFÅGEL MED 1 GRAM TEKNIK SÖNDAG 3 NOVEMBER Vilka utmaningar möter fåglarna under flyttningen och i övervintringsområdena? Vilka strategier kan de tänkas använda? Gabriel Norevik, som forskat om tornseglare och nattskärror vid Lunds Universitet, har försökt få svar på dessa frågor. Vi kommer att få följa några av hans fåglar försedda med olika typer av dataloggar som registrerat rörelser och aktiviteter under året. BAKOM KULISSERNA HOS STENSKVÄTTAN SÖNDAG 1 DECEMBER Debora Arlt och hennes forskargrupp vid Lantbruksuniversitetet (SLU) har studerat stenskvättornas häckning utanför Uppsala under 25 år. De har också filmat vid bona och följt dem under flyttningen. Forskarna ser en dramatisk försämring. Ungarna är färre, väger mindre och färre överlever för att komma tillbaka som häckande individer. Orsaken är troligen matbrist. Debora ger oss ikväll en inblick i stenskvättornas liv och om hur förändringarna i jordbrukslandskapet påverkar dem. Ett steg närmare Sydatlanten Vi åker med Ocean Nova, en båt med utmärkta och genomtänkta detaljer för en expedition i arktiska vatten. Resan startar i Ushuaia, Argentina, den 9 nov 2020 och avslutas den 29 nov på samma plats. Det blir hela 18 nätter på båten och många tillfällen att bekanta sig med områdets flora och fauna, både från båtdäcket och vandringar iland. Vi har tillfälle att redan nu kunna boka resan i ”förskott”. Lockar denna resa till fortsatt planering kontakta oss så får ni mer info om resan och tillfälle att välja mellan de olika hyttalternativen som erbjuds. Se vidare i inbjudan i FpV nr 4 2018. Rudi Jelinek 070-388 46 30 rudijelinek@gmail.com Berndt Lindberg 073-693 81 00 berra.lindberg@gmail.com GOF:S FÖREDRAG, EXKURSIONER OCH STUDIECIRKLAR ARRANGERAS I SAMARBETE MED STUDIEFRÄMJANDET I GÖTEBORG WWW.STUDIEFRAMJANDET.SE I Sydgeorgien väntar en koloni med majestätiska kungspingviner. Bild: NIKLAS NILSSON PROGRAM Fåglar på Västkusten 2/2019 45 Vi planerar en veckoresa till Litauen i början av maj 2020. Landet hyser ett av Baltikums absolut bästa våtmarksområden med deltalandet Nemunas med närhet till landets ädellövskogar. Under vårflyttningen drar dessa våtmarker till sig många av de arter som senare skall häcka längre norrut. Det kommer att ges goda tillfällen att bekanta sig med våra träsktärnor: svarttärna, vitvingad tärna och skäggtärna. Det finns också många fina biotoper för vattensångare. Gräshoppssångare, vassångare och flodsångare är tämligen vanliga. Småfläckig och mindre sumphöna förekommer, ibland även dvärgrördrom. Från fälten intill hörs kornknarr och vaktel och från skogsbrynen mindre flugsnappare och halsbandsflugsnappare. På de öppna markerna spelar brushanar och under kvällen/natten dubbelbeckasiner. Skogarna hyser svart stork och ett av Europas starkaste fästen för både mindre och större skrikörn. Här finns också fortfarande en god stam av mellanspett och vitryggig hackspett. Vi eskorteras av lokala guider med god kännedom av områdets fågelfauna. Vi räknar med ett pris på mellan 15 000 kr och 20 000 kr, vilket inkluderar resa, boende med frukost samt lokala guider och transporter. Hur vi tar oss dit är ännu inte klart, men det kan bli båt eller flyg. Tycker ni detta låter intressant – anmäl er snarast eller senast den 1 oktober till resor@gof.nu. Vid tillräckligt stort intresse planerar vi vidare på resan och återkommer med närmare detaljer och pris. Har ni frågor kan ni alltid kontakta oss. Rudi Jelinek 070-388 46 30 rudijelinek@gmail.com Berndt Lindberg 073-693 81 00 berra.lindberg@gmail.com INTRESSEANMÄLAN LITAUEN MAJ 2020 INTRESSEANMÄLAN BOTSWANA 2020 Nu kommer en till chans att besöka och uppleva” Afrikas sista Eden”. Vi hade en fantastisk resa senast (nov 2018) och kunde räkna in 285 fågelarter och 37 däggdjursarter med bl a storartade möten med vildhundar och Pels Fishing Owl. Okavangodeltat, världens största inlandsdelta om ca 15 000 km2, har fascinerat många naturälskare under decennier. Deltat omfattar trots sitt namn en stor variation av naturtyper, vilket har gjort området mycket artrikt på såväl fåglar som däggdjur. När vi besökte landet i november var det i slutet av torrperioden. När vi nu kommer hit i april är det i slutet av regnperioden, vilket medför lite andra betingelser. Det blir därför ett annorlunda upplägg av denna resa med besök bl a i Kalahariöknen. Vi besöker som senast Chobe National Park och kör söderut genom viltrika områden mot Nata med stopp i Kazuma Forest Reserve, Makgadigadi Pans med tiotusentals flamingoer och Nata Bird Sanctury. Alla besök styrs av framkomligheten på vägar och tracks i bushen och hur regnperioden har påverkat framkomligheten. Resan går vidare till Maun i Okavangoområdets södra del. Här stannar vi någon dag och planerar att flyga in i deltaområdet där det finns goda chanser att se Pel´s Fishing Owl och kanske den mytomspunna sitatungan, förstås tillsammans med flodhästar och krokodiler. Färden går vidare till Khwai med besök i Moremi Wildlife Reserve innan vi avslutar med några dagar i Savuti. Hemresedagen tillbringar vi vid de berömda Victoria Falls i Zimbabwe. Se vidare i vår tidigare inbjudan till Botswana i FpV nr 2/2018. Detta är vår grovplanering. Exakt tid och resväg och var vi kommer att övernatta meddelas deltagarna senare. Vi kommer att bo på mindre lodger och några nätter i tält för att få den riktiga vildmarkskänslan. Vi reser i bekväma bilar med bra möjligheter att ostört fotografera och observera vilda djur i dess rätta miljö. Priset för resan kommer att hamna på ca 60 000 kr. Då ingår samtliga transporter inklusive flygresa båtturer m m. Vidare ingår boenden och samtliga måltider inklusive dryck (ej alkohol) och parkavgifter. Antalet deltagare är maximerat till 14 personer. Om du tycker detta verkar intressant, sätt in en anmälningsavgift på 2 000 kr på GOF:s resekonto, plusgiro 470 06 96-0, senast 2019-10-01. Skulle resan inte komma att genomföras återbetalas givetvis anmälningsavgiften. Har du frågor eller funderingar om resan? Hör av dig till oss! Rudi Jelinek 070-388 46 30 rudijelinek@gmail.com Berndt Lindberg 073-693 81 00 berra.lindberg@gmail.com Mellanspett – Bild: RUDI JELINEK Bild: RUDI JELINEK Nytt från styrelsen 46 Fåglar på Västkusten 3/2019 Snart står Vadehavet i Torslandaviken klart och GOF:s styrelse har beslutat att avsätta 200 000 kronor för att finansiera ett fågeltorn och ett gömsle i området. Pengarna kommer från den ”naturskatt” som exkursionsdeltagare i många år bidragit med (20 kronor för dagsexkursioner och 5 procent av kostnaden för flerdagsexkursioner). Många bäckar små får nu hjälpa till att göra föreningens finaste fågellokal ännu tillgängligare! Föreningen Torslandavikens Naturreservat bidrar också med ett ytterligare gömsle på den södra sidan vid av ”havet”. Missa inte föredraget på Ekliden, 16 september, om vad som händer i Torslandaviken (se sidan 44 i detta nummer). Fågeltornet är tänkt att bli anpassat för handikappade. Det placeras i den sydöstra ändan vid en betongplatta och kan lätt nås med bil. Gömslet kommer att lokaliseras på den norra sidan en bit in i Vadehavet. Arbetet med Vadehavet är inne i slutskedet av arbetet med vallarna och strandområdet. Preliminärt skall allt vara på plats och färdigt i början av 2020. Med näringsrikt vatten i området och en utveckling av marina organismer och växtlighet kan vi förvänta oss ett snabbt svar från fågellivet med mängder av vadare och sjöfåglar av olika slag. # ANNA LENA RINGARP Vid årsmötet i april fick GOF:s styrelse fyra nya ledamöter. Annika Nordin är mångårig GOF-medlem, vars fågelintresse väcktes av skådande vänner. Hennes favoritskådning är vadar- och rovfågelsträcken, men hon ringmärker också och gläds åt fåglarna vid stugknuten. Johan Ander har ett fågelintresse som också går långt tillbaka i tiden. Det fick extra fart för några år sedan och nu finns kikare och kamera alltid med i bagaget, på vandringar med hunden hemma eller arbetsresor utomlands. Johan är entusiastisk ringmärkare efter en vecka på Nidingen. Berndt Anderssons tonårstid präglades av medlemskapet i Sveriges fältbiologiska ungdomsförening på 60-talet. Sedan dess har fågelskådning och natur varit ett sätt för honom att koppla av. Han hoppas kunna bidra till att intresset för naturen förs vidare till kommande generationer. Leif Lithander har nyligen lämnat sitt arbete som naturvårdsintendent vid Göteborgs Naturhistoriska museum. Även han berättar om hur hans intresse för djur och natur väcktes när han var liten, av FIB:s ”En gyllene bok om naturen” och Folke Rösiös ”Svenska fåglar”. Leif är vice ordförande i Mölndals Naturskyddsförening och undervisar vid Institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet. # ANNA LENA RINGARP Vill du bli medlem av Ladybirds, GOF:S s kvinnliga nätverk? Anmäl dig i så fall på mejl-adressen gofladybirds@gmail.com, så får du mejlutskick om planerade exkursioner. Programmet läggs också ut på GOF:s hemsida under ”Program” och ”Exkursioner, resor”. Du kan även gå med i facebook-gruppen ”Ladybirds Göteborg”. Ladybirds spanar ännu Dedikerade skådare tar plats i styrelsen GOF STORSATSAR I TORSLANDAVIKEN Annika Nordin. Johan Ander. Berndt Andersson. Leif Lithander. Bild: LEIF JONASSON Myrsnäppa, möjlig rastare i nya vadehavet. NYTT FRÅN STYRELSEN