Kategorier
#4/2019 Exkursioner och resor Föreningsinformation

Rovfågelbonanza – När GOF drog till Falsterbo

FpV nr 4/2019, s. 22-23

Kristoffer Nilsson

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

gof-exkursion 22 Fåglar på Västkusten 4/2019 VÄDERPROGNOSEN SÅG MINST sagt trist ut i början av veckan. Ännu på avresedagen, fredag 6 september, var det väldigt oklart hur vi skulle skåda i Falsterbo på bästa sätt. Vi var ändå på gott humör när vi lämnade centrala Göteborg vid niotiden. Berndt körde bussen, som alltid på bästa sätt, och vi avverkade smidigt E6 genom Halland. När vi närmade oss den skånska gränsen passerade en ung stäpphök rakt över E6. Vi som satt längst fram i bussen kunde se den på cirka tio meters håll, som närmast – en magnifik upplevelse. Därefter rullade vi snyggt in i Skåne. Vårt första stopp i Skåne blev vackra Rönnen, men det var lite för högt vatten och inte särskilt bra för vadare. Men vi hade en fin stund i solskenet och några såg en havssula över havet, bland mycket annat. VI FICK INFORMATION OM ATT det hade setts aftonfalkar vid Stureholm och Mona guidade oss perfekt till platsen. En av dem sågs omgående på en ledning och många blev lite extra glada. Kort därefter hände något helt magiskt. En pilgrimsfalk dök upp och vände när den såg oss vid bussen. Jag sprang runt bussen och fick se en falk som Stäpphökar, bruna glador, ängshökar, afton- och lärkfalk … Rovfågelflödet över Ljungen var överväldigande. Kristoffer Nilsson kände sig lätt stressad som exkursionsledare. Hur skulle han hinna uppmärksamma allt intressant? TEXT : KRISTOFFER NILSSON KRISTOFFERNILSSON6@GMAIL.COM ROVFÅGELBONANZA NÄR GOF DROG TILL FALSTERBO Bilder: MANNE STROMBACK Fem falk – arter sågs inom loppet av tio minuter från denna magiska grusväg Gryning over Nabben med fjall- och kustlabb vid horisonten. gof-exkursion Nojda exkursionsdeltagare, en oforglomlig helg i sodra provinsen. Fåglar på Västkusten 4/2019 23 rovfågelbonanza återigen kom flygande mot oss och trodde att det var pilgrimsfalken, men det visade sig att det var en lärkfalk. Kort därefter kom pilgrimsfalken på nytt och satte fart efter lärkfalken som flög i riktning mot aftonfalken på ledningen som lyfte och plötsligt var alla tre i samma kikarfält! Kort därefter svepte en stenfalk förbi medan den lokala tornfalken ryttlade som om inget hade hänt. Fem falkarter sågs inom loppet av tio minuter från denna magiska grusväg. Kort därefter flög en brun kärrhök tillsammans med en blå kärrhök över en åker. Vi lämnade nordvästra Skåne och åkte vidare mot sydväst där min gamla hemmalokal Klagshamnsudden skulle få Göteborgsbesök. Jag hade glömt en stig så vi gick en liten omväg. Även här var det högt vatten så det var svårt för vadare att rasta, men vi såg bland annat fem ägretthägrar samtidigt och vattenrallarna skrek från vassen som bara vattenrallar kan skrika. Därefter åkte vi vidare till Höllviken, inkvarterade oss på kursgården och åt sedan en superb middag på Millenium. LÖRDAGEN INLEDDES MED en tur till Nabben. Det blåste en del och det var svårt att få lä, men några av oss lyckades ändå se både kustlabb och fjällabbar på långt håll (dagssumman på Nabben blev 17 fjällabbar). En svarthalsad dopping rastade i lagunen och visade upp sig betydligt bättre. Vinden avtog något och de första bivråkarna dök upp. Vi åkte tillbaka till kursgården och åt frukost och drog därefter till Ljungen. Där var föreställningen i full gång; direkt när vi gick ut ur bussen sågs ett tiotal bivråkar, några bruna kärrhökar, sparvhökar och två röda glador. Det var inledningen på en av de mest fantastiska eftermiddagar jag har upplevt på Ljungen. Vi lyckades bland annat se sex eller sju stäpphökar, två ängshökar, brun glada, bivråkar, blå kärrhökar, en aftonfalk, lärkfalkar och massor av bruna kärrhökar och fiskgjusar. I min roll blev det faktiskt lite stressigt ett tag, något jag inte är van vid när det gäller fågelskådning, men jag var mest angelägen om att alla skulle hitta och se rovfåglarna som flög ganska högt på himlen. En rastande fältpiplärka ska ha ett hedersomnämnande tillsammans med alla amiraler och gulärlor samt några höstmosaiksländor som patrullerade runt omkring oss. EFTERSOM DAGEN VAR SÅ EXCEPTIONELL väljer jag att nämna några av de officiella sträcksiffrorna från Nabben: fiskgjuse 91 (näst högsta dagssumman någonsin), bivråk 501, brun kärrhök 132 (varav 49 äldre hanar), 10 stäpphökar (nytt dagsrekord), tre ängshökar och åtta bruna glador. Efter flera timmar på Ljungen tyckte jag att det var dags för en promenad så vi åkte till Foteviken. När vi gick över ängarna såg vi bland annat en ätlig groda och en svart svan höll till bland knölsvanarna. Vi avslutade lördagen med en god middag på pizzerian i Höllviken och var nog både omtumlade och lyckliga över dagens fantastiska upplevelser. SÖNDAGEN INLEDDES ÅTERIGEN på Nabben och vid Falsterbo fyr. Några hade turen att se en mindre flugsnappare som ringmärkarna hade fångat. Gårdagens magi var bortblåst, men den svarthalsade doppingen låg kvar och visade upp sig på bästa sätt. Vi åkte tillbaka till kursgården och åt frukost och packade ihop våra saker. Därefter tackade vi landets sydvästhörn för den här gången och begav oss till Näsbyholm, Sillesjö, Börringe och Havgårdssjön. Vi såg bland annat elva havsörnar i omgivningarna, cirka 150 brunänder och minst 14 smådoppingar i Näsbyholmssjön samt ett 50-tal röda glador utmed vägarna varav 27 flög tillsammans vid Havgårdssjön. Stort tack för en oförglömlig helg i Skåne. Totalt såg vi 131 arter. Helger som denna blåser inte bort som höstlöv med vinden utan skapar så otroligt många vackra minnen. # Helger som dessa blåser inte bort som höstlöv med vinden En av 501 sträckande bivråkar.

Kategorier
#3/2019 Exkursioner och resor Föreningsinformation

Kvismaren & Tåkern – Östlig spaning med mersmak 24-26 maj

FpV nr 3/2019, s. 10-11

Anna Lena Ringarp

Läs/Ladda ner

Normal

Högupplöst

gof-exkursion 10 Fåglar på Västkusten 3/2019 HELA 21 GOF:ARE från Göteborg med omnejd drog iväg på fredagseftermiddagen i en buss, modell mindre och trång, och en privatbil. Målet första kvällen var naturreservatet Kvismaren utanför Örebro. Men resan är ganska lång, vädret var ganska trist och det blev gruppbeslut på att muntra upp oss genom att leta efter en rapporterad turturduva i Kumla. Förvånade Kumlabor fick se hela gruppen stå i regnet och spana på hustaken runt den gatukorsning där duvan flera gånger rapporterats. Och förvånade gruppmedlemmar (i alla fall flera av oss) fick efter en stund se den sitta där på sitt hustak, väldigt vacker i det milda eftermiddagsljuset när regnet upphört. Om alla fåglar vore så förutsägbara … VI KOM SÅ SMÅNINGOM till Sörby säteri, med anor från stormaktstiden på 1600-talet, som dagens ofrälse ägare gjort om till ett modernt ”Bo på lantgård”-ställe. Fina rum, om än lite oförutsägbara i sin möblering, och en fantastisk frukost och frukostsal med pampiga tavlor och historiska möbler. Som vanligt hann vi skådare bara ägna flyktig uppmärksamhet åt historien, det var nuet och fåglarna vi var ute efter på kvällspromenaden. För det var bara en kort busstur till Kvismare kanal, där vi gick längs Ormkärret fram till plattformen vid vattnet. Kvällen gav oss smalnäbbad simsnäppa, myrspov, dvärgmås och rödvingetrast, bland annat. Den smalnäbbade simsnäppan kom förresten att förfölja oss, för nästa dag stötte vi på flera närkingska skådare som sa: ”ni måste åka och se simsnäppan”. –- Det var vi som hittade och rapporterade den, kunde gruppen svara då (ja, särskilt Conny som fann den, förstås) med viss tillfredsställelse. MORGONEN DÄRPÅ DROG VI UT före frukost på en tretimmars promenad över åkrarna. De stora gula rapsfälten hade passerat höjdpunkten i blomningen men lockade många gulärlor, som föreföll häcka i fälten. Vi hörde härmsångare och trädpiplärka och såg stenskvättor – en art som också här gått tillbaka, fick vi höra. Under frukosten på slottet, förlåt säteriet, kom den tidigare ordföranden i Närkes Ornitologiska Förening, Jan Sundell, och berättade lite om forskningen vid Kvismarens fågelstation – bland annat om trastsångare (en forskning vi förresten får höra mera om under höstens föreläsningsprogram inom GOF). Han och andra hade dessutom tipsat vår exkursionsledare Uno Unger om lokaler, inte minst då för ortolansparv. Han kunde berätta att man i år observerat tre hanar och en hona, och när vi promenerat över fälten till den anvisade lokalen kunde vi länge stå och lyssna på den typiska sången som trots vinden hördes klart och tydligt. Några av oss fick se fågeln också. Fälten vi gick över var glest besådda, ett medvetet försök att få fåglarna som kräver öppen jord att trivas bättre. Men inga ansträngningar att rädda ortolansparven kvar i dessa trakter hjälper, berättade Jan Sundell, den kommer snart att vara helt försvunnen härifrån. Runt Kvismaren finns det, som på så många håll, anledning att begrunda människans påverkan: hela området är en återtagof- Stadsskådning efter turturduva i Kumla, Vätternröding till middag på vandrahem på Omberg och sjungande ortolansparv nära Kvismaren. Utdelningen var riklig när GOFskådare drog österut. TEXT : ANNA LENA RINGARP ANNALENA.RINGARP@GOF.NU KVISMAREN & TÅKERN ÖSTLIG SPANING MED MERSMAK 24–26 MAJ gof-exkursion Svarthakedopping , Tåkern . Trots sporadisk mc-körning och tippning av krot i området var fågellivet överflödande. Bilder: KIM LARSSON Fåglar på Västkusten 3/2019 11 kvismaren gen våtmark med reglerat vattenstånd. Många arter har gynnats, andra kan vi inte rädda tillbaka. Men solen sken på oss och ett par törnskator, årskryss för de flesta, gladde oss på promenaden tillbaka. NÄSTA ANHALT BLEV LÖTEN, ”dansbanan”, där vi såg många typiska Kvismarenarter, särskilt då svarttärnor i häckningsbestyr, dvärgmås och årta. Vi fortsatte till Hammarmaden, där Uno från bron i närheten hittade fyra myrsnäppor som rapporterats tidigare. Gluttsnäppa, röd- och grönbena, liksom större strandpipare och årta provianterade längs kanalens stränder. Vi gick därefter tillbaka i morgonens fotspår till Lövholmen där vi bland vassen hörde vattenrall och skäggmes och njöt av en lärkfalkshane som parkerade sig väl synlig i en topp. En resa på drygt två timmar tog oss till middagsbordet med Vätternröding på Stocklycke vandrarhem på Omberg, en liten stund från Svanhals vandrarhem där vi tillbringade natten. Den tidiga söndagsmorgonen följde ett självklart mönster: ut i vassen på de långa spångarna, lyssna efter skäggmes och sävsångare och rörsångare, undra hur många rördrommar som egentligen hörs och beundra majvivorna på de små öppningarna i vassen. Ja, Uno hittade förstås både blommor, insekter och grodor att också stanna till för. Och det är roligt att bli varse hur trenden bland inbitna fågelskådare att låta blicken svepa lite vidare, över fler arter än fåglar, sprider sig i en grupp och skänker så mycket glädje. Den lilla grodan som fick sina tår räknade av Uno kunde nog knappast ha önskat sig en känsligare hand, en som hanterat tiotusentals mycket små fåglar på Nidingen. TÅKERN ÄR ALLTID TÅKERN –- alldeles underbar, och deras stora naturum med vasstak och vassväggar verkar bara bli finare och finare med åren. Där stannade vi en god stund och fick se svarthakedoppingar på nära avstånd och bläsgäss, bland annat. Men morgonen och hela dagen var blåsig och det kom förstås att påverka skådandet. Vi åkte motsols runt sjön, till de fågelstigar med torn som finns där. Avslutningen blev en nyhet och efter själva Naturrum den roligaste platsen, en nyanlagd liten våtmark: Holmen. Där finns ännu inget torn och man får skåda från vägen. Men den grunda våtmarken, som avskärmats från själva sjön, erbjuder en fristad för svarthakedopping och smådopping och vi såg även mindre strandpipare och årta där. Vår artlista hamnade på 110 arter, vår tacksamhet mot chaufförerna Berndt och Bertil och vår exkursionsledare Uno är stor. Vi ses väl där igen? # Uno hittade förstås både blommor, insekter och grodor att stanna till för Gulärlor lockades till rapsfälten , både härmsångare och trädpiplärkor sjöng för fullt under morgonturen.